Senaste kommentarerna i forumet

Hej,

Ja, du har helt rätt. Konsekvenserna av mitt alkoholberoende är oftast inte tillräckligt stora för att motivera mig att sluta. Ibland när det blir för mycket får jag ångest dagen efter och är då villig att sluta. Men oftas går det ju bra och det spårar inte ur. Jag förtränger då bort hur det kan gå... men du är inne på rätt spår tror jag, måste hitta min anledning.

Med socker gick det ju bara inte längre, eller hade inte gjort under lång tid. Det hade spårat ur alldeles för många gånger. Jag var tankebesatt och totalt maktlös. Inget godis, kaka eller dyl är värd risken att hamna där igen.

.. som kan distrahera dig?

Vi alla här vet ju hur det känns att försöka avstå, något som inte är enkelt. Kan du stanna vid en öl ikväll? Kram

Dag 1 ok. Dag 2 ok. Dag 3 ,jävlar! Nä, nu igen ,och sen hela lördagen sabbade...... ångest över mitt beteende. Gråter, hånglar med helt fel man......Usch. lika förbannat sitter jag här med en öl i handen igen........

Du har börjat fundera kring ditt drickande, det låter som du till viss del tycker att det fungerar bra och att det ibland blir mer problematiskt. Det ger dig en viss oro.

Att vända sig hit är ett steg på vägen för dig att kanske tillsammans med andra vrida och vända på hur det är för dig.

När du är i en period då du är mer sugen påminner du dig om att det finns beroende i familjen om jag förstår dig rätt, jättebra! Det visar också att du aktivt är handlingskraftig. Behöver du ändra något kommer du hitta sätt att göra det.

Varmt välkommen igen, fortsätt gärna läs och skriv! Ibland kan det ta lite tid innan man får svar.

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ett sent svar, men ändå.

Ett CDT på 0,9 är helt okej. Som jag förstått det så går det inte ner till 0. Trots flera månaders total nykterhet låg mitt på runt 1. Det lägsta värdet på PETh är satt till 0,05. Det tolkas som "Ingen eller endast låg, sporadisk alkoholkonsumtion". Siffrorna blir röda om det överstiger 0,3.

För ett par år sedan hade jag ett CDT på 7,9. Jag kommer inte ihåg vad PETh låg på då, men det var garanterat riktigt högt. Men där insåg jag att jag hade problem. Försökte med egna medel att begränsa mitt drickande men ett år senare hade jag fortfarande ett CDT på 3,4 och ett PETh på 0,8. Förstod då att jag inte kan kontrollera mitt drickande och tog beslutet att sluta helt. Har nu varit nykter i åtta månader och min målsättning är att fortsätta med det.

För mig så är det inte så svårt att inte ta det där första glaset, men jag har förbannat svårt hejda mig när jag väl är igång. Att jag till sist fick upp ögonen att jag faktiskt inte kan dricka mig otörstig gjorde det lättare för mig att välja att inte dricka alls. Att sitta där på pizzerian och visa upp att jag minsann kan dricka bara två öl gjorde mig olycklig. för min hjärna skrek alltid efter mer.

All lycka till dig!

Ledig från skift jobb o ska till Öland för att spela på 2 ställen. Direkt förknippas det med alkohol och förhandlingen i min hjärna börjar. Sitter redan med en folköl i handen, den smakar fantastiskt bra. Vill verkligen hålla mig till en mycket sparsam konsumtion. Orkar inte vakna bakfull i en varm stuga med bandet o ha ångest över att vara bakfull igen. Att ha svikit mig själv på nytt.......
Jag satsar just nu på ett glas av alkohol + ett glas vatten. Varför ska det vara så jäkla svårt att låta bli helt ? Måste jag låta bli helt. Har fastnat i mitt snurr runt alkoholen. Damn if you do, Damn if you dont..............

