Senaste kommentarerna i forumet

Det låter som att du bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor och samtidigt är lite osäker på vilken väg som är den rätta för dig.

Du undrar om medicinering och eventuella konsekvenser i din anställning. Att söka vård är för många ett stort och viktigt steg bland annat för att det innebär att en kan få stöd med just medicinering. Ibland kan man behöva stöd för annat som påverkas av alkohol så som nedstämdhet, oro och sömnsvårigheter. Det finns mycket reklam kring olika preparat som påstås ge effekt. Dessa är ofta inte prövade eller har vetenskaplig evidens. En del kan vara direkt skadliga. Nu vill jag inte skrämma dig! Det viktiga i detta är att du har modet att se hur det är för dig just nu och att du ber om stöd. Jag hoppas att andra användare kan ge dig förslag eller att andras trådar ger dig stöd nu. Om du läst runt lite redan så vet du att du är inte ensam!

En liten reflektion från mig: Jag tror att de flesta i vården inte använder etiketter som alkoholist utan mer talar i termer av ett problematiskt drickande och eventuell beroendeutveckling. Om du vill berätta gärna lite mer om dig och din situation, det tar ibland lite tid innan en tråd får fart.

Igen, ett varmt välkommen till oss
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Samma här ? Två år sedan op och alkis nu.
Visste med mig innan op att jag hade ett riskbruk med dolde det vid utredningen, mitt riskbruk hade ju sett lika ut sedan många år och inte eskalerat så jag sa inget utan ville bara få op genomförd.
Ca tre månader efter op var vi ett gäng i en fjällstuga i mellandagarna och vi festade på rejält. På morgonen var vi bakis allihop, en av killarna tog fram varsin starköl och det var första gången i mitt liv som jag tog en återställare och det var supernajs, bakfyllan var som bortblåst. Jag kan säga nu att mitt missbruk startade där och då, det gick otäckt fort.
Det eskalerade nåt jävulskt, några månader efter mellandagarna så varade mina fyllor långt in på söndagen och även återställare på måndagen ibland.
Det här har varat i snart två år.
Jag klev upp på nätterna och drack för att somna om, min man konfronterade mig, jag gjorde bort mig, körde rattfull och ångesten var/är grym.
Jag kände nu att jag nådde botten när jag tog med mig sprit i bilen och drack på parkeringen utanför jobbet en måndag morgon för att komma till rätta med bakfyllan.
Nu har jag varit nykter i 27 dagar och mår bra, hoppas på lite viktminskning nu också, för den blev ju lidande i takt med att supandet blev extremt sedan i somras.
Jag vill så gärna att min op ska ge mig den ökade livskvalitet som är meningen så jag försöker låta bli att hamna i det destruktiva supandet igen.
Jag kämpar på ✊

Så var ännu en AW avklarad. Och som vanligt kunde man inte hejda sig. Spärren finns inte där. Inte första gången så att säga. Senast var jag på fesr med min fru. O blev så full. Och hade ett prat och då kom det fram att hon haft tankar på att lämna mig för mitt drickande. Dricker inte mig full ofta men när man väl gör det så går det ofta överstyr. Alltid trott att man har alkoholproblem när man mpste dricka varje dag för att må bra. Men detta måste ju räknas som ett problem. Har läst runt lite på forumen under helgen. Och tänkte att jag ville få ur mig mina tankar.

Hur låg peth kan man ha?
Läste att 0,05 och på vissa ställen är det 0,03 vad stämmer?
Lämnar labb ut värden under dom?
Tacksam för svär Orolig och stressad inför prov.

För mig funkar det inte, det är som att spela ryskroulette. Ibland går det bra men det kan lika gärna gå fullständigt åt skogen. Med efterföljande ångest och problem som måste lösas. Därför tar jag aldrig första glaset, oavsett.

Mvh

Jag är nog en periodsalkis, ibland går det månader utan en droppe, en del gånger 2 öl på en fredag, men sedan kan det bli pangbom och jag lever rövare.

Är jag dum som tänker att jag bör kunna ta en öl just nu egentligen? Gör jag fel om jag tar en öl? Kan man lära sig att dricka med måtta? Egentligen vet jag om mina gränser. Främst handlar det om att jag inte bör gå på fester, för det är där skiten händer. Men är jag hemma och tar någon öl ibland så går det bra(typ två varannan helg).
Det kanske är motsägelsefull att jag ens gör en tråd om en öl. Men jag ser världen som svart och vit, antingen eller. Jag är väl nyfiken på om det ens finns en gråzon när det kommer till alkohol.

