Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Ja hur slutar man... Du behöver ha villighet till att sluta. Ta hjälp i någon form tex AA, vårdcentral, beroendecentrum, behandling. Prata med en vän om hur du har det. Fortsätt skriv här! Ångesten kommer oavsett när du bryter det gäller dock att orka och ha mod att stå kvar i den. Då är det skönt att ha någon att anförtro sig till. AA har möten nästan varje dag och där finns det människor med erfarenhet och som kan ge stöd.
Ta hand om dig!
Kram Ellan

Skulle i princip kunna vara min historia. Började själv dricka mycket under studietiden och på den vägen är det. Dricker sällan men kan ibland inte kontrollera intaget när jag är ute med kompisar på krogen.

Har precis som du försökt med terapi och jag har också avstått alkohol helt under en längre tid för att sen glida tillbaka i ett måttligt drickande med en gräns vid 2-3 enheter per kväll. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna fixa det den här gången men så händer det att jag glider tillbaka in i det där festdrickandet jag hade under studietiden. Inser numera att jag faktiskt inte kan stå emot kraften. Efter 2 öl eller vin i rätt sällskap är den för stark och då spelar alla löften till mig själv och min familj ingen roll längre.

Jag är också fast besluten att välja ett alkoholfritt liv där familjen alltid kommer i första rummet.
Lycka till med ditt alkoholfria liv!

Hej och välkommen hit! Ibland är det svårt att få respons i någon annans tråd så ett tips är att starta en egen.?
Du har nått en sund och viktig insikt, du kan inte dricka alkohol. Vi är många här på forumet som har kommit fram till det och funnit olika och även liknande vägar ur ett aktivt beroende. Att sluta dricka är en del men att låta bli att börja är det svåra. Frågan är nu vad du är villig att göra? Ta hjälp igen? Själv genomgick jag 12-stegs behandling och numera går jag på AA-möten. Det krävs en del av oss för att förbli nyktra men det är så befriande att få leva i frihet utan alla demoner, ångesten, stressen och allt annat kaos som skapas när vi dricker.
Ta hand om dig!
Kram Ellan!❤️

Det känns fel att skriva att det känns skönt att läsa, detta när innehållet är det det är. Men hittar inget bättre ord. Igenkänningsfaktorn är 100%. När jag studerade var jag ute ofta. Kunde bli en 2-3 gånger i veckan, man skulle vara med och man skulle ha kul. Jag blev alltid för full. Minnesluckor var vardagsmat och ångesten likaså. Trots detta fortsatte jag gå ut och dricka då den släppte lika fort som den kom. Så här höll det på under 2 år innan en av mina (även idag) närmsta vänner tog mig åt sidan och sa att nu räcker det. Jag fick prata med en fantastisk terapeut på Beroendeenheten Ungdom och efter 5 samtal hade jag klart för mig vad som gällde. Jag höll mig nykter, hittade andra alkoholfria alternativ. Efter ett tag började jag dricka igen men kunde ändå hålla mig till lagom berusning då jag varvade typ 1 glas vin, 2 glas alkoholfritt vin/öl osv.

Trots detta började rätt snart dricka igen, fast besluten om att jag kan dricka måttligt. Smått började mina kvällar med alldeles för mycket alkohol återkomma vilket leder mig fram till där jag är idag. Jag har, säg 2-4 ggr per år börjat dricka utan att kunna sluta och jag och min sambo har haft samtal dagen efter där jag har lovat att det aldrig skall ske igen. Senast nu förra helgen var jag ute och festade med några vänner. Jag hade innan utgång planerat att jag går hem senast vid 00.00 och skall bara dricka ett par glas. Morgonen efter vaknar jag upp på sjukhusets tillnyktringsenhet och kvällen gick därmed åt helvete. Jag sitter nu i en sits där jag har svikit min sambo nå så kopiöst och jag gör allt för att han skall vilja stanna trots mitt svek. Jag har förklarat att jag är medveten om att jag har svikit när jag bröt mitt löfte till honom. Jag har varit så fast besluten om att jag ska kunna dricka måttligt vid alla tillställningar men har nu kommit till insikten om att det går inte. Jag har svårt att förklara för honom varför jag ens tog det första glaset när jag vet att med "nytt folk" och på festkvällar kan jag inte dricka alkohol. Han vill gärna förstå för att kunna gå vidare men han säger att han har svårt att förstå, kanske visar jag honom denna tråden där ni sätter ord på mina upplevelser. Jag är fast besluten om att leva ett alkoholfritt liv, jag kan bara hoppas att han känner att han kan och vill fortsätta leva med mig. Jag har upplevt bakfylleångest förut men den har aldrig varit närheten av vad jag upplever nu. Rädsla har även det fått en ny innebörd för mig.