Hej och heja dig!
Jag är i ungefär samma situation. Vanedrickare ihop med andra i många sociala sammanhang. Min man dricker mer än jag, så då "kan ju inte JAG ha problem". Jag har varit alkoholfri några dagar nu och vill fortsätta så, eller hålla konsumtionen mycket lägre än hittills (vet inte om det går).
Har köpt en råsaftcentrifug. Blandar spännande selleri- och rödbetsjuicer.
Precis som du gillar jag puben, och även att äta gott med ett fin vin på restaurang. En vana sen många år.
Det är väl detta man måste bryta, hitta alternativ till.
Jag vill inte bli en plufsig tant som mina barn (vuxna nu) oroar sig för eller skäms för.
Det är en stark drivkraft.
Tiden, stämningarna i tiden, är bra för oss som vill ändra våra vanor.
Det är inte konstigt att beställa en alkoholfri drink på krogen idag, tvärtom.
Och för mitt vardagsdrickande hemma är de här grönsaksjuicerna ett bra substitut. Vet inte om det är nåt för dig, förstås, men för mig funkar det som en grej att styra tankarna till istället för alkohol.
Lycka till!

Hej! Så festen gick rätt bra tycker jag. Jag hade med mig 5 alkofria öl och avstod från alla snaps som folket drack. När maten kom tillät jag mig själv att smutta lite på rödvin och lite bubbel så sammanlagt blev det ett glas med alkohol, vilket jag tyckte kändes bra och under kontroll. Jag var rätt stolt över mig själv om jag ska vara ärlig. Hur gick det för er?

Det finns säkert fina definitioner för samtliga beteenden. Det var något jag funderade över mycket i början. Tillslut kom jag fram till att jag hade ett beteende jag inte gillade och att alkoholen fick allt fler negativa konsekvenser. Jag vet fortfarande inte vad jag är och det spelar inte så stor roll längre. Det jag vet är att jag mår bättre utan alkohol. Det räcker för mig.

Och du; välkommen hit!

Man kan fråga vad som ligger i en kvalifikation, en titel ( alkoholist ) och så kan man fråga sej om det spelar någon roll. Har ställt mej samma fråga som du gör nu, hundratals gånger.

När jag läser ditt fina inlägg verkar det som om du är alkoholberoende. För att indvika ångest, för att klara sociala situationer, för att slippa känna. Du använder oftare.

Så, även om du inte har fått problem med jobb, polis, socialen och har din partner kvar, så verkar det utifrån det som du skriver att du tänker mycket på hur mycket och varför du använder alkohol.

Då kanske inte titeln spelar så stor roll, tänker jag.

Styrkekramar

Det låter som att festen där kan ha varit tuff för en nynykter, om du var där. Hur gick helgen?

Hej,

Det du skriver om sockerberoende slår an en not. Är fd bulimiker. Har alltså lätt att överkonsumera både mat och alkohol. Bulimin är jag fri ifrån idag och jag märker hur en Atkins/lchf-kost verkligen hjälper med att ta bort matsug. Socker gör mej lätt illamående. Som tur är har jag alltid varit för rädd för partydroger ( tja, förutom A då !!!) för att våga prova. Annars hade jag säkert varit narkoman med.

Hur går det för dig nu?

Kanske tänker vi på konsekvenser i termer incidenter som olyckor, sjukdomar, att göra bort sig, förlust av något mm. Alltså mer konkreta konsekvenser.
Men vilka är konsekvenserna för dig?
Rädsla? Skam? Självkänsla? Allmänt mående?
Det finns omedelbara belöningar i sånt som skapar beroende, annars skulle man ju inte bli beroende. Och på något sätt även negativa konsekvenser som du har börjat uppleva, eller ser en risk för, eftersom du reflekterar över detta och även skriver här.
Så länge det positiva uppväger konsekvenserna är det inte så konstigt att motivationen till förändring är låg.
Hur motiverade du dig till att sluta med socker och nikotin?