Hej,

Jag har druckit vansinniga mängder - framför allt ö -l under en väldigt lång tid. Nu börjar det kännas på hälsan.

Jag vill desperat sluta men jag vet inte hur jag ska ta mig dit..

Min fråga. Finns det medicinsk hjälp att få utan att hamna i några statliga register med stämpel som alkoholist?
Detta undrar jag i och med mitt jobb då det skulle kunna sätta en del käppar i hjulet karriärmässigt.

Hur går det för dig? Du tog ett steg och tittade in här och skrev, kanske är du här och läser emellanåt, eftersom du startade en tråd kan det inte hjälpa oss att inte undra hur det går för dig nu. Berätta lite om du vill.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tuff och viktig insikt att alkoholen äter upp livet. Låter som att du tagit ett beslut om att göra annorlunda och samtidigt är osäker på vad den bästa vägen är för dig. Jag hoppas att ditt val att vända dig till oss kommer vara ett stöd på vägen. Det tar lite tid innan en tråd får fart ibland och jag är glad att du stannar. Du nämner disciplin och det är säkert en bra egenskap än annan fin egenskap är det du ger uttryck för: mod att sätta ord på hur det är för dig nu i relation till alkohol, orädd att möta nya "kulturer" och envishet (du är kvar här!).

Din längtan efter att må bra i dig själv och ditt liv är kanske startskottet för din förändring? Att ha ett problematiskt drickande är du INTE ensam om och det finns vägar ur det. Ofta tar det tid att att utveckla problem och ibland tar det tid att må bättre. Att göra annorlunda, att känna annorlunda och att skapa sig en ny "kultur". Du undrar vad du kan göra själv, ett tips är att anmäla sig till vårt program här på alkoholhjälpen (fliken program), vad tror du om det?

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det har eskalerat här med, lever med barn o fru. Jag måste verkligen dra ner på drickandet för jag mår inte bra av det, försakar min familj genom att inte vara tillgänglig pga konsekvenserna av fyllorna

Tack! ?Känner mig så himla värdelös och skäms!

Du är otroligt modig som bestämt sig för att skriva här.
På det här forumet finns väldigt mycket kunskap och hjälp...
Det första viktiga steget är ju att erkänna för sig själv att man har problem.
Jag har försökt att sluta flera gånger men alltid fallit tillbaka, så den här gången började jag att gå till AA. ...sedan kontaktade jag min hemkommun och bad om hjälp.
Har inte mött minsta lilla fördömande...Alla har varit väldigt stöttande och hjälpsamma.
Så lycka till...och kämpa på☺

Hejsan. Helt ny här. Det tog mig lång tid att skapa det här kontot men nu känner jag att det behövdes?
Min relation till alkohol är osund. Och hsr varit det länge, dock har jag varit duktig på att förneka det under lång tid, hoppas någon därute förstår vad jag menar. Jag har 2 barn i lågstadieåldern. Lever oxå med en man som är rätt glad i det med. Behöver stöd.?

Tack V..
Har lyckats under ett tag hållt mig till helgerna, mkt med motivationen att jag vill tappa ölkilona, ska iväg o resa i vår...
Idag är det ångest och en krypande känsla i kroppen o är väldigt lättirriterad, är det abstinens tro? Kände så igår oxå efter att ja druckit ons Tors fre, blev bättre efter ett par cider o en grogg, i brist på annat. Drack inget mer, orkade helt enkelt inte dricka en dag till. Kroppen kändes/känns slut.
Känns som man håller på o spricka, vill bara ut, ut o springa, ut o gå, vad som helst, ensam, men jag kan inte, sambon hjälper till o bygger åt en närstående så jag måste va hemma med barnen.
Vilket i sig gör att jag måste sköta d mesta med hemmet o allt som rör barnen. Jobbar inte sambon så är han o bygger på huset.
Jag är så grymt trött på det här nu, jag vill kunna ta ett par glas vid speciella tillfällen men det är allt. Har läst att det finns medicin som ska ta bort suget o om man ändå dricker så uteblir den positiva känslan..vill så gärna testa, men jag skäms så mkt. Jag vill inte att det ska stå i min journal om mitt beroende..är rädd för om de kommer börja prata om barnen. Har aldrig misskött barnen eller jobbet el ngt sådant utan fungerar väl utåt sett. Är rädd att läkaren inte kommer förstå, inte kommer hjälpa mig..
Funderar på om jag ska söka vård någon annanstans än min egen vårdcentral, för att få en slags distans liksom..

