Senaste kommentarerna i forumet

Du startade en tråd igår natt, och rubriken antyder att du hade funderingar kring dina alkoholvanor.

Om funderingarna kvarstår, och du känner dig redo, så är du varmt välkommen att skriva mera här och berätta hur du har det och vad du tänker. Här finns mycket stöttning och klokskap att ta del av.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har under väldigt lång tid, nytttjad alkohol - då vin i stort sätt varje dag, orsakerna är många, eller kanske jag ska säga ursäkterna är många . jag börjar nu se stora negativa konsekvenser av mitt drickande, har bl.a. gott upp 20 kg i vikt, hår,naglar, hy har förändrats, jag är trött och sliten, självkänslan är i botten. Precis som ni funderar jag på inre skador och sjukdomar.
Jag hr slutat träna, endast promenader är jobbiga. Jag gick med här i går, för att se om jag med detta program och forum klara av att ändra mitt beteende, -Denna vecka har jag tagit ledigt från jobbet, dragit ner på drickande för att i går endast tagit alkoholfri cider. Jag har haft influensaliknande symtom, är väl det som kallas abstinens, idag fredag - utmaning. Ska följa era trådar, lycka till på era resor.

Känner mig också orolig för min hälsa. Jag vill inte dö i förtid. Hur hamnade jag här iksom?? Dricker i genomsnitt drygt en flaska vin varje dag efter jobbet. Samtidigt törs jag inte göra en hälsoundersökning, rädd för resultatet.

Borttaget

funderar på om jag borde kolla upp mitt hälsotillstånd levervärden mm? kan jag vara på väg att gå en förtida död till mötes?

Sexpack 3,5/dygn MINST
+ 16 cl whisky kvällstid
innebär 10 glas/enheter per dygn
=70 glas per vecka...
Då har jag passerat gränsen för riskbruk förstår jag

Ser att mitt senaste inlägg är över ett år gammalt - galet! Tiden går. Sedan dess har situationen snarast försämrats med ökad konsumtion. Fortf tankar kring skador på ffa lever. Positivt i livet är: jobb, familj, äktenskap. Lyckats klara mig på nåt sätt. Förändring: börjat träna, signat upp mig på 6 v kurs, träning 3 dar i veckan. Med en träning bakom mig har jag släppt drickandet under dagen. Känner mig mycket piggare och orkar med barnen på ett annat sätt. Känner ett annat lugn även rent fysiskt med andningen. Nu ska jag försöka dra ner på whiskyn varje kväll. Mycket tankar ägnas dock vaken tid åt drycken. Om C2H5OH aldrig funnits i mitt liv, vem hade jag varit då? Hur hade mitt liv gestaltat sig då? En del existentiella grubblerier också om livets mening osv, Camus m.fl.

Funderar lite på vad du skriver om ditt liv i övrigt. Att du lagt av med en idrott på grund av skada. Idrott stimulerar också belöningscentrum i hjärnan. Särskilt en idrott som du har älskat. Kanske kan du börja utöva någon annan idrott för att få den effekten?
Sug är kanske just att hjärnan vill ha sin stimuli.
I övrigt tror jag också på ett längre uppehåll när man hamnat där du är. Du är verkligen stark som tar tag i det så tidigt. Du har sökt hjälp och pratat med sambon.
Lycka till!

Starkt att du snackat med sambon - bra! Har du frågat din sambo om vad hon tycker är jobbigt eller är det din egen slutsats över varför det är jobbig stämning?
Ibland kan den där stämningen bero på helt andra saker, som tex att hon fick nått att analysera hos sig själv, kanske hon känner att hon behöver reflektera lite själv över sin egen relation till alkohol även om hon kanske inte alls behöver det. Det behöver inte vara så att hon klandrar sig själv menar jag. Be henne läsa på lite om beroendesjukdom om det kanske är ”tabu” för henne, kunskap är alltid bra om man ska leva bredvid tänker jag.

