Senaste kommentarerna i forumet

Jag är 30 år och har haft alkoholproblem i flera år. Har druckit princip vardagligen i kanske 2 år o innan flera ggr i veckan. Jag blev skickad till akuten strax innan jul för jag fick panikångest. Hände samma för en dag sen. Förutom akuten . Jag börjar få panik över hur illa allt blivit. Jag har iaf övergått från sprit till öl då jag fick veta mina levervärden. Men får konstiga känslor i kroppen. Det kommer obehagliga rysningar när jag inte druckit o jag börjar frysa o det sker typ varannan minut. Nån som vet varför?

Hej! Jag fick nyligen diagnosen utmattningsdepression med ångest. Där har jag hamnat av en salig röra av skitjobbiga orsaker. Men jag självmedicinerade länge med alkohol, för att ta udden av allt det jobbiga. Det handlade inte om några enorma mängder, kanske sammanlagt 2 flaskor vin/vecka (mer under semestrar, långhelger etc). Problemet var att jag inte kunde hitta mitt viloläge alls längre utan alkohol, och att jag bara ville ha mer och mer. Det var inte förrän jag hade varit nykter i ca tre månader som jag slutligen fick inse att jag var sjuk och behövde hjälp. Hur man ska förhålla sig till alkohol beror nog på målbilden. Min målbild är att aldrig använda vinlull som självmedicinering igen. Just nu är min strategi för att lyckas med det att inte dricka alkohol alls. Risken att hamna i en nedåtgående spiral är för stor. Kanske är faran över när jag är frisk från depressionen. Det får visa sig då. Jag tror iaf att det är väldigt mycket svårare att bli frisk från en depression om man dricker samtidigt, eftersom alkoholen ställer till oreda bland signalsubstanserna i hjärnan. Hur som helst, välkommen hit, och lycka till med dina funderingar!

Det känns bra att ha tagit beslutet skriver du. Glädjande! Och vad bra att din vårdkontakt hade möjlighet att emot. Du undrar lite över återfall, om det smyger sig på eller om det är ett medvetet beslut. Tuff fråga med många svar gissar jag. Hoppas det utvecklas till en diskussion. Oavsett vill jag ge dig en eloge för att du använder den senaste tiden som en lärosituation.

Fint att du är här igen.

varma hälsningar Li-Lo

Alkoholhjälpen

Eftersom jag kan vara utan alkohol i perioder så tror jag att det är vissa saker som gör att jag hamnar i dessa situationer. Jag fattade inte att jag var i en depression och det har nog påverkat mig ganska mycket. Jag började gå hos en beteendevetare via jobbet för några veckorsen och ska ha ett rehabmöte nästa måndag, men vet inte om jag vågar nämna nått om just alkoholen. Mötet handlar mest om att jag varit väldigt låg ett tag och haft humörsvgningar och inte gjort mitt jobb till max (vilket chefen vet till viss del). Jag har börjat på antidepressiva men känner att dessa bara hjälper i vissa fall och vet knte riktigt hur jag ska förhålla mig till alkoholen, mina närmaste vet att jag dricker en del men inte hur mycket.

Hej Moasmos!
Jo, på ett sätt spelar det roll.. Du är 22 år och har ett långt liv framför dig. Jag tror du precis som många andra här har en slags allergi emot alkohol... Så kallas det iaf, då det är det bästa sätt att beskriva det. Jag har inte heller haft någon spärr när jag druckit, någonsin... Jag önskar att du ville skriva mer och berätta varför du dricker när du dricker, är det bara på fest tex? Det finns så mycket fin hjälp att få här! Jag har fått hjälp att gå från att dricka tvångsmässigt varje dag till att inte dricka överhuvudtaget. Och jag har ALDRIG mått bättre. Jag är äldre än du, 39 år, men studerar också på universitetet. Eftersom jag är nykter klarar jag det utan problem men hade jag druckit hade jag misslyckats direkt. Nu är jag på väg mot min drömutbildning och jag vet att jag kommer att klara det då min hjärna tackolov inte var helt sabbad. Var rädd om dig och skriv och läs här!!
Kram!!??‍♀️