Tack för kloka ord. Tror ett av mina bekymmer är att jag bryr/brytt mig mer om vad andra tänker och tycker, än hur jag mår och hur min familj haft det. Fasaden har varit viktigare. Kloka ord, folk bryr sig inte så mycket som man tror. Att jag väljer att vara vit är inget som "stannar världen" och alla bryr sig om och funderar på som jag tror. Ibland kommer en skön insikt över att man inte är jordens nav?

Man kan bara säga,"nej tack, jag mår mycket bättre utan alkohol just nu".

Att välja att vara nykter tror jag bara bemöts med respekt! De som möjligen säger något negativt har nog bara dåligt samvete för sina egna dryckesvanor. Tänk så! Problemet ligger hos dem, inte dig.

Tids nog blir du stolt och trygg i beslutet och då kan du säga "nej tack, jag dricker inte alkohol". Ingen har med det att göra! Du behöver inte motivera dig alls om du inte vill. Tills dess kan du skylla på "vit månad", ingen håller räkningen på sånt ? Huvudsaken är att du inte dricker, det är allra viktigast!

Ska också åka utomlands i sommar med familjen och andra vänner. Är orolig för att det låter väldigt konstigt att man bestämt sig för en vit sommar och är så hård mot sig själv tom när man har semester utomlands.

Tack för tipset. Har själv tänkt säga vit sommar, satsa på hälsan, träna. Att jag inte mått bra av alkohol det senaste och vill testa helvitt. Bekymret är att jag bestämt mig för att avstå helt i ett år. Efter det vet jag inte. Har varit vit ett helt år tidigare och nu druckit i ett år som gått mot katastrof. Har familj och jobb kvar, men att familjen stannar var nog på sista versen. Har pratat med min arbetsgivare och ska få öppenbehandling 20 ggr.

Säg att du har en vit månad. Det brukar bemötas med stor respekt. Då signalerar man att man KAN hantera alkohol genom att avstå. Säg att du ska upp tidigt och jobba/annat åtagande annars. Eller avstå helt från att gå dit, "sjukskriv" dig. Ibland kan det vara skönast när man inte orkar alla frågor. Efter jag blev utmattningsdeprimerad för tio år sedan har jag avstått massor av roligheter för att jag inte haft ork. Satsar på kvalitet istället för kvantitet.

Det viktigaste steget har du redan tagit! Du har förstått att du inte "bara kan dricka lite" och du vill sluta dricka helt. Du kommer att få massor av stöd här, men du behöver kanske också medicinskt stöd, tex antabus. Då KAN du inte dricka alkohol.

Hej

Är också helt ny här och det du beskriver stämmer så väl in på mig. Har under ca 7-8 år haft samma dryckesvanor. Har man och två fantastiska barn. Har nu varit nykter i 30 dgr. Går bra men har ångest över olika sociala tillställningar. Mina närmsta vet mitt bekymmer men jag vill inte tala om det för andra. Har ni bra tips på vad man kan säga? Kan inte alltid vara chaufför tex nu på lördag är bjuden på tjejkväll två gator bort. Vill inte säga att jag inte hanterar alkoholen.