Jag gjorde en cold turkey med min relation till alkohol, jag hade druckit varje dag 24:7 i 4 år (ca 2 flaskor om dagen vin) och plötsligt nådde jag min botten, det va leva eller dö som gällde, jag sökte aldrig sjukvårdens hjälp men hade gjort det om jag hade fått abstinens som jag märkt hade varit en fara för min kropp. Självklart hade jag då medicinerat.
Jag har yrkeserfarenhet av medicinering av denna typ av problem, men ingen personlig.
Är det någonting du specifikt undrar över?
Tänk en extra gång på om du kan vara så pass stark att du slipper medicinera och orkar slåss själv - att medicinera ”bort” är egentligen inget alternativ utan en symptomlindring. Roten till alltihopa finns ju fortfarande kvar och det gäller ju att lära sig hantera suget annars kommer du ingen vart i framtiden om det kör ihop sig med sug igen. Förstår du hur jag menar?
Jag må kanske uttrycka mig luddigt, sug har man ju, men det gäller ju att lära sig parera det på riktigt, inte ”bota” med ett piller om du förstår hur jag menar.

Dee

Tusen tack för ditt svar, jag ska göra som du sa med alkoholhjälpens program och dessutom avstå alkohol helt i tre månader. Vårdcentralen ska återkoppla till mig på fredag.

Mina tankar har varit mycket kring medicinering mot suget, är detta någonting du har erfarenhet inom?

Det är jobbigt här hemma nu sedan jag pratat med sambon om detta, hon har svårt att hantera att jag har dessa problem och jag tror att hon klandrar sig själv. Men känns som att i mitt fall hade ingen kunnat veta då jag som sagt dricker väldigt lite men blir påverkad av en öl.

Som gammal dekis-queen tycker jag väl aldrig att man kan analysera sönder sin relation till alkohol. Tvärt om.
Att du hittat hit, är ju både superbra och ett tecken på att du vill förändra något tänker jag, man googlar ju inte upp alkoholhjälpen utan anledning liksom! ;-)
Sug är sjukt jobbigt att ha. Jag kan fortfarande ha sug, snart 2 år sedan jag la av med alkoholen helt. Det finns en hel del strategier för att rida ut suget, ett av dom är bl.a att välkomna suget som brukar funka ganska bra. Man gillar liksom läget, eller försöker gilla läget. Oftast försvinner suget efter en stund, om det inte gör det får man helt enkelt kanske hitta på en fysisk aktivitet eller skingra tankarna på annat sätt.

Mitt tips: Avstå alkohol 3 månader och utvärdera ditt mående efter det. Det låter som att du nydligen stiftat mer bekantskap med alkoholen, vilket gör förutsättningarna lite bättre än vid ett långvarigt missbruk. Försök byta ut vanorna av att dricka alkohol med hälsosammare grejer.
Har du fått någon återkoppling från vårdcentralen ännu?
Jag kan varmt rekommendera att söka alkoholhjälpens egna självhjälpsprogram - man lär sig enormt mycket om hur man ska hantera situationer kopplade till sug och alkohol, olika strategier och hur man ska tänka.

Man kan alltid vända sin situation, oavsett om skadan är skedd eller inte, det handlar om att börja någonstans, precis som du nu har gjort här med ditt inlägg!

Mod och styrka,
Dee

Hej jag har börjat oroa mig över min relation till alkohol. Jag har en historia av tidigare missbruk men aldrig med alkohol eller tunga droger.

De senaste åren har mitt liv varit städat och jag har haft arbete, sambo och gjort bra ifrån mig. För tre år sedan började min rygg krångla vilket ledde till att jag inte kunde utföra min idrott på samma sätt och för ett år sedan inte alls. Vid samma tid förra året gav jag och sambon oss iväg på en långresa och kom hem till en ny värld med Covid. En nära anhörig gick bort i somras (denna typ av sorg är ny för mig). Mitt största intresse sedan 1,5 år tillbaka är ölbryggning och under resan har det druckits en del öl av delvis inspirationssjäl. Sällan mer än 1-2 stycken åt gången men kanske 5-7 stycken i veckan. Allt från 4-8% 33-50cl. Vissa veckor har det inte druckits något ska tilläggas.

Min arbetssituation har sedan hemkomsten varit väldigt svår och jag har gått mellan olika jobb för att få ihop inkomsten.

De senaste veckorna har jag haft svårare för att hantera alkoholen och har märkt att jag har ett starkt sug. Jag visste först inte att suget var kopplat till alkohol men provade att dricka mitt i veckan och sedan dess har jag haft ett otroligt sug. Nu är det 6 dagar sedan och det blir enklare men mitt humör är på botten, inte för att jag inte kan dricka. Det är snarare att jag är rädd att förlora ytterligare en hobby (ölbryggning) som jag identifierar mig med i sociala sammanhang. (Att vara bra på något många uppskattar). Tanken av en kall öl är läskande och kan känna att det medför ett dopamin rus få saker runt omkring mig ger.

