Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag är i samma ålder som du och jag har samma problem, när jag börjat dricka kan jag inte sluta. Förr ett par år sedan så drack jag ungefär likadant som du. Jag drack varje dag ibland, kunde bli en hel vecka i sträck. Jag trillade alltid dit igen efter 2-3 dagar som nykter. Idag har jag inte det problemet att jag dricker så ofta, nu händer det oftare att det går 2-3 veckor mellan tillfällena. Ibland har jag klarat betydligt längre men majoriteten av gångerna jag blir berusad så spårar det ur, jag kan helt enkelt inte sluta. Jag varken äter eller sover under dessa perioder, har drabbats av hallucinationer och har både kräkts och kissat blod. Har skakat så mycket att jag inte kunnat hålla i telefonen ens.
För mig har forumet hjälpt otroligt mycket, men ångesten jag får efter att ha druckit nu känns värre än den gjorde tidigare. Jag antar att det beror på att man lovat sig själv att inte dricka. Jag tror på att det måste få ta sin tid, och om man har ångest eller liknande så är det betydligt bättre att ta tag i de problemen istället för att dricka alkohol, det gör bara allting ännu värre. Kom ihåg att det är mänskligt att göra fel och att det är en svår kamp, men det finns hopp! När man väl tagit sig ut ur skiten så blir livet så himla mycket bättre. Ta en dag i taget. Du kan om du vill.

Om du genom att reflektera inåt får en förståelse för dina beteenden vlir det lättare att se på dig själv med värme och medkänsla.
Och, ja, du är inne på ett spår när du beskriver dina tidigaste relationer. Känslomässig försummelse (den kyla du beskriver) ger ett barn upplevelsen av att inte vara älskad och värdefull i sig själv. Många med en sådan uppväxt beskriver en upplevelse av tomhet.
Om man som barn inte speglats känslomässigt, genom att kanske bli tillrättavisad, avvisad eller hånad istället för tillåtelse till alla känslor genom att mötas av tröst, värme och förståelse när man är ledsen, rädd eller arg, slutar barnet uttrycka de känslorna. Det kan till och med vara så att känslorna "stängs av". Känslor är budbärare av behov. Om budbäraren alltid blir ignorerad eller straffad slutar den komma med bud helt enkelt. Kvar blir tomhet. Eller en annan känsla som maskerar grundkänslan. Eller jagande efter bekräftelse. I prestationerna och upplevelserna, eller under berusning, fylls tomheten.
Jag tror vi är ganska lika du och jag, Ikaros, iallafall när det gäller beteenden och kanske svårigheten att vila i förnöjsamhet med sig själv.
Kyla mötte jag inte som barn, men väl övergivenhet, förvrängningar av mina känslor och en mamma som visade mycket rädsla och gav mig en roll som "svart får", vilket skapade djupgående föreställningar om att det jag kände var påhittat och att mina tankar bara var "konstiga idéer". Den gemensamma nämnaren är tillåtelse att känna det man känner och uppleva det man upplever. Validering.
Fundera lite på hur din inre röst låter, den som kommenterar dig inifrån. Är den dömande, drivande, kritiserande eller föraktfull?
Skulle du kommenterat någon du tycker mycket om (dina barn) på det sättet?
Kan det du säger till dig själv göras begripligt utifrån tidiga erfarenheter? Hur var du tvungen att bete dig som barn för att accepteras och bli sedd av dina föräldrar?
Vad har du för livsregler idag som styr dina tankar och handlingar?

Jag har många gånger under mitt liv ägnat mig åt att riva ned och att göra uppror. Kanske jag inte kan ”skylla” allt på spriten. Där finns något annat också som går djupare än så. Ett självförakt? Är det måhända självförnedring jag eftersträvar. Jag skriver, är, eftersom detta problem är lika levande i dag som tidigare.

Självförnedring

Om det är självförnedring jag önskar lyckas jag inte sällan utomordentligt väl.
Minst åtta gånger gånger har jag på grund av alkoholen hamnat på sjukhus och där blivit betraktad som en mänsklig spillra. Jag har legat medvetslös av sprit på trottoarer och blivit omhändertagen. Jag har blivit tagen för fylleri. Jag har kört bil onykter. Jag har varit otrogen och upplevt den beska smak som detta för med sig. Jag har svikit mina barn. När jag fortfarande orkade var jag inte sällan inblandad i fylleslagsmål. Jag har flugit mellan Lima i Peru till Paris utan att minnas något av resan. Listan kan göras längre.

När jag kvicknar till ur alkoholen med de förnedrande känslor som följer av de händelser som jag beskrivit, då kämpar jag för att återta min roll. Jag arbetar mig återigen in i en socialt accepterad roll och får till och med erkännanden för vad jag gör.
I denna kamp för social och mänsklig upprättelse arbetar jag hårt. Så hårt att trötthet och stress följer. Stressen är mycket farlig. Den nöter ned min motståndskraft och mitt självförakt konserveras. Detta självförakt som är en grundförutsättning för viljan till självförnedring.

Motsatsen till självförnedring är självrespekt som i vardagligt tal kan betecknas som aktning eller vördnad för sig själv och den egna personen. Konkret innebär det att man värdesätter sina personliga egenskaper. Och här brister jag även utan de ovan beskrivna händelserna. Jag ser snarare ned på mig själv