Senaste kommentarerna i forumet

Min erfarenhet är att det fortsätter så fram tills att du valt väg och 100% engagerar dig i den väg du valt. Sluta helt eller dra ner.
Jag snackar här lite i nattmössan för jag har aldrig klarat att dra ner men jag tänker mig att ett starkt engagemang kan leda till att du i alla fall får färre taskiga fyllor och kanske kan leva med det. Men oavsett så krävs det mycket av dig. Förr eller senare så kommer känslan av att ”jag fixar det här” eller ”äh nu skiter jag i det här skååååål” (”fuck it” brukar jag kalla det.)
Och då gäller det att ha strategier för det, annars är det bara runt, runt igen. The best predictor of future behaviour is past behaviour. Så det måste kämpas för att förändra. En knepig grej med att dra ner är ju att man måste ändra sitt beteende medan man är full. Dvs för att ha kontroll måste du kapa efter vaddå, 3 glas? Men efter 3 glas är ditt beslutsfattande klart påverkat och ”fuck it” känns bättre och bättre. Man måste se problemet när alkoholen tvättat bort alla problem.
Men din analys är nog korrekt. Oavsett vilken väg du väljer så krävs det tyvärr evig vaksamhet. Det går inte att sticka under stol. Men fan vad bra det blir. Ingen eller mindre ångest, ånger, kontrollförlust och annat elände. Höjer livskvalitén med 10 poäng bara det.
Kämpa på!

Veckor har gått sen jag skrev senast, och vad ska jag säga.. jag har tappat de flera gånger. Vardagsdrickande och även en festkväll som spårade ut. Men vad gick fel?
Jo jag slutade engagera mig! Jag kände att jag har nog kontrollen och det är okej. Men gradvis ökade intagen, inte mycket (förrutom festkvällen) men ändå så pass mycket att jag förlorade kontrollen. Jag va tillbaka i dom gamla spåren.

Men nu är jag här igen, och skriver. Redo att göra nya spår som jag ska följa! Nyktra vardagar!
Dom få gångerna jag "festar" ska jag ha kontrollen.
Men jag måste fortsätta skriva, fortsätta analysera mitt beteenden. För jag lovar mig själv att aldrig tappa de helt! Men jag måste jobba för de, de vet jag nu. Jag måste ha kontrollen och den behåller jag genom skrivandet och vetskapen om att jag inte kan ta den för givet. För så fort jag släpper engsgemanget så tappat jag även kontrollen.
Lite rörigt skrivet kanske, men nån kanske kan känna igen sig i detta..
En dag i taget med kontrollen i behåll, aldrig sänka garden. Och fortsätt skriva!

Tråden är från 2015 och jag som varit här sen förra våren känner inte igen signaturerna så du kommer troligen inte att få svar.

Men det finns en superbra anhörigsektion här på forumet som du kan starta en tråd i och få kloka svar från andra som är i situationer som liknar din.
Vad som kan få någon att sluta är nog högst individuellt. Man brukar prata om att de flesta måste nå botten innan de fattar. Men botten är en väldigt subjektiv upplevelse. Det kan vara botten att ens partner hotar att lämna en, man blir tagen för rattfylla eller blir påkommen på jobbet. Men det kan också komma av att man helt enkelt inte orkar mer. Men det jag lärt mig av andra anhöriga är att man i din situation ska rå om sig själv och sätta sina gränser. Jag är själv alkoholist (nykter nu) så jag tror att de andra anhöriga i den sektionen ger bättre råd. Men förändringen måste komma inifrån om det ska hålla långsiktigt. Man måste vilja vara nykter. Eller i alla fall minst förstå att man måste vara det.

Lycka till!

Du har varit nykter en längre tid och beskriver att det inte fortsatt gå som du vill.
Berätta gärna lite mer hur det är för dig just nu, vad som skulle vara hjälpsamt för att kunna fortsätta på det spår du själv valde, om du vill. Att skriva här var kanske ett steg på vägen mot det.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Lisa
Jag undrar vad det var som gjorde att du efter 9 år ville ta en vit månad eller två?
Min mans vanor påminner mycket om dina och jag undrar vad som skulle kunna få honom att sluta...

Ångesten, missarna, känslorna. Så kan du återskapa dem när det börjar kännas som det ”nog går bra den här gången”.
Jag har en fin dagbok full av elände som jag kan ta till när jag börjar undra varför jag slutade. Har hjälpt flera gånger.
Men alla har sina trix.