Grattis till 16 dagar, det är ju typ rekord för mig i många lägen! Bara fortsätta kämpa på. Jag tror det viktigaste är att hitta något man brinner för. Vi alkoholister söker egentligen fara/spänning, såg en podcast med psykologiprofessorn Jordan B Peterson (levande legend) när han snacka om det: https://www.youtube.com/watch?v=4cYuWLZI5kw&t=29s
Vi behöver hitta något som ger samma rus som alkoholen tror jag. Kan vara ett intresse, ett jobb, en sport; vad som helst som inte involverar alkohol eller andra kemiska substanser. Vi behöver mening i livet. Att bara sitta hemma och titta på TV och tro att alkoholsuget ska gå över med tiden är dödsdömt. Kan även rekommendera den här mannen: https://www.youtube.com/watch?v=nPW06MqMgwA
Tror inte heller att man ska se det som ett misslyckande. Som missbrukare blir man betydligt mer ödmjuk och respektfull gentemot "de svaga" i sin omgivning. Något många människor saknar. Se det som en läxa tänker jag. Det är bara att bläddra blad och fokusera på att "bli något", whatever that means, det är ju helt personligt vad som fyller just dig med mening och lycka i livet; men en sak är säker, det är knappast alkohol som är nyckeln till framgång!

, precis så känns det. Vendetta, du beskriver det exakt som jag känner. Distansen till alkoholen, duktig syndromet, glad och energisk.
Lurar mig själv att nu kan jag nog ta ett glas eller två, det är ju ingen fara. JO, det är en stor fara, mönstret är ju detsamma varje gång jag tar det där första glaset.
Nu är det 16 dagar utan alkohol, mår prima. Jag går och pratar med en terapeut på beroende kliniken en gång i veckan. Känns skitbra. Börjar förstå vad det är som gör att jag vill ”försvinna” in i dimman. Döva min ångest. Det finns en röd tråd genom hela mitt liv som sitter som en klump i bröstet. Den klumpen ska nu lösas upp med hjälp av att skriva av mig här, ta del av era berättelser och min underbara terapeut . Lösas upp med hjälp av insikt, hantera mina känslor m.m. Det kommer bli en lång och tuff resa men ska göra vad jag kan för att det ska bli bra och hålla mig på banan.

Tack för att ni finns här ❤️

Du har uppenbarligen problem. Jag har en 10årig karriär med överdriven alkoholkonsumtion och började precis som du fast vid 15års ålder. Du har tid att ändra på det och bra att du redan adresserat problemet! Du har hela världen framför dig, kram//V

Du är inte ensam. Kul att folk kan hitta varandra här! Lycka till med allt och livet är verkligen inte hopplöst!//V

Det värsta är den/de första veckorna nykter. Jag kallar det "honeymoon-fasen". Då man direkt märker av de positiva sidorna av nykterhet och känner sig "duktig". Detta är en fallgrop; för mig iaf. Man tycker man kan unna sig en drink. Det är lätt att bli för självsäker i "honeymoon-fasen" och tro att man har kontroll över drickandet. Det svåra är när kärleken till nykterheten börjar rinna ut och man saknar sitt gamla leverne, sina gamla minnen. Jag tror alla alkoholister älskar att dricka, hur mycket vi än vill intala oss själva och andra att vi hatar det. Vi börjar sakna vår gamla partner (alkoholen).

Som "Brokenamy" skrev så känner jag också att det kan vara skönt att ha någonstans att skriva. Livet som alkoholist är väldigt ensamt, även om man i sitt fyllerus upplever att man känner allt och alla. Lycka till allihop, kram//V

Hej känner inte dig och är ny i forumet här men jag känner igen känslan! Har ofta varit fräsch ett par dagar, tränat och känt mig "duktig". Det är en av mina största "triggers". När man gör mkt så tänker man att man kan "unna sig". Alkoholen är lömsk som satan. Hoppas det går bra med sambot. Lycka till med allt, du är snart på fötter igen, kram//V

Okej, tack för svar, känns som det är lite svårt att komma in i "the community" här. Känner inte dig eller någon men antar att anonymiteten är själva poängen här. Har fortsatt kröka och det blir knappast bättre. Har cyklat genom halva Europa och reser mycket i Asien så livet i övrigt är ju bra och intressant men alkoholen förstör allt. Mitt liv vore magiskt utan alkohol men kan inte sluta dricka! Så fort jag tar en enda öl så slutar det med att man dricker till klockan 3-4 och somnar stupfull. Är bakis i dagar.

