Senaste kommentarerna i forumet

Hej Petrahelenaa, hur har det gått för dig sen du kontaktade behandlingscenter?
Jag är i väldigt lik situation som dig, kvinna på 34 år med två barn, 7 och 4 år.. Dricker alldeles för mycket och har gjort länge. Orkar inte mer nu, har utvecklat depression pga detta och känner ett enormt självhat! Vågar dock inte söka hjälp pga rädsla för soc m.m...
Skriv gärna och berätta hur det gått om du vill och orkar! Kram

När du skrev här hade du varit alkoholfri tre dagar, det är länge med tanke på det du beskriver. Att du druckit varje dag i ett par år. Bra jobbat! Fint att du berättar här på forumet att du tagit dessa steg. Fortsätt gärna skriv och läs här. Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Lycka till och igen, välkommen!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Är lättare sagt än gjort att bara bestämma sig. Trots att man vet precis går det inte.
Nu gjorde jag slag i sak och kör på med antabus ett tag. Då går det i alla fall inte att lura sig själv.
Lätt besviken att det inte gick av egen kraft men men. Bättre att mota Olle i grind innan det rinner iväg fullständigt.
Nu är det bara några veckor som skall rensas ur kroppen.

Jag har samma erfarenhet som ni andra. Dricker varje kväll efter jobbet själv. Somnar i soffan. Tar mig bakis till jobbet och hoppas inget märks. Tänker jag köper en BIB så jag bara kan ta ETT glas, men minns inte hur många jag dricker. Skäms för att systemetanställda känner igen mig. Köper dyrt vin och tror det gör mig bättre. Helt annat förhållande till alkohol efter min op. Förr drack jag bara socialt.

Oftast är det ju inget farligt även om vi är oroliga för det. Men bättre kolla upp saker än inte. Nu har det ju gått en vecka och antagligen har smärtan lagt sig gissar jag på...

Det går över och minskar med tiden men det är tufft, jag vet. Acceptera att suget finns där men låt din hjärna arbeta och kämpa emot, jag försökte varje gång när suget kom att tänka: "det är bara en kemisk reaktion, inte ett verkligt behov" Det hjälpte faktiskt och annat som kan hjälpa är att läsa här, dricka alkoholfritt, ta en timme i taget... Det är helt enkelt bara tid du behöver, tid utan alkohol som underhåller suget. Fortsätt slåss.

Viljan finns men suget är värst.....

Jag och min man har också druckit mängder tillsammans i ganska många år. Nu är jag nykter men inte han. Vi älskar verkligen varandra och har ett fantastiskt äktenskap när han inte har druckit för mycket... Hans problem är det inte upp till mig att lösa men jag vet hur omöjligt det kan verka att sluta då man har en partner som dricker lika mycket och gärna som man själv.
Men omöjligt är det inte. För jag har gjort det. Jävligt svårt men inte omöjligt.
Om du vill kan du se om du kan hitta min tråd här, den heter ”Allt dåligt i mitt liv är direkt kopplat till alkohol”. Kanske kan den hjälpa dig kanske inte men du ska veta att du inte är ensam! Bara den vetskapen hjälper en hel del.?❤️
Amanda

Tack snälla! Det kommer inte att bli lätt, men jag vill verkligen!

Vilket bra beslut! Första steget i rätt riktning. Kram!

Jag har en kompis som aldrig dricker men för en kvällsedan så drack han lite mycket och har nu lite känningar i sidan kan detta vara farligt?

