Senaste kommentarerna i forumet

Jo det handlar om ett förhållande till alkoholen som inte sunt. Jag måste bestämma mig för vad jag vill och hur jag vill h det resten av mitt liv.
Jag har haft ett bra liv tidigare också. Men även gått ner i depression då och då och ibland trott att jag hittat en vän i vinet. Men kravlat mig upp och mått ganska bra igen. Har haft många att finnas där för och därför varit tvungen att rycka upp mig. Mdn efter en närståendes olycka så har livet blivit grått. Har väl aldrig varit nån optimist utan är en tråkig pessimist som oroar mig gör allt. Och nu så finns det inte så mycket alls att se framemot i livet känns det som. Men jag vill må bättre och ska komma på fötter igen utan vinet, för jag vet att det inte gör något bättre egentligen. Bara för stunden.

Vad vill du? Och varför vill du det?
Vill du sluta dricka? Eller vill du kunna dricka bara lite men upptäcker att det slutar med mer än du tänkt och du blir besviken på dig själv?
Borde är ett ord som uttrycker en önskan men också missnöje med att verkligheten inte stämmer med önskemålet. "Borde" leder inte till förändring utan att man fortsätter som förut men med ett missnöje med sina handlingar.
För att bryta "borde"-spiralen behöver du utforska vad du innerst inne vill och sedan försöka komma fram till realistiska och konkreta sätt att uppnå det.
Du kan till och med använda ordet vill när du väljer att dricka. Nu vill jag dricka för att...
Då kommer du att behöva vara ärlig mot dig själv och motivera dina handlingar.
Får du reda på varför du vill dricka genom att fråga dig själv kan du sedan gå ett steg till och fråga dig själv om du även vill ha konsekvenserna, och om inte, om det finns något annat sätt att uppnå det du vill ha som ger lindrigare konsekvenser.
Kram

Humöret går upp och ner, och JAG är medveten om att det är alkoholens fel. När jag hållit upp i 2-3 veckor så har ju humöret stabiliserat sig så jag låter motgångar i livet passera utan större problem. Men då kommer också suget. Visst ska jag väl klara att dricka nåt glas utan att det ska leda till en eller två flaskor. Fel fel fel tänkt. Jag borde veta bättre. Nu måste jag börja om från början igen. Puh...
Borde sluta röka också men jag klarar nog inte allt på en gång.

Var på väg att ringa psyk el sjukhus igår pga baksmällan, kändes som jag skulle dö på riktigt. Idag gick jag tom hem från jobbet vid lunch för att jag fortfarande mådde dåligt...

Är 34 år och har haft alkoholproblem sen 16 års ålder. Hamnat i jättedåliga situatoner pga A, kanske tom blivit sexuellt utnyttjad eller värre mer än en gång utan att jag kommer ihåg. Ändå fortsätter jag dricka det där jävla vinet, hoppas och tror att "denna gång" klarar jag att sluta efter 2 glas men så blir det aldrig. Vet inte vad jag ska göra, vill få hjälp att sluta men vågar inte söka hjälp, är så rädd för att socialen ska bli inkopplad.
Som sagt, jag förstår dig helt men har tyvärr inget bra råd att ge mer än att vi nog måste sluta dricka om vi vill fortsätta leva! Kram

Jag valde att dricka helt öppet. Ärligt och bra kan man ju tycka. Och jag kunde hälla i mig ännu mer eftersom det ju skedde öppet. För mig var det ingen bra gräns att passera.

Men bara att ta nya tag.

Du kan knappast uttala dig om du är en "god" man och pappa. Den sanningen har din fru och ditt/dina barn tolkningsföreträde till. I varje relation finns det minst två sanningar. Hur mycket dessa skiljs åt är olika, men alkohol gör ofta glappet större.

