Senaste kommentarerna i forumet

Jon, har du provat andra alternativ till alkohol? Alltså för att ”döva” ångesten? Jag försöker sysselsätta mig och motionera så mkt som det går men tycker inte det hjälper?
Kanske måste man hålla på en längre period?
Idag är ångesten så stark att jag inte vill leva. Vill inte dö - bara inte leva. Jag skäms så för att jag är jag :(

Har också rätt mycket ångest som bara finns där. Ångest för att saker ska gå fel i vardagen ofta ganska små saker egentligen. Målar upp intre bilder hur saker kommer bli om de jag har ångest för blir verklighet. Tyvärr så finns det ett botemedel som är extremt effektivt på kort sikt men som gör allt sju resor värre på längre sikt en de närmaste timmarna. Jag klarar min varda hyggligt ok. Men nästan så fort jag dricker ett glas så kommer begäret, vilket gör att jag som du inte slutar i tid.

Har också rätt mycket ångest som bara finns där. Ångest för att saker ska gå fel i vardagen ofta ganska små saker egentligen. Målar upp intre bilder hur saker kommer bli om de jag har ångest för blir verklighet. Tyvärr så finns det ett botemedel som är extremt effektivt på kort sikt men som gör allt sju resor värre på längre sikt en de närmaste timmarna. Jag klarar min varda hyggligt ok. Men nästan så fort jag dricker ett glas så kommer begäret, vilket gör att jag som du inte slutar i tid.

Hej, Jag är ny här på forumet och känner ett behov att skriva av mig lite. Mina alkoholvanor är väl sådana att jag alltid har kunnat pausa drickande och därmed är jag inte alkoholist men tycker att jag har problem med beteendet. Jag dricker för att fly. Fly undan jobbiga känslor som ångest, dålig ekonomi, tråkigt kärleksliv, jobbig familj eller vad det nu kan vara som känns på tapeten för tillfället. Idag har jag varit nykter sen den 1 januari och det har gått förhållandevis lätt... många andra har ju vit månad och då har jag bara sagt att jag också har det. Men utmaningen ligger ju nu att fortsätta vara nykter för jag tror att om jag dricker så kommer mitt liv gå åt helvete totalt. Om det inte redan har gjort det dvs.

Jag dricker oftast tills jag får minnesluckor och det ger mig alltid ångest. Jag har svikit människor som jag älskar så himla hårt pga min fylla att jag knappt orkar se mig själv i ögonen. Det är en ångest som aldrig försvinner. Jag skäms så mkt. Är så rädd att förlora personen jag älskar och som står mig närmst, rädd att förlora vänner. Jag är så rädd för att inte orka med konsekvenserna av mitt drickande.
Så jag dricker inte. Just nu. Även fast jag vet att ett glas vin skulle lugna mina nerver just så håller jag i mig. Problemet är bara att jag är så rädd. Herregud vad rädd jag är för livet. Herregud vad mkt roligare och mer avslappnad jag är med alkohol i kroppen. Jag vet inte vart detta ska sluta, men denna ångest är olidlig.

Är det någon som känner igen sig?

Som tagit dessa beslut och steg, för nykterhet! Du vet att det är hårt jobb och det kan kännas omöjligt..,
bumps on the road, kan det bli.. Sällan är väl vägen spikrak.. Men jag vill bidra med lite förtröstan i form av ett citat av en annan kämpe:
"It Always seems impossible intill it's done" (Nelson Mandela).

Men det är inte omöjligt! Till en början är det verkligen dag för dag, timme för timme, ibland minut för minut..
Men kom ihåg att möjligheten att bli fri, finns oxå för dig!
Jag tänker oxå att vi är många här som vill stötta och peppa dig på vägen?!

För egen del har det varit ett enormt stöd att både få skriva och läsa andras inlägg här.
Jag undrar hur du har det just nu?
Hoppas okej..(?)!

Styrkekramar och lyckönskningar ??!

/Fibblan?

Fint att du lyckats ta dig till läkaren, häng i nu. Kanske inte medvetet skrivet, men återfall är något som vi fattar beslut om. Äcen om det är svårt att hålla sig nykter i början, är återfall inget som vi "får"
Inte menat att märka ord, men själva fokus blir annorlunda när vi accepterar att vi själva kör bussen. Ta en dag i taget på vägen mot helnyktert liv, och ge dig själv inget utrymme att förhandla gällande alkoholen. Stort lycka till!
//PP

Du lägger nu en mycket tuff, men kanske också väldigt viktig, vecka bakom dig. Du har tagit stora, modiga och viktiga steg den här veckan i riktning mot ett liv som är mer i linje med den du egentligen vill vara (och inte bara den som alkoholen gör dig till) - du har hittat hit till forumet och vågat vara ärlig och har sökt stöd även i svåra stunder av abstinens. Du har också sökt och tagit emot hjälp från sjukvården, som nu har gett dig mediciner för abstinensen och antabus. Modigt! Ta en kort period i taget nu, kanske en dag i taget, och fortsätt gärna att dela med dig här av vad du upplever i både upp- och nedgångar. Det finns många som tänker på dig och kan känna igen sig.
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Jag har fått medicin mot min abstinens och sömntabletter. Samt så har jag fått antabus, så nu är det noll alkohol som gäller en period framöver. Troligen kan jag aldrig mer dricka alkohol. Men jag väntar mig ju tyvärr att få återfall då och då.