Ja visst går det men som du skriver, samhället är väldigt alkoholcentrerat. För mig har det handlat om att lära om. Lite så som jag vill lära mina barn lär jag även mig själv. Att fira något är ju starkt kopplat till mat och dryck. Och många vuxna firar, belönar och även tröstar oss själva med alkohol. Jag ser det som ett starkt inlärt beteende och det börjar tidigt. Jag är säkert väldigt flummig i mitt resonemang... men det är ju precis samma sak med socker. Belöning, belöning, belöning...
Så jag tror på att bryta mönster, göra annorlunda. Hjärnan lär om och belöningssystemet får sitt på nya sätt.
Jag hoppas du kan hitta motivationen till förändring om inte så håll kvar vid din medvetenhet.
Kram!

Oh känner mig lite nervös inför middsommar firandet. Blev bjuden till en fest med massa kollegor som jag jobbade med i en bar. Dem taggar verkligen inför supandet. Jag känner mig rätt sugen att joina dem på tåget men vet inte riktigt. Mitt ex kommer vara där med. Har iaf köpt några alkoholfria öl att unna mig med. Wish me streingh and luck! Glad midsommar på er!

Hej Gråkartong!

Vill bara säga att jag är imponerad av ditt sätt att "självstudera". Det verkar som att du känner en nyfikenhet och tar ansvar för både alkoholproblemen och förändringen. Coolt!

Önskar dig många goda insikter!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Alright vänner! Nu har jag klarat mig nykter i 10 dagar och har vart på möte hos alkoholrådgivningen igår. Det gick rätt bra och fick en hel del positiva bekräftelser. Känns skönt. Fick lite saker förklarade och frågor besvarade. Idag har jag möte med psykolog och ska förhoppningvis prata orsaker om Vrf jag blir aggressiv på fyllan. Samt har jag suttit googlat och youtubat en hel del för mig själv där jag fick förklarat vrf jag vill gå ut o dricka. Jag insåg att mestadels är att jag går o dricker i sociala sammanhang där min vänskapskrets tycker om och bärsa men i jämnförelse med de så har jag lite sämre självkontroll och behöver jobba på att kunna sätta egna gränser vilket känns rätt svårt för mig. Men det är en utmaning som är inte helt omöjlig. Just nu känner jag att jag mår bättre av att avstå från alkoholen helt men kanske när insikten kommer att jag kan klara av att vara bestämd för mitt eget bästa så kommer jag kunna dricka med måtta. Dock är det long way to go. Hoppas allt är väl med er!

Jag skulle tusen miljoner gånger hellre vilja att min fru berättade för mig att hon hade helt galet svårlösta problem, än att hon tog livet av sig och lämnade mig med barn som undrar var deras älskade mamma är. Du behöver INTE ta ansvar för hur han reagerar och vad han gör, det är helt och hållet hans ansvar, du måste fokusera på dig. Men jag tror samtidigt inte att han har en chans att hjälpa dig att bli bättre om du inte VILL det. Du måste bryta cirkeln. På kort sikt får du njutning av alkoholen, men på det stora hela ger den dig mycket mer ångest och problem.
Det blir lättare med tiden om du kan bryta med A. Och man kan inte tänka klart när man är deprimerad heller, och jag tror inte att du tänker klart när du överväger så drastiska lösningar. Det låter som depression och hopplöshet. Det är inte du, det är din sjukdom, som jag tror att du kan behöva hjälp att besegra. Jag har haft liknande tankar, att jag skulle vilja dö, vara färdig, slippa undan. Men det gör jag inte längre, nu vill jag leva. Depressionen kan komma tillbaka, det får jag leva med, men alkoholen hjälper mig inte ett jävla dugg. Tvärt om, den är depressionens falskaste vän.
Ge inte upp! Du måste bara ta de första stegen själv. Våga ta hjälp för med de tankar du har så har du inget att förlora.

Hej, och tack för svar Ellan. Jag är som du säger väldigt medveten och det är därför som jag observerat och känt igen mina beteenden. Att jobba mycket med mitt sockerberoende har ökat medvetenheten.
Det är som du skriver väldigt vanligt att de med sockerberoende utvecklar alkoholism eller andra beroenden när man slutar med socker / mat. Har även pratat med flera alkoholister som bytt till socker/ mat när de blivit nyktra.