Att min relation till alkohol är osund det förstår jag men kan jag vända detta eller är skadan liksom skedd? Har ett kraftigt sug och lätta abstinensproblem nu efter 6 dagar. Har en tendens att överanalysera, oroa mig, samt inbilla mig det värsta. Kan suget arbetas bort? Har sökt hjälp på vårdcentral.

Hej och välkomnen
Känner så väl igen känslan att vakna och hjärtat rusar.
Det blev bara värre och värre

Så även ångesten som krävde alkohol för att lindras.

Men efter bara 2 veckor utan vinet så märkte jag att ångesten i stort sett försvann.
Och hjärtklappningen försvinner efter bara någon dag.
Du ska vara rädd för din hälsa!
Det var jag. Jag funderade på om jag skulle dö i sömnen, så jobbiga var hjärtklappningarna.

Sedan går livet upp och ner.
Jobbiga tuffa dagar finns även om man slutar med A.
Men man får lära sig hantera dem utan att gömma sig i vindimman.

Ta en längre paus och läs fakta om vad alkoholen gör med din hjärna.
Det är riktigt sköna morgnar man får när man lagt sig nykter?
⚘

Läst så mycket här under några veckor och känner att nu måste jag skriva... Vaknade denna morgon återigen med tung andning och hög puls...
Har idag ett bra jobb, underbar familj men vägen dit har varit så ofattbart tung och lång. Tror allt kommer ifatt nu...., nu när jag äntligen skulle må bra, då skakas allt om och blir bara en dag att överleva till en annan.
Det finns bara ett sätt att lindra denna ångest som tar över hela kroppen från den stund jag vaknar tills jag sover...., några glas vin...., eller fler.
Jag gör allt jag ska och måste varje dag..., jobbar, gör läxor, städar, tvättar, skjutsar... men sen måste jag andas....
Det håller inte och jag är på riktigt rädd för mig och framförallt min hälsa....

Hej!
Jag hade 1,3 i b-pethvärde, jag drack 2 dagar innan provet och sen slutade jag dricka, det tog 3 veckor HELT utan alkohol för att komma ner till 0,19 för mig. Och då var det folköl jag söp på, inte sprit.

Jag hänger med, allts0 jag är också livrädd för att ingå avtal med mej själv som kanske är relevanta i just den här tiden i mitt liv. Det kanske är nu,med barn, fulltids jobb,em frisk kropp och ett tröstande efter mer i livet som alkoholen inte får ha så står betydelse i mitt liv ,att den inte borde få sån plats som jag låtit den ta. Som ung eller äldre,kanske jag har andra förutsättningar att kunna eller ljuger jag för mej själv, vad vill jag egentligen,jag är livrädd för att dricka igen för så fort jag gjort det är jag på hal is igen, om jag går tillbaka i gamla mönster, just nu får jag vila i ramarna av mina hundra dagar.
Skyller på träning och viktnedgång men vet och är rädd att ändra ska veta att det är tusen gånger mer,
Jag är missbrukare av både alkohol och droger och vet inte om jag någonsin kommer kunna hantera det. Jag har nått min botten för längesen, det var inte just den här gången men just nu var jag starkt och hade motivation,men vad fam händer sen vad vill jag ??
Idag har jag sörjt så mycket. Nuddat det sol gör ont. Vart trött irriterad och velar vara själv.
Hur ska jag kunna leva med allt jag har gjort, det skär i mej

Hej
Jag har nog kommit till insikt att sluta dricka är en helt annan resa än jag trott.
Det är precis som du skriver. Vem är jag.
Vad är det egentligen som gjort att jag behövt alkohol?
Varför reagerar jag som jag gör i vissa situationer?
Vad har jag för värderingar?
Tycker jag om mig själv?
Kan jag förändras?
Mycket surr i huvudet, inte undra på att man blir trött?

Jag har ingen aning om framtiden. Hittills har allt bara rullat på. Inte vart särskilt svårt, inte mått så jätte dåligt, sörjt ibland men haft det bra liksom, förstår ni?
Nu känner jag nej vilsen i framtiden. Jag planerar i mitt huvud att fortsätta dricka men vet inte om det är så bra. Kan jag dricka igen bara för jag kan pausa så länge? Har jag gjort mitt med alkoholen eller kommer jag kunna njuta av goda viner igen när det här är över. Vem fam vill jag vara? Måste jag bestämma något, kan jag inte vara göra så att jag dricker ibland men oftast inte? Kan jag det? Vill jag det. Jag behöver i formation av andra,vägledning, svar på frågor. Lyssnar på poddar och läser böcker. Men vem är jag?

