Senaste kommentarerna i forumet

Hej.

Ny medlem här:) Är en gammal tråd, ser jag. I vilket fall, jag känner igen mig i det mesta du skriver Lilja. Mina dåliga alkoholvanor beror mycket på att jag i egentlig mening inte har någon att prata med, med det menar jag att jag endast har människor omkring mig som jag pratar ytligt med.

Känns bra att hitta en sådan här plats/sajt...

Vet inte hur det skall gå till, men jag önskar att bli helnykterist. Börja träna igen, hitta någon mening igen...

Tack för dina kloka ord. ❤️ Och tack för att du tog bort länkarna. Var oerhört frustrerad, ensam och liten igår. Ber om ursäkt till alla som tagit illa vid sig. Besviken på mig själv som inte klarade att hålla mina mål och att jag ventilerade här när jag var onykter. Helt fel.???
Den individen som uppfinner ett fungerande alkolås för telefoner borde få ett hederspris..
Nu är det nya tag! En till nykter månad.
Är så imponerad av alla som kämpar här på forumet. Så inspirerande! ❤️
Tack för att ni finns!

Vill börja med att säga att du inte är dum. Du sökte stöd här då du behövde samtidigt kan det vara så att du inte fick respons för att du skrev att du samtidigt som du skrev drack vin. Det är en oskriven riktlinje här inne att endast skriva nykter. (inte lätt att veta) Av många skäl, för att inte "trigga" andra, för att skydda andra från berusade tankar men främst för att skydda användare själva från att kanske berätta mer än vad man skulle gjort som nykter.

Jag tog även bort de länkar du la in, tänker att du ville dela med dig av hur du kände och att musiken och texterna kunde hjälpa till?
Vi försöker undvika länkar till sidor som säljer saker eller innehåller reklam. Jag hoppas att du fortsätter att skriva hos oss och att idag kommer med styrka och kraft för dig att fortsätta reflektera över vad du behöver prioritera just nu.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Förstår att ni inte vill kommentera det här svamlet. Blir tokig på mig själv.

-om du bara kunde bromsa lite.. (Lära dig att ta något annat) blir galen på de här kommentarerna)
Vägrar! Vill inte. Det räcker med alkoholen som det är.

Vet att jag själv är den enda som kan ta ansvar för, vad jag gör, hur jag lever, vilka val jag gör. Hur jag väljer att leva. Vem jag väljer att leva med. Men. Jag lever med alkoholen. Bredvid mig. Alkoholen gör att jag inte är jag. Mitt riktiga jag.

Sitter här igen. Ett glas vin i handen. Varit vit ett bra tag. Hållt upp ett bra tag. Ber min man att ha en månads uppehåll. Han svarar.. Hur ska det gå till? Du är ju så emot andra droger. Det enda jag kan/får göra är ju att supa.
Svarar: men, varför måste det finnas något av det? Varför inte leva utan någon typ av substans?
-det går ju inte!! Du har ju inte fattat att man måste variera sig. Ett tag med... Sen ett tag med.. Så fastnar man ju inte.
-klart man fastnar säger jag. Fastnar ju i behovet av att på något vis bli "borta"
Vad är vad?
Förstår att det jag skriver låter helt galet.
Har själv problem. Det vet jag. Försöker dra ner sluta. Hur gör man när ens make har den inställningen han har?

Jag har flyttat diskussionen till en egen tråd och rensat i stötande uttryck och irriterade kommentarer. Det är ok på alkoholhjälpen att ha olika inställning och tankar om att vilja eller inte vilja förändra sitt drickande. Samtidigt är det klokt att ha viss respekt för att många här kämpar för att inte dricka.

När jag läser vad du skriver Mannen69 så låter det som att du både haft många trevliga upplevelser och många gånger som det har gått fullständigt snett. Vårt samhälle har också en dubbel inställning till alkohol. I många sammanhang tas det för givet att vi ska dricka samtidigt som vi ser ner på personer som får problem med alkoholen, även om det kanske inte är lika fördömmande som det har varit tidigare.

Din slutsats är helt riktig. Du behöver avgöra vad som är rätt för dig när det gäller alkohol oavsett vad andra tycker och fatt ditt eget beslut. Jag blir lite nyfiken på vad som ledde dig till denna sida. Du skriver i början att det nog är självklart och det kanske det är för dig, men inte för mig som läser. Hur du tänker kring dina alkoholvanor framöver?

Välkommen hit!

/magnus
alkoholhjälpen

Det går ju alltid ut över andra i någon form för oss som skriver här. Och vi skulle inte vilja skriva här om vi inte tyckte eller misstänkte att vi har problem.

