Senaste kommentarerna i forumet

Hej, jag kanske gjorde fel nu? Ny här hehe.. vet inte riktigt vart jag ska börja..

Jag har under några år, tyvärr, tänjt på gränserna för vad som är ”normalt” drickande. Anledningen håller jag helst för mig själv men, det har väl varit en flykt och en frihet från ens vardag. Det har också gjort det tråkiga kul, och det roliga ännu roligare.

Jag har gjort det helt själv, i smyg, vinflaska efter vinflaska, kväll efter kväll, år efter år och kunnat balansera jobb, familj och vänner utan större bekymmer. Tills nu då…

Min sambo gjorde en totalomänvändning för snart ett år sedan och har i samband med det börjat ifrågasätta mitt drickande. Med all rätt men jag har inte känt mig redo. Det är han jag har ”väntat på” ska ta tag i sig själv, och nu när han plötsligt gör det så har jag själv satt mig i skit?

Iaf, i november hade vi vår första rena månad. Det gick bra, typ. Efter 2 veckor drack jag 3,5or en kväll i smyg. Inget fusk enligt mig, nollställning enligt honom. Jag vet - han har rätt… men 3,5 mot vad jag drack förr är en vinst för mig. En rejäl vinst. Han har ingen aning om hur extremt mycket jag faktiskt har druckit förut.. allt fortsätter, 2 veckor senare tabbar jag mig igen. Värre denna gång. Jag erkänner att jag misslyckats. Vi börjar om på noll.

Julen är julen, vi firar den på distans. Jag dricker som jag brukar. Kommer hem. Vi tar det lugnt. Dricker på nyår - det går bra. Jag dricker lite dagen efter, han märker inget.

Januari då- där vi är nu. Mina vanor är så ofantligt mycket bättre. Från 1-2 flaskor om dagen till ingenting, förutom ibland då. Och det är allt från ett glas vin efter jobbet (och då menar jag ett!) eller någon flaska vi delar. Allt sker framför honom. Det är så jag vill ha det! Är så glad! Så kommer helgen den 17e januari- och jag kör inom systemet och handlar lite sprit (som inte ens är min go to) och 2 små flaskor vin. Jag gömmer detta. Dricker i smyg, blir påkommen och nu sitter jag här, på ruta ett igen… jag har förstört allt.. jag vill ju inte göra det.. jag vet inte vad jag ska göra? Är det kört för mig? VARFÖR gör jag såhär…

Jag är livrädd för att söka hjälp. Att berätta för mina vänner och familj vill jag inte heller, jag dör hellre som jag känner just nu.

Men jag måste ha något, något stöd eller någon.. jag fixar det tydligen inte helt själv. Livrädd för att skriva in mig på något som jag sen aldrig kan skaka av mig. Rädd för att ens erkänna detta för mig själv, och skriva såhär öppet om det. Har aldrig gjort det innan..

Och hur mycket ska man dricka för att få livshotande abstinens när man slutar? Samt hur mycket ska man dricka för att få slut alkohol förgiftning? Är konstant rädd för att få dessa två saker vilket gör att jag dricker ännu mer för att stilla oron (komiskt jag vet)

Hej!
Jag vill bara stämma av lite mer er andra hur stora mina problem är gällande alkohol.
Jag dricker ca 7-15 glas (stor stark eller mycket välfyllda vinglas) vid varje tillfälle. Dricker ofta fredag och lördag. Sedan blir det ett sexpack 3,5or på söndag. Har dock nyligen flyttat till ny lägenhet som ligger 200 meter från systemet. Har nu druckit nästan varje dag i två veckor (dock de flesta dagar endast runt 5 glas och några dagar mer). Jag är 30 årig kvinna väger 54 kilo. När jag lyckas sluta dricka i ca 1 vecka så mår jag mycket bättre psykiskt, men när jag väl tar det första glaset igen så har jag jättesvårt att sluta på flera dagar. Vad ska man göra för att sluta helt??? Har testat på AA, medicin, stödgrupper osv ingenting hjälper . Är detta farligt?

