Senaste kommentarerna i forumet

Ibland känns det som folk faktiskt dumförklarar en .. typ : det är väl bara att inte ta det där första glaset, det är bara att sluta , det är bara att inte dricka , det är bara att välja.
Ibland vill jag bara skrika ! Ibland vill jag BARA att folk ska fatta vad vi går igenom .
Att slåss mot suget är riktigt jädra kämpigt ibland. Men å andra sidan tänker jag oxå , gud va mycket jag lärt mig ! Jag har lyssnar på människor via AA, böcker och poddar för att förstå beroendet. Tiden rullar och jag är ff nykter . Lever ett helt annorlunda liv fast så mycket är samma. Samma man, jobb, familj , hus men nya tankar , nya vänner, sagt farväl till vänner som inte förstår. Vet inte vad jag vill säga med mitt " svammel " men det är skönt att skriva av sig o skönt att läsa det ni andra skriver .

Ryggproblem som förhindrar mig att leva ett normalt fysiskt liv o tyvärr inte fått rätt hjälp av vården.

Jag har inget maktmissbruk, har gått upp i vikt av sköldkörtelsjukdom, mediciner o sånt.

Vet inte riktigt vilket av forumen detta hör hemma i, men jag har de senaste åren fått värk i av små mängder alkohol. Har googlat på detta fenomen, läst om flera andra som har likadant och som vill veta vad det beror på, men ingen som verkar ha ett svar på det, bara spekulationer. Jag får, så gott som varje gång jag dricker typ 2-3 öl, ont i axlar, huvud, nacke eller rygg. Idag har jag druckit endast 2 stycken Kung (5,2%), det är flera timmar sen nu, gick efter det en långpromenad, och när jag kom hem nån timme senare började jag känna av värken.. Jag kan även ha ont de dagar jag inte dricker en droppe, ska tilläggas, men jag märker att det blir värre direkt efter såpass små mängder som idag! Jag har haft en inflammation i muskeln som går från bakhuvudet ner till korsryggen, i ett par år nu och det gör mig knäpp för att den aldrig vill gå över! Jag har liksom ingen lust att fråga läkaren varför jag inte kan dricka "som folk" utan att få lida direkt efteråt. Dricker jag nåt starkare än öl och/eller större mängd så får jag sprängande huvudvärk, och det undviker jag numera! Finns det någon som har samma problem, dvs får smärtor i muskler/nerver/leder av små mängder? Eller är det någon här som vet vad orsaken till det är?

Förstår att du är besviken! Jag nappar på ditt ord ’väckarklocka’ - det är värt prata om detta med din läkare. Beroendet sitter i hjärnan och alltför många som gjort gbp fastnar i ett alkoholmissbruk i stället. Du ska omedelbart sluta skämmas, sagt med vänligt tonfall! Att äta för mycket och fel (eller för lite) är en sjukdom som man behöver hjälp för att hantera. Tyvärr, tyvärr är matmissbruk ännu inte erkänt som sjukdom.
Stort Lycka till med allt! / mt

Hej jag ska göra gastric bypass o har lämnat blodprover inför denna op. Fick då av provet veta att jag hade överkonsumtion av alkohol i blodet. Jag dricker bara varannan helg men då Vodka o ja ganska mycket. Jag har aldrig haft abstinensbesvär o har inget sug efter alkohol när jag inte festar. Kan ha alkohol hemma utan problem. Kan även dricka ett glas om jag är på middag o inget behov av att dricka mer.
Har alltid tålt mer alkohol än många vänner även när jag var ung o underviktig.
Så kirurgen sa att tyvärr nu måste jag kontakta din läkare på vc så får hon skicka ny remiss sen. Hade festat 2 helger irad precis innan blodproverna vilket jag inte brukar. O innan dess hade jag barnen 12 dagar irad o drack ingen alkohol alls. Så pga ett blodprov verkar det som att min op kommer bli framflyttad upp till ett år om jag förstod rätt. Jag är helt knäckt! Någon som varit med om samma sak? Vad händer nu? Måste ju få gå o lämna nya prover för att bevisa att jag inte har ett alkoholmissbruk? Men under hur lång tid? Min läkare ska ringa imorgon, jag hade en bokad tid men skäms så så jag vågar inte gå dit!! Skrev till min vc att jag är förkyld o inte kan komma pga coronan men att jag verkligen måste få prata med min läkare då jag blev chockad o knäckt över provresultat inför gastric bypass. Detta var en väckarklocka för mig o jag kommer dra ner på mängden jag dricker när jag festar o festa max 1 gång i månaden. Hjälp är så ledsen o får ju säga så som jag skrivit här till min läkare. Skjuts min op upp pga detta kommer jag bryta ihop totalt :( hade aldrig druckit så som jag gjort om jag hade vetat att alkohol finns kvar i blodet så länge.

vi som inte klarar att hantera alkohol är av alla kategorier, kurator, psykologer, läkare, professorer and you name it. Slå inte på dig själv, det är alkoholen som är problemet, inte vem vi är eller gör. Välkommen o kram

