Senaste kommentarerna i forumet

Jag vill bara varna er alla som gjort en överviktsop. vilken sort det vara månne. Jag har åkt dit ordentligt och det slutade i ett beroende.
Min drog var vin, vin och vin.
Jag lagade påkostade rätter som " krävde " vin trots att min op krånglade och det var vinet som blev centrum.....det jag ville åt.
Släpade hem boxar av samma sort för att ingen skulle se att jag öppnat en ny nu igen.....snacka om att lura sig själv.
I och med att vikten rasade blev det ju kul att ut och roa sig igen. ordentligt laddad med vin för att sen fylla på under kvällens lopp.
Ganska snabbt kom minnesluckorna kan jag säga.....lovade mig själv skärpning gång på gång men inte funkade det när jag var påväg
in i beroende.
Alla runt omkring var " hänsynsfulla " och ingen tog på allvar upp min situation med mej inte ens min man.....konflikträdd som han är.
I oktober 2010 tog jag mig själv i handen och gick till soc och bad om behandling och det fick jag utan svårighet.
Nu har jag levt nyktert utan återfall sen dess. Viss skillnad på liv från att dricka varje dag under många herrans år.
Förutom mina barn så är det här det bästa jag gjort i livet. Aldrig vill jag tillbaka dit igen. Tänk er för och kram på er / Kicki

Jag har åkt dit. Gjorde min operation jan-10. De senaste 2 åren har jag druckit. Inte varje dag ,men flera gånger i veckan i perioder. Smyger med det här hemma. Skitjobbigt. Slutar oftast med att jag somnar i soffan. Är så trött på mig själv. Inser att jag är alkoholist. Vill inte vara det. Vill ha ett normalt förhållande med alkoholen. Vill inte ha det så här. Skuldkänslorna o skammen är inorm. Så som det känns idag ska jag aldrig mer dricka. Det har jag sagt så många gånger förr.... men hoppas jag kan hålla det den här gången.

Nu var det längesen jag va inne här. Jag har precis fött mitt andra barn ( eller det är 7 veckor sen) . Nu börjar det på riktigt, det svåra, att hålla sig nykter, att inte falla dit! Men jag är fortf lika fast besluten över att leva nyktert och än så länge har jag inget sug alls. Men jag vet att det kommer att komma. Skillnaden nu är att jag är medveten, beslutsam och beredd. Jag tror på mig själv!

Hur går det för dig?

Mvh Nikki

Fan, det där låter precis som jag. Vill bara säga att hoppas du stod ut. Att ha festat fem dagar i rad och inse att det är dags för jobbet och sen att du var i det skick du va i, kan inte ha varit kul. Har själv varit där och man vill antingen dö eller ta en återställare. Man har ångest för vad man har gjort, ångest över blackoutsen och de små glimtar man kommer ihåg. Vet exakt! Vill bara att du ska veta att du inte är onormal och att ingen dömer dig. Däremot vet du ju såklart själv att för att må bra så måste man sluta...hoppas du mår bra nu iallafall. Kram! / Sofia

Livet är så mycket mer, men det är svårt att se när hela kroppen är fylld med ångest. Försökte hitta tråden Lena72 men fattar inte hur jag ska hitta här inne :) Det är svårt att erkänna att jag har problem, för jag är ju inte beroende på det sättet att jag vill fortsätta dagen efter och inte nästa dag, men när ångesten lagt sig så är det precis som man glömmer...men efter senaste händelsen så tror jag inte att jag glömmer, ett fruktansvärt uppvaknande...

fint att du delar med dig!
tycker också du ska ta hjälp av vården och prata med någon. Jag hade också kanske funderat på vad det är du känner när du ska dricka? Vad är det för känslor som driver dig till att gå ut på krogen och dricka. Försöker du fly från något, är du uttråkad, uppbrott eller annat som framkallat obehagliga känslor som du inte pallar ta i itu med nu? Jag försöker alltid ställa mig själv den frågan när jag får lust å ba skita i allt å supa ner mig, oftast beror det på rastlöshet, ibland på att jag av olika anledningar mår psykiskt dåligt och inte orkar med känslorna.
Jag försöker prova minfulness ibland.. att bara göra som vana att inför varje gång man står inför ett beslut av att dricka ge sig själv fem min där man bara stänger av. slut ögonen och tänk på andningen och samla dig. Kanske bidrar det med någon klarhet. För mig hjälper det, genom att exponera känslan och iaktta den så ger man sig själv en stund att lära känna sig själv och sitt beteende bättre.