Dra ner på alkoholen

@Se klart vad gäller aningen för mycket så var det i det fallet att jag var utzoomad och aningen släpig på röst. Inte så jag vinglade omkring och somnade men nog för att vara obekväm och inte på alerten som jag själv också givetvis önskar vara

@Se klart sanningsenligt vet jag inte men det är väl min bild av det, vi hade en tuff period med utmattning hos min partner i kombination med efterföljande graviditet, samt lite annat stök i arbetsliv och stressnivåer, jag ”dövade då min stress” med alkohol och detta skedde ibland i smyg, när detta framgick så satte det nog på min partner hennes ”glasögon” som per automatik kollar om det hänt igen då det brände ett förtroende då det begav sig .
Jag är öppen för att avstå alkohol helt om det är nödvändigt, har i min enfald alltid sett mig som ”världens bästa pappa” och en substans ska inte få ändra det. Däremot vidhåller jag längtan efter god mat med gott vin, och tanken på att kunna ta en riktig fest utan konstigheter men det får min terapeut och kroppen ta ställning till.
Värt att poängtera är att det sällan blivit ”för mycket” på festliga tillfällen utan mitt problem har mer varit i stressade perioder eller det där extra glaset eller två efter middagen …
Jag är så sjukt tacksam för alla vettiga och varma svar här och kunde jag skulle jag ge alla en gruppkram.
Framtiden får utvisa vem jag är i detta!

5500kr

@eca81 välkommen till detta forum som är så snällt, varmt och påfallande ”rakt. Jag var nog som du när jag skapade en tråd här första gången, vilken sort osv.
Det diskuteras också återkommande här, ang om det går att dricka måttligt eller inte. Meningar går isär- men är man en rejäl riskbrukare/missbrukare så tror jag personligen att det här med måttlighet är svårt- och det är vad jag erfarit själv, och bland mina vänner här.
Jag vet inte riktigt om du beskriver helt sanningsenligt (vilket man absolut inte måste!) men jag funderar på varför din fru har sån väldig ”koll” på dig? En klunk gin skulle de flesta av oss inte märka om det inte fanns ett eskalerande beteende/beroende?
Bara en reflektion. Att du blev ”aningen för berusad” är också lite svårt att tolka. Hur skulle din fru beskriva det tror du?
Jag tänker att stigma och oro kring alkohol- i en relation- kan vara signaler man behöver förstå. Jag skulle aldrig reagera om min man tog ett glas vin efter jag gått och lagt mig, mysigt för honom som stannar just vid ett glas. Jag dricker ju inte så är helt oberörd av sådant.
Jag tycker du låter genomklok och är kanske en del av de som tex genom riddarkliniken kan få bukt på problemen innan de eskalerar mer.
Oavsett det, så råder jag (och troligen också beroendenottagningar) att 3 månader är en bra tid att hålla nollan- för att därefter ta nya beslut.
I mitt fall ledde mina 3 månader till helnyktert liv, men så är det absolut inte för alla. Du får forska lite opeminded kring dina vanor, sug och behov, till att börja med. Hoppas det ger dig några svar på dina tankar.

Bra där. Denna uträkning kommer få mig att sluta helt.
Jag har bränt på bolaget...

2024 17.400
2023 16.000
2022 12.000

Tack för era reflektioner. Ja det är väl tiden som får utspela om det går eller inte. Två veckor är ju inte så länge heller. Men jag kan säga att med konsumtionen jag hade för en månad sen gentemot nu när jag inte ens tänker på alkohol så går det ju hittills. Det är det ju bara att rycka bort "snuttefilten" och hitta ett annat nyttigare beroende.

@eca81 Tack :)
Med din klokhet kommer detta att gå bra. Min läkare sa då hon skrev ut mig "men minns att alkoholen är en stark kraft", men detta vet du redan. Och du har dragit i snöret innan du utvecklat ett beroende. Det kommer att gå bra för dig och de dina.

Allt gott!

@xyz23 tack jag önskar att man kan få bukt med detta och alltid njuta av livet med måttlighet, jag går för närvarande hos en KBT are som jag nyss fått kontakt med specialiserad på beroende problematik, jag hoppas att vi tillsammans kan belysa nuläget och vad jag bör göra framåt.
Önskar att kunna njuta av ett par glas vin med min sambo då mat och dryck är det jag brinner för och det har tidigare varit mitt yrke. Det kan vara en utopi men jag är villig att testa vad som krävs, är det total avhållsamhet så får jag bara acceptera att det är en sits jag själv försatt mig i och ta ansvaret för detta, även om jag innerst inne önskar en annan väg framåt
Tack för fint svar!

