Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror det är svårt om inte omöjligt att lära sig dricka med måtta om man nästan alltid dricker för mycket när man väl dricker. Min personliga erfarenhet är att det behövs ett längre uppehåll för att kunna se klart på saken. Jag har "slutat" ett otal gånger, försökt dricka måttligt etc. Med längre uppehåll menar jag minst tre månader, men helst ett halvår. Efter mina kortare nyktra perioder på tre-fyra månader har jag ganska snabbt fallit tillbaka i gamla dryckesvanor. Mitt senaste uppehåll var på tio månader och först då började jag känna mig stabil. Har druckit några gånger sen dess, men mycket måttligt. Typ 2-2,5 standardglas. Min alkoholterapeut påpekade att det absolut inte ska vara mer, då det lätt triggar igång begäret igen. Kanske inte det tips du ville höra.

Kämpa på!

Där är jag också.... Känner inget sug eller "behov" av alkohol mitt i veckorna. Inte alls. Mitt stora problem är att när jag väl börjar dricka så kan jag inte sluta.... Även om jag tänker på det VARJE gång och intalar mig själv att dricka varannan vatten, inte gå på starkspriten etc. Men ändå hamnar jag där...

Hur kommer man ifrån det? Nu kanske det bara är sjukdomen som talar, men jag är inte intresserad av att sluta dricka, tycker att det är alldeles för gott och kul/härligt med själva berusningen.

Men hur lär man sig att tagga ner och inte dricka så mycket när man väl tagit första ölen? Det hade jsg gärna tagit emot tips på.

Börjar bli trött på att leva med alkoholen.
Träffade en man för 26 år sedan. Vi blev snart 4 i familjen och jag litade på honom.
Han drack och jag oxå. Vi hade ett "snyggt" äktenskap utåt.
Vi skildes åt för 18 år sedan. Idag är han avliden.
Jag levde- lever sen dess ensam och har fostrat våra 3 söner själv.
Har offrat så mycket för att ge mina barn en bra uppväxt och inte tagit hand om mig själv.
Alkoholen har varit min närmaste vän/överlevnad.
Nu måste det sluta.
Har läst flera trådar här och jag vill verkligen avsluta min relation med alkohol.
Var nära att dö för ett år sedan men Gud ville nåt annat.
Kan vara utan alkohol i veckor men ramlar ju tillbaka om och om igen....
Jag närmar mig 50 strecket och vill inget annat än bli kvitt alkoholtvillingen inuti mig.
Akademiker eller inte- alkoholjävulen träffar oss alla.
/Att

Jag tänker att om alkoholen påverkar ens liv negativt, om man dricker mer och/eller oftare än man egentligen vill eller planerat så har man börjat inleda ett alkoholberoende. Prova att ta en vit månad. Klarar du det så kanske du kan dra ner på ditt drickande medvetet? Eftersom alkohol är beroendeframkallande så kommer det inte automatiskt att gå år rätt håll och du kommer att dricka mindre, utan du måste alltså göra något själv.

Tack AndersD, det går....skapligt.
Hade inte tänkt dricka igår men frugan hade hällt upp ett (litet) glas när jag kom hem åt mej så.... Hon tycker inte jag har problem (!). Hon själv är måttlig och jag smygköper inte eller så och gömmer undan. Däremot är jag duktig på att maskera drickandet. Ni vet hosta när jag häller upp eller lagar mat som kräver vin typ...
Sedan blev det två glas till, totalt 1/2 flaska. Ikväll hoppas jag att jag behövs som chaufför annars blir det svårt att stå emot.
Imorgon bortbjudna så då blir det garanterat 1-2 flaskor. Kan liksom inte köra alkofritt i det sällskapet.
Med sedan, då blir jag vit. Förhoppningsvis. Enl. läkarundersökningen och de blodprover som togs i samband med att körkortet rök konstaterades det att jag låg på gränsen till missbruk. Har kört med öppna kort med familjen och chefen och de stöttar mej men det känns på något sätt som om det hade varit bättre om frugan hotade att lämna mej. Alla tycker att "du har väl inget problem". Känns som om jag lurar dom.
Har inte haft kramper men en djävla klåda under fötter på ryggen. Garanterat pga alkoholen.
Rökte förr men inte längre. Det har jag iaf lyckats sluta med;-)
Hoppas du mår bättre idag:-)

