Hej igen,

Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.

Det här är en personlig tråd. Den handlar om ifall _jag_ kan ha alkohol i _mitt_ liv, eller inte. Den handlar inte om statistik, den handlar inte om dig, den handlar inte om någon av dina när och kära. Dina erfarenheter är naturligtvis väldigt värdefulla och du är mer än välkommen att kommentera helt fritt, utgående från allmän kunskap, eller dina helt personliga erfarenheter. Kom bara ihåg att dina erfarenheter inte direkt påverkar mig, lika litet som mina erfarenheter direkt påverkar dig. Om jag klarar av alkohol betyder det inte att det är en god idé för just dig att pröva. Om jag stapplar och faller, så betyder det inte att du behöver göra det.

Phui, vilken lång inledning, till saken: Jag har nu infriat det löfte jag gav mig själv i slutet av juli om att vara helnykter resten av år 2014. Nu är jag inte mera bunden av ett löfte och därmed fri att se framåt, in i det vidare livet. Hur tror jag att det kommer att se ut? kommer jag att pröva på alkohol? Kommer det att finnas vin på bordet till nyårsmiddagen?

Jo, jag kommer att pröva på hur jag klarar av alkoholen nu. Nej jag kommer inte att dricka vin idag. Jag har faktiskt ingen aning om när jag kommer att dricka något första gången. Vi har en överenskommelse med Sophie (min fru), om att inte tillsvidare dricka alkohol hemma, även om hemmet inte mera är helt a-fritt, då någon vinflaska dök upp här under julfirandet. Jag har inte ett särskilt aktivt socialt liv och går sällan på fest. Jag har ingen lust att springa iväg till krogen och "pröva". Så då januari är lågperiod för både fester och resor, ser det till och med sannolikt ut att jag förblir helnykter i en månad till, men det får tiden utvisa. Om någon ber ut mig på en öl i morgon, kanske jag tackar ja.

Mitt mål är alltså att kunna övergå till ett måttligt socialt drickande, men jag är fullt beredd på att det kanske inte lyckas. I så fall hoppas jag att jag märker det tillräckligt snabbt, så att jag kan återgå till helnykterhet före några problem hinner uppstå, men jag är nog medveten om att jag tar en risk. Min viktigaste styrka är den gångna hösten och vetskapen om att jag kan klara mig och trivas med ett liv utan alkohol. Den hösten har jag dokumenterad här på forumet och jag vill ännu en gång tacka er alla som var med och gjorde min resa så lyckad.

Stingo

_______
*Dagboken från "min resa", eller hur jag bröt med det dagliga drickandet och höll en helvit höst, hittar du här:
https://alkoholhjalpen.se/node/7582

mod60

Jag blir nyfiken. Om det inte var gott eller du mådde bra av det ska du verkligen dricka. Fast du har nog svaret lät det som...... :) Jag tycker muränan skrev så bra. Man måste ju inte vara alkoholist för att låta bli alkohol. Jag har en kompis som medvetet valt bort alkoholen för att hon vill det. Hon kan dricka men vill inte. Henne tänker jag på ofta. Oj detta blev kanske lite larvig du får ursäkta. Nu ska jag se film o äta glass.
ha en skön kväll//mod60

Tigern

Jo, kan välja bort alkohol helt och hållet. Jag har gjort det hela mitt liv, ett medvetet val utan annan anledning än att jag inte ville hamna i alkoholträsket. Jag visste att det skulle bli ett svårt val. Vem vill utmärka sig på det viset som tonåring och på festerna. Men jag lärde mig att bjuda på mig själv istället, vara förstående, hemlishållare och vissa tjejers stoppknapp. En del visste att när de drack kunde de lätt falla för killarna och där med få ett dåligt rykte. Jag var aldrig kyrklig men blev alltid bjuden på 'de fina flickornas' kalas just för att vuxna hade klassat mig som 'ordentlig och skötsam'. Jag blev också bjuden på 'festprissarnas kalas' för att jag höll koll på dem så de inte gjorde alltför tokiga grejer.

Under årens lopp har jag alltid blivit erbjuden en 'drink som man inte märker alkoholen i', som om den som erbjöd inte klarade av att ha en nykterist i gruppen. Bekanta har sagt: - Hon dricker inte men är ok ändå! Som om jag 'får lov' att vara med trots att jag inte dricker. Vänner säger: - Du är enormt duktig och stark för att du aldrig gett med dig.