Hej! Välkommen hit! Du gör rätt i att reflektera över ditt intag. Där du är har jag också varit, jag lät det fortsätta och tillslut tog alkohol över allt. Jo, jag kunde också sköta mitt jobb och det tillät mig att fortsätta tyvärr... Tills jag under några år drack varje dag, hade minnesluckor i stort sett flera ggr i veckan. På fritiden valde jag bort ALLT som innebar att jag inte kunde dricka. Men jag lyckades ändå dölja det väl fast självhatet och sorgen åt upp mig inifrån. För över ett halvår sedan hittade jag hit och jag har inte druckit sedan dess. Den jag är idag är någon jag aldrig hyste hopp om att bli, idag mår jag väldigt bra, gillar mig själv och mitt liv är på väg mot något fantastiskt! Mina barn mår bra och jag finns där för dem.
Jag trodde jag drack för jag mådde dåligt och inte förtjänade att må bra. Men jag vet nu att jag mådde dåligt och hatade mig själv pga att jag drack... Mitt tips till dig är att ta ett halvår utan alkohol och utvärdera sedan. Det är fruktansvärt svårt men det går, kan jag så kan alla. Fortsätt skriv och läs här, här finns hjälp. Jag har detta forum att tacka för mitt fina liv jag har idag. Du har hittat rätt!
Många kramar och var rädd om dig!! ❤️
Amanda

Det där är en fråga som många funderar på ! Tack för att du lyfter upp den. Som du och DetGårBättre skriver så är det ju högst individuellt. Vissa personer kanske dricker en gång per år och det går riktigt illa. Andra kanske dricker flera gånger i veckan men det verkar inte hända någonting. Men om man ska utgår ifrån de råd som ges så sägs det så här:

"Hur mycket alkohol är riskabelt?

Riskabel alkoholkonsumtion är om du dricker 14 eller fler glas per vecka om du är man, eller 9 eller fler glas per vecka om du är kvinna. Att dricka sig berusad innebär också alltid en risk. Om du dricker fler än 4 glas som man, fler än 3 glas som kvinna vid ett och samma tillfälle, eller om du har över 0,6 promille i blodet räknas det som berusning oavsett om du känner dig berusad eller inte. Om du dricker mindre än detta räknas det som måttlig alkoholkonsumtion."

Om du vill läsa mer om detta så kan du gå in på den här länken: https://alkoholhjalpen.se/fakta

Men, som tidigare sagts, för vissa personer skulle ovanstående konsumtion inte alls fungera. Vi är alla olika individer!

Varma hälsningar!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad är okej för dig? Det är vad allt handlar om. Det finns människor som kan vara fulla dygnet runt och fixa jobb typ. Det finns de som tycker att ett glas om året är för mycket. Så jag tror ingen ska titta på "klarar jag jobbet och ekonomin" så finns inga problem. Det är bara en jävla ursäkt för att få kröka. Men tycker du att det är okej att dricka sex dagar i veckan eller sju så är det också okej för dig! Men när man kommit lite väl långt in i dimmorna påstår en del att då kan man inte ens vara rationell i sina beslut vad som är okej. Men du vet vad som är okej för dig. Andra vet vad som är okej för dem! Ingen kan säga vad som är okej för andra. De människorna kan bara säga vad som är okej för dem själva i att leva i en miljö med andra som dricker "för mycket"

Hej Bigmama!

Den mindre magsäcken är en del i det hela men inte allt.
Vi gbp-oppade kör med raka rör kan man säga, och då går A ut i blodet fortare och upp till ”fettklumpen”(hjärnan) snabbare.

Vi får en kick helt enkelt på ett sätt som kan vara svårt att hantera, kontrollera.

Någon här ovan beskrev det på ett bra sätt.