Jag måste sluta dricka, och ibland vill jag även det. Så svårt bara att hitta en långsiktig motivation. Vårt samhälle är ju så otroligt alkoholcentrerat och det är svårt att ställa sig utanför det. Men det finns ju många här inne som visar att det går ?

Jag vet, jag vet, jag VET att jag iaf borde prata med min make om min alkoholkonsumtion. Men jag kan inte :( för jag vet att om jag gör det så kommer han se till att ALL alkohol försvinner hemifrån, han kommer säga ifrån sig jobb för att hjälpa mig. Han kommer vara den perfekta mannen/partnern och jag orkar verkligen inte ”ta ansvar” för det samt att jag vill inte att han tar ifrån mig min enda källa för njutning just nu. Jag dricker varje dag. Räknar ut när och hur mycket jag kan dricka för att kunna köra nästa dag. Gömmer flaskor/boxar. Väger/mäter för att inte riskera fyllekörning (skulle ALDRIG göra det). Vi har heller inte råd till detta. Fuck. Känner mig helt rådvill. Vet att alla i min närhet skulle bli helt förstörda om jag tog livet sv mig men samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att det faktiskt vore att göra dem em tjänst. Det vore liksom att ge dem en chans till ett normalt liv. Ett liv där de inte behöver kompromissa eller rätta sig efter lin ångest och problematik.

Det låter som att du har det svårt på många sätt. Du arbetar med dig själv och vill ta hand om din psykiska hälsa genom att bland annat ha en kontakt med psykiatrin. Bra. Utifrån ditt inlägg så verkar du ha ett visst stöd runt dig samtidigt så finns det anledning att bli orolig för några relationer som verkar kunna skifta från hjälpande till mer stjälpande och direkt farliga.

Det här är ett forum som oftast är lite "långsamt" och anonymt. Jag undrar vart du kan vända dig nu när du befinner dig i ett mer akut läge? Vår generella rekommendation vid rädsla för eller vid symtom på abstinens är att just söka vård då det är ett mycket stressande tillstånd för hjärnan och kroppen.

Om du vill så kan du starta en egen tråd i forumet då ökar sannolikheten att du får svar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej och välkommen till forumet.
Jag måste börja med att skriva att jag uppfattar dig som väldigt medveten och insatt i beroendeproblematiken. Och att du tagit dig ur ett socker- och matberoende, vilken styrka och vilken insikt.❤️ Själv är jag nykter alkoholist sedan två år och har varit väldigt vaksam på just detta med korsberoenden. I mitt fall håller jag ett extra öga på mina tankar och beteenden kring bla mat, jobb och träning. Men just detta mat/socker och alkohol, jag tänker att det borde ligga väldigt nära varandra. Det är ju mängder av socker i ex vin. Eller tänker jag fel? Jag har full respekt för det helvete ett matmissbruk innebär. Mat behöver vi för att överleva och så är det inte för mig och alkoholen. Det är dock många som trillar dit på socker/mat när de blivit nyktra. Jag tycker att du är klok som i detta skede stannar upp och reflekterar över din relation till alkohol. Våra beroendehjärnor kan ju lätt söka nya vägar för belöningar när vi stängt igen en välbekant sådan.
Jag tror inte alla människor behöver få stora konsekvenser av något för att bryta ett mönster. Dock krävs det en insikt och en villighet till förändring. Jag tror att du har det inom dig.
Kram
Ellan

Hej igen, Jag vill tacka er alla som skrivit och gett stöd. Jag förstår mer än allt nu allt jag dricker för mycket. Har fått en sådan stämpel av nära och kära också vilket fått mig att inte tveka längre. Jag dricker ju som sagt för ångestens skull, så det känns vettigt nu att söka hjälp hos VC och få någon att prata med. Vill gärna inte nämna att jag tar till ölen och spriten för dom ändå, det känns inge bra att gå ut offentligt med det till vården. Vill inte bli remissad till ställen jag inte vill vara på. Men har jag tur så får jag hjälp och någon förstående individ att prata med om mina problem.

Tack.