Vet precis hur du känner. Jag har med hamnat fel på det hela. Dricker dock mycket ensam och döljer det för andra.. Var full igår och har en sådan extrem ångest just nu, vill bara krypa ut ur min egen kropp. Drack 2 liter vin i min ensamhet igår. Varför? Jag vet inte. Jag vet att jag har problem och därför finns jag nu från och med idag på det här forumet. Vill hålla mig från alkohol. Inte värt att känna denna extrema ångest.

Ja, det är verkligen konstigt. Håller med om att det birde vara alkohol som alkohol. Kanske finns det nåt annat ämne i vin som kroppen också saknar. Beskrivningen av din förändrade personlighet låter läskig tycker jag. Som att det går snabbare att få alkoholishjärnsm ocksånär man gjort en operation. Valet är faktiskt ganska enkelt... medan vi kan välja. Tyvärr tror jag att valet blir svårare och svårare. Och att man kanske bryr sig mindre och mindre. Arg, ledsen och vulgär... ja, det är ju ingen målbild man har direkt. Men det är nog där man hamnar till sist om man fortsätter att duscha hjärnan med a. Har sett dr Phils jämföra beroendehjärnor och friska hjärnor. Ganska läskigt faktiskt. Läs Lena72 tråden (henne saknar jag härinne). Och lägg ner a. Det dränker troligtvis din hjärna totalt. Man vill verkligen inte hamna där man är maktlös. Säger jag som återkommande slår till på en liten beroende period. Och jag har kännt av den förändrade personligheten och det förändrade dryckesmönstret. Jag blir verkligen livrädd när jag tänker på det. Lycka till med att lägga av!

Det är så det fungerar...ingen magsäck som hjälper till att förbränna någon alkohol innan den kommer ut i tarmen och swich så är det i omlopp... Mina funderingar va varför just vin får mig att inte kunna sluta innan det är slut, det känns precis som det är något som kroppen inte får nog av, drinkar har min kropp inget behov av, jag tycker det skulle va alkohol som alkohol

Bra att du är här och tack för att du delar med dig. Du är inte ensam. Du undrar om det kommer gå över. Att förändra sina alkoholvanor genom att dricka mindre eller avstå helt kan vara ansträngande och för vissa kan det vara bra att kontakta vård. Det finns olika typ av stöd. Du har tagit ett första steg genom att våga sätta ord på hur du har det nu.

Att börja längta efter alkohol och använda alkohol som en "dämpare" av obehag är en viktig signal. Det är starkt av dig att formulera det här. Jag hoppas att din tråd får fart och att du stannar här hos oss. Jag vet att det finns några trådar här som utöver alkohol har gastric bypass som gemensam nämnare.

Vänligen Li-Lo

går direkt ut utan att passera magsäcken?
Kanske som att köra ut det intravenöst :D
Flera härinne har gjort GBP och har A-problem med
risk eller missbruk.

Det dom sa när jag gjort min gbp, va att man fick ta det försiktigt med alkoholen eftersom man vet inte hur kroppen reagerar, men inga varningar för beroende. Jag känner mig inte beroende på det viset att jag måste dricka varje dag, men när jag väl dricker så är det precis som om kroppen inte får nog, precis som om det är något ämne i kroppen som saknas, det är så det känns när jag dricker vin. Sprit har jag hemma, men det är aldrig något jag är sugen på och ytterst sällan jag tar, en riktigt varm dag och en kall gin o tonic är gott men där får jag inget behov av mer som med vin... Mycket som snurrar runt i huvudet. Just att man får såna minnesluckor och personlighetsförändringen som sker, jag kan inte stå upp för vem jag är längre känns det som. Det har varit så här dom sista 3 åren, men minnesluckorna kommer fortare och är mycket mycket längre än i början och personligheten är total förändrad, förr va jag glad och tyckte om alla men nu är jag arg ledsen och vulgär, det är vad folk säger till mig...Valet skulle va så enkelt, bara att sluta att dricka, men av någon konstig andledning så är det inte så... Men efter i fredags så är jag rädd och tänker försöka hålla mig borta från vinet så länge som möjligt...

Hej och välkommen hit,
Nu utmanar jag dig lite, skrivet med en del allvar men oxå med glimten i ögat. Vad sägs om att skippa alkoholen ett tag och sedan hantera problemen. Alkoholen genererar ångest och till slut vet vi inte om vi medicinerar med alkohol eller om det är den som är det stora problemet. En del säger att alkoholism är en andlig, känslomässig och/eller själslig sjukdom. Jag går inte in mer på det här men jag tänkte mer i banorna, behöver du verkligen alkoholen i ditt liv? Det är många av oss som medicinerat ett dåligt mående med alkoholen. Då är det dock svårt att reda ut vad som är vad.
Hoppas du stannar kvar och tolkar mitt svar på "rätt" sätt.
Kram Ellan

GBP opererade som fått risk/missbruk, bl.a. min bästa väninna.
Många här inne som skriver är opererade så det stämmer nog.
Undrar om man får den infon:- Ja du kommer bli smal men du kan
få A-problem? Talar läkarna om detta innan?