Hej!
Vet inte om du fortfarande går in på detta forum men skriver ändå. Jag har exakt samma problem som dig tror jag, är 21 år och blir vidrigt packad när jag väl dricker, forstätter att dricka även när autopiloten är igång (ser detta på kortet) och som pricket över i:et blir jag ofta personlighetsförändrad. Blir du också det? Jag har också två lobbar sen i somras, men vänta, kommer man aldrig få kunna ta körkort eller försvinner lobbarna efter ett tag? Du säger att du klarar av att dricka ibland, jag tycker att jag också kan det, men är det inte så att man oftast inte klarar av det? Jag håller ständigt tag i dom gångerna då jag faktiskt har klarat av att hantera alkoholen som bevis på att jag kan dricka, men då ser jag ju inte helheten egentligen. Jag dricker nog också av samma anledningar som dig, tristess, ångest, komma bort från sig själv och sin vardag. Det går verkligen att gräva långt in i varför man dricker, det finns massor med anledningar. Jag mådde verkligen allra bästa när jag inte drack, visst det var trist men det var så mycket bättre än att vakna upp på morgonen och inse att man måste rätta till all skit man har gjort på fyllan och att vissa saker inte kommer gå att rätta till. Är det så att ditt drickande inte har lett till några större konsekvenser i din vardag så är det as bra. Jag är jätte avundsjuk att du har blivit förskonad från det. Men det sker konsekvenser iallafall som påverkar hur du mår i din vardag eller?

När jag tar uppehåll och dricker för första gången så klarar jag alltid att bibehålla en perfekt berusning genom hela kvällen, dock fortsätter jag att dricka i flera veckor efter det så det är inte något att skryta om haha. Så ett tips är väl att dricka en gång i månaden och verkligen hålla sig till det. När det blir för ofta så är det nog svårare att inte bli för packad. Träna, ät nyttigt och drick så sällan du kan. Jag tänker inte säga att det är bäst att sluta för det vet du, dessutom känner jag mig som en hycklare för att jag själv inte kan sluta dricka just nu. Ha det fint! ?

Du har så rätt. Det är bara att inse fakta. Har man denna sjukdom så har man och tyvärr går den inte att bota. Det finns bara en väg och det är att göra som du. Sluta dricka helt. Jag vet inte om jag innerst inne trodde att jag nu helt plötsligt kunde hantera alkoholen. Jag tror om jag skall vara ärlig att jag visste vilken väg det skulle ta. Ville bara inte inse. Det gick relativt bra till en början men sakta, sakta gled jag tillbaka i gamla vanor.

Igår var jag ute med jobbet och det var lite spiken i kistan. Började mysa på en krog redan kl 15 för mig själv. Det där med att bara sippa på ett glas försvinner rätt snabbt. Innan middagen kl 19 hade jag fått i mig en flaska. Hur kvällen slutade är ju rätt lätt att förstå.

Fin ångest idag och två avbokade möten. Precis som gamla goda tiden.

Det enda positiva är att jag nu tagit mitt egna riktiga återfall och inser konsekvenserna.

Det finns bara en väg för mig och det är träning och nykterhet.

Jag återkopplar här i tråden om några veckor då jag förhoppningsvis är ren igen.

Jag kommer ihåg dej, känner igen din signatur. Bra att du skriver och är ärlig. Förutom att det är en hjälp för dej så kan det fungera som en varning för den som nån gång tror att man är botad. Att man ska kunna dricka lite och få det att fungera. Det går inte. Så snabbt faller man tillbaka i gamla mönster och dricker lätt ännu mera än tidigare. Och det är inte bara att sluta igen, som du märker. Det är så svårt. Men det går naturligtvis.
Jag har testat själv ett par gånger under tidigare nyktra perioder. Tänk vad envist begäret är. Och under årens lopp har jag läst samma sak hända den ena efter den andra. Men man måste antagligen prova själv. Nu har jag i alla fall accepterat det och tänker aldrig riskera min 5,5-åriga nykterhet.

Tog mig i kragen och kom igenom de tre dagarna som brukar vara kritiska för mig. Sen har jag tyvärr tagit några glas på helgerna. Ett par glas i min värld är dock tills flaskan är slut. Veckorna har jag skött mig. Jag balanserar dock på en extremt skör tråd just nu. I helgen var det som allt jag lärt mig var borta. Fre, lör o sön gick i ett lagom rus. Totalt sex flaskor vin. Exakt som det var en gång i tiden. Jag ser direkt att året av hård träning på några veckor sakta försvinner. Blekare. Lite uppsvälld osv.

Idag kommer jag ta tjuren i hornen igen och pressa mig igenom ett par dagar av ångest. Om en vecka skall jag vara på banan igen. Återkommer hur det går. Är fascinerande hur fruktansvärt enkelt det är att trilla dit igen. Jag försöker dock ta lärdom och inte vara för hård. Börjar inse att det faktiskt är en sjukdom.

hit Btt !