Hej!
Har precis vågat bli medlem här. Känns helt skumt att jag har lyckats erkänna för mig själv och för min familj att jag har ett jätteproblem med alkoholen. Läste din tråd och känner att det lika gärna hade kunnat vara jag och mitt liv som du beskriver till skillnad från att jag är man och 30 år. Har bestämt mig för att försöka, eller rättare sagt att jag MÅSTE sluta dricka alkohol. Har två underbara barn och en underbar fru som är mitt allt. Men när jag dricker blir det som att dem inte ens finns. Efter 8-10 öl är det över. Jag blir en annan människa. Jag försvinner. Jag dricker och dricker och slutar inte förräns det inte går att få tag på något mer. Har druckit varje helg i ungefär 10 år. Jag får blackouts och minnesförluster efter i stort sett varje fylla. Jag kommer inte ihåg någonting av hur dem sista timmarna på kvällen slutade. Kommer inte ihåg vad jag sagt och gjort. Får alltid det förklarat för mig av min fru eller via sms av kompisar som jag umgåtts med. Jag blir även arg, otrevlig och aggressiv. Låser in mig i en slags bubbla där jag inte släpper in någon förutom drycken. Och för att inte tala om ångesten. Den slår så hårt att jag inte ens kan ta mig upp ur sängen för att gå på toa under vissa bakfyllor. Vardagarna är det inga problem. Jag känner inte jag måste ha en öl eller ett glas vin. Visst känner jag att det hade varit hur gått som helst men jag klarar mig utan. Sen kommer fredagen och jag kan utan problem sänka en låda öl. Jag planerar mina helger utefter hur och när jag kan börja dricka. Ljuger för mig själv och min familj när jag säger att idag kommer jag bara dricka 6öl. 6 blir 7 och sedan 18 och allt är igång igen. Har försökt så j*vla många gånger att dra ner på det på riktigt men det har aldrig gått. En hyffsat nykter fredag och allt känns bra och sedan kommer lördagen och jag är totalt dyngrak igen. Nu har jag bestämt mig för att sluta helt och hållet. Jag skulle uppskatta tips på hur ni andra hanterat detta och vad jag kan göra för att inte låta denna hemska men så lockande dryck förstöra inte bara mitt liv utan även min familjs och vänners.

Med vänlig hälsning, newera

Op mig för ca 14 år sedan. Då fanns det inga flaggor för att man kan utveckla ett annat beroende över huvud taget ?. Inser nu att jag har skaffat mig ett nytt beroende. Hur illa är inte det ?.? Innan op så var jag en person som ev nyttjade alkohol vid extra ordinera tillfällen., men nu så har jag ett sug så fort jag inte sak jobba ?. Innan op så var det så.att jag överåt typ 1 gång p/dag. Innan op gick kag på beteende "kurs" som jag tyckte var superbra men så här i efterhand. Ingen som sa att jag kunde skaffa mig ett nytt beroende ?.
Nu lämnar jag verkligen ut mig själv ?. Har aldrig kört bil dagen efter "finns inte i min värld ". Hur tar man kontakt med sjukvården och talar om att jag är "alkolist".
För MIG är det här en j*vligt jobbig fråga ?. Go o gla kex choklad ?

Jag har startat en tråd med samma namn "Sluta festa" i Förändra sitt drickandet, för det är ju helt klart att jag dricker för mycket och behöver förändra det.Helst sluta helt!

Tack alkoDhyperD :)

Och jag skulle bli förvånad om din läkare, som jag hoppas har kunskap om ADHD (se där, hur viktigt det är att den diagnosen är känd för den som träffar dig ?) tar illa upp när du avbryter honom, är otålig, uppvarvad, orolig...för det är ju precis så ADHD fungerar och det är ju det du ska få medicin för!
Lika lite som en ortoped kan kräva att en patient som söker för benbrott ska gå obehindrat, lika lite bör hen kräva att någon med ADHD "är sansad och rationell" i behandlingsrummet!
En patient med ADHD som dessutom blivit utsatt för nonchalans genom att man inte säkerställt att förskriven medicin finns att tillgå.
Byt läkare och mottagning om det är möjligt. Det är ju allvarligt om man från vårdens sida inte klarar av att möta dina behov av att få kontakt när du ringer och av att kunna lita på att dina mediciner går att ta ut på apoteket. Och ADHD ökar sårbarheten för stress. Jag kan ju inte säga att den trötthet du beskriver inte handlar om någon fysisk sjukdom, men...stress ger samma symptom!
Om det finns något som heter ADHD-stress (nu finns det, jag uppfann det uttrycket precis ?) kan det beskrivas som "rapid-cycling-utmattningssyndrom" Den förlamande tröttheten klubbar iallafall mig med jämna mellanrum. Däremellan energi som kan försörja en storstad med ström om man kopplat en generator till mig ?
Mycket kan härledas till "huvudet" men är du orolig, stå på dig!
Kram

Jättestort tack för att du tagit dig tid.

Urinprov behövs igen på grund av regler. Testet borde visat neg, i och med att det inte gjorde det så ska det säkerställas med ett prov till trots analys. Inga konstigheter egentligen, eller? Det var vad de sa.

Ja, jag skulle fortsatt med Elvanse. Hade hunnit ha det i 30 dagar, blev sen ett avbrott iom inget nytt förskrevs i tid som jag ringde och tjatade om skulle ske på telefonsvarare. Uppringd av den där datorn man lämnar #-nummer till skulle dröja 4 dar, försov mig förstås den första gången, skulle sen dröja 5 dar till nästa uppringningsgång och då sket jag i det för det tog ändå slut.