Igår läste jag en artikel om Varför?
Har den sidan nersparkat på min hemdator men skall se om jag får fatt i den via mobilen sedan.

Hur som helst sp beskrev den att efter en GBP så blir ”beköningssystemet” i bår hjärna mer påverkat än innan op.
Det var set där med kicken igen antagligen.

När det kickats tillräckligt många gånger så är är vi farligt nära ett beroende.
Vi balanserar på en väldigt slak lina så det och kommer bli allt svårare att hålla sig kvar på den ju fler kickar vi ger oss.

Till slut så måste vi inse att vi har trillat dit och kan börja presentera oss som alkoholister.
Det är tyvärr den dystra sanningen.

Men det glädjande är för oss som insett det i tid, innan det har gått för långt.
Är att vi också har stora möjligheter att ta oss därifrån om vi själva verkligen vill och gör allt vi lan för att göra så.
För mig har det än så länge gått förvånansvärt bra när väl konsekvenserna av mitt drickande tvingade mig att beröm, ta emot hjälpen som erbjöds mig.

Har varit nykter nu i över 6 månader, men från den 20/12-17 och tills dags datum så har det funnits massor av tillfällena verkligen hade kunnat supa skallen av mig pga de där ”stora svårigheterna i livet”.
Den 22/12-17 hade jag en halv flaska Bacardi i vänsternäven, men som tur var hade jag min mobil i höger näven och pratade med mln storasyster.

Had jag haft högerhanden fri så hade den nog skruvat av kapsylen på flaskan och jag hade druckit upp innehållet fast ön jag egentligen inte hade något sug alls just då, men jag var så ledsen och bedrövad så det behövdes inget sug för att supa skallen av sig den gången.

Men så blev det inte då, och jag är fortfarande nykter för idag.
Mitt mål för denna dag är att gå och lägga sig nykter så vaknar jag förhoppningsvis nykter i morgon.
Sedan får jag sätta upp ett nytt mål i morgon. ?

Vad glad att jag blev när jag hittade hit!
Förstår inte varför jag inte hottat hit tidigare?

Jag läser lch jag känner igen mig i det mesta av de inlägg som jag gått igenom här.

Är GBP-oppad 12-3-2015
Har mått bra från dag1 efter op.
jag har njutit av livets goda i både mat ovh dryck sedan op i lagom mängder givetvis.
Nyfiken som man var efter op om saker smakade som förr.
Det gjorde det allt, Ja i alla fall det medta.

Söm finsmakare av rökig whiskey så blev jag glad att det smakade gott även efter op.
Vin smakade utmärkt, rött som vitt.
Finkörning från små ansenliga mickrobrygferier likaså. Enda ölen jag drack efter op.

Men så en dag någon gång på min resa så blev det där enda glaset vin jag tänkte ta på kvällen 3,4,5 eller ibland 6 om glaset inte var för stort.
Den goda 6:an whisky som jag skulle smutta på blev antingen flera av den sorten eller så blev det näst intill ett fullt whiskyglas jag hällde upp.

Fanns i princip ingen botten i mig utan det slutade oftast att drickat tog slut, speciellt vinboxen.

Var aldrig ute på lokal utan jag satt hemma i soffan, eller när jag var och hälsade på hos min fjärrbo.
Dit jag nu är på väg till.

Hon sa ofta att ””Skall du dricka nu igen, Skall du verkligen ta mer?, Jag vill inte gå ut med dig för det syns du är full!, Har du druckit nu igen? ””
Jag svarade: Ja en wirre får det bli. Det är ingen fara. Det syns inte på mig! Jo, jag har tagit ett glas vin. (i skälva verket var det snart dags att hälla upp det fjärde glaset)

Förnekelse, lögner och självbedrägeri!
Hon jade ju rätt hela tiden!
Men det ville jag inte, kunde inte erkänna då. ?