Är i samma situation! Mitt råd är att inte ha någon alkohol hemma, undvika situationer där alkohol konsumeras och försöka avleda och sysselsätta sig med saker om är bra för kroppen. Förstår om du har kraftig ångest över helgen som varit, försök använda de dumma sakerna du gjort som du ångrar till ett tydligt bevis för dig själv satt du inte kan hantera alkohol. Jag har gjort massa likande pinsamma saker på fyllan och sedan våndats något extremt och sedan druckit ännu mer för att fly verkligheten. Nu försöker jag använda de minnena som erfarenheter istället, bevis på att jag inte kan dricka. Det enda som kan få dig att inte hamna i samma sits en gång till är att inte dricka. Och var inte så hård mot dig själv, plåga inte dig själv. De allra flesta har någon gång varit där och förr eller senare glöms pinsamheterna bort!

Det låter ju som att hon skulle kunna utveckla ett problem men hon hon klarar av att ”bara” dricka ett glas och inte blir sugen på mer är hon kanske inte i nuläget i en riskfylld situation. Prata med henne och förklara vad du känner inför henens drickande. Försök att inte vara för dömande, risken är att hon sluter sig eller går i försvarsställning.

Jag är själv i en likande situation men jag är den som dricker (kvinna i din sambos ålder) och min sambo oroar sig. Jag skulle i princip aldrig att klara av att dricka endast ett glas, dricker ingenting eller alldeles för mycket en kväll och sedan nykter igen. Men missbruk och riskbruk kan ju se olika ut!

Jag är i samma situation! Vill du berätta mer om din situation och hur din konsumtion ser ut? Jag tycker att det har hjälpt att sysselsätta sig med saker som är bra för kroppen och minskar stress, promenader och yoga passar mig bra. Läsa böcker fungerar lite avledande. Det här forumet är också till stor hjälp för mig. Om du känner sig skör och osäker i början tycker jag att det varit lättast att undvika situationer där alkohol förekommer samt undvika all form av negativ stress. Prata med någon anhörig, dels för stöd och dels för att det känns mer verkligt och svårare att bryta om någon vet om att du ska vars nykter en period (eller för alltid). Du har säker hört det många gånger men att ta en dag i taget gör det lättare, lova bara dig själv att inte dricka idag.

Jag är själv ingen expert, är bara på dag 19 idag. Var nykter en månad i juni och har tidigare bara varit nykter i upp till 3 månader i streck som mest.

Min erfarenhet är att det är väldigt lätt att falla tillbaka i gamla osunda vanor om man en gång liksom gått över gränsen med alkohol. Var den gränsen går är så individuellt och jag kan inte definiera när jag själv passerade den, vet bara att jag gjort det. Jag är i din ålder (om du är född 91) och har gång på gång fallit tillbaka förr eller senare efter att jag börjat dricka igen, det har gått bra att ta 1-2 glas ett tag men sedan sker den där karatefyllan och allt blir nattsvart igen. Har hört att det finns forskning som visar att man kan lära sig att dricka måttligt men för mig verkar det tyvärr inte fungera, det är för riskfyllt och inte värt det.

Hur har din konsumtion sett ut?

Så bra att du tagit tag i problemet! Vet inte hur du tänkt men jag tycker att det lättaste är att inte dricka alls, även om man inte druckit ”extrema” mängder så är det väldigt svårt att vara lagom om man någon gång börjat få problem med alkohol. Ta en dag i taget! Vi är många som kämpar här! ❤️

Försök tänka att dina 32 nyktra dager inte är förgäves! Så lätt att tänka att man misslyckats så grovt och att man lika väl kan fortsätta dricka. Varje vit dag är en vinst även om de inte sker sammanhängande! Du börjar inte om helt på noll även om du börjar om! Jag var nykter 30 dagar i juni sedan föll jag sakta tillbaka tills det blev ohållbart igen. Nu är jag på dag 19. Försöker tänka att den där nyktra månaden innan kommer hjälpa mig att håll mig nykter även nu, och förhoppningvis länge länge (helst alltid). Ta en dag i taget!

Hur många wiskey 6cl ska intas innan pet går i taket och hur länge lever markören

Läser dina ord och förstår din frustration, Din ilska och din misstro till vården. Att vända på inrutade tankemönster är galet svårt men; om du istället vänder på situationen och ser detta som att någon försöker hjälpa dig. Att hindra dig från att bli en "alkis" genom att medvetandegöra dig i din relation till ditt drickande.
Självklart har var och en rätten att själv bestämma över sitt drickande men en öl med grabbarna, några dagar i veckan leder snabbt till ett beroende. Framför allt om individen har en beroendeproblematik dvs "allt-eller-inget" mentalitet.
Om det faktiskt är så att någon försöker hjälpa dig, hur känns det då? Hur går tankarna då kring ditt beteende?

Vi har alla olika tolerans för alkohol men forskningen är tydlig. Mer än 5 standarddrycker/tillfälle eller 14/vecka Är ett riskbruk. Alkohol dränker fler än individen själv, den drabbar familj, vänner och kollegor. Oavsett om vi menar det eller inte. Det drabbar inte bara en själv!
Var rädd om Dig och dina nära. Du är värt bättre.