Sitter nu här kl 6 på morgonen och mår bra. Har inte druckit sedan förra fredag och det är så skönt att vakna och inte må dåligt. Men nu börjar tankarna snurra igen. Det kan väl inte skada med 1 flaska vin till helgen?? I mitt stilla sinne vet jag att det inte funkar, så jag får väl låta bli. Men det skulle vara skönt att få känna den där känslan när allt är bra, den känslan som man får när man har druckit några glas..nej, nej, jag får inte tänka så. Solen skiner iaf emellanåt idag. Jag hade skrivit en lång harang här i forumet tidigare om mitt liv, men tog bort den eftersom jag inte vill att alla som inte förstår problematiken med alkohol ska kunna läsa om hur jag har det. Har gått i terapi tidigare om mina alkolholvanor så jag har fått alla verktyg men ibland hjälper inte ens dom. Men idag ska det inte bli nån vinare iaf. Det har jag bestämt nu. Jag har inte tid....

Mm, jag är osäker på var gränsen går. Vet faktiskt inte om det finns en gräns. Kanske handlar det mer om varför man dricker? Jag menar, om man dricker för att dämpa något så tror jag det är värre än om man är ute och festar på helgerna. Men jag är som sagt inte insatt. Själv festade jag rejält under flera år, fast endast på helgerna med vänner. Kände inte heller något sug efter alkohol i veckorna.

Hej, känner igen mig i allt, precis allt du skriver.

Hur mår du och hur går det?

Jag har varit fri i fem dagar nu från alkohol och inte rökt på 14dagar. Mår bra på flera vis - pigg i skallen, hungrig och rastlös på ett bra sätt. Inget sug alls!

Men - magen har spårat ur helt. Kramper i ben, händer och under fötter. Fått bölder i mängder i ansiktet, som små finnar, mysko. Svårt att somna på natten men dödens trött vid 16-17tiden (då jag brukade börja pimpla)

Jag drack nu det sista innan jag lade av ca: 3liter vitt vin 13,5% per dag eller lite mindre ibland och till det 2paket långa Level Menthol. Sinnesjukt var det!

Nu gäller det att fixa detta för både mig och mina näras skull.

Hoppas Du mår bra!

Sitter här med ett par dagar kvar på semestern och är glad att jag halkade in på detta forum.
Har inte druckit på två dagar och tycker därför jag har full koll. Nästan. Ett litet sug finns ju.
Står en BagIn Box i kylen. Var på banken i tisdags och det gick bra. Vilket givetvis var tvunget att firas med nästan två flaskor vin.
Letar ofta efter anledningar att fira typ sista sommarkvällen, extra god mat, slatten i boxen måste drickas ur innan den blir dålig, inte druckit på "flera dagar", efter semestern blir det vita veckor. Ja ni vet... Sista åren har det helt klart blivit mer och mer. Tror mej ha ADD men har lyckats klara utbildning, karriär, familj (underbar fru och barn) men nu börjar kraften att tryta på något sätt. Ungarna är fantastiska men tyvärr känner jag mer o mer irritation över dom. Känner att jag får rodda det meste hemma vilket inte är sant. Vinet gör att livet känns lättare då. Att typ härda ut. Nådde botten för en tid sedan när jag togs för rattfylla. Vit i två månader vilket inte var några problem efter den ångesten jag kände då, sedan sakta men säker tillbaka på samma nivå som innan. Känner mej depp. Nu ska jag ev börja äta lyckopiller ffg men vet inte om det är svaret. Har hangups på sömn, mat, allt som inte blev gjort på semestern, och utvecklingen på jobbet. Lite vin håller humöret uppe. Patetiskt.
Svårt att begränsa intaget tycker jag. Men jag dricker aldrig så jag tappar minnet utan det går någon slags gräns vi 2 flaskor vin/kl.00.00.
Bara jag kommer upp i den mängden är det lättare att hålla sej till vatten för man vill ju inte va bakis;-) Suck...
Skönt att skriva av sej lite och läsa era inlägg. Tack för att ni delar med er.
Jag har provat alkoholfri öl/vin och det funkar faktiskt helt OK. Ibland....