Skuld, skam och ångest har jag sällan haft när jag drack.
Jo, lite skamsen var jag allt mär jag insåg att jag på lördag insåg att jag inte kom ijågnvsd jag sagt i telefonen på fredagen och varför jag la på luren.

Skam och ångesten kom först som ett hammarslag när jag hade börjat ta tag i problemet med alkoholen innan Påsk 2017.
Fick återfall innan semestern och strax efter semestern.

Är nu mer en nykter tillfrisknandet 99% alkoholist sedan den 29/8-2017.
Och skall göra allt i mon makt för att vara så framöver också.
Men jag ger inga löften i sig.
Jag tar en dag i taget, och eftersom tiden går fort nu mer när man är 57 bast så räknar man in dagarna till veckor osv.?

Har lärt mig att ta hand om livets små svårigheter på ett skapligt sätt.
Har även varit tvingad att ta hand om livets stora svårigheter.
Det senare med hjälp av ett gott kontaktnät i form av självhjälpsgrupper, Mona nära och kära samt min favorit terapeut på det behandlingshem jag vistades vid i 28 dagar höstas 2017.

Det var en beskrivning av min kortvariga ”dryvkeskarriär” från en ”normaldrickande svensk” till en 99% alkoholist.

Mvh
//Xoog

Jag kramar dig i tanken. ❤❤❤
Var snäll mot dig själv och sök hjälp på avgiftningen.

Vad är det för levertest? Har du gjort eller ska du göra? Blodprov? Ultraljud? Ta det lugnt bara <3

Här inne finns bara en sak.. VÄRME... här får man vara vem sjutton man vill.. och framför allt prata helt fritt om relationen till Alkohol... du ÄR inte ensam... <3 noterade att du skrev att du hade en läshjärna innan men att den känns försvunnen ( på ett ungefär :))... tro mig.. den finns där.. men den e sövd av ditt A intag... när du slutar dricka.. för det kommer du att göra.. kommer din hjärna börja återhämta sig och du kommer se saker i ett nytt ljus... jag vet bara av egen erfarenhet hur min egen hjärna känns efter bara några dygn utan A.... som om ett lock lyfts bort.. jag jagar den känslan.. jag önskar så att du ska börja jaga den också... ska vi jaga tillsammans? :) ... Fundera så håller vi kontakten här :)... Det GÅR att ta sig ur.. du KOMMER kunna det! Jag tror på dig! Kram

Tusen tack! Detta behövdes <3

Ändrade tillbaka detta inlägg nu så om jag inte fått nån kommentar på det andra inlägget får du gärna ta bort det inlägget istället :) tack.

jag gissar att du ändrade innehållet till detta? du har nu fått ett fint svar här ser jag så jag låter denna tråd vara kvar, om du inte vill att jag tar bort den ändå?

Rosette
Alkoholhjälpen

Jag känner din ångest ända hit bort.... snälla du ge inte upp... du har hittat HIT!!!!! SÅ STARKT att våga skriva här... att våga säga som det ÄR!
Ja vännen... ring vården och säg som det är... att du måste få hjälp... du kommer få det... det FINNS EN VÄG UR DETTA... Du har tagit första steget.. jag sänder dig all styrka kraft värme och omtanke.. det är INTE FÖR SENT!!!!! fortsätt skriv här... och hämta en kanna ISKALLT vatten... bälga i dig vatten... låter kanske fånigt men jag tycker det hjälper ibland.. kramar till dig.. vi finns här..

Jag tar bort det åt dig. Fint att du är här och skriver. Det ger oss chansen att ge dig stöd.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Självklart!

Det finns mycket hjälp att få därute, det gäller bara att vara stark och våga inse sina problem.

Svar nej! Så ska det inte gå till i alla fall.