Kram

MM

Min sambo, som nu har varit nykter i åtta veckor, har gjort GBP. Vissa gånger kunde han bli apfull efter två glas vin. Störst risk på tom mage.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article13520691.ab

Känner absolut igen mig. Gjorde gastric bypass 2010 har de senaste 2åren haft jätteproblem med att sluta dricka när jag väl dricker.

Är gastric bypass op sedan 2011. Dricker inte varje dag, men har gärna tagit vin när jag varit ledig på helgen, ibland mitt i veckan om jag jobbat helg och är ledig. problemet är att jag oftast inte kan sluta innan allt är tomt i flaskorna eller bag in boxen... får minnes luckor och blir helt förändrad, kan bli väldigt elak, säga fula saker som jag aldrig skulle säga nyktert. Kan tyvärr ge mig ut på stan i detta tillstånd, jag kan inte överhuvudtaget redogöra för var jag varit vem jag träffat och vad jag gjort... Det framkallar en fruktansvärd ångest, märker att människor jag känner tar avstånd, blir inte bortbjuden som förr... Period vis fungerar det med att bara ta ett par glas, men helt plötsligt tycker jag att det gått så bra så ett par till gör inget, men det är då inget stop finns. Det är inte så här jag hade tänkt mig leva mitt liv. Vet inte riktigt vart man ska vända sig...

Härligt att höra att det gick bra med körkortet Karin! Jag hoppas det är hyfsat med dig i övrigt också! :)

...själv har jag tagit en paus från Alkoholhjälpen några månader, men hållit mig nykter sen slutet av februari nu. Och innan den gången hade det gått två veckor. Så det är rätt väg. =)

Vad skönt att det ordnade sig med körkortet! Det där är ett väldigt känsligt ämne för läkare/soc. Jag kan förstå att man t.ex. drar in vapenlicens för någon som har missbruksproblem. Men körkortet? Om man har fyllekört - ja! Men bara för att man hamnat i fyllecell? Nääää. Läkarna vill oftast inte göra en anmälan - eftersom det ofta kan stjälpa, snarare än hjälpa en person. Det blir som att dra undan "mattan under fötterna" för någon. Kontraproduktivt m.a.o. Glad för din skull. Hoppas din kamp går vidare - och åt rätt håll!

Soc gjorde bedömningen att det inte fanns anledning att misstänka missbruk. Trots det så fick jag hem besked om att jag antagligen skulle bli av med körkortet, då de inte hade noterat att samtliga fyllecellstillfällen hade tagits i beaktning av soc. Skickade in min invändning och fick behålla körkortet. Känns otroligt skönt mitt i allt mörker.

Jag tycks va precis som du ...dessvärre omger jag mig med alkoholister .. drogliberala människor . Mitt tips till dig är setralin som medicin till att börja med ... sen börjar du tänka på att skjuta upp drickandet .jag tänker så när jag ser andra festa , eller att jag är uttråkad orolig rastlös .. inte nu , men sen får jag.. sätt ett datum när du får dricka ... detta tänk har hjälpt mig hålla alkoholen stången men ändå inte va så hård . Jag tänker också tillbaka på härliga fyllor o att kunna bejaka gamla fyllor som ett glädjeämne , inte skam , och att jag ibland tillåter mig själv supa till

Detta skulle va min respons på Moasmos inlägg?

Låter ju mer som panikångest .. eller något annat mentalt som förstärkts med alkoholen . Vad hände runt omkring dig i denna perioden och hur länge va tidspannet när du fick dessa attacker ?

Låter ju mer som panikångest .. eller något annat mentalt som förstärkts med alkoholen . Vad hände runt omkring dig i denna perioden och hur länge va tidspannet när du fick dessa attacker ?

Hejsan
Samma problem här.
Minnesluckor i princip varje gång man går ut. Sen ligger man med världens bakfylla 1-2 dagar efter, plus jordens ångest, man vill bara försvinna hålla sig undan. Att sedan få höra av vänner vad man gjort, hamnar ofta i bråk(har aldrig slagits nykter, det är inte jag!), kört bil! Det är ju ta mig fan livsfarligt, att man inte kommer ihåg det ens, vars har man kört, hur har man kört? Hatar rattfyllerister, hatar mig själv.
Men för ett tag sen hände tydligen det värsta man kan tänka sig. Nu är det stopp på drickandet, synd att man inte tagit problemen på allvar tidigare men man vill ju bara vara normal, som ens vänner, sambo med fler.