@Nykter alkoholist
Tack för svar, vill inte rättfärdiga eller bortförklara på något vis men att använda uttrycket ”vita perioder” är dumt formulerat då det jag menar är att det spontant kan gå perioder utan alkohol och utan att avhållsamhet är ett aktivt val. Jag skulle kanske uttryckt det att konsumtionen varierar utifrån tillfälle.
Mitt problem är inte att jag inte kan hålla mig från alkohol , mitt allra största problem är att jag har svårt att sätta gränsen för mig själv vid vissa tillfällen.
Jag går för närvarande hos en KBT och ser med tillförsikt och öppenhet för alla lösningar fram emot att se vart det leder.
Allt gott till dig!

@BrettSinclair vilken resa! Jag tror att du helt enkelt får prova. Att inte dricka i ett halvår är väl en fantastisk start, så kan du ju bestämma dag för dag sen.

Intressant historia! Jag tror dessvärre du inte kan backa och hitta tillbaka till ett sunt drickande igen tyvärr. Har man väl utvecklat denna typ av drickande så går det inte att backa enligt min mening och erfarenhet. Går nog ett tag med lite möda från din sida, men det blir nog oundvikligen tillbaka där det slutade för dig för några veckor sedan. Jag har bestämt mig för att bara dricka vid mycket speciella tillfällen, aldrig hemma utan gäster. Det har fungerat bra hittills!

Har egentligen en ganska märklig historik kring alkohol. Har ett syskon som drack ihjäl sig i trettioårsåldern som missbrukade hela livet medan vi andra i syskonskaran varit väldigt långt ifrån denna värld. Vi har en del alkolister i släkt men som inte är blodsband. Föräldrarna mina har varit nykterister under min uppväxt och själv har jag jobbat i både nattklubb, restaurang och dryckesbranschen i många år men i princip som nykterist. Jag kan säga i försvar att trots vad många tror om den branschen som en inkörsport så var det i varje fall min egen torraste period i livet. Från 18 till 25 jobbade jag alla kvällar, röda dagar, nyår, jul etc. och har antagligen serverat en miljon svenskar med vinflaskor, öl och drinkar som nykter. Gissningsvis under de sju åren så drack jag totalt kanske tolv vinflaskor och tjugofem öl allt som allt trots resor i jobbet till vingårdar och liknande. Beror mest på att jag jobbade på professionella ställen där det skulle vara otänkbart att vara berusad under arbetstid men också för att jag är noga med mitt utseende. Jag tålde nästan ingenting heller på den tiden och efter en öl eller ett glas blev jag typ full. Å andra sidan åt jag inte så mycket då heller.

Har sedan unga dar alltid haft en liten sydeuropeisk syn på att dricka där jag förespråkat ett glas vin till maten måndag, tisdag, fre. Bott utomlands i södra Europa och tog med mig seden hem med 1-2 glas några ggr i veckan men inte mer. Har aldrig kört svensk sed, dvs helt nyktra i veckorna för att sen hälla i sig litervis fre-lör. Vad jag menar är att när folk ligger och kryper utanför Stureplan vilket "kan ju vara lite kul för det är ju helg" men folk kan lyfta på ögonbrynen om man dricker vin till lunchen en måndag. Däremot när jag åker utomlands så är det öl och vin som gäller i lagom mängder men känner att det är en del av själva upplevelsen.

För några år sen försökte jag att "utmana" min beroende-gen av nyfikenhet eftersom min bror klunkade i sig allt han kom över från 14 års ålder. Under ett byggprojekt där jag var barnfri testade jag att dricka 4-6 50 cl öl varje dag. Men 30 dagar senare när bygget var slut så var jag helt osugen på alkohol och öl. Jag minns att jag tyckte det var en skön känsla. Som om jag vann någonting. Hela det låter kanske knäppt men det stärkte min känsla att ha kontroll över alkoholen. Däremot har jag tänkt i efterhand på att det var kanske bara var en ursäkt för att dricka.

