Senaste kommentarerna i forumet

Nya prover.....
Så får se va det visar, förra gången 2/7 Så låg peth värdet på 4,7.
Visst jag visste att det skulle ligga högt efter 6 dagar med alkohol...

Har du tagit CDT &GT prov någon gång?

Det avspeglar ju också alkohol intag och är inte lika känsligt som peth provet...

Mina ligger alltid inom referensvärdet...

Min läkare vet inte om min operation kan göra att jag får högt peth värde, han erkänner att han inte har den kunskapen alls...

då är det verkligen känsligt och jag är verkligen körd när jag tar mitt prov!! Har SU frågat hur länge det är kvar i blodet/peth om man avstår helt? Kan din operation ha ngt md den långsamma sökningen att göra?

Om jag jobbat 5 dagar i veckan och druckit på min fritid så kanske det kunna bli Max 2 l vin sammanlagt på en vecka.
Dricker aldrig starksorit..
Men mina värden har aldrig legat under 1,3..
Hade en period på en månad.
Började då på 1,7 och 3 veckor senare hade det bara sjunkit till 1,3, under dessa veckorna hade jag inte avstått helt men hade noterat jag hade 3 veckorna druckit en flaska vin och 5 starköl och alltså utspritt på 3 veckor.

Så blev också fundersam på hur provet är och fått reda på att det är ett väldigt känsligt prov..

Man rekommenderar ju också att inte tvätta med handsprit vid provtagningen eftersom detta innehåller etanol... och just detta reagerar peth provet på.

ofta dricker du i veckan och hur mkt? Vet att peth lagras i blodet om man inte inte är helt utan alkohol. Men det måste ju gå ner nån jädra gång.... tycker man:/

Nivå alls, ändå dricker jag inte varje dag ens....
Provet är högkänsligt....
Att tänka på är också att man inte tvättar dej med sprit innan sticket, det finns etanol i handspriten som går in i ditt blod..och det ger utslag också.

Verkligen konstigt... men när nådde du normalnivå? Tog det mer än 4 veckor?

Och den är ur usel....
Peth är ett jättekänsligt prov..
Och på någotvis så har jag under flera legat jättehögt, trots att jag inte druckit några större mängder, under flera dagar/ veckor.

Jättehögt menar jag från 3,0- 4,7..
Detta prov varit högt men dom andra proverna CDT+GT legat inom referensvärdet...

Så fattar inte själv varför peth bär det rusar iväg.

Men kan tilläggas att jag är gactricbypas opererad..

Går det få ett bra förhållande till alkohol om det har lett till att man har druckit mer och oftare än man tänkt? Är enda sättet att avstå helt eller går det lära sig dricka "normalt"? Har varit helt nykter en månad nu och tankarna kommer.

Jag vill ju vara nykter, men jag faller dit hela tiden, kan vara nykter ett par dagar max och så börjar jag igen.
Har varit nykter 1 år tidigare, tog Antabus under den tiden. Jag överväger starkt att börja med det igen.

Vilken kamp du beskriver. Du har viljan att bli nykter, men det fysiska suget är stort. Vad klokt av dig att i den situationen söka stöd, på flera olika sätt. Dels genom att du tog kontakt med din kontaktoperson inom beroendevården och dels genom att du skriver och läser här på forumet. Du har tagit viktiga steg i rätt riktning. Hoppas att ditt besök idag har gått bra och att du kunnat stå emot suget. Oavsett hur det har gått för dig är du varmt välkommen hit. Om du tror att det kan vara till hjälp för dig så kan jag passa på att tipsa om vårt program över nätet för att förändra sina alkoholvanor, som du hittar i den blå rutan på startsidan, kanske det kan vara något att prova?
Skriv gärna mer om hur det går för dig och om alkoholens plats i ditt liv, ibland får man skriva flera gånger innan en ny tråd tar fart.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag har jag tagit beslutet att ge upp alkoholen.
Den förbannade alkoholen som förstört så mycket i mitt liv, relationer så som vänskap och familj.

Vill inte längre leva med ångesten att jag sagt eller gjort något på fyllan.

Drack första gången när jag var 13 år, och har druckit varje helg sedan dess. (Idag är jag 39 år gammal)

Använt alkohol för att "bota" min sociala fobi.
Använt alkohol som en flykt, antingen för att känna eller slippa känna.
Använt alkohol för att våga mer.
Använt alkohol för att gilla mig själv mer.