Samma här, i dimman nu. Men ditt inlägg var så slående... FAN!

Tycker du ska gå i terapi och få till ett förändrat beteende helt enkelt. Men tror du måste vara disciplinerad att avstå alkohol i några månader först och kämpa hur hårt det än kan kännas. Försök kom underfund med vad det är som gör att du vill dricka. Är det för att varva ner? Testa att dra på dig skorna och ta en 90 minuter lång promenad nästa gång eller ett varv i skogen med löpsteg under 20 minuter så kommer du efter det inte känna att du vill varva ner. Möjligen vill du belöna dig med lite alkohol och bara få slappna av rent allmänt. Men det går att slappna av på iskallt vatten med citron i också... Bara sätta sig i kvällssolen och njuta av de fina dagar vi har nu.

Ja nu börjar det bli lite jobbigt, men idag ska jag hjälpa yngste sonen att flyttstäda så idag blir det ingen affär för mig . Men imorgon eller i övermorgon tänker den andra rösten, då vore det väl skönt att koppla av .....

Kämpa på min vän!

Läs och skriv mycket här på forumet, och sen ska vi stötta dig allt vi kan!

Nästan obehagligt. Det är precis som att läsa om sig själv. På pricken så lever jag med. Fan ska man göra åt det. Får sådan satans ångest och då dricker man ibland för att den ska försvinna. Åter igen vad ska man göra åt det. Vill inte såra mina nära å kära samt må bättre.

... som så många andra av oss verkar ha problem med alkohol. Personligen gillar jag inte att benämna mig själv eller andra alkoholist. Alkoholberoende är en annan definition, även om du än så länge inte verkar ha abstinensen. Men jag tycker du ska vara tacksam för din omgivning som bryr sig om din alkoholkonsumtion som förmodligen är för hög då de reagerar. Så vad ger alkoholen dig för konsekvenser? Fortsätt och läs lite trådar och skriv. Själv kallar jag mig numer nykterist. Jag mår sååå mycket bättre utan nervgiftet alkohol.

... som passar på efter sommarens ofta gedigna drickande att ta en vit period. "Har blivit lite mkt nu i sommar, så jag vill ta det lugnt ett tag".
Man kan ju alltid hitta en anledning att dricka, liksom att inte dricka. I grunden handlar det om motivation tror jag. Jag har provat att sluta dricka ungefär 50 gånger (känns det som....) sista 5 åren, men inte varit tillräckligt motiverad. Jag hoppas och tror att jag är det nu. Känner mig helt enkelt färdig och less på giftet och dess konsekvenser för mig. Jag kan och har redan märkt klara mig gott utan skiten, sociala situationer är inga problem. Märker mer att vissa i omgivningen kan känna sig lite obekväma, förmodligen för att dom själva skulle må bra av att göra ngt åt sin alkoholkonsumtion kanske.
En del säger bara; Vad skönt det låter, skulle jag behöva också.

Att göra det tillsammans med ngn i r l kan ju vara bra, annars finns det många här som "reser tillsammans"
//M

Känner ingen sorg nu efter glasen men får se hur det är nästa ledighet. Tack för svar i alla fall. Bestämde ju mig för en vit period nu och direkt poppade det upp men då ska jag ju träffa.. det var ju så längesedan.. då ska jag ju göra.. det blir ju så kul.. kanske helt enkelt ska börja med alkoholstopp när jag är ensam.. men
Först min helt vita period som jag lovat mig. Komiskt nog sa en annan till mig igår i förtroende att de bestämt sig för en vit period då det eskalerat i sommar, ett par.. kändes väldigt skönt att kunna bestämma en vit period tillsammans med någon. Så nu är jag inte ensam. Komiskt eller hur.. helt plötsligt fick jag peppningen i min närhet från ingenstans.