Förut kunde jag dricka varje helg utan problem men känner att det verkligen börjar ta på hälsan. Blir så bakis så jag inte fungerar i 12 timmar. Röker så mycket när jag dricker så jag har jobbigt att andas dagen efter (har annars ganska bra kondis). Hade tidigare ett ganska bra singelliv och skulle gärna fortsätta med det men nu har alkoholen tagit över allt, det inkräktar på kärleksliv, relationer, träning, studier, arbete, resande; alla aspekter i mitt liv. Vet inte vad jag ska göra men vägrar åka tillbaka till Sverige för ett jäkla behandlingshem. Vill fixa det här på egen hand! Hur botar man alkoholism på egen hand?

Avslutningsvis; respekt för militären! Skulle behöva den disciplinen. Kan tyvärr inte gå med i försvarsmakten även om jag vart intresserad, är straffad för ringa narkotikabrott sedan några år tillbaka. Har ringt dem och de tar inte emot rekryter som är tidigare dömda. Hoppas någon kan hjälpa mig att bli en bra och lycklig människa?

Var ett tag sen, trodde jag hade d under kontroll, men tydligen inte, drack igår ons o dricker idag Tors, hade insiktet inställd på fredag då jag skulle va ledig hela helgen, vaf*n kunde jag inte hålla mig till fredag.. jag Vill ju Inte ändå gör jag d... idag va min ”ursäkt” att ja var ensam hemma hela dagen o jag skulle hinna massor. Jag hann massor o var glad under tiden. Sen när sambon ringde o han hörde att ja druckit o la på tfn då va d inte lika kul längre...

Var ett tag sen, trodde jag hade d under kontroll, men tydligen inte, drack igår ons o dricker idag Tors, hade insiktet inställd på fredag då jag skulle va ledig hela helgen, vaf*n kunde jag inte hålla mig till fredag.. jag Vill ju Inte ändå gör jag d... idag va min ”ursäkt” att ja var ensam hemma hela dagen o jag skulle hinna massor. Jag hann massor o var glad under tiden. Sen när sambon ringde o han hörde att ja druckit o la på tfn då va d inte lika kul längre...

Hej jag har precis hittat hit .
Känner mig hjälplös och hopplös just nu. Har druckit så destruktivt i många år för att be om hjälp och påbörjade min första behandlingen 2015 . Var nykter över ett år sen tog jag återfall bad om hjälp igen och behandling 12 stegs började om igen. Nykter i 7 månader sen tar jag återfall igen och det har jag fortsatt med av och till nu med i 5 månader. Jag vill inte dricka jag orkar inte hur fan kan man vara så destruktiv! Jag känner att jag målat in mig i ett hörn och klarar inte av att be om hjälp mer. Känner att jag måste ta ansvar över mig själv nu jag har fått så många chanser. Känns bra att skriva lite här . Kram

Nu slår det över på andra hållet. Jag har energi som en Duracell kanin. Läkaren har ökat upp mitt levaxin och det är väl det som slår till nu.

Igår blev det en låååång promenad på 1 mil. Jätte skönt. Käkade lunch på ett köpcentra mitt emot Systembolaget. Där kom den ena efter den andra med sina påsar och bag-in-box. Jag tänkte så lätt det är, bara in och handla sen dricka och du blir en helt annan person. Tänkte på alla dessa som gick förbi, hur många av dom har problem, dricker för mycket, kommer ha ångest imorgon?

Inte jag ialla fall. Äter färdigt och går in och shoppar nya träningskläder istället. Japp, jag fixade det, gick inte in på systemet.

Idag ännu mer energi, tränat styrka, städat badrummet med tandborste, fogarna. Sorterat mina kläder som ska säljas, lagat middag, gjort lunchlådor, storhandlat, börjat sortera mina spellistor på spooty.

Är detta en övergång från spriten?
Jag måste göra något för att annars tänker jag för mycket.

Hur gör ni?
Har ni också mycket energi?

Vill verkligen inte dricka mig berusad mer. Önskar att jag någon gång framöver kan dricka i sociala sammanhang.