Allt är ju en illusion och har snarare förstört mig mer än hjälpt mig.

Detta är skrämmande, men jag har bestämt mig.

En dag i taget heter det väl?......

Lycka till, till oss

Styrke kramar

Vad stark du är Lala89, det känns som att du har fokus och jag är övertygad att du kan fixa detta.

Jag har ju bara varit nykter i en månad, men att tillåta mig själv att känna allt och analysera situationer då tankar kring A kommer har varit jätteviktigt, även att skriva här. Men framförallt att varje dag bestämma att jag inte ska dricka.

Det låter lite töntigt att säga att man var dag bestämmer sig, och jag är en sån person som älskar att göra planer (som jag aldrig håller), är väldigt allt eller inget i min personlighet också så vill ju lova högt och lågt att jag kommer aldrig mer dricka A. Men det vet jag ju inte, det kan jag ju omöjligt veta. Däremot kan jag veta att jag inte kommer göra det i dag.

Det är befriande att få möjlighet att välja varje dag, valet blir bara lättare och lättare märker jag. Jag har min mentala lista med positiva saker och försöker att inte ens tänka på de negativa. Vågskålen med negativa konsekvenser kommer aldrig väga upp de positiva, men tanken finns ju där såklart... annars skulle jag inte vara alkoholist/vara en beroendeperson

Lycka till på din väg fina du, detta fixar du!

Hej, vill hålla mig nykter men det gå sådär. Har druckit i en månads tid så kroppen har fått ett fysiskt behov av alkolholen. Idag har jag druckit sex folköl. Suget är enormt och jag får säga nej till mina barn. Igår tog jag kontakt med min kontaktperson på beroendecentrum. Jag måste vara nykter när jag kommer in på måndag. Vet inte hur jag ska klara det. Det fysiska suget är enormt. Kroppen är som i upplösningstillstånd.

Ett steg i taget, en dag i taget, idag är jag nykter. Jag förstår varför det är så viktigt att ha med sig och tänka på de varje dag. För framtiden skrämmer mig.. känns som att jag inte har någon kontroll. Men tänker jag på idag så vet jag att jag har kontroll! För idag är jag nykter. På så sätt kan jag känna mig stark, trygg och motiverad.
Så en dag i taget, då vet jag att jag klarar detta. Jag har kontrollen idag och på så sätt kontrollen över min framtid.

Va tvungen att ändra titlen, den var så deppig. Jag känner att jag behöver motivation... Jag läser mycket på forumet och det är både bra och dåligt känner jag. Jag läser om många gör samma resa som jag och för en del är det svårt. Det får mig att tvivla på mig själv. Varför är jag speciell och kommer att klara detta. För det är de jag måste intala mig själv "jag klarar detta" . Men jag är rädd, tänk om jag inte gör det.
Samtidigt som jag skriver här så skriver jag även i en egen dagbok. Där skriver jag mer, flera gånger om dagen. Jag har skrivit min vision om framtiden där och kosekvenser om jag skulle misslyckas, och vad jag gör i sånna fall. Det känns tryggt att skriva ner alla mina tankar och få ner dom på papper. Jag ska blicka framåt nu men aldrig glömma hur jag känner och tänker just nu.

Du är jättestark som tagit dig hit och insett att något inte stämmer.

Precis detta hände mig, fick också en uppvakelse. Förra fredagen gick jag all in med alkoholen och hade en minneslucka på säkert 4-5 timmar. Kommer knappt ihåg att jag gick ut med min kompis. Fick bara reda på att jag nästan ramlade och slog ihjäl mig. Så det var min rock bottom. Har haft ångest i 4 dagar, men nu börjar det släppa. Jag har bett om ursäkt till min kompis och sagt att det är slut nu på alkohol. Jag har berättat för min fästman att jag ska sluta och att jag vill leva bättre med honom.

Hoppas du hittar styrka här inne på forumet och kraften att vilja göra något åt det. Jag började nu i veckan här och känner redan hopp om framtiden. Ge inte upp, gå Alkoholhjälpens program, den är nyttig och även spännande att göra. Man lär sig vad som triggar detta beteende och man skapar nya mönster för ett framtida bättre jag. Du ser även hur du själv ser på ditt drickande.

Fortsätt framåt, och ta dag för dag.