När jag var aktiv alkoholist var depressionen min ständige följeslagare, alltid närvarande mer eller mindre. Hösten kunde vara grym ! Bakslagen på våren likaså. Nu i nykterheten så har jag märkt att, förutom att spriten drog ner mig tidigare, så är jag väldigt ljusberoende. Älskar solen !! En promenad på dagtid hjälper mig massor oavsett om solen lyser eller inte. Kan vara svårt att komma igång men återbäringen är enorm !

Jag ser också att du tycker att 2-2.5 flaskor vin i veckan är en ok konsumtion vilket jag inte håller med om. Alls. Nästan en kvarter vin om dagen är mycket och vi har en tendens till att underdriva för oss själva när vi ska kolla hur mycket vi dricker. Bli inte arg på mig nu ! Jag var precis likadan själv. Försök att se på din egen situation, alltså hur du mår och hur du vill komma bort från beroendet. Friheten när jag nu kan bestämma helt själv hur jag ska göra är helt obetalbar ! Känslan är så enormt stor mot mitt tidigare liv då jag hela tiden var låst av mitt drickande.

Du är en egen person som är värd att älskas för din egen skull. Det är svårt att se det när man dricker men det går att lära sig när alkoholen inte längre tar upp all uppmärksamhet. Du är viktig för din egen skull.

Fortsätt skriv för det hjälper så mycket !

Jag förstår vad du menar!! Vad är nykter sex?? Skitjobbigt!

Jag får inte riktigt ihop hur du beskriver dig själv med hur du uttrycker dig... Du är bara 21 år och uttrycker dig så otroligt välformulerat och eftertänksamt. Du har verkligen talang för det skrivna ordet! Ändå känner du dig uppgiven gällande dina drömmar... Men hela skolsystemet, som är vägen till att realisera sina drömmar, bygger ju på det du verkar vara väldigt duktig på. Den som kan reflektera och kommunicera sina reflektioner väl går det bra för. Jag hoppas verkligen att du hittar något sätt att ta tillvara dina förmågor!

Försöka duger???

Tack för ditt fina och välformulerade inlägg. Du har - och har länge haft - det jobbigt, klarar knappt av att gå ur sängen och ändå orkar du tänka och skriva både klart och ärligt här. Du beskriver både hur du har det med alkohol men även hur du balanserar tankar och känslor med andra preparat som cannabis och amfetamin, kanske både för att dämpa ångest och ibland klarna till.

" ...tänk om jag hade pallat att vara nykter veckan ut" Vad tror du att du skulle behöva för att klara det?

Du är inte ensam om att ha det såhär och det finns hjälp att få. Kanske är ditt inlägg här ett första steg. Vill du så kan vi tipsa om mottagningar som arbetar med även andra droger än alkohol.

Hur du än väljer att göra, fortsätt gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

har det varit och är i perioder. Jag har en depressiv tendens minst två gånger per år ungegfär det är sen höst fram mot jul. Sedan kan det komma åter sen vår ett par veckor. Sitter inte i så länge då.
Haft problemet sedan 2001 efter en skjillsmässa med min ungdoms kärlek.
Vi hade levt ihop i 34 år så det gjorde ont och saknaden finns kvar kan sakna och längta efter något som inte finns. Der som fanns är borta.
Det lämnar en tomhet och sorg som är svår att ersätta.
Efyer några år träffade jag en ny man vi blev förälskade och gifte oss
Dwt gick för fort han var inte den man jag trodde så jag har blivit besviken.
Han hade ett annay säty att nuttja alkohol än mej.
Han drack i princip varja dag inte mer än 2 st 5,6 per kväll mwn ändå. Till slut drack jag .2-3 glas vin på kvällarna.

För mej kändes det som om kärleken dog bort och jag ökade mitt riskbruk.
Upplevde mej fångad. Men hade lovat kärlek och trohet.Blev lite dessperat och olycklig.
Arbetet höll mej uppe hade ett intressant ansvarsfullt arbete vilket jag älskaxde.