Nya läkartiden jag har fått matchade heller inte längden på antalet dagar med de nya 30 tabletterna när jag väl fick dem utskrivna så risk för att jag får ännu ett avbrott om jag börjar med dem igen. Bäst att låta dem vara kvar på apoteket, det kan ju likaväl vänta tills att jag träffar läkaren. Bonus är att urinprov är ok och jag i min idioti hoppas på att det medför jag slipper pissa en tredje, eller fler gånger.

Du har förstått rätt, jag är otroligt reserverad, försiktig, vaksam på grund av alla nitlotter och otur jag dragit inom vården. Nya läkaren är säkert i grunden jättebra. Jag har råkat avbryta honom med svar på frågan ett par gånger för jag varit säker på vad han skulle fråga, men haft fel om honom. Det är svårt att sänka garden. Försvarsposition direkt :/ Blir svårt att hjälpa mig.

Det är så mycket att göra på mitt landsting så mycket kontakt sker genom specialistsjuksköterska och över huvudet på mig, läkarkontakten sker mer sällan, även fått byta läkare mitt i pga omoranisering så det är lätt att saker missuppfattas, information kommer bort och så.

Jag är inte mig själv på grund av mitt mående därför är min förmåga att söka hjälp eller vara rationell begränsad. Att läkaren ska finna svaret på min hälsa, min trötthet, min brist på ork, avsaknad av energi, initiativförmåga och uthållighet i alkohol/alkoholmissbruk eftersom inget annat hittills tyder på att jag är kroppsligt sjuk gör mig absolut panisk och skräckslagen! Det vore ett gigantiskt steg tillbaka även om jag kan rentvå mig själv. Det riskerar ju att de kommande månaderna behandlar huruvida jag är avhållsam alkohol eller inte helt utan att fokusera på att jag ska bli bättre.

Det är ju tyvärr så vården funkar idag om inte pulsådern sprutar blod i undersökningsrummet, då sitter allt i huvudet!. T ex vill de ju lättvindigt förskriva medicin som stökar med hjärnan typ SSRI och telefontid 3 månader senare. Byta SSRI, telefontid 3 månader senare. Byta SSRI telefontid 3 månader senare igen, byt till MAO, telefontid 3 månader senare, kombinera SSRI + MAO, telefontid tre månader senare... "Ojdå, du hade visst cancer... men ta lite SSRI så hörs vi om 3 månader..."

Jag är inte mig själv riktigt när jag skriver här, uppjagad och stressad med risk för osammanhängande och lösryckt.

Två veckor utan någon alkohol eller någon medicin som helst och jag märker totalt noll skillnad, tycker jag borde gjort det om jag var en suput.

Jag är säker på jag har lymfom eller någon liknande skit för jag mår inte dåligt i knoppen utöver läkarstressen och stress över att jag inte klarar min vardag eller jobb pga jag är så satans trött och orkeslös hela tiden.

Vore ju inte konstigt om jag sökte tröst i dunken.

Och ja, det är minst lika stökigt i mitt huvud som det som kommer ut i text.

...det där med att du måste fortsätta lämna urinprov. Om det som var positivt på amfetamin, som dessutom var Elvanse förskrivet av läkare, skickats på analys och bekräftats, varför måste du då fortsätta lämna urinprov? Och vad är det som gör de något förhöjda värdena på cdt och b-peth skulle spela någon roll om alla andra värden är normala? Om jag förstått ditt inlägg rätt blev du uppmanad att fortsätta med Elvanse även efter dessa prover, vilket tyder på att man inte misstänker dig för missbruk - då skulle medicinen tagits bort eller bytts ut mot t ex Strattera. Men, du har alltså recept på Elvanse, men har inte hämtat ut det?
Hann du prova medicinen någon längre tid så du vet hur den fungerar på dig?
Diagnosen ADHD bör inte leda till att du blir misstrodd eller får sämre bemötande inom vården, diagnosen i sig betyder ju inte att du är dum, opålitlig eller mindre benägan att ta till sig hjälp. Den beskriver sårbarheter inom vissa områden, svårigheter som kan vara generella utifrån diagnosen. Däremot är alla individer och måste bedömas därefter.
Jag har både "stämpeln" ADHD och alkoholberoende skriven i mina journaler. Om någon skulle få för sig att använda den informationen emot mig kommer jag att ge svar på tal och byta vårdkontakt med en gång!
En tanke från mig: om du skulle observera dig själv i situationer när du blir triggad/provocerad av möten inom vården, fundera på om det är gamla smärtsamma erfarenheter som också bidrar till hur du tolkar det som händer idag. Att dra slutsatser och gå i försvar eller till attack är förståeligt utifrån att det kanske varit nödvändigt tidigare. Men ibland är den som tar mest skada men själv. Genom inre stress, eller genom att man då riskerar just det bemötandet man fruktade.
Du är du och värd precis lika mycket respekt och omsorg som alla andra. Både från dig sjökv och dem du möter. Med eller utan diagnoser.