Du har tagit ett stort steg bara genom att höra av dig hit. Själv har jag haft väldig nytta av skriva här och få kloka råd! Du ansvarar för ditt liv och din man för sitt! Önskar dig lycka till Tombor

Känner igen mig själv i det du skriver. Mitt missbruk blir dock svårare och och svårare trots alla mina försök med egen vilja och med medicin. Jag är förtvivlad och rädd. Gick med i detta forum i höstas men har inte varit inne så många gånger. I morse tog jag antabus (på en fredag?). Offentligt förnekar jag fortfarande bestämt att jag missbrukar men min man vet ju och släkten vet säkert också. Det vore trevligt att träffa andra, "som förstår" Mariana

Jag är helt ny här, snubblade över detta forum i går när jag satt och funderade över huruvida jag har problem med alkohol eller inte. Det är så intressant att läsa vad du skriver, om den där känslan. Jag "spårar" aldrig ur, jag håller drickandet nere, men jag tror att jagandet av den där känslan är livsfarlig. Att vilja tillbaka dit to all costs.( Till vad, kanske man ska försöka förstå. )Att känna att ifall jag erkänner en problematik i mitt drickande får jag aldrig hamna där igen. Tänker på allt jag kommer att missa.

Jag är nog inte redo att träffa folk och prata om detta än, men jag följer gärna din "kamp" här, uppdatera, berätta hur det går! Kämpa på, berätta hur du mår. //Emma

Börjar sakta komma till insikt med många saker. Jag skall inte sticka under stol med att Antabuskurerna fungerar bra för mig men ändå.
Jag vet nu att jag kan hålla mig nykter. Ibland med hjälp av medicin och ibland utan. När jag nu gått på antabus ett tag har jag listat ner alla de fällor och frestelser som gör att jag åter vill ta ett glas. Ni vet exakt vilka dom är men att ha dom i punktform är inte dumt.

Jag vet också att när jag avslutar kuren kommer jag i en situation där jag efter en tid vill prova, och tror jag kommer fixa ett glas här och där men alla erfarenheter talar emot. Denna insikt börjar nu bli kristallklar och om jag då ändå provar måste skyddsvapnen finnas till hands.

När jag denna gång föll "lite" tillbaka var jag klok nog att efter ett par veckor åter backa bandet och ta medicin. Jag vet att det låter idiotiskt men om den insikten finns kanske det är något positivt. Jag går inte ner mig helt utan kommer bara i en kort svacka.

Målet är så klart att bli helt ren men ju mer man lär sig om alkoholism desto mer inser man att det inte är så enkelt.

Kan det vara så att man lär sig lite mer av sina misstag varje gång för att till slut hitta ett stadium där man inte begår misstagen?

Jag skall även erkänna att jag de sista gångerna haft extrem hjälp av en kompis som är läkare och jobbar med alkoholmissbruk för ungdomar. Vi har bestämt att varje gång jag känner mig det minsta på glid ringer jag honom. Aldrig komma ner i någon stor svacka!

Med de nya erfarenheterna som egentligen är små misslyckanden börjar jag faktiskt känna lite hopp. Man ska inte behöva bli så illa att man behöver åka in till St Göran eller liknande. Det måste finnas enklare val längst vägen.

Jag funderar på om vi som skriver på denna sida inte ibland skulle kunna träffas i en miljö som inte är så dramatisk som många av beroendecentrumen är.

Då jag personligen driver en rad konferensanläggningar i Stockholmstrakten kanske vi skulle kunna träffas över en lunch på en helg och bara utbyta lite erfarenheter? Vi är alla där på samma premisser och i miljöer där "vanligt folk" äter brunch. Kan det vara en idé?

Jag kan även få med mig min kompis från Maria Ungdom som skulle kunna ge sin syn på hur vi alla skall kämpa vidare med våra utmaningar.

Är jag ute och cyklar så skrik till. Tycker ni det låter som en bra sak så skrik till så ordnar jag allt.

//Carl på väg ur sitt första riktiga återfall.

Hade aldrig problem med A före operation mitt liv min personlighet ändrade otrolig mycket. Jag är rädd för alkohol, jag är rädd att inte kan slut, jag är ensam ingen som vet om hur jag mår. Dricker ca 2-3 flaskor i veckan