Varför ramlade jag in på denna sida? Självklart för mig, förmodligen för er med.
Jag är uppvuxen med vuxna som brukat alkohol och har förmodligen nån gen som kan användas som försvar även om jag inte tycker om det.
Vill gärna tro att jag valt själv att dricka för det passar mig, brukade skoja med kompisarna att jag föddes med - 6 öl i kroppen...jag var alltid den
som hade mest tolerans, lugnast även om jag drack mest...men klarade av det och har många roliga minnen av alkoholen och jag har faktiskt
gjort mina bästa val under inverkan av den tro det eller ej.
Det jag inte nämner är alla gånger det har gått fullständigt snett men det säger förmodligen sig själv då jag är medveten om att jag försvarar min
rätt att dricka.
Hur mycket dricker jag då? Är jag alkoholist?
Jo, nutidens Sverige har ju blivit mer accepterande i jämfört med dåtiden och i framtiden kan vi numer med gott samvete gå ut att berätta att vi utan
fördömanden har ADHD, ADD, psykisk sjukdom och har rätt att gå in i väggen mm.
Mina föräldrar gillade alkohol, bägge dog i relativt ung ålder, 55/65, men under deras livstid åstadkom dom mer än de flesta gör i ett långt tråkigt liv.
Det jag vill komma till är, alldeles oavsett vad samtiden tycker och misstycker, är vi väl skyldiga oss själva sanningen, och vad är då sanningen? Jo,
sanningen är att vi är så jävla påverkade av omgivningen och jämförelserna att vi glömmer det allra viktigaste nämligen att få styra, och om ni så vill
medicinera, missbruka eller riskbruka och att envar är ansvariga för sitt eget liv och ni får leva det så länge det inte går ut över någon/några andra.

Jag självmedicinerar, tar återställare, drar till det, har lite perioder, många ångestdagar har jag haft, många reflektioner, många googlesökningar på det mesta bla bla bla...men jag står för det, jag accepterar det, jag mår bra i det, nu, då & i framtiden...

Funker det för dig! Så acceptera det, om inte agera och ändra det!

Nedskrivet i all hast, och med respekt, i nådens år 2019!

Att ditt första inlägg, gjorde mig lite berörd.
Det kanske beror på att jag har en dotter, vem vet.
I och med att du inte ville leva utan alkoholen, så hoppas jag verkligen du lär dig att dricka som "vanligt folk"
Med det menar jag att du tar dig hem hel och ren, å att du minns allt det roliga du va med om!
Ta hand om dig nu ?

Det finns funderingar kring Gastric bypas operation och kopplat till risker med alkoholen. Många kloka tankar och reflektioner, ett absolut viktigt ämne. Fint att ni delar med er av erfarenheter och funderingar kring det här. Det finns frågor om man bör göra den eller först förändra sina alkoholvanor eller om risken för beroende ökar efter en operation. Flera av er intygar att det känns som att alkoholen påverkar mer efter ni opererats.

Generellt är operationer riskfyllda oavsett och innebär ju att göra flera övervägningar- vilka alternativ finns, hur blir det på kort och lång sikt med mera. Detta görs på tryggast sätt med en läkare eller någon annan inom vården som har kunskap kring det. Precis som några av er nämner här är det nog också bäst att ge en helhetsbild av hur man mår, hur man lever, hälsa, alkohol med mera.

Fortsätt såklart ställa frågor, diskutera och reflektera med varandra men ville bara flika in en tanke eftersom det handlar om medicinska frågor.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dricker periodvis sedan 4 år kanske. Klarar av att socialdricka o allt sen vaknar jag bara en dag o känner att jag vill koppla bort mej själv från alla måsten....Har känslan av att när jag finns för alla o ställer upp är jag toppen, de dagar jag dricker o efteråt får jag kräla i stoftet o be att dom tar mej till nåder igen? Förutom med mina 16 o 19 åriga söner. Vi talar alltid. Min man vill lämna mej för att de 2 procenten som är dåliga väger över. Har även ställt upp för min mor sen pappa gick bort. Inte en gång har hon frågat hur det känns för mej?Enda gången jag inte bryr mej är när jag dricker o jag njuter av det!

Gjorde gbp för 13 år sen.Alkoholproblem sen 4 år tillbaks. Vi tål ju mycket mindre än förut.

Jag tror att om du inte tar tag i din grundproblematik innan operationen, så kommer du att gå upp i vikt igen efter operationen. Det kan bli en stor fara för ditt liv. Det bästa är om du pratar igenom helhetssituationen med en läkare.

En bekant till mig som hade stora problem med droger fick göra en Gastric bypass medan hon hade dessa problem. Idag mår hon jättebra. Så nu blir jag förvirrad....hon fanns hos Soss och alla möljiga register för sina drogproblem, så hon kan knappast ha kunnat mörka det för läkarna som godkände hennes GB.