Det betyder mycket att känna att man inte är ensam i sin situation. Är precis som dig en skötsam sjuksköterska som tar hand om mina patienter på ett vad jag hoppas bra sätt.
Sen att jag inte kan ta hand om mig själv på ett bra sätt är en annan femma....
Det här suget efter alkohol varje helg som oftast inte går att stå emot.... bara ett par glas vin.... sen är plötsligt hela flaskan slut.
Trillar dit varje helg fast jag tänkt innan att det inte ska bli så, det är som att det sitter en djävul på axeln och säger åt mig att dricka.
Har börjat ta tag i mitt problem och gick med här för ett par veckor sedan men har redan misslyckats med mina förutsättningar två gånger, bra jobbat eller hur.
Första gången jag svarar eller skriver i forumet men har läst en del av vad som skrivits, förstår att jag inte är ensam.
Kram o lycka till Milo??

Jag är själv inte bipolär (trodde själv att jag var det, och flera av mina kompisar har också frågat om jag är det, men efter att jag frågat flera inom psykiatrin som säger att jag inte lever upp till symptomen), men jag känner igen mig i så mycket som de som har sjukdomen berättar!
Så medicinering mot bipolaritet har jag ingen erfarenhet av och kan inte yttra mig om. Men vad skönt att du lärt känna dina toppar och lärt dig hantera dem!
Hur har det gått för din dotter, kom hon in på behandlingshem? Hur har det gått för dig själv? Kunde du unna dig några glas vin den där torsdan?

Så starkt att många aldrig övervinner det. Och jag håller inte med om att man har ett eget val! Många av oss har faktiskt inte det, så alla här som klankar ner på er själva: Sluta med det direkt! Man har inget jävla val! Däremot kan man ta upp kampen mot Djävulen, ta honom vid hornen.. Eller så gör man som jag: jag ber till Gud varje dag att han ska visa mig en annan väg. Nåt som ger min tillvaro en mening, så att jag slipper ta till alkoholen. Kram på dig!

Sluta dumförklara dig själv Louise! Du fattar visst! Men beroendet är så sjukt starkt.

Tänkvärt det du skriver, jag håller med dig om att så länge man är upptagen med att köa i kassan på Bolaget, och fritidsforska i olika ölsorter-och styrkor, så finns inget utrymme för själen att växa och skapa något nytt... Men jag står liksom inte ut med tristessen och rastlösheten, att ha blivit förtidspensionär vid 22 och nu vid 40 fortfarande gå hemma och trampa... "Sjukersättning" kallas det för; jag är inte det minsta sjuk på något sätt, jag har bara Aspergers och ADHD och myndigheterna vill inte att jag ska jobba! Allting vore SÅ mycket enklare om jag hade ett jobb att gå till! Jag förgås av detta, min tillvaro känns skit- meningslös! Jag dricker för att jag saknar ett liv! Det är hela sanningen! Fan ta dem som påstår nåt annat! De känner inte mig, jag är less på påståenden om mig från dem som inte vet ett skit! Hade jag känt meningsfullhet i min tillvaro hade jag slutat dricka, jag hade inte behövt det då!

Förlåt för petandet, men jag har bott i Norrland och de super inte mer än övriga Sverige, det är en myt! Snarare mindre. De jobbar typ jämt, bor oftast lantligt och kör jätteofta bil. Eller skoter. Och nej, långt ifrån alla kör med alkohol i blodet! Känner mig lite kränkt å mina bröder & systrar i Norrland. Stockholmare på papperet, men mitt ❤ och själ tillhör Norrland.

Man ska alltså inte lita på tester, eller läkare! Inget nytt under solen!

Det kan betyda allt att inte känna sig ensam.❤️

Tack för att du säger det!❤️ Jag tror att det betyder mycket för många.❤️

Tack Milo för att du delar med dig. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver❤️

Jag har haft 3.7 vet jag och senaste testet visade 2.8. Han jag pratade med när jag var på BCM senast sade att han hade haft 4.8 nu senast. Allt beror på vem du frågar vad som är högt eller inte. En nitisk läkare tycker ju 0.4 är svinhögt så!