Vände det veckoluga vin drickandet till noll och har åter fått ett normalt drickande 2-2,5 flaskor i veckan. Tycker om min man och han tycker om mej och visar uppskattning.
Jag har tänkt mycket på mitt x och jämfört det är inte bra inte rättvist och inte snällt. Så jag förstår att jag sårat honom otaliga gånger.
Hatar mej för det och att jag inte älskar fullt ut götr att jag tappar kraft. Kraft driver ger glädje och stimulans mening
När den inte käns i mitt bröst blir jag trött viljeös tappar drivet tappar meni ge. Med allt.
Ävem om alkoholintaget nu är rimligt igen så händer det att den tempotärt öka ibland nån gång.
Men vi har gett varandra ett löfte så vi har sagt att vi tar nya tag igen får se om vi kommer upvp ur skiten.
Hatar mej själv för att jag velar inte säjer som jag tycker och tänker egentligen.

Har kanske inte samma problem som andra här mem hänher kvar föt lärt mrj mycket
Tacc för ordet

Jag tänker att om problemet är hungrig, så är det ju ganska lätt löst - ät kladdkaka ;) Nejnejnej, mat menar jag... De andra känslorna är svårare. Trött borde vara enkelt, men är det ofta inte ändå. Det beror på livssituationen och hälsan ifall man kan få den återhämtning och vila som krävs. Det kan handla om att börja ställa krav på omgivningen, arbetsgivare mm, eller själv sluta leverera på andras krav, eller sänka kraven på sig själv. Det är en långdragen process att bena ut vad som är vad och vad som måste vika. Arg, ledsen/lonely tror jag är känslor man måste våga bara känna ett tag... Acceptera känslan och orsaken, utan att falla för frestelsen att trösta sig själv med tröst-tankar (tex älta hämnd) eller tröst-gärningar (choklad/vin/what ever rocks your boat). Så här känns det just nu. Känslor kommer och går. Det är bara att andas och låta dem skölja över dig och försvinna... Så tänker jag.

Åh! Det var ett mycket bra och konstruktivt sätt att se på begreppet Skam. Att det som är själva vitsen med att känna denna obehagliga och tyngande känsla just är att bli påmind, och hålla sig inom de ramar som är ” Mig Själv och vad jag kan stå upp för”.
Har fått läsa i någons inlägg om begreppet - HALT. Det är mycket intressant och jag vill gärna höra era synpunkter och tankar kring det!
Hungrig
Arg
Ledsen
Trött

Dessa känslor klarar många av oss inte av och dövar snabbt som tusan känslan med mat, alkohol, överdriven träning, pedanteri i hemmet eller något annat.
Första steget är ju bra om man kan identifiera. Alltså vad är det jag känner liksom. Men nästa steg- att välja annat än den gamla snuttefilten/ trösten, vad och hur gör jag då?
Någon som har erfarenhet och något klokt att säga om det?

Du må ha tänkt dömande tankar, och själv gått i fällan, men du visste inte bättre då :) Inte förrän man vet bättre kan man göra bättre. Den där skammen tjänar en viktig funktion. Den är obehaglig nog för att vi inte ska fortsätta göra samma misstag mot bättre vetande. Den försvinner när den fullgjort sitt uppdrag, dvs fått dig att ändra spår, och ser litet bevis på att du är på rätt väg. Ta det lugnt och andas :) Inom en rätt snar framtid kommer du att skriva här och lyfta någon som behöver lyftas, utan att se ner på den. Din historia blir till hjälp för andra, och så vips blir du upprättad inför dig själv. Kram

Just nu känns det helt ok att inte dricka någonting alls då jag ju själv märkt att mitt beteende kring alkohol förändrats över tid.
Nu fick jag ” bara” lite hjälp på traven då det ju faktiskt visade på blidprovet att jag druckit mer än vad som är hälsosamt.
Det värsta är för mig just nu skammen. Antar att jag själv haft en förnumstighet och ett dömande sätt kring dessa frågor.
Nu sitter jag här själv och ska förstå vad det innebär och hur livet kan levas framöver?