Idag kan jag fortfarande få ett och annat höjt ögonbryn men när jag tillfrågas säger jag helt enkelt att jag är nykterist och vill inte ha alkohol. Men har de en kola eller liknande har de en vän för livet, brukar jag tillägga. Jag är enormt stolt över att vara nykterist även när andra dricker omkring mig. Jag är mest sann till mig och mår bra för jag valt den här vägen.

Så slå följe med mig, hitta egna bra 'comebacks' till när andra frågar om du vill dricka eller varför du inte vill det. När du känner dig riktigt mogen kan du dra till med - Jag är alkoholist så det är bäst att jag avstår. (Det har jag sagt till de envisa idioter som vägrar fatta. ) Efter ett tag lär du dig och du blir bekväm med att vara utan när det gäller den sociala aspekten. Roligast är när du kan prata om hur idiotiska andra varit på samma fest som drack mer än de kunde tåla. När jag har fest så skriver jag BYOB = Bring your own booze om du vill ha alkohol. Det har aldrig varit några problem faktiskt.

Kortfattat: Love yourself for who you are, not what you want others to Think of you...:)

Stingo

Det att jag provade har, vad jag upplever, inte gjort någon skillnad alls. Har däremot haft en jävligt tung vinter med olika familjerelaterade problem och samtidigt mycket på jobbet, så visst har det hänt att tanken dykt upp, men som jag tidigare skrivit så är det sådant drickande jag åtminstone behöver undvika. Men jag upplever nog att jag fortsatt vara nykter i praktiken. Ett exempel är min sportkväll, som jag t.ex. hade idag. Efteråt brukade vi alltid sitta och snacka med varsin öl. Men nu har jag fortsatt dricka läsk där, fast inget tvingar mig till det.

Så jag definierar mig inte som nykterist men undviker all "onödig" eller vanemässig alkohol, vilket har lett till att jag i praktiken inte druckit alls.

Tigern

Tjena och tack för att du ger mig hopp för framtiden. Inte för att jag har samma problem men jag blir alltid glad för varje person som lyckat vinna över alkoholens grepp. Fortsätt undvika det onödiga men ta ett steg mot att hitta någon form av glädje igen. Glädje ger energi. :)

Sysifos

Har jag lyckats i perioder ..
Då får man vara glad och positiv..
Och inte mer ä 4 enheter åt gången..
Är man nykter och tränar tex dricket två mina favisar 7.2 så kännet man av vad de gör med en frisk man dagen efter.
Min vanliga portion 6 x 7.2 efter jobbet..gjorde att jag kunde ta mig till jobbet och systemet dan efter..
Sedan kom problem och då drack man för att dämpa..och få spyr man på golvet ur sängen och är borta hela veckan..
Nu är det antabus igen
. Känns bra.. så slutade mina försök med att dricka normalt....
Vill inte ens planera nåt för framtida drickande
svårt att vara utan
Min fru som har ansökt om skillmässa vill ha löften till helnykterist..try self säger jag
Min andra kvinna vill att jag förbli nykter..
men i hennes sällskap känner jag mig avspänd och behöver inte dricka..

Stingo

Når jag talar om att inte vara helnykterist, så är det bland annat sådant som igår jag tänker på. Då firade vi slutet av ett väldigt stort projekt på jobbet, med några tal och ett glas skumvin. Den här gången fanns det inte ens ett a-fritt alternativ, vilket naturligtvis var dumt av arrangörerna... Väldigt skönt (och gott) att kunna ta ett glas med alla andra och inte behöva stå där tomhänt, eller smussla och hälla ut, eller kanske avböja att alls vara med... Effekten av ett enda glas blir rätt påtaglig, då man varit länge utan. Jag märker att jag nu börjar analysera mig själv och känna mig socialt osäker med litet a i kroppen. Litet osäker på om rörelser, röstlägen och ord är helt naturliga. Däremot kunde jag nog känna avslappningen då jag var tillbaka på mitt rum och satte mig i min kontorsstol. Å om jag bara hade fått somna där.

Hemma är jag fortfarande helnykter och bra så, men skulle kännas fånigt att avstå från ett glas skumvin, bara för att AA säger att jag inte kan.