Sex veckor nykter idag, det är så blandat. Å ena sidan år jag stolt, men sex veckor har jag gjort förrut. Jag är glad att jag klarat det samtidigt skamnfylld och ledsen för att jag behövde hamna här igen. Å ena sidan är det annorlunda även denna gången men å andra sidan är sex veckor exakt vad jag klarat förrut, inte en dag ner och det ska jag passera nu.

Planen på hundradagar känna så jä kla lång. Å ena sidan går jag och "hämtar på att de ska ta slut så att jag "får dricka igen och å andra sidan njuter jag av att inget kommer ställa till sej under den här tiden, som en trygghet att vara en bra mamma bra kollega bra för vän just nu men jag saknar saknar saknar det impulsiva, härliga glittriga avslappnande sexiga i det, sena kvällar, på gå samtal, krogen, dansa, oskyldiga flörtar, klä upp sej,skratta så jåvla högt......osv osv

Med NPF diagnos. Han har ADD blev sent diagnostiserad stackarn när han 14 år önskar så att han fått rätt hjälp tidigare. Som jag kämpat för hans rätt o för att han ska må bra ? vill inte säga så men tror att min ångest för hur det ska gå för honom att han ska klara sig själv har varit en bidragande orsak till mitt drickande. Förutom alla smärre utbrott o saker som händer runt honom och alltid har gjort. Men det har visat sig att det går alldeles underbart bra för honom! Nu studerar han på annan ort klarar sig alldeles underbart bra!! Men fortfarande strider jag med FK o alla möjliga instanser för att han ska få bidrag o annat ännu inte i land där...
Förstår att du själv med kämpar på bra för det är en kamp för den med NPF med. Skickar massa styrkekramar o ska vara väldigt noga med att se till att han är försiktig med alla typer av droger! Han är inte speciellt intresserad än o hoppas det fortsätter så ?

...sen blev det värre i samband med tunga livshändelser. Och värre. Och värre.
Som så många skriver, så blir den tidigare lösningen istället grundproblemet och allt blir ett enda trassligt helvete.
Jag har ganska nyligen bestämt mig för tre helvita månader. Efter det ska jag ta ett nytt beslut om min fortsatta alkoholförtäring, men just nu tänker jag inte längre än så. Varken lätt eller kul, men för mig blev det ett måste för att överleva på ett någorlunda vettigt sätt.
Jag kan rekommendera programmet här på alkoholhjälpen om du vill reflektera mer om dina egna alkoholvanor. Du har inte så mycket att förlora i alla fall :)

Jag dricker oxå efter jobbet. Planerar och bestämmer vilken tid jag skall sluta, så att jag kan köra bil på morgonen. Det innebär att första ölen knäcks så fort jag kommer innanför dörren. På helgerna längtar jag till klockan 16.00 så att det skall vara socialt accepterat att dricka. Jag började med Campral idag, och igår var första gången på 10 år som jag inte gjorde slut på de öl som jag inhandlat för kvällen. Jag smyger för familjen och om min sambo köper alkohol till helgen, så har jag alltid köpt extra öl i smyg som jag trycker i mig när jag är i tvättstugan eller låtsas gå på toaletten. Så jäkla mycket ångest..

Svaret på din fråga om varför en del dricker så mycket är ju för att vissa av oss har problem med alkoholen. Problemen består i att inte kunna sluta, inte kunna sluta i tid, att vi saknar den kontrollen över alkohol som du och många andra har och ser som självklar, att vi kan börja dricka igen trots att vi lovat att aldrig mer dricka osv osv! Det är väldigt individuellt men handlar i stort om att sakna den naturliga spärr och kontroll som du + många andra besitter.
Berätta om din anhörig; hur det ser ut för hen med alkoholvanor och hur det påverkar dennes liv och relationer?

Eller någon som är anhörig till nån? Det är bara att skriva på även om du inte berörs alls med, om du tror du kan tillföra något. ?

Även ni andra får skriva! ?
Finns det verkligen ingen här som själv har diagnos/er som Asperger, autism, ADD, ADHD, Tourettes eller..finns nån till diagnos har jag för mig som jag inte minns.