Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du vill hålla min hand! ? Vi kan hålla varandras händer här! ?
Jag gick in och läste din historia så jag förstår att du känner igen dej här, eftersom jag också kände igen mig i dina texter!
Jag verkligen avskyr själv också då nån säger åt mig hur jag skall vara/vad jag ska göra. Som då din man tog beslutet åt dej...
Det är ju därför det slog slint i helgen för mig (och alla andra gånger.) Jag vet ju själv vad jag gör fel men vill helst inte att nån annan ska ta upp det. Samma i nyktert tillstånd, vad det än gäller, men reaktionen är då inte så stark att jag börjar slå sönder vår egendom och skrika. ? Vad det grundar sig i vet jag inte. Och jag kanske nog behöver ha nån annan att sätta gränserna, då jag själv inte verkar klara av det. Det är bara trist att inse att jag inte förmått mig vara den jag vill. Att jag själv inte klarat av kontrollen...

Så bra att du har hittat nåt att säga för att tacka nej till a. Det återstår att de hur det skall lyckas för mig. Just nu känns det ju enkelt, men det är ju i ångest och bara i början av veckan. Har sällan sug efter alkohol före helgen och suget kan nog bero mera på en vana än ett verkligt sug.. Får bedöma det då den dagen kommer.

Tog en promenad och lyssnade på Alcohol Mastery podden. Fick mig för en stund att må riktigt bra o motiverad för en vitare framtid. Mådde så bra att jag även spottade ut snusen och tänkte vi slutar med den nu på samma gång. ?
Väl inne igen kröp dock en ny snus ganska snabbt in igen under läppen.
Har haft ett nästa lika långt förhållande med snusen som med a. Tror faktiskt att snusen blir svårare att skiljas från så om jag åtminstone börjar med a:n nu så det inte blir alltför mycket förbjudet på en gång. Få kan allt skita sig.

Jag vill hålla dig i handen.
Vi står i så mycket samma.
Om du bestämmer dig står säkerligen sambon kvar om ni har något ni vill satsa på!
Jag tycker det är jobbigt vad man ska svara folk framöver... men har förberett frasen "nej tack, jag mår så mkt bättre utan".
Tror inte det kommer följdfrågor på den ;) o GÖR det det så har jag läst såpass mkt nu om ångest, mående och alkohol o vilken skada det gör på kroppen o min träning o den vision jag har om att bli fit igen så dom kan få ett tal om det med för den delen...

fortsätt häng här är mitt tips. man känner igen sig i mkt som folk skriver. och skammen finns inte här!!
kram!

Åh, mina texter blir så långa..
Men det dämpar ångesten lite att få skriva av sig...

Tack för dina vänliga och kloka ord, DagsförFörändring90! ❤️ Det värmer!

Det blev en svettig och ångestfylld natt. På morgonen gick jag och sa att jag var lessen för det som hänt. ”Jag också” fick jag tillbaka som svar, så for han raskt hemifrån. Tomhet och illamåendet bubblar upp i bröstet.
Jag är så helt tom på ord men med tusen tankar. Ångesten är värre idag. Jag känner mig spyfärdig av ångest.
Jag vill bara ligga i soffan och läsa här på forumet, det finns så många berättelser och tuffa personer som kämpar så hårt! Det ger mig hopp om att jag själv också kunde lyckas. Och jag känner mig minde ensam.
Kanske jag kan bli en bättre människa..

A förstörde vår kväll med vännerna. Sen gårdagen. Denna dag är också förstörd. Och Kanske all framtid med sambon är borta...
Jag hoppas han förlåter mig än en gång och att vi kan gå vidare på nåt sätt.. Men det känns nog som om detta kunde ha varit droppen. Nu e jag så rädd att bli lämnad!
Jag har ju fått många chanser redan men a har tydligen varit viktigare eftersom jag hamnat i denna situation igen... ibland har jag faktiskt inte tagit diskussionerna tillräckligt allvarligt. ”Alla kan väl spåra ur ibland..” Tankar att han överdriver...”det var väl inte så farligt egentligen.. ”
Men jag har alltid hatat att han mår dåligt över mitt drickande och uppförande. Det har gjort att jag alltid efteråt verkligen försökt skärpa mig. Inte för min skull men för hans.