Jag rekommenderar att du gör ett totalstopp på lite längre tid än 2 veckor och gör en utvärdering efter det. Du skriver att du älskar alkohol, men du märker att det eskalerat. Det är precis så det funkar med nervgiftet/alkohol. Hjärnan behöver mer och mer för att uppnå ngt slags rus.

Min egen resa kring alkoholen började med att jag (liksom du verkar det som) hade en romantisk bild av att kunna sitta och ta några öl, i princip vilken dag som helst på en pub på väg hem från jobbet. Det var ju så härligt när det blev kontinentalt och så fort man sågs skulle man ses över en AW. Nu, ca 20 år senare efter denna kombination av den kontinentala och den nordiska/ryska (kröka till rejält på helgen), är vi många som har problem med nervgiftet. Det är ju mycket pengar i denna alkoholvärld som man liksom man gjorde men nikotin, försöker upprätta hålla en bild av en härlig och fri livsstil.

Vill inte blir för långrandig kring detta, men det jag gjort märker jag är att jag först har ändrat attityd till nervgiftet/alkoholen. Hur j-a fräscht är det egentligen? Läste att bara är i Sverige kostar alkoholen ca 7.000 människors liv varje år. Var fjärde sjukhussäng upptas av alkoholrelaterade skador/sjukdomar. Alkoholen kostar oss medborgare ca 170 miljarder/år, vilket kan jämföras med t ex hela grundskolan (som i o f s kostar ca 220 miljarder). Jag tycker hela industrin är tragisk. MEN visst har jag haft mkt roligt också p g a alkoholen.

Jag pladdrar på märker jag, lite ostrukturerat...
Jag har nu varit utan skiten i ca 9 veckor och det kan jag rekommendera, det finns ett liv efter alkoholen eller rättare sagt tack vare att man är nykter, fräsch och närvarande.

Läs på forumet, skriv gärna lite och fundera sedan på hur du vill göra. Här är du inte ensam och här finns många stöttande själar.

Lycka till !

Jag älskar alkohol men märker att allt eskalerat.. jag vill liksom aldrig ha en ledig hemmakväll utan lite vin. Blir knappt berusad längre och tolkar det som att min kropp vant sig totalt vid alkohol.. jag måste få stopp på detta. Jag vill ju ha roligt utan att behöva dricka. Jag smuttar lätt på vin ständigt och längtar efter ledighet för att få koppla av med ett glas. Tänkte nu försöka få stopp på detta innan det eskalerar tills jag inte kan hejda mig alls utan dricka då och då som förr. Mitt alkoholkonto är i nuläget mycket högt. Dricker både ensam och tillsammans med andra. Skämmer inte ut mig alltid vaken längst av alla men dricker tills allt är slut. Klippt 3 l på 2 dar samt 4 öl och är fullt medveten om att jag stoppat i mig rubbet helt ensam. Slutat berätta för folk att jag smuttar vin då jag insett att jag alltid dricker när jag är ledig. Nån skulle så klart reagera. Att jag spårat ut är ett tydligt tecken då jag numera dricker i hemlighet och inte pratar om det. Andra som säger på jobbet ah nu ska jag hem och ta en öl då skrattar jag och säger åh vad gott ta en för mig med men jag vet ju att jag också kommer dricka. Ska ta 2 vita veckor nu och känna efter hur det känns. Om jag ens klarar av det känns som jag inte är densamma utan mitt glas.. nån form av tomhet och omöligt att ha lika kul utan. Kanske flyr min ensamhet i glaset men det är ju trots allt glaset som får mig att inte kunna åka någonstans så det är ju glaset som isolerar mig...

Hur gör ni andra? Totalt slkoholstopp eller begränsar ni er?