Hej Bina86!

Se till att kom iväg till läkaren idag, om jag inte missminner mig hade du en tid bokad.

Ligger och skakar i sängen, åt knappt något igår, drack bara öl. Nu kommer abstinensen med världens ångest, skakningar, svettningar, har även spytt. Jag hat misshandlat min kropp ett tag nu. Jag vill inte dricka mer. Vill aldrig mer känna den här ångesten! Har inte varit på jobbet på hela veckan heller pga fylla samt abstinens om vart annat och jag har rejäl ångest över det med!! Mår så dåligt just nu, vet knappt vart jag ska ta vägen! Ledsen!!

Du får kämpa och ta fajten nu när du ska nyktra till. De flesta har varit där och tänkt att några starköl hjälper. Man skjuter mest upp problemet. Så länge bolaget har öppet så tänker man det är lugnt. När det stängt är det panik. Kriga på. Vill du sluta får du vara beredd på att det är jobbigt ibland!

Orkar dock inte bemöta dem just nu

Köpte två starköl, det får räcka. Känns som om jag verkligen nåt botten snart.

Klarar inte av det här, vet att en öl skulle görs så jag mår mycket bättre!

Jag ska inte dricka något idag. Fy fan vad dåligt man mår nu, svettningar, skakningar, ångest som bara den. Hjärtklappning, vet knappt vart jag ska ta vägen.., :/

Rökte som en borstbindare i ca 35 år. Försökte sluta många gånger men lyckades inte. Även mina barn klagade på mitt rökande. Så en dag kom jag överens med min yngsta son om att om han slutar att suga på tummen så slutar jag röka. Mitt beslut kom denna gång långt inifrån och jag klarade av alla våndor och allt sug. Idag har jag varit rökfri sedan 1995 och det känns ännu fantastiskt fint. Jag tror att jag lyckades för att be slutet var så övertänkt och välgrundat. Jag ville äntligen sluta på riktigt. Inte bara till de sagda orden.

Med tiden blev mitt drickande för mycket och började övergå till missbruk. Jag drack ofta och regelbubdet och alltid ensam. Inga långa perioder utan en eller två dagar. Det blev ett problem för min familj och därmed även för mig. Begäret till alkohol växte och likaså min förtvivlan. Vart skulke detta sluta? Försökte sluta många gånger men jag tror igen att det bara var till orden. Så en morgon nör jag vaknade efter en natts supande kände jag att beslutet denna gång kom inifrån. Långt inifrån. Tänkte att nu slutar jag direkt och det nu.

Sedan dess har jag inte tagit en droppe. Det har varig förvånansvärt lätt. Jag njuter av varje ny dag. Jag gör saker och tar del av livet igen jag hoppas innerligt att det håller i sig. Förvåningens finger i häpnadens mun! Tror igen att det beror på att jag i höstas för första gången gången ville sluta på riktigt. Inte bara till orden. Jag är stärkt i min tro att det skall lyckas. Varje gång suget kommer tänker jag att det går över snart - och det gör det - varje gång.

Men ändå dricker jag massa, förlåt! Jag skäms så!

Förlåt!

Jag har jättehög puls! Duckit massa. Hatar mig själv!