Jag vill vara normal, kunna ta ett par glas i goda vänners lag och vara nöjd med det. Jag vill fortfarande tro att det kan vara möjligt. Det lyckas ju ändå ibland...
Nu ser jag ser faktiskt fram emot att försöka hålla mig nykter inkommande helgar. Jag får nog ta en dag i taget.
Jag märker ju nog att a mer o mer börjat påverka mig o mitt liv. Det är dags för en paus. Till att börja med. Även för min egen skull denna gång. Jag orkar inte vara en slav under a längre.

Vill bara säga att jag relaterar otroligt mycket till det du skriver, hade kunnat vara jag som skrev texten. Har så lätt att få minnesluckor och har gjort så dumma saker när jag varit full, liksom du sovit hos okända killar och sen inte veta hur jag kom hem. Spyr eller däckar aldrig heller utan kan fortsätta dricka hela natten. Är helt fruktansvärt och ger så mycket ångest. Är lika gammal som dig också och tror att det gör det svårare att se på det som ett faktiskt problem för "alla" festar ju, och att det är svårt att avstå för så mycket umgänge är centrerat kring alkohol. Men tror att det kan vara bra att faktiskt inte dricka på ett tag, jag har dragit ner på mina tillfällen väldigt mycket senaste månaderna och det ger en nya perspektiv och man mår bättre.

Du är inte ensam. Mitt drickande ser ut precis som ditt. Det är så otroligt utmattande att brottas med skuld och skam, det hänger i flera dagar, men när nästa helg närmar sig så lockar alkoholen mer än föregående helgs minnen skrämmer.

Något du inte kan göra är att spola tillbaka tiden. Det du gjorde igår kommer inte kunna göras ogjort, det du gjorde för en månad sedan kan inte göras ogjort. Däremot så är det häftiga med livet att du har makten att välja vem du är idag, imorgon och om en månad. Idag kan du kan vara den personen som ber sambon om ursäkt, den personen som är nykter idag och den personen som fattar beslut om hur du vill leva i framtiden.

Jag tycker du ska visa din sambo just den här texten du har skrivit. Den är fin, hjärtlig och ärlig.

Jag måste nu ta ett steg för att få bukt med mitt drickande. Har alltid haft kärlek till alkoholen men nu har jag insett att vårt förhållande gör mig mera illa än gott. Mitt problem e att jag ofta inte vill sluta dricka då jag väl börjat. Jag dricker så att säga med båda händerna och hoppas ingen noterar det. Ibland kan det gå bättre och lite lugnare takt men dessa gånger är nu rätt sällsynta.
Alkoholen har alltid funnits i mitt liv. Det är inte fest hela tiden nu mera men det blir nog alltid vin o öl till helgen, oftast i rätt måttliga mängder men jag känner alltid att jag gärna skulle dricka helst mer. Det är när jag umgås med vänner det alltid spårar ur och det blir 2-3 helger i månaden. Sällan spårar det ur hemma när det bara är vi två, men det har också hänt. Jag dricker alltid nåt glas mera vin än sambon.
Igår va vi ute på middag. Det fanns ingen spärr på mitt drickande. Ingen tanke på att dricka måttligt. Efteråt for vi till vännerna o där dracks det mera. Eller jag åtminstone. Jag babblade som vanligt på om allt möjligt som jag inte nykter skulle ha sagt. Väl hemma fräser sambon ” Du skall alltid vara värst och dricker alltid mest!” -en kommentar som ställde till med att det flippade i min hjärna. Jag började gråta och skrika, kasta grejor omkring mej som gick sönder. Jag tror jag har nån minneslucka här. Har inget minne av sambons reaktion, minns sen bara att han gick till sovrummet. Jag är 38 år och detta är egentligen väldigt komiskt och skämmande. Jag sov nämligen bakom soffan i natt. Jag minns att jag låg där för att känna mig liten och gömd. Hade hemska tankar och försökte få mig till martyr. Helt sjukt!
Det värsta är att jag flippat på liknande sätt tidigare. Dessa ”anfall” med ståhej kommer numera sällan, ca 1-2 gång per år, några år tidigare kunde de komma lite oftare. De har triggats varje gång av sambons kommentar om mitt drickande. Jag vet att han har rätt i det han säger och innerst inne så skäms jag över mitt beteende i fyllan samt mängden jag hinkar in. Men att jag blir tokig av att höra detta och ställer till scener kan jag inte förstå, sen när jag nyktrat till. Jag har nån gång till och med drämt till honom, men inte haft nåt minne av det dagen efter. Jag hoppas verkligen inte jag sagt nåt fult eller kastat nåt på honom i natt! Å gud denna ångest!
Sambon har inte talat med mig ännu idag, håller sig undan. Jag vet inte hur jag ska ta upp detta. Det känns som det ”är samma visa” igen. Jag brukar vara ågerfull och be om förlåtelse för mitt beteende och sen lova att skärpa mig. Han har alltid förlåtit och också försökt ge tips om ”sunt alkoholintag” men han har också sagt att om detta fortsätter så kan han inte leva med mig. Efter dessa samtal har jag lyckats skärpa mig i början men sen i nåt skede har jag glömt dessa ”problem” å så är jag snart där igen med de stora mängderna och non stop. Jag har nu insett efter nattens eskapader att jag inte kommer att kunna undgå att nåt sånt här händer igen då jag inte verkar kunna dricka måttligt då vi träffar vänner. Det gäller med alla våra vänner. Några av dem dricker också en hel del andra mera måttligt.