När barn, karriär och välstånd kom in i bilden ska man ju götta sig med bag in box på helgen. Kanske varannan vecka eller så. Där märkte jag ganska tidigt att med Prosecco i kassen på väg hem eller en öppnad box så kändes fredagen bättre. Glasen blev också lite större. Men fortfarande inga bekymmer. Dock några tillfällen har jag blivit väldigt överförfriskad vid kanske 3 tillfällen under 10 år så att man skäms i efterhand.

Förra året satte jag mig i en jävla sits där jag förlorade i princip allt jag ägde genom investeringar. Miljonbelopp. Nu måste jag börja om från början i livet och jag hade då väldigt svårt att leva med det beslutet. Ett enda beslut. Men innan dess hade jag börjat träna och dejta, bearbeta en skilsmässa och annat. För att komma i form så påbörjade jag en såkallad proteindiet där jag enbart käkade ägg eller motsvarande och åt i princip inget socker eller kalorier. Första halvåret var ju detta rena ram euforin för kroppen. Kände mig betydligt piggare utan bröd och kvällsmackor. Magen försvann och musklerna dök upp. Men sakta som problemen med investeringarna började att framträda så började jag ursäkta/ersätta kolhydraterna med prosecco eller öl efter löpturen. Eller nu ljuger jag för mig själv. Detta började jag med när jag tränade. Istället för mackor, ris eller pasta så drack jag öl, cider eller vin som någon jävla flygvärdinnediet. Fortfarande inte i några jättestora mängder enligt mig själv men nästan dagligen. Men la jag till de finansiella problemen på det så snittade jag nog 10-15 enheter per vecka förra året.

Senaste halvåret har det gått mycket utför. Det började först med att jag märkte att det började bli otänkbart att gå ner till gymmet utan att ha alkohol hemma på kvällen för att varva ner. Jag har kommit på mig själv att springa in och köpa vin precis innan passet på vägen till gymmet. Skulle jag cykla i fem timmar så var det några öl på det. Kände fortfarande inget problem. Jag tror jag tränade enbart för att kunna dricka. Och jag drack istället för att äta kolhydrater. Nu orkar jag knappt ta mig igenom ett pass. Jag flåsade som en gris. Efter ett tag så började jag hoppa över träningen men fortsatte drickandet.

Nu har jag insett att jag har ett problem. Vinet har blivit lite av min vän och det är lite mysigt när man inte har barnen med en flaska i ensamheten. Min toleransnivå har ökat markant. Jag har inga problem med att dricka en flaska vin en kväll utan att bli särskilt berusad och det kan bli vid två till tre tillfällen per vecka. Jag märker också att jag planerar min vardag efter inköp på bolaget och kan få lite panik när de ska stänga eller om man inte har något hemma. Har varit där ett tiotal ggr fem i sex. Har jag inte hunnit så köper jag 3,5:or och kan tömma ett 6 - pack. Jag testade att köpa en baginbox för att se om jag kunde hålla den i några veckor i början av julen men efter 3 dagar var den slut. Allt dricks såklart i ensamhet.
Slutligen i julas gick det upp för mig att jag har börjat få en riktig kagge och en kropp som jag inte skäms för. Fåfänga, vilket kan vara en sjuhelvetes drivkraft, gav mig panik på badhuset och jag har inte rört en droppe sen dess.

Nu har jag inte druckit på två veckor och det är en piece of cake än så länge. Jag började bara att äta normalt igen. Snarare var det bara skönt att vara utan alkohol. Det var mest tanken på att vara utan alkohol de första dagarna som skrämde mig men nu känns det bara skönt. Jag kan le igen och känna glädje samt man är ute i löpspåret igen. Under hela den här perioden så har det heller aldrig varit på tal om sprit. Hade sprit hemma men är hellre nykter. Utan enbart öl och vin. Saker med mycket kolhydrater. Istället har jag ersatt drickandet med kolhydrater igen. Jag förstår inte vad jag har hållit på med. Hela den här grejen som började som en diet har varit så idiotisk och skadlig och gett mig en ölmage.

Vad tror ni. Om man nu inte dricker på 6 månader eller så, tror ni att jag kan komma tillbaka till en måttligt drickande? Jag skulle vilja behålla mitt dricka vin 1-2 glas till middagen några ggr i veckan eller i solnedgången på semestern i framtiden. som jag gjort under 20 år vilket alltid har fungerat för mig innan. Eller har jag problem.