Hej. Tack för ditt svar.

Det är mycket riktigt adhd det var tänkt att jag skulle medicineras för. Tyvärr fungerade inte Quetiapin för mig, eller tack och lov snarare, usch vad otäck den är. Jag tar den inte alls. Har under en period haft voxra, men pga läkarna schabblade med mitt urinprov och receptförnyelse på Elvanse som ej fanns där att hämta när jag behövde(första paketet var slut), plus deras samtal om begäran om nya blodprover och UP, så lackade jag ur! Men det framgår i mitt inlägg härovan. Därför har jag även slutat med Voxra och ej brytt mig om att hämta de nya Elvanse som finns på apoteket.

Enda jag just nu gör nu är att förhala lite före det att jag lämnar proverna. Jag var ju ute med kompisar helgen före den måndag de ringde mig så kändes inte lönt att lämna prover då. Nästa vecka måste jag resa bort och där vinns ingen VC. Jag tänker heller ALDRIG lämna prover som visar på missbruk så jag får låta tiden gå lite så allt mitt alkoholistsupande och medicinknarkande försvinner ur kroppen :(

Det är stämpeln som alkoholist eller missbrukare som jag är rädd för! Jag har redan haft såna satans problem med vården bara pga min ADHD och tidigare ritalinförskrivning. Dels vad gäller sömnbesvär(som i sig var orsak till att jag fick göra NPT utredning), men framförallt när jag hade ett djävulskt diskbråck i nacken fick jag problem ! De ville inte förskriva något annat än diklofenak. Jag hade ändå så ont att jag fick kramp i bröstkorgen och knappt kunde andas. Jag bönade hos smärtspecialisten om att få bli opererad. Mellan 1 och 10 låg jag på 9 i smärta i skoven. Satt och lipade på akuten ett par-tre gånger. Då blev jag inlagd. Har behövt bli inlagd vid två tillfällen, för de vill ej skriva ut medicin som jag kan ha hemma! SÅ JÄVLA KUK ÄR VÅRDEN! Fick aldrig någon seriös hjälp med diskbråcket, de ville behandla med gabapentin varje dag vilket jag tackade nej till för att problemen gick i skov. Jag har själv utan hjälp av vården(minus en bra sjukgymnast) på olika vis lyckats göra så att jag klarar leva helt utan påverkan, men en enda felaktig rörelse eller sittställning så retar jag igång det igen och får kanske åka till akuten för VC tittar bara i journalen och ser "ADHD >> KNARKARE". Ändå sa jag flera gånger att jag då "vill sluta med ritalin för så här kan jag inte leva", och då blev läkaren bara stött men sa det hjälper inte för du har ändå diagnosen typ...

Hursomhelst... Om de nu skulle få för sig att jag super också så kommer det väl strömma radioaktivitet rätt ut ur skärmen som smälter ansiktet på läkaren när de öppnar min journal, och jag behöver ju hjälp med sömnen, och eventuellt behöver jag hjälp mot smärta om jag råkar lyfta fel eller ramlar någon gång i framtiden. Jag vill inte behöva vara inlagd bara för att de ska kunna "kontrollera" mig! Allra värst blir det när idioterna VARKEN vill lägga in mig och HELLER INTE vill förskriva något. Men då har jag vägrat att gå. Till sist fattar de, men det är riktigt själadödande att inte bli trodd :(

Jag tvivlar på att det är särskilt farligt för kroppen att blanda metylfenidat och alkohol, däremot är det inte bra psykiskt vad jag förstått.
Voxra ska man däremot inte blanda på grund av toxicitet, det hade jag ärligt missat och inte hört något om, men läst på nu. Quetiapin ska man ju helst inte ta alls! Tror dock ej att de båda påverkar cdt eller b-peth ens i kombination med alkohol. Det man talar om vid leverpåverkan är främst andra värden än just CDT och b-peth, ffa b-peth som bara syns vid alkoholkonsumption.