Det är klart att jag är ångerfull och vill bättra mig just nu i ångesten men jag vet inte om jag tänker likadant när nästa middag kommer emot. Då har jag säkert glömt detta igen. Jag hittade just hit. Det är åtminstone ett första steg, och att skriva av mig känns bra. Jag känner mig så ensam men vet att här finns andra som går igenom svårigheter med alkoholen. Jag ska försöka hålla ett par vita veckor till att börja med och se om jag ens klarar det. Jag kan inte minnas när jag haft en helt nykter helg, kanske aldrig.

En urflippning kan också ses som en signal att man kommit till ett vägskäl och att det behövs eftertanke vilken ny väg man ska ta? Skriv gärna mera.
?

På vilket sätt flippade du ut?

—-

Hej allihopa. Jag har alltid haft en förkärlek för alkohol i alla dess former. Jag har fått svar nu från min företagsläkare och peth 0,9. Bra tänkte jag, dåligt tyckte han. ? Till saken hör att jag redan dragit ner på alkoholen och hade 1,2 i peth innan jul. Och för 1 år sedan 8,2! Men får väl vara nykter nu ett tag för att göra läkaren nöjd och självklart för min egen del. Dricker alltid något fredag och lördag. Kan ju nämna att jag haft det kämpigt privat och det har ju gjort att man druckit mer. Flera missfall och sånt skit. Men tycker ni att 0,9 är högt om man tänker att jag dricker på fredagar och lördagar i sammanhanget?

Jag har reflekterat över att mina fester/fyllor blir värst när jag försöker leta efter fest.. jag försöker få tag i ett tillfälle att få dricka för jag är uttråkad. Precis som du!! Intressant varför, det vet jag inte heller?

Jag är i samma ålder som du och vill också slippa skammen om att vara värst. Jag är inte samma människa och jag kan inte stå för mina handlingar alls eller den person jag blir när jag dricker

Hej å välkomna alla. Kul med många nya namn.
Vi är ett blandat gäng "här inne" med båda lite gamla rävar och nya som fattat en kärlek för gemenskapen här i våra olika eländen. Det skönaste med att börja skriva och läsa här är att man så fort hittar själsfränder och kopior av sig själv. Kan vara lite svårt ibland att komma in i en tråd men det är bara att skriva på så lossnar det fort.

Läser om många inlägg här angående ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter, antidepressiva som inte fungerar.
Börja med att intala er en sak. Alkoholen föder alla dessa måenden. Att säga jag dricker för jag har sån ångest eller är så deppig är tyvärr som att säga "jag stannar i sjön för att det är så blött och kallt när jag går upp"
Man måste gå upp ur sjön för att kunna torka och komma in i värmen.