Jag förstår dig när du pratar om ett mörker. Det vi inte vill veta av och flyr ifrån på alla tänkbara sätt. Fysiska och psykiska övergrepp mot barn gör mig extremt arg men oxå ledsen. Har själv upplevt det och har inte vågat, orkat eller velat förstå hur jäkla illa det har gjort mig. Har alltid känt ett mörker eller en sorg inom mig. Jag förstår att du är heligt förbannad på vad du utsattes för. Inget barn, eller vuxen, ska behöva utsättas för någon form av övergrepp. Det sitter så djupt. Men känner du idag att du inte har något alternativ? Dvs ingen annan lösning än alkoholen. Du är ju själv medveten om riskerna med missbruket men har oxå extremt dålig erfarenhet av att sluta dricka och käka piller. Det är en kamp att hålla sina mörka demoner borta, jag vet. Jag har mött mina egna öga mot öga och det var fruktansvärt. Men jag överlevde och har och får fortfarande hjälp.
Det hjälper ju inte dig i ditt mående men på sikt är ju inte alkoholen en lösning för någon av oss. Du skrev ju det, att det dödar oss i förtid och så ska det inte behöva vara. Att det är det enda alternativet.
Kram till dig!
Från
Ellan

God kväll Mulfo,
Välkommen hit till forumet!
Alla har vi ju mer eller mindre ett val. Visst kan vi välja att fortsätta missbruka och ignorera ev konsekvenser. Jag lägger inga värderingar i vilket det är upp till var och en. Det är också extremt svårt att sätta sig in i någon annans situation genom att läsa några korta inlägg om varandra. Det jag dock blir lite fundersam på är att det verkar irritera dig att många av oss tror på en möjlighet att bli och förbli nyktra. Detta är ju ett forum där man kan dela med sig av tankar och funderingar och ta till sig andras ord. Även där har vi ett val, dvs ta till sig det som passar och låta annat vara. Jag får en känsla av att du är jäkligt förbannad.
Bra att du prioriterar din son och din familj så att de inte blir lidande av ditt drickande. Jag har också barn och har pratat mycket med dem om mitt missbruk. De har fått möjlighet att berätta sina upplevelser och känslor kring det. Har du pratat med din son om det? Hur han känner sig. Barn är fantastiska på många vis och extremt lojala, på gott och ont för sitt eget bästa.
Mitt IQ har inte heller blivit lägre men mitt förstånd, konsekvenstänk och min empati var inte på plats när jag var aktiv. Det var missbrukarjaget som visade sig i all sin prakt. En jäkligt osympatisk del av mig som jag inte vill ska visa sig igen.
Ingen här på forumet är ute efter att sätta sig över någon annan och vi har, som jag började inlägget med, alla någon form av val. Du har all rätt till att supa på om det inte ger dig eller dina nära o kära några konsekvenser. Jag tror dock verkligheten sällan överensstämmer med vår egen sanning när beroendehjärnan styr.
Har du varit utan alkohol någon längre tid som vuxen?
Ta hand om dig,
Från
Ellan

Jag dricker bara på helgen och det är öl som gäller då (i mängder). Sprit kan jag ha hemma hur mycket som helst utan att aldrig röra, så vet inte riktigt vad jag ska klassa mig själv som ölolist kanske. Gillar svagare öl 4.5% (mellanöl) så man kan dricka mycket under lång tid, gillar inte alls att vara redigtberusad. Utan det är uppbyggnaden till fyllan som är så himla härlig, men när den går över till fylla så fortsätter man ju ändå.

Grejen är att dricka lördagen för mig är så jävla onödigt, får aldrig samma härliga känsla som på fredan. Så vet inte varför jag gör det egentligen, det är väl mer att jaga känslan antar jag.

Hade dock en 5-dagars fylla första veckan av semestern, och så jävla dåligt har jag aldrig mått. Därför jag hittade hit till den här sidan, så uppenbarligen är drickandet något negativt.

Druckit 24, 50cl öl varje helg i 2.5 års tid, och utemat varje gång på det. Så har nästan dragit i mig en veckas värt av kalorier, varje helg. Otroligt att jag bara gått upp 5 kilo, men det är inga bra kilon. Så därför har jag satt en gräns på att "bara" dricka en gång i veckan.