Skulle oxå vilja veta...
Ska lämna prov snart å fick återfall på 1v. Skäms så fruktansvärt....
Drack 1 vin/Dag i 10 ggr...nu nykter i 2v. Kan jag lämna 3:e veckan å komma under 0.005 ???? Usch! Snälla svara någon.... kram till alla som kämpar

Dax å lämna Perth prov. Fick ett återfall å drack under semester 1v ( 1 flaska vin/v dag)...där innan ngt sporadiskt med vissa dagars uppehåll... skäms så jag skakar!!!!!! Klarar jag mig nu på 3v nykterhet???? Usch

Fundera på att göra en livsstilsförändring istället. Finns massa människor som tagit den fajten och det mentala hinner med under tiden. Läs på lite om t ex. LCHF.

Sitter i båten och solen är varm och skön.
Dricker ett glas alkoholfritt vin (äckligt) och mår bra.
Riktigt bra!
Snart tre veckor.

Det var nått om halveringstid på 4 dygn tror jag. Men hur som helst så ville jag nämna att det finns flera här som fastnat i alkoholberoende efter en genomförd gbp. Finns flertalet trådar i andra delar av forumet. Så det är bra att du börjar tänka på det innan eftersom risken ökar.

Lycka till!

Du är igång igen och tar tag i det du inte är nöjd med i ditt liv.

Du ringar in att alkoholen har kommit in som ett sätt att på kort sikt hantera stress som uppstår i ditt arbete, eller för att du är uttråkad eller andra anledningar. Oavsett vill du inte att den ska få ha den platsen den haft en tid och du sätter stopp här.

Så fint formulerat: "jag vill känna mig stark och stolt över att vara mig själv" ! Riktigt bra riktning att gå mot när du göra dina val längs vägen.

Jag ser att du fått mer respons i en annan tråd du skriver i så kanske är det den du fortsätter i, du gör såklart som du vill, ville mest titta in och välkomna och peppa.

Du är igång!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har verkligen bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor. Nu har du en stark motivation då det kommer vara avgörande för om du får den operation du önskar. Det kan nog vara lite individuellt exakt hur snabbt dina värden förändras, men utifrån det du beskriver- en vit period på 8 veckor kan du vara säker på att de kommer att ändras. Det finns flera här inne som skrivit om gbp, kanske finns det erfarenheter från deras trådar eller så du kan ta hjälp av. Ibland behöver man skriva flera gånger innan man får flera svar här.

Du har varit vit redan en period, bra jobbat! Fortsätt gärna uppdatera hur det går för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gå på AA jag lovar det blir en kick gör det själv det bästa jag gjort

Ni som gjort gbp drick inte själv går jag på antabus efter ca 5 år som alkolist

Inser att jag har tillåtit mitt liv att bli fullkomligt kaos sen förra sommaren.
Tillät mig själv att dricka med ursäkten att det har varit synd om mig sen saker hände i min familj, man kan ju tycka att man skulle klara av att låta bli spriten sedan ens mamma blivit alkoholdement, men det har blivit raka motsatsen.
Jag inser att jag är deprimerad, jag känner ingenting och bryr mig inte om nånting längre heller.
Dricker också pga outhärdlig stress på mitt jobb, jag dricker för att inte behöva känna efter, dricker för att jag är uttråkad.
Så idag så har jag bestämt än en gång att det får vara nog, jag vill hitta livsglädjen igen...kunna hitta på saker utan att behöva känna paniken över att då måste jag vara nykter...jag vill känna mig stark och stolt över att vara mig själv.

Men nu är ag väldigt osäker.
Tänkte att jag under tre månader skulle nå klarhet i min relation till alkohol.
Redan vecka två så kom tankarna om att kanske det räcker med en.
Började lyssna på Alkispodden igen och började åter läsa alla historier här och inser att jag är helt ute och cyklar.
Självklart finns det inga alternativ till att inte dricka.
Träffade mina tjejkompisar på lördagslunch.
Beställde cola light och det blev alldeles tyst.
Bara min sambo vet orsaken och jag klarar inte av att förklara mig. Officiellt är det magbesvär och allergier som är orsaken.
Till min förvåning så hade jag trevligare än på länge.
Ledningsgrupp med middag. Samma sak där men jag körde bara ditt trick med att inte säga ngt. Supertrevligt. Konstigt.
Min sambo reser mycket och två fredagar ensam i soffan har satt mig på prov. Det finns alkol hemma men jag väljer att dricka oändliga mängder te.
Nu har tårarna slutat rinna och te utbytt mot kaffe. Middag på stan och jag vet att jag kommer att klara ett par dagar till.
Varmt tack för att du finns IW! ❤️