Sen är det nog mer regel än undantag att man har flera och kanske tunga bakomliggande orsaker till varför man börjat dricka och man har säkert haft problem med såna här saker även innan alkoholen. Men det är omöjligt att reda ut detta med alkohol som hjälp, det är EXAKT som att slänga ris på elden.

Att jag säger detta är såklart ingen lösning men det är en otroligt viktig vetskap.

Den här tråden startades av vindruvan06 för ett halvår sedan och har haft lite sporadisk aktivitet. Så kan det vara och det är naturligtvis helt okej.

Nya användare, precis som du AMEW, börjar ofta genom att svara i en befintlig tråd. Något slår an, en kan känna igen sig eller bara vilja vara ett stöd. Vi brukar rekommendera nya användare att start en egen tråd, speciellt om det en förmedlar berör och andra användare vill ge stöd. Det blir enklare för såväl tråd-startaren och andra användare att hitta tillbaka.

Ditt inlägg MAEW, är så starkt och drabbande i sin uppriktighet. Du skriver om trötthet, inte bara på att dricka alkohol utan på själva livet. Det kan väcka oro och det väcker ofta en önskan om att vilja visa stöd precis som Vin Santo skriver.

Du gör såklart som du vill och kanske tog det på kraften att skriva det inlägg du skrev? Vill ändå uppmuntra dig att starta en tråd. Kanske har du redan sett att andra upplever eller har upplevt liknande livsleda som du beskriver.

Om du undrar något är du välkommen att skriva till oss i admi under fliken "fråga".

Vi finns här
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack! Ja jag vet inte vad det är för fel på mig. ALLA andra jag känner börjar tillslut spy när de gått över sin gräns eller däckar. Jag gör inte det, är fortfarande vaken och ”mår bra” men helt dygn. Önskar att jag var en person som spydde och sen gick och la mig när det blev för mycket. Jag är inte så gammal heller 23 år. Har tänkt länge nu som du skriver att jag vill ha en hobby jag behöver verkligen det, känns som att jag bara står och stampar på samma ställe i dåliga vanor. Men vad gör man nu? Vad finns det att göra? Gym? Yoga? Vad som helst som jag finner lite intressant men jag har verkligen ingen aning vad jag tycker om. De känns som de fyllorna som är värst är de när jag känt mig uttråkad en kort tid innan. Så sen när man väl ska festa till det är de rätt in i kaklet. Jag tänker ofta på saker jag gjort mot andra med. Min moral och mitt konsekvens tänk är nästan obefintligt när jag är full. Vill inte vara den tjejen som alltid är fullast och slirigast på festen. Vill ha något vettigare för mig än att supa skallen i småbitar bara för att jag är lite uttråkad, känns så patetiskt.

Välkommen hit, vad bra att du börjat fundera på alkoholens verkningar för dig. Det verkar som alkohol inte passar dig alls, du får blackouter och vet inte vad du gör/säger. Jag har haft det många gånger, men då har jag druckit både länge och mycket. Så verkar inte vara fallet med dig. Det kan helt enkelt vara så att du är känslig för alkohol och dess verkningar. Kanske du kan hoppa över att dricka en längre tid o se vad som händer, kan det finnas andra människor att umgås med som inte dricker eller dricker sparsamt. Kan du utveckla någon hobbys? Det låter som du behöver någon förändring i ditt liv. Ett råd från mig är att vara helt ifrån a en längre tid och fundera över vad du vill, alltså vad du vill. Inte vad andra vill eller gör, och ta det därifrån. Risken är ju stor att det faktiskt händer dig nåt otrevligt under blackouterna och att utveckla ett beroende är aldrig roligt, tro mig. Skriv av dig härinne och lycka till. Jullan