Kraft och styrka till dig!
//BliStarkIgen

Nu har det gått några dagar. Ångesten från fyllan är som bortblåst (som vanligt) men viljan att förändra är kvar och det är jag tacksam för. Har varit tuffa dagar med trötthet, låg livslust, ingen ork och aptit och svårt att sova... Men idag känner jag att det har det vänt. Är betydligt piggare och känner livsglädje och energi, nu jäklar ska här levas! :)
Jag har kommit på mig själv att tänka på a vid flera tillfällen redan tex när jag hörde en gräsklippare, så banalt, då associerar min hjärna med sommar och såklart a. Men jag noterar bara mina "triggers" och tänker att här är en sak som får mig att tänka på a, då vet jag de! Sen släpper jag det och fortsätter med det jag håller på med. Tänker inte för mycket på de utan bara noterar det.. Det känns som det funkar. Jag vill ju att varje dag ska vara nyktert för jag vill göra andra saker nu. Kolla på filmer, läsa, vara ute i naturen och framförallt skaffa mig en slags rutin i livet. Att ha rutiner i ett liv som innefattar a är lönlöst. Då a oftast förstör varje dag och speciellt dagen efter...

Hej!

Jag är i samma situation, förutom att det är jag som dricker. Jag dricker inte varje dag men rikligt på helg eller vid fest tillfällen. Vad jag kan ge som tips är att prata med henne ordentligt, men också inte vara hård mot henne. Förklara vad du känner (hon kan bli arg och försvara sig) men då har du fått sagt det du vill ha sagt.

Eftersom hon har "alkolism" i släkten så finns det nog stor risk för att hennes beroende utvecklas. Hon vet nog inte om att hon kan ha ett problem, så nämn det till henne. Du verkar ju bry dig om henne och hennes hälsa.

Hon kanske inte har problem, men om du börjar se ett risk beteende så är det nog bra att upplysa henne.

Jag är ingen expert, jag bara pratar av egen erfarenhet. Min fästman har haft konversation med mig om mitt drickande och då har jag blivit arg. Men det betyder ju också att jag innerst inne har ett problem, men vill inte erkänna. Även när du pratar med henne kanske du ska säga: Jag bryr mig om dig, jag bryr mig om din hälsa och det jag ser är inte hälsosamt. Kanske?

Jag kanske bara babblar, men det är vad jag hade viljat av min fästman. Som han faktiskt har gjort, och då har det varit lättare att lyssna på honom. Det sista man vill känna är att känna sig påhoppad.

Hoppas jag gett något positivt i mina kommentarer och att det kan hjälpa.

Lycka till.

Min sambo som jag varit tillsammans med i 9 år dricker inte mycket, men varje kväll, NÄSTAN! Hon är 29 år och har en mamma som har grava alkoholproblem, som sambon visserligen brutit kontakten med (ironiskt nog just för att hon är alkoholist). Hennes pappa dricker MINST varje fre och lör kväll, och ofta rätt rejält! Ingen blir förvånad om det ramlar i en liten burk starköl en tisdag, onsdag eller nån annan dag heller.

Jag dricker också, helt klart, men jag nöjer mig med kanske 2 glas vin och en whisky på fredag och/eller lördag kväll till middagen...

Men min kära sambo nu då. Dricker sig väldigt sällan riktigt full, men det ramlar ner 1-2 öl i stort sett varje kväll när hon slutat jobbet.
-Efter den här dan är jag värd en öl, går snacket!...
Jag är så trött på att höra det där och funderar över hur skulle det se ut om alla "firade sig själv" med en öl varje kväll?!
Jag har pratat med henne flera gånger, just med tanke över hur hennes mor och far hanterar (inte hanterar) alkoholen och det är ju till viss del även ärftligt. Blir bra några dagar, kanske upp emot en vecka men sen är det tillbaka igen.

Oroar jag mig i onödan? Vad ska jag göra då det inte verkar som att hon tycker det är ett problem?
Hon pratar om giftermål, men det här är en STOR grej som gör att jag tvekar...

Mår lite bättre idag. Jag känner mig starkare. Jag har insett att jag får säga hejdå till alkoholen nu. Jag är förmodligen en alkoholist, jag har en sjukdom. Jag är fortfarande i förnekelse och tänker att jag kan dricka ett par gånger om året kanske. Men nu ska jag vara nykter. Nu vill jag vara nykter.
Men med denna insikten kommer en ångest. Vad har jag gjort mot mig själv och min kropp? Detta gift som jag stoppat i mig i kopiösa mängder de senaste 12 åren. Usch. Kommer jag kunna förlåta mig själv? Eller kommer jag leva med daglig ångest om eventuella sjukdomar som jag åkallat mig.