Jag är kanske den enda som varit dum nog att börja dricka som en diet men tänker som en varning till de som kanske har ätstörningar eller liknande att när man börjar trixa med maten så kan det gå helt fel.

@eca81 Undrar jag hur bra svar du kan räkna med att få här. Tänker på mig själv, vad kan jag lära dig, du som i motsats till mig verkar att ha ett sådant analytiskt och klokt tänkande runt ditt drickande. Riskbruk och beroende definieras väl annars av att man inte fixar logiskt tänk runt alko.

Vet du, jag skulle tipsa om du vill följa upp detta: Ta kontakt med en schysst alkoläkare. På Riddargatan 1 i Stockholm kan man få all hjälp man behöver, även på distans. De kan hjälpa dig att lägga din konsumtion på rimlig nivå, på en nivå som du och din familj accepterar. Du skulle få ett kontrakt som alla tror på, du, din sambo och läkaren. Så skulle jag banne mig göra, men det krävdes ett tidigare beroende hos mig för att inse att jag kan tipsa om det.

Jo, och så tänker väl de flesta med ett beroende om sig själva. Men trots allt är det nog inte så, inte enligt alkoholläkarna idag, som de på Riddargatan 1 i Stockholm, även om de såklart förstår fördelen med att helt spola alko. Jag är dock böjd att hålla med dig för mig själv, för börjar jag dribbla med alko igen så befinner jag mig på tunn is. Men man talar om att ~10% av folk med alkoberoende faktiskt kan lära sig att hantera alko.

Är alldeles övertygad om att det generellt är så, men förstår ändå vitsen med att som AA definiera alkoberoende som ett kroniskt tillstånd. På det sättet kvittar det väl om runt en av tio som lyckats bli nykterister faktiskt skulle kunna ta en hutt då och då.

@Kiira Bra jobbat! Tycker absolut du ska vara stolt över dig!
🩵

@Kiira Heja dig! Känner igen mig!@Josefine55 Välkommen!
Vi är inte ensamma! Jag är tacksam för det.

@Kiira Heja dig! Känner igen mig!

@Josefine55 välkommen hit 🌸
Jag har varit här i två månader nu och det känns fint att få stöd från andra här. Jag läser dagligen trådar och inlägg här, börjat lyssna på poddar om beroende och ska även prova att delta i onlinemöte via AA eller LifeRing.

Jag deltog även i privat gruppcoachning online förra året, i två omgångar vår och höst. Det var nog där min resa började på allvar.
Jag har ju tänkt många gånger under åren att "detta är inte bra", fått mer ångest men inte vetat vad jag skulle göra åt det. Att bli medlem här var ett tips från gruppcoachningen. Vägen mot bättre mående och nykterhet inte spikrak men den går framåt i alla fall 🙏🏼

@Matten jag bestämde mig för att inte dricka på obestämd tid från nyårsdagen, vilket jag tror många med mig gjorde.
Jag försökte sluta flera gånger under förra året men det spårade ur. Så i slutet på året drack jag även när jag inte hade sug för att liksom "fylla kvoten" och försöka bli trött på det.
De första fyra dagarna på året var det så skönt och lugnt i huvudet, utan sug eller tankar på alkohol. Sedan har tankarna återkommit men jag har inte agerat på dem. Idag var det nära ögat när jag var och köpte hämtmat så tänkte jag " kan ta ett glas vin medan jag väntar på maten". Men jag lät bli, jag vet ju att det bara väcker suget efter mer och sen bär det av till bolaget för att köpa minst en flaska vin.
Nu sitter jag här på årets sjunde dag och är stolt över mig själv 💪🏼😊

@Kiira Hej, jag känner exakt likadant som du beskriver, blir tom rädd för mig själv när jag dricker att jag tappar konceptet helt. Har nu tagit mod till mig att försöka få till en förändring i mitt liv genom att gå med här.

Min erfarenhet är att har man väl utvecklat sjukdomen kroniskt alkoholberoende (eller alkoholism) så kan man inte bli en normal måttlighetskonsument. Normala människor behöver inte hålla upp ett år. De kan hantera sin konsumtion. Vi kan det inte.