Hej!
Jag läste era inlägg och kände igen mig mycket. Höll själv på att förstöra mitt liv genom alkoholen. Ett tips; ta en vecka och försök komma ifrån er vanliga miljö (kanske har ni någon som inte dricker som ni kan hälsa på ett tag). Be att få Antabus utskrivet och ta sedan detta medan ni är borta. Det blir alls inte lika svårt när man är i en ny miljö, borta från sin vardag. Det fungerade för mig och nu är jag nykter sedan 2 månader!
Jag hejar på er!!!

Själv trappade jag inte ner, utan slutade tvärt. Kastade allt jag hade hemma, det har gått bra. Som tur är så har jag ett otroligt stöd från min flickvän och även från min mammas särbo, han är nykter alkoholist och har varit det i 18 år.

Jag vill egentligen bara skriva och utropa ett "Heja-rop"! Du har kommit till insikt om att alkoholen har skapat många negativa konsekvenser för dig som minnesluckor, att familjen har tagit avstånd, ångesten m.m. Och du har börjat göra en åtgärdsplan för att ta de första stegen mot förändring (smart med att lämna kreditkortet hemma :-) ) Kanon att du sökt hjälp på beroendecenter och även räcker ut handen här på forumet där det finns så många som känner igen sig i din situation.

Håller tummarna för dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Nu är det riktigt illa, va hemma i mitt föräldra hem Onsdag förra veckan. Dom har sagt att jag inte får dricka.
Men det gjorde jag ändå, nu är jag aldrig mer välkommen där. Min bror skrev ett lång sms till mig dagen efter,
det gjorde så ont att läsa ;( Jag känner mig förkrossad och förtvivlad, helt utan tro på att det kan bli bättre om jag slutar dricka.
Jag har kontaktat ett beroendecenter nu, ska också gå på hälsokontroll den 22e Augusti. Jag drack igår :( men bestämde mig för att
den 15e Augusti försöka göra ett vågat beslut att försöka lämna alkoholen. Skrev själv ner några punkter på ett A4 med stödord och tips
till mig själv, för att inte börja dricka. Lämnade även mitt kreditkort hemma där jag bor just nu, (rummet jag hyr). Har inte heller några kontanter på
mig så kan ej köpa alkohol. Synd bara att systemet har öppet till 19.00 , själv slutar jag jobbet kl 17.00.

Hoppas jag har kraften att förändra mitt liv nu :(

Min första dag i forumet och jag känner igen mig i mycket. Känns som att min historia inte är intressant. Nyfallna 39 år balanserar jag mig fram, det sorgligaste är att min bästa vän och kära påpekade mitt vindrickande på egen hand tills jag kanske idag är utan min bästa vän. Den ända jag orkade prata med.

Han bråkade med mig. Om att ta hand om mig. Jag klarade tydligen inte det och nu utan en vän vill jag...ja. Knappt leva.

Jag är borta. Jag kunde resa världen över ensam, studera och jobba. Vara välvårdad och se glad ut. Tills för tre år sedan då jag bara ville sitta ensam och dricka vin. Bli helt konstig i huvudet, aggressiv och slänga ur mig konstighet på konstighet. Inte alls intressant.

Inte konstigt kanske att min käre vän tyckte jag var konstig och ville hitta bättre vägar. Vill skrika efter hans stöd och hjälp vidare, samtidigt som jag kanske inser att han är värd någon som inte gör så. Saknaden i två månader och att jag vet att det är svårt att hitta en sån vän dödar mig.

Vill knappt vara social mer. Inget är kul. Inre ens att resa. Jag har förlorat en vän. Som påpekat gång på gång att jag drack för mycket vin.

Alltså måste jag ha problem med vin. Logiskt. Hur jag kommer till rätta med det? Komma i håg mig när jag var bra och vilja dit igen. Kämpa. Villkoren är tuffare nu. Skammen över dessa tre år, över mitt beteende är enorm, men jag var pressad. Ingen ursäkt. Vinet blev min lösning i stället för att hitta bättre.

Kommer sakna min vän, men måste kanske inse att vem vill ha någon som sitter ensamen med en flaska vin. Det gör ont.

Får orka kämpa med livet måste.

Tack till era kommentarer, ska läsa vidare lite.