Stingo

Det slog mig att jag numera oftast tänker på te, då jag vill ha något gott att dricka på kvällarna. Vin, öl eller sprit dyker inte alls upp i förhandlingen. Oftast inte heller de a-fria alternativen. Dricker fortfarande mycket a-fritt öl, men det är mera som mat- och törstdryck.

Så här har det varit rätt länge, men jag har inte registrerat det medvetet före nu - alkoholen börjar långsamt försvinna ur de dagliga tankarna.

Stingo

Börjar bli litet av en dryckesdagbok det här. Jag har faktiskt skrivit ned varenda droppe jag tagit :-) I dag blev det ett litet glas champagne och ett glas rödvin på en arbetsrelaterad cocktail. Riktigt trevligt och jag kunde för första gången litet slappna av och inte enbart koncentrera mig på hur alkoholen påverkar mig. Men hård koll fortfarande och när de andra började med drinkar så hoppade jag på hojen och cyklade hem för att tillbringa resten av kvällen med familjen.

Många som har provat dricka på nytt har beskrivit att de inte ser någon vits med "ett glas rött till maten". Att det är berusningen de vill ha. Där känner jag mig annorlunda. Jag kan få ut mycket också av ett glas, eller två. Sen gäller det bara att inte låta det gå för långt.

Totalt då? Jag har druckit ungefär ett glas alkohol varannan vecka nu i drygt en månad. I min bok är det fortfarande att vara nykterist, men jag vet att många ser det annorlunda.

steglitsan

Det låter som att du har någon form av balans Stingo. Låter underbart. Jag tror ändå att en del av oss kan hitta en annan typ av balans än 100% avhållsamhet. Däremot tror jag inte att det går från en dag till en annan. Låt säga att jag håller mig vit i ett år, jag vore en idiot om jag trodde att jag dag 366 kunde hantera alkoholen perfekt. Det är tiden efter att man har avprogrammerats (under den vita perioden) som man måste lära sig att dricka igen. Som man skulle gjort för första gången i tonåren. Göra om göra rätt. Och i min bok har du alla rätt.

KRAM

Stingo

Hej Steglitsan. Vi verkar tänka rätt lika här. Det är just en sådan omprogrammering jag långsamt försöker jobba på, men jag har nog inte nått långt på den vägen ännu. Själv upplever jag att jag inte dricker, fast jag tagit några enstaka glas. Skillnaden till mitt tidigare liv är såpass stor.

Har läst en del och de undersökningar jag har hört om talar om att mellan 10 och 25% av de som slutar missbruka i något skede övergår till någon form av kontrollerat bruk. En undersökning talar till och med om hälften, men den hade inte särskilt lång uppföljning och är därmed knappast pålitlig.

Stingo

Varit utomlands igen. Långa dagar. Två glada kvällar, med cocktails den ena och restaurangmiddag den andra. Mycket prat och glam. Jo jag drack båda kvällarna, men helt inom de gränser jag satt upp på förhand. Blev tre standardenheter vardera kvällen. Tog dessutom en öl med en kollega på flygplatsen på hemvägen tredje dagen.

Känns som att det där gick väldigt bra. På cocktailen hade det varit så väldigt lätt att bara låta dem fylla på. Sex..., sju... glas och ingen skulle ens ha blinkat. Men kände ingen ansträngning att bromsa alls. Andra kvällen gick jag med på efterkör, men kände inte för att dricka och stannade bara helt kort. Först nu när jag började skriva det här inser jag att jag ingendera kvällen hade något som helst sug för en sängfösare då jag var tillbaka på hotellrummet. Hade helt enkelt inte minsta tanke på att dricka mera, fast jag nog satt uppe ännu en stund. Väldigt stor skillnad mot hur det någon gång var.

Resten av den här månaden torde bli torr, om inget oväntat dyker upp. Kanske... bara kanske..., Steglitsan har rätt och jag långsamt börjar hitta en balans.

Stingo

Gällande a går allt bra. Har inte rört något sen resan och inte känt behov av det, fast det finns en hel del annat här hemma som går trögt just nu. Bar nyss hem en stor kasse full med a-fritt öl och cider till mig och frun

mod60

Du verkar ha bra balans och koll. Grattis!!!

Ja det är ju inte bara alkoholen som kan "ställa till det". Du nämnde att det går trögt men jag hoppas det är ok ändå! :)

steglitsan

Hoppas det reder sig på övriga plan också. Du förtjänar att ha det gött.

Kram!

Stingo

... eller, som Steglitsan så träffande uttryckte det "...Samma för-e-bannade belöningstjofräs..."

Om ni tillåter att jag tänker högt ett tag...

Jag har funderat en del över det där med kicks, eller belöningsbehovet, eller endorfiner (eller vad vi nu vill kalla det), och hur vi ställer oss till det då vi försöker sluta dricka. Vad gör vi? Jo vi säger att vi måste "motarbeta suget", "gå ut och jogga", "socker är ändå mindre illa" ... låter det bekant? Låter det positivt och uppbyggande? Inte så väldigt kanske, åtminstone inte i mina öron.

Många av oss har sökt kicks via alkoholen i år. Om vi inte hade ett beroende av kicks från början, som ledde till vårt drickande, så har vi det åtminstone när vi försöker sluta. Varför inte bejaka det här? Varför inte jaga positiva kicks aktivt? och försöka hitta dem där de inte gör oss illa. Vad som ger oss kicks är naturligtvis helt individuellt, det kan vara vad som helst från bungy-jumps till flow genom att sticka (halsdukar), från sött eller surt till (just det) chili.

De som följt min resa, vet att jag slutade dricka ungefär samtidigt som frukterna på mina chilibuskar mognade förra sommarn och att jag aktivt tuggade färsk chili för att motarbeta a-suget. Men vad gör chili med oss, jo chilins brännande smak är riktig smärta. Och kroppen reagerar på smärta med endorfiner och när smärtan tar slut finns endorfinerna kvar en stund och ger en känsla av välbehag - En perfekt minikick med andra ord, en som jag kan dosera själv i så många och stora doser som behövs och som är helt ofarlig, jag känner ingen som helst oro över att bli hoocked på chili för resten av livet, för chili är bara hälsosamt och dessutom billigt.

Nu försöker jag naturligtvis inte säga att alla som slutar dricka skall börja tugga chili. Om det är något jag har lärt mig här, är det att det som passar för en inte passar för alla. Men kan det kanske löna sig att fundera litet allvarligt över det där med kicks och att se positivt på dem. Inte "hur skall jag kunna lägga av med... (socker)", utan "Vad ger mig kicks?", "Hur kan jag få kicks utan att skada mig själv eller andra" och sen "go for it". Vad tror ni?

P.S. Under vintern har jag också hittat kanderad ingefära. De med minst socker och starkast smak (mest kicks!) är bäst för mig. Urbra, då chilibuskarna haft vinterpaus. Och nu börjar det äntligen bli litet färggrant i chilisnåret igen och jag börjar på allvar undra hur mycket jag egentligen har dem att tacka för min nykterhet...

Så sätter alkoholen dessa kickar ur spel.I det vanliga livet utan alltför mycket alkohol så har vi dessa kickar lite nu och då i form av sex spel samvaro ett bra program på tv osv.Men när man dricker så blir kickarna starkare och mer koncentrerad till just och enbart alkoholen så att de övriga kickarna i livet blir utarmade eller tom helt försvinner.När man då sen återgår till nykterhet kanske dessutom tillkämpad så lyser då verkligen kickarna med sin frånvaro och livet blir sådär gråmassa aktigt som många beskriver.

Det jag inte förstått är om beroendepersonligheterna behöver kickarna bättre,eller reagerar starkare eller om de helt enkelt inte har samma kurva av kickar i normallivet.Att de helt enkelt måste söka sig till stimulantia för att få må som folk.Dvs jag som "bara" är medberoende kan gå igång på en väninneträff,eller en härlig hundpromm osv,medan då min exdrinkare inte reagerar på någon annan stimuli än alkohol.

Men om man som du säger letar de i ofarliga världar så borde den resan vara bra på alla plan,dels berikar man kanske livet med nya saker som man inte provat.Dels ger man då kanske livet den artificiella kick som de flesta behöver för att känna att livet är meningsfullt.
Bra ide och bra plan,hoppas att fler kan anamma iden.

LenaNyman

Det är ju i hjärnan det händer. Lite av samma tänk, kanske, som när jag i dom resonemang jag för med mig själv säger att "jag börjar nu införa mer nykterhet i mitt liv" - inte "nu slutar jag dricka"? Det ena öppnar upp för nya möjligheter, det andra är bara en dörr som slås igen.