Jag var tvungen att bryta min relation till alkohol helt.nu Nykter sen cirka 6 månader.
Det smög sig liksom på. Först kom vardagarna. Sen kom lunchöl t.ex. sen kom återställarna på helgerna. Sen kom återställarna på vardagar. Till slut var det som att vara fast i en ond spiral. Gick inte att sluta. Lyckades ha flera uppehåll på en månad då och då. Men Varje period blev värre och värre tills jag var så fast att jag drack dygnet runt (inte så jag var full men behövde lite alkohol i systemet för att fungera normalt). Otroligt läskigt.
Önskar så att jag tagit tag i problemet tidigare, nu är det inget snack om att det är noll som gäller för mig resten av livet.
Lycka till med din resa.

För första gången ör jag orolig och rädd, tänk om jag inte kommer att klara detta, att sluta dricka. Tänk om mitt missbruk är värre än vad jag trott. Jag har ju försökt sluta innan men misslyckats. Någonstans har jag ändå kännt eller lurat mig själv att jag haft kontroll. Men tänk om jag inte har kontroll. Jag vill verkligen inte vara en alkoholist.
Som jag känner nu så kommer jag aldrig att dricka igen, inte med ångesten som jag har nu, men jag vet ju att jag kommer att må bättre snart, vad händer då? Kommer jag klara det eller trillar jag dit igen och det blir ännu värre då. Utan insikten som jag har just nu, vad händer då?
Vart hittar man styrkan att kämpa varje dag och inte trilla dit igen?

Tack så mycket tackohej för svar...
var är du nu i din relation till alkoholen?
Jag har aldrig känt mig sugen på alkohol till exempel ”dagen efter”. Inte heller ofta att jag längtar efter det på vardagarna, eller ja om jag har en dålig period i livet över lag, jag känner mig nere etc så kan jag nog känna lite längtan efter nåt glas i min ensamhet, antar som nån slags bedövning. Men när jag befinner mig i en bättre period så har jag absolut ingen längtan.
För kanske 3-4 år sedan ansåg jag att vardagsdrickare var riktiga ”alkisar” och kunde aldrig tro att jag skulle kunna göra det så. Men så började jobbiga saker hända i livet, separation familjeproblem etc. i början av singellivet tyckte jag att drack ”bara för jag kunde” lite revolt på nåt vis och jag gillade att gå ut med vänner. Men det behovet har avtagit mycket. Nu är det nåt annat som sagt. Bla bla bla lång kommentar...
tack så mycket för ditt svar som sagt :)

Det är skönt att se att man inte är ensam. Idag är en ny dag och det känns skönt. Ångesten från fyllan sitter dock kvar, men jag är så redo för en förändring nu.
Jag började dricka och festa när jag var 15-16 år ungefär. I början var de fest nån gång i månaden som sedan blev varje helg fredag och lördag. Så höll de på flera år. Periodvis när jag bodde i storstad kunde de va fest 4-5 gånger i veckan. Jag blev alltid för full, så länge jag kan minnas har det spårat ut var och varannan gång med minnesluckor, pinsamheter och personlighet förändring. Allt jag gjort på fyllan vill jag knappt tänka på, jag känner inte igen den människan.
När festandet trappades ner började vindrickandet i min ensamhet som har pågått de senaste 5 åren. Jag är verkligen en periodare, kan ha uppehåll på flera månader men sen börjar jag igen och dricker allt i från 1-4 gånger i veckan, dricker då 3-4 glas vin ibland mindre ibland mer.
När jag tänker på mina senaste 10 år vill jag bara glömma allt. Jag har verkligen kastat bort dom åren och slutar jag inte dricka nu så kommer jag kasta bort 10 år till....

Gruvlig ångest efter flera dagars drickande. Har hållt på rätt länge nu. Har aldrig haft ett sunt förhållande till alkohol men nu är det riktigt illa. Har också testat olika behandlingsalternativ genom åren men inget hjälper. Tänker att jag nu testar detta forum då jag läst så många peppande och kloka kommentarer här.