Jag är kraftigt överviktig pga min överkomsumtion av öl. Jag äter inte mycket, men sen jag blev alkoholist för ca 2 år sen har jag gått upp 25 kg, Kan inte se någon annan anledning än att det är min konsumtion av öl och att jag inte rör mig lika mkt längre. Såklart kommer jag ju går ner i vikt om jag slutar dricka, men jag är oxå sugen på en Gastric Bypass. Inte ok att väga 105 kg när man är 165 cm lång. Men jag har läst att man inte får göra GB om man är beroende av alkohol eller droger. Stämmer det? Om nu GB kan "LEDA" till alkoholism och man redan är alkoholist sen innan känns det ju inte särskilt lämpligt, men jag kan inte sluta dricka och jag blir fetare och fetare. Vad ska jag göra? Jag får inte antabus heller då jag ej kan gå till kliniken 2 ggr i veckan,

Sant att man använder olika "ursäkter" för att dricka. För mig är det oj det är mitt favoritprogram på tv då måste jag ha vin. Eller jag ska ju städa ungarnas rum då förtjänar jag vin. Så sjukt. så nu kör jag vitt sön-torsd sen på helgen unnar jag mig men köper aldrig hem mer än jag borde dricka. Hade jag haft mer hade jag lött druckit 2 flaskor?inte hållbart i längden. Tråkigt o höra att du behöver utstå hot på jobbet. Har ni någob kurator på jobb eller det är inte den slags arbete??

Mitt drickande går i vågor från mindre till att det eskalerar helt. Oftast är det triggers som utlöser de värsta faserna. Tex stress och hot på jobbet. Jag tappar greppet helt och sluter mig och dricker i mängder. Då har jsg ingen kontroll. Vissa veckor är det bättre och enstaka veckor tränar jag och är social och oerhört effektiv på jobbet. Alkoholen har alltid varit ett sätt för mig att hantera det jag upplever svårt. Det blir ju fel.

Hur ser ditt drickande ut? Kanske att du behöver hjälp av någon proffesionell? För mig handlar det mycket om att bryta dåliga vanor och det är inte lätt men så värt det i slutändan??ångesten som väller över en dagen efter är inte att leka med,tro mig jag vet men det går att komma ur det och se världen och sig själv annorlunda?

Hej. Jag är ny här och har bestämt mig för att sluta dricka. Jag orkar inte mer, men så har det varit länge. Jag har försökt flera ggr och trillat tillbaka.

Du har hittat hit och funderar på om det du dricker är normalt eller inte. Du är långt ifrån ensam om att fundera på hur alkoholen kan ha påverkat dig, om du är beroende eller liknande. Om det är ett drickande där du börjar fundera, kanske är det inte mängden men anledningen till att du dricker eller på vilket sätt du dricker som gör att du funderar på om det är ett problem eller inte.

Oavsett klokt att du hittat hit, skriver här och frågar. Här finns mycket erfarenhet och genom att läsa och skriva här kanske du kommer längre i dina funderingar.

För att enklare se om du får svar på det du skrivit (om du fortsätter skriva här) skulle jag rekommendera att testa starta en egen tråd- om du vill. Det är ju olika vad man är hjälpt av. Det fungerar oftast bra att läsa andras trådar också.

Hoppas du hittar svar på det du söker och det hörs att du stannat upp och funderar på hur du vill ha det med alkoholen.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kanske är en del Fear Of Missing Out. Att du känner att du missar en massa kul? Men testa att hoppa över en gång (det klarar du) och se vad du eg missar. Du får i alla fall en ångestfri och energifull söndag bara så där, att gå och fika eller göra något annat kul med. Och du måste ju inte stanna hemma bara för att du inte dricker. Nån kanske vill fika på stan, du kan gå på bio, hitta nån att hänga i soffan med och netflixa, träna och käka ute. Testa.

Hej vännen, jag tror inte du kan utesluta beroende bara för att du inte haft något sug i veckan. Många som är beroende eller har ett missbruk dricker i perioder, eller bara på helger osv. Det ser väldigt olika ut. Men du verkar ju om inte annat ha ett riktigt dåligt förhållande till alkohol. Kan du inte testa att vara hemma idag utan att dricka, för att känna efter hur det känns? Jag slår vad om att du kommer må jättebra imorgon och stolt över dig själv! Kram på dig! /M

Hej tack för svar. Jag har låtit bli att besvara då jag velat se hur jag känner en vecka senare. Det är lördag och jag vill ut me tjejerna igen och dricka.. Får ångest av tanken att stanna hemma. Hur sjukt är inte det här?! Förra helgen är som bortglömd. Inte är det heller så att jag är sugen på det i brist på annat att sysselsätta mig med. Har haft fullt upp idag och lär ha det ikväll också då värdmamman jag bor med fyller år.. att sätta upp stenhårda regler vore kanske något, men jag litar inte på mig själv. Att gå ut är som att spela rysk roulette. Kanske blir det lyckat och kul, kanske råkar jag illa ut. Hur som helst, jag har inte haft det här suget tidigare i veckan.. så beroende kan jag ju inte vara..