Ja du Bina86, hur ska ett måste bli ett vilja?
Jag vet inte, den enda erfarenheten jag har är att utgå från mig själv.
Under det senaste 1-1,5 åren var jag konstant packad. Det liksom tog bara överhanden över mitt liv. Jag blev typ socialt inkompetent om jag var nykter, jag kunde inte ens träffa min familj som stod mig nära utan att dricka innan, och inte heller min bästis. Det var så fruktansvärt att känna så.
Under det senaste året ökade också min ångest och mörka tankar. Jag fattade inte då att den ångesten och den vantrivsel jag kände i livet berodde på att jag drack, att bakfyllan gav mig ångest som genererade i mer alkohol, dålig ekonomi etc. Och så snurrade det på.
Under tiden, det senaste halvåret, började jag få diffusa smärtor på höger sida av buken. Jag visste vad det var men slog bort tanken helt. De typ 3-4 senaste månaderna kunde jag inte ligga på höger sida, eller jag ville ogärna göra det, det gjorde ont under revbenet och bak mot ryggen.
Det var då jag började tänka att jag måste sluta dricka. Vi snackar leverpåverkan, fettlever som sen leder till skrumplever, en fruktansvärd sjukdom. Pajar levern, pajar du.
Jag gick runt och var livrädd för att jag förstört min kropp. Och min hjärna.
Men hårdast var alla relationer. Jag har nydligen träffat en kille jag är kär i, som jag naturligtvis strulade till det med, pga att jag var onykter. Jag agerade på ett dumt sätt, som sårade honom.
Så en dag på jobbet fick jag bara nog. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag till sist la ner mina vapen och tänkte att "det kan inte bli värre än det här". Jag har bränt relationer, jag är ingen bra kollega och jag har kronisk ångest.
Jag vet att jag tänkte, och har tänkt några gånger, att jag ville avsluta allting för att jag trodde att jag inte klarade av att sluta dricka, för att jag inte ville sluta, men när min botten va nådd där, kanske jag hade kunnat komma några decimeter djupare innan jag verkligen faceplantade (?), så tänkte jag:
- Jag vill försöka bli nykter innan jag väljer att avsluta allt. Det kan inte bli värre att vara nykter än att leva såhär.
Jag hamnade här. Jag läste i forumet, massor med historier som var så lika min. Och det som jag verkligen såg genomgående i forumet var just sånna här meningar:
"Jag kan inte tänka mig ett liv nyktert, fatta va tråkigt det skulle vara" och i samma mening fanns också "jag mår så dåligt, jag har ångest, jag dricker för att döva min ångest".
Exakt så tänkte jag själv.
Läs det själv.
Läs dessa meningar två tre gånger.
Logiska tankar? Nej. Tvärt om - det resonemanget är bortom all logik!
Det finns en lösning på alla problem. Således även alkoholproblem. Skulle ett nyktert liv vara tråkigt? Den enda stunden det skulle va tråkigt är just i det där första glaset vinet man saknar, precis när man känner antydan till kicken. Men sen? Allt det andra? Ångesten? I utbyte mot en hjärna som du kan resonera med, som kan få tillåtelse att tänka som en normal, nykter hjärna tänker?

Har du någon närstående som märkt att du dricker? Som påtalat det för dig? Jag vet, det är typ sånna man skäms inför. Som man försöker slingra sig undan.
Jag har, min mamma. När jag valde att prova detta var jag snabb med att berätta för henne. La en del kort, men inte alla på bordet, och vissa förskönade pga att jag inte vill att hon ska veta exakt hur nere jag varit i denna skit. Jag kan lova dig, att om du anförtror någon som står dig nära, kommer du troligtvis få stöd ifrån dom att vilja sluta dricka.

Jag vet inte hur alkoholhjälpen har det med det internetbaserade programmet och intagning där, jag hade turen att få plats och få hjälp av en person här. Det rekommenderar jag varmt.

Ta hand om dig.

Såg att jag hade massa stavfel men du förstod nog ändå. Har själv varit nykter i 9 mån nu o mår ganska så hyffsat. Såklart längtar jag efter alkohol ibland men det går över. Håller förfarande på att reparera dom skador mitt drickande fick bla skilsmässa mm så visst är det tungt ibland. Men det går!!! Så kämpa för nykterheten, ditt jobb o din lägenhet!! Ditt liv!

Har själv gjort resan och jag vet hur 'mydsgt' man tycker det är att ligga hemma o dricka o bara vara....Men...ett jättestort MEN...din kropp kommer att varsla om strejk vilket betyder att den snart struntar i dig. Ju längre du har misshandlat den desto grinigare blir den o desto jobbigare att ta sig ur myset. I all välmening... börja drick vatten för du torkar ut....häv i dig alla vitaminer du har hemme ( ja inte alla på en gång såklart), få i dig någon näring, en macka, yougurt vad som o försök att sluta NU. Fredag känns för långt bort...tror att du behöver åka akut till tillnykterenheten så dom hjälper dig. Typ Nu! Ta en taxi eller ring 112 om du inte kan ta dig ut själv. Jsg låter säkert hård men dom jsg skrev längre upp...jag har varit dör. Snälla skriv här så vi får veta vad du bestämmer dig för.

Och dricka. Hur kan jag älska det?! Är det något fel på mig? Det är ju inget liv, men jag trivs med det. Slippa stressa upp på morgonen när klockan ringer, slippa gå till ett jobb man inte trivs på, slippa ångest, slippa prestera, bara vara.

Att ni tagit er tid att skriva långa tänkvärda meddelanden i min tråd! Tack!

Är hemma dag 2 pga för trött för att jobba då jag druckit massa. Under hösten gick jag till jobbet trots bakis, tog återställare på morgonen och drack. Drack tom på jobbet. Nu är jag för sliten för att ens orka mig upp när klockan ringer. Jag kommer väl bli av med jobbet antar jag. Skäms som tusan.

Hur ska jag komma till den punkten att jag VILL sluta dricka? Nu är det som säger ett måste att jag måste sluta dricka. Jag kommer annars supa bort vänner, jobb och familj.