Skönt att slippa vara bakis på söndagen också.

...kämpa!! Om du verkligen vill bli fri från alkoholen så går det. Man kan ha ett bra liv i allafall. Jag köper Billa-Bong på bolaget, funkar. För jag måste ha "min flaska" på kvällen - dålig vana.
Jag har varit nykter i 13 dgr nu, äter en medicin som heter Campral som dämpar suger, det hjälper jag lovar. Jag sökte upp ett beronde-centrum och sa att nu vill jag bli nykter, nu får det vara nog. Det går, men måste vilja till 100% och våga berätta för anhöriga och nära vänner. Mitt liv känns mycket lättare nu, inte lika tungt.
Du är inte ensam, det är en tuff resa och livet känns hårt ibland och då kan det vara så skönt att glömma/släppa problemen och ta tll flaskan. Men tro mig.. problemen drunknar inte, de kan simma.
Kram till dig, sök hjälp om du kan och vill.
Kämpa!

Du vill inte ha "tönthjälp", men du vill heller inte medicineras ned till "ett lallande mongo" av en läkare som inte precis inger något hopp. Och då är ditt val att supa vidare? Du är i varje fall här och berättar detta för oss av någon anledning. Berätta gärna mer!

Att du ändå vill ha ett alternativ.
Men är väldigt trött på att må såhär o h söker de vägar du kan för att lindra och lugna.

Psykiskt dåligt mående är ingen lek och att lugna sig med öl istället för tabletter är kanske en smaksak.
Effekten blir ju liknande,om än man inte får samma rus av tabletterna.

Jag tycker synd om dig och vill inte byta liv med dig.
Kanske att du kan hitta lite stöd härinne på forumet.

Jag och många andra härinne känner att både stöd och lindring finns här,Men utan berusningen.
Välkommen hit.

Förstår inte alls varför du skriver här på forumet om du inte vill ha "tönthjälp"? Sup ihjäl dig bara, det är mest synd om dina anhöriga.

Varför skulle du vara till besvär? Det är du naturligtvis inte. Stanna här för här finns grymma, coola människor som fattar....Och de flesta av oss härinne är alkoholister (risk/missbruk) och vi behöver alla hjälp. Inga konstigheter med det - tycker jag.

!

Du har inte gjort något fel och behöver inte be om ursäkt. Det var ingen kritik. Li-Lo skriver bara om reglerna för att delta i forumet och det är att man är nykter. Den respekten måste man visa :) Många kämpar själva med sug och det kan trigga andra till att ta ett återfall. Många använder forumet som en form av rehabilitering för sitt eget missbruk. Det är känsligt och jobbigt med berusade personer härinne, för många av oss som skriver.

Du är självklart varmt välkommen att skriva när du är nykter.

Varm kram

MM

Ok

.

!

!

Mellan raderna tror jag mig se stukad självkänsla, som kanske inte bara handlar om skam över drickandet, utan kanske en bidragande orsak till drickandet? Nu tar jag mig friheten att spekulera och kan naturligtvis läsa in saker som inte stämmer - men, kära nån - att behöva vara tillmötesgående...och att behöva dricka för att kunna vara det....låter inte som du har det så värst bra i din relation. Hur har du det egentligen? Finns det någon som stöttar dig? Har du någon i din närhet att luta dig mot? Vad har du för stöd i din man?
kram

Jag hoppas att du väljer att vara kvar hos oss. Du har inte skrivit något olämpligt och du är inte den första som uppriktigt berättar att du druckit. Jag är glad för just den uppriktigheten här inne. Det är ni och den generositeten som gör detta till ett fantastiskt forum som är en outsinlig källa av kunskap och erfarenhet.

Jag ber om ursäkt för att mitt inlägg i din tråd kom att likna kritik, min intention var att berätta om våra riktlinjer. Du berikar forumet.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Försöker.

?

Ok jag förstår , ska inte skriva nåt mer.