Hej på er❤️
Vilka modiga människor jag ser i er som valt att ansluta er till detta forum.❤️
Det är ingen enkel sak att inse sin egen problematik, och än svårare att faktiskt ta första steget till förändring.❤️??
Det känns inte alls bekvämt för mig att berätta min historia.
I och med mitt yrke som sjuksköterska är jag van att bemöta människor med olika sjukdomssituationer och livsöden. Människor som drabbats av trauman, sjukdom, beroenden, och missbruk, i alla åldrar.
Jag möter och vårdar dem dagligen.❤️
Jag är, och har alltid varit en skötsam sjuksköterska. Skött mitt jobb korrekt, varit uppskattad hos kollegor som en noggrann och ambitiös kollega. Samt som en uppskattad, positiv och omtänksam sjuksköterska hos patienterna.❤️
So far so good.
Det låter ju fantastiskt.
Än mer fantastiskt tycker jag att det är hur VI (för att jag vet att jag inte är ensam) kan leva detta dubbelliv. Kaos på hemmaplan. På jobbet- en helt annan verklighet.
Jag har uppskattat alkoholen för mycket, så länge jag kan minnas.
Har sedan jag var barn alltid haft en stor inre oro. Man behöver ju inte vara spåtant för att förstå att tonåren inte innebar en minskad oro och konfrontationen med alkohol inte kändes motbjudande.??
Sedan dess finns det inget i min tillvaro som har uppfyllt lika många kriterier för; stimulans, lycka, avsaknad av oro och ångest, motverkat ensamhet, rastlöshet, gett mig den energi som saknats (städ/tvätt/vad som helst blir ju liksom intressant), jag blir social (herregud har ju plötsligt missbrukat sociala medier). Alla sociala kontakter blir så lätthanterliga med lite alkohol i blodet. (Herregud vilka har jag inte legat med i kommunen?).
Telefonkontakten med den krävande pappan, eller samtalen när bästa vännen ringer...
Man önskar bara att kunna svara -”Hej hur mår du? Med mig är allt ”toppen toppen”!
Vem vill svara att; - ”För att jag ens skulle svara krävdes en dunk vin. Det är piss.”
Har man problem så svarar man inte så. Man har redan löst problemet. På egen hand. För att inte besvära andra, särskilt inte de närmaste. Det är ju så enkelt. En enkel lösning på problemet. Jag tar ett par glas innan jag pratar med anhöriga. Jag är nöjd och glad- de är nöjda och glada- problemet löst.?

Fast våra närmaste vill ju att vi säger som det är.
Likväl som vi vill att de talar om precis hur de mår.
Så är det ju.
Det fattar vi ju alla.
Dessa tider innebär en ännu större stress och svårare prövning för oss som redan sedan innan har en problematik.
Jag hoppas att ni alla fortsätter att hålla tag i denna tråd/hjälp/samtal med situationer i samma situation osv. Jag vet att vi är flera därute som är i samma situation. Eller en annan. Men nåt som förenar oss, desvärre.❤️
Stor kram på er där ute. Från en ssk (som borde veta bättre än någon annan) ❤️❤️?

Alltså, vi är 2 olika personer, det är inte jag som skrev att jag varit nykter i 11 veckor. Jag är uppgiven som fan när det gäller livet och människor, men tror ändå på mig själv när det gäller drogfrihet! (Alkohol är ju som bekant också en drog). Livet suger, bara att inse! Och människor kommer jag aldrig förstå mig på! Skulle du vandra en dag i mina skor skulle du förstå varför jag är bitter och uppgiven! Jag har nu varit drogfri ett dygn, den här gången.

Men om man aldrig har "levt" då? Om man aldrig tyckt att man haft nåt liv? Jag försöker hitta nåt att leva för, har provat de flesta fritidssysselsättningar och inställningar till livet, men inte hittat min grej. Tänk om man aldrig hittar nåt att leva för!? Vad är poängen då med att leva nyktert och sunt? Bara funderingar, hoppas nån vill bolla med mig lite...

Är 2,5 verkligen skyhögt? Har för mig att jag låg nånstans där under en period då jag drack måttligt.. Kan medfödda njursjukdomar höja värdet i tester? Är född med cystnjurar nämligen.

GW är smart, han fattar vad saker handlar om! Dessvärre hjälper det ju inte att man VET, när man saknar lösningar.. :(

För mycket,utan kommer från anhörigsidan funderar lite.
Varför dricka så stora mängder som 8 glas?

Om jag skulle dricka upp till 6 glas två gånger i veckan så skulle jag snabbt skapa ett sug,vilja ha kanske en tredje kväll osv.

Mina föräldrar var båda alkoholister och jag dricker försiktigt av den anledningen.1-2 glas på en kväll. Om och när jag dricker.
I sällsynta fall 3 men då blir jag lite för full,en smula kaxig och oftast bakis.

Men det är kanske just för att jag inte har problem med alkohol som min kropp reagerar sunt,den visar på den lilla förgiftning alkohol ändå är.
Jag ville bara säga att vad man än ägnar sig åt i ett kanske lite för engagerat sätt blir lätt för mycket för en partner.

Om du är ok med det och upplevt förbättringar,fine.
Men om din partner upplever obehag så är det kanske ändå ide att fundera över konsumtionen i stort?

Man är ju bara i kontroll över sitt eget handlande. Men om man lever i tvåsamhet så ger ju ens handlingar effekt på relationen i stort.

Det låter ju som att du har kontroll och balans i hur du dricker. Om du skulle säga precis det du skrivit till din sambo kanske hen förstår bättre (men det har du säkert redan provat) . Kanske är hen rädd att du ska falla tillbaks i dåliga vanor och tror att fler enheter än i dina regler är ett tecken på det? Har det hänt förut att du ökat mängden nån gång ibland och sen tappat kontrollen? Hoppas ni kan reda ut missförstånden!