Mitt CDT och b-peth är förhöjda helt enkelt för att jag dricker, jag har svårt att tro något annat. Men det jag inte fattar är att det är så högt för jag dricker inte särskilt mycket! Men visst, 7-10 flaskor vin månaden före helt klart i överkant! Tänk dock på att det varit påsk, valborg och så i den perioden. Men 2.2 och 0.4?!

Tills vidare är jag helt nykter och även helt medicinfri, försöker förhala nya prov för att det ska vara 0 på allt när jag lämnar.

Är 100% att den här skiten gör att jag kommer behöva gå och lämna prover regelbundet framöver, särskilt pga positiv på amfetamin även om det var Elvanse. Det finns ju regler för hur blodprov ska behandlas som läkaren ej kan sätta sig över. Blir det så kommer jag behöva skita i att ta den medicinen för jag fixar inte urinrpoven. Hatar ju att lämna pissprov. Kan jag kanske kräva att de sätter in en kateter och dränera mig på det viset? Det skulle vara ok. Jag skäms inte över att visa kuken framför någon. Det är för att jag klarar knappt inte av att pissa sådär, det tar 10-15 minuter innan jag lyckas "prestera", det är helt sinnessjukt! Men det kanske finns medicin för att det ska bli lättare att pissa som man kan få före?

Hehe, tänk det dumma om man skulle köpa en såndär löspenis och blåsa. Hittade sån när jag sökte efter annat. Behöva fylla den med sitt egna piss, sen går man dit och klämmer på blåsan och "kissar" ut sitt eget kiss i burken.

Jag ska ta och kolla upp de där screeningprocesserna du skrev.

Blir 23 dagar från senaste gången jag drack när jag lämnar prover räknar med att ha 0-0.55 på cdt och 0-0.05 på b-peth då, samt inget medicinknark i urin.

Måste påpeka att jag inte bara gör det här för att det ska se bra ut på proverna hos doktorn. Jag fattar ju själv att 7-10 flaskor vin i månaden är för mycket, och jag vill vara nykter framöver. Mår riktigt dåligt nu när jag tänker på smaken av alkohol, så jag avstår av mer än en anledning.

Tar du antabus under kontrollerade former, dvs under uppsikt? Så du kan fråga vad som händer.

Härligt med din energi, din kompetens och uthållighet, AD...! Jag lär mig saker hela tiden. Och: lycka till nu, Stefan!

...om din vårdkontakt drar slutsatser endast på dessa värden utan andra screeningmetoder såsom AUDIT, CAGE eller MAST etc låter det ganska godtyckligt. Visst, en total alkoholkonsumtion på motsvarande 6-7 vinflaskor/månad (vilket borde motsvara ca 9 sk standardglas/vecka) är kanske riskbruk om du även har medicn som inte ska kombineras med alkohol. Kan det vara den faktorn som även ger förhöjda CDT-värden? Vissa mediciner påverkar ju levern. Är det ADHD du medicinerar för? (Såg att du fått Quetiapin för sömnen, vilket jag också har, därav min fråga om det kan vara ADHD)
Isåfall borde läkaren koncentrerat sig på att fråga om de där fyllorna. Min läkare var noga med att tala om att det är farligt att kombinera alkohol med min medicin (Concerta) och så är det även med andra narkotikaklassade läkemedel. Däremot sa han inget om total avhållsamhet utan mer, om du ska dricka något bör du hålla dig till små mängder och skippa medicinen den dagen eftersom man mår dåligt av kombinationen...
Har du blivit konfronterad rakt ut om att provsvaren skulle indikera alkoholberoende? Eller är det du själv som är rädd att få stämpeln? Jag skulle ta upp frågan med läkaren och förklara precis så som du skrivit ovan, även uttrycka din oro och upplevelse av att bli utpekad. Bättre med raka rör både för dig själv och för att få så bra behandling som möjligt för din grundproblematik (alltså det du urprungligen får medicin för).
Om man dessutom skickade det positiva drogtestet på analys borde man lätt kunna konstatera att det var förskrivna preparet som gav utslag.
Hoppas du fick ut något av svaret.

Jag vet att jag skrev ett hopplöst långt inlägg, men snälla jag ber verkligen om att någon ska orka ta sig tid att läsa och svara :(