Vet inte om jag dricker ofta eller inte, men oftast 2 gr i månaden (varannan helg) ibland både fredagen och lördagen. Då är jag så slut att jag inte orkar jobba på måndagen. Jag kan dricka med måtta ex på en middag eller liknande. Men när det är fest så är det annat. Jag behöver inte vara speciellt full för att få minnesluckor. Har hänt många gånger att jag fått blackouts på 4-5 timmar. Sovit hos killar och minns inte vad som hänt. Minns inte hur jag kommit hem. Minns inte vilken krog jag varit på osv. Jag tål inte speciellt mycket heller, eller iallafall väldigt mycket mindre än alla andra i min omgivning. När jag inte minns bygger jag upp senario i mitt huvud om vad jag kan ha sagt till folk eller saker som KAN ha hänt, får sjukt mycket ångest och vet tillslut inte om det hänt/sagts påriktigt eller om det bara är i mitt huvud. Jag är aldrig sugen på alkohol eller känner att jag har ett behov av att dricka. Men mitt umgänge festar relativt mycket och jag hänger på bara jag är lite uttråkad. Vad är jag för människa?

Många här som kämpar skall du veta. Vi försöker peppa varandra att komma vidare.
Börja och skriv din historia här så skall du se att många vill peppa dig!
Lycka till!

Bipolär sen 30 år. Högfungerande, Bra jobb, bra betalt, lever i en mycket kärleksfull relation. Bor bra, sommarställe etc.
Dricker en halv flaska vodka varje kväll, börjar behöva mer. Ett helsike att arbeta hemifrån. Idag började jag klockan 12. Det innebär att jag måste fylla på under kvällen. Min man jobbar också hemma men mer skift så han jobbar på kvällar. Äter antidepresssiva men det hjälper inte. Är 61, förhoppningsvis lever jag inte så långe till.
Har alltid varit duktig och arbetat och uppfostrad tre barn som det går väldigt bra för. Men nu är jag utarmad, trött, ledsen, vill inte leva längre, Alkohol är verkligen det enda som hjälper mot sorgen, ledsenheten, oron och ångesten. Jag tycker jag har varit strak och duktig men det räcker nu. Barnen klarar sig själva och när man är död kan man väl inte behöva ta ansvar mer.......

Hoppas mötet gick bra och att du får bra hjälp!

Jag känner igen den, var har jag läst dig förut? Hur som, jag gissar att du använder tråden som en skrivövning, och ja, det är bra, din huvudperson är intressant och man blir nyfiken på hur det ska gå. Och du balanserar perfekt mellan för skruvat för att vara sant och kanske ändå... Copy paste till förlaget nu.

Som alltid tar JAG tag i taktpinnen efter alldeles för många ENHETER alkohol och blickar mot skyn för just din skull. Löjliga förvärvsarbetare ligger snart och sover efter en löjlig onsdagsfylla. Störtlöjligt! JAG har ständig beredskap, men det visste du väl redan?
Vi hyser gott hopp om svar på en utskickad signal till centrala Vintergatan, målet var planeten med det fantasilösa namnet N77919. Där finns fantastiska sjöar, prunkande djungler och majestätiska berg och naturligtvis liv. Klart som FAN att vi ska bli vänner, vi bor ju i samma galax.
Oavsett om de svarar inatt, eller att den där "Dragan" från puben ringer, finns JAG här för dig och övriga jordbor. Ständig kamp med målet att SEGRA, det är framgångsreceptet.

Ja, en bok tycker jag att du ska skriva. Du skriver så bra och verkar ha många historier. Men varför ska du skriva med (Admi: Borttaget namn då vi värnar om användare och andras anonymitet) Risken är att hon får all uppmärksamhet då. Tror inte riktigt att du skulle gilla det.

Ok, hej alla glada. Jag var på VC och tog leverprover och en massa annat. Antabus-recept fick jag inte direkt konstigt nog. Fick ett återbesök. Har aldrig varit svårt att få Antabus förr om åren....Idioter till "läkare".

Sen gick jag till ett ställe jag ironiskt kallar "Oasen". Jag är inte TVINGAD dit men det är ett ställe kommunen tycker jag ska gå till.
Ni skulle se klientelet. En överintelligent besökare (jag) och tio såskoppar.
Jag briljerade som vanligt. Slängde mig med fina ord och drog valser så det stod härliga till. Jag gillar att driva med avskrapet. Körde som vanligt urringat.
Fick i mig 3 koppar kaffe, sedan var mina växelpengar slut...
Jag har vältrat mig i andras olycka. Älskar det!! Där finns fetton, groteska varelser som lagt på sig otaliga kilon pga sprit, medicin och osunt leverne, stammande fånar och annat slödder. Passade på att krossa en av dem i ett parti schack. Det är så upplyftande att frottera sig med dreglande psykfall, en skjuts för självförtroendet. Tack gode Gud för att Du gjorde mig till ett geni. En dag i veckan får mitt behov av humor full tank.
Jag gick som tjej ut gymnasiet för många år sen (NATURVETENSKAPLIG) men BÄST betyg. Jag hade kunnat gå hur långt som helst. Svenska fick jag MVG i. Fysik, kemi MVG. Idrott MVG.
Sen sabbades allt för mig. Men jag är INTE dum i huvudet. Det blir så komiskt när JAG ska sitta där på "Oasen" med alla dårar. Jag kommer liksom uppklädd, jag är ren, jag är vältränad, jag är VÄLKLÄDD. Jag passar inte in. Jag har påtalat detta för personalen där också.
Men Ok. Jag kan gå och spöa skiten ur några gamla fyllgubbar i schack. Sen sopar jag ner alla pjäser och går hem. JÄVLA DÅRAR både "brukare" och personal. Dom försöker få in mig in i sina jävla "aktiviteter". Vi ska arrangera soppköp åt hemlösa. Jag kommer kasta soppan i ansiktet på folk. Fattar dom inte det?!? Jag blir tokig. Ändå vill jag gå dit på nåt konstigt sätt.

Men i alla fall. Sen gick jag hem till låt oss kalla honom Ungraren. Han känner mig och min dotter väldigt väl.
Ungraren är en fuling som gör (nästan?) vad som helst för lite kosing att spela bort. I somras snodde han sin gamla mammas bankkort och tog ut allt hon hade på kontot. 8000 till Svenska spel, noll till honom. Då mådde han dåligt och fick skjuts till psyket. Det blev en natt, sedan var han fri att fortsätta sitt spritmissbruk.

Många är de gånger han sagt till mig att det är färdigspelat, många är de gånger jag gått på hans svammel. Han hade god man och det funkade inte, nu har han förvaltare och det funkar fortfarande inte. Ungraren spelar hämningslöst så länge det fortfarande finns minst en krona kvar i plånboken.

Det är alltså endast några dagar sedan han fick bidraget och jag tror han tiggt pengar av mig tre gånger redan (utan resultat). Jag bryr mig faktiskt om Ungraren, annars skulle jag inte bli arg över hans beteende. Han behöver plågas, gå utan mat, cigaretter och det där jävla folkölsblasket han köper. Några veckor i nivå med medel-Somaliern och han kanske inser att han åtminstone ska spara ett par hundralappar till mat. Om Ungraren slutar spela ska jag sluta berusa mig. Det kan jag lova utan oro för en vit framtid.

Förresten, jag och min gamla kompis (admi: borttaget namn då vi värnar om användares och andras anonymitet) funderar på att skriva en bok ihop om våra äventyr.

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen!

Du funderar på vilken roll och vilka konsekvenser alkohol har på ditt liv. Om jag förstår dig rätt så börjar det bli fler nackdelar än tidigare. En oro kan finnas för att det är svårt att sluta ibland, det blir mer än tänkt. Det skaver att den inre spärren inte riktigt hjälper då du är ledig och "ledig" börjar få ett likhetstecken med alkohol?

En tuff och viktig insikt!

Krävs mod att se det i vit ögat. Positivt är att din ansvarskänsla för tillexempel arbetet på vardagar hjälper dig att hålla i mängd. Du har en gräns. Jag hoppas att du får tips och att andras erfarenheter och strategier här kan guida dig i hur du vill göra nu.

Ibland tar det tid innan en tråd får fart, det kan hjälpa att skriva lite till eller vara aktiv i andras trådar. Du gör såklart det som passar dig bäst. Du har iallafall satt ditt mående i fokus nu, du hittade oss, du skriver, dvs sätter ord på vad som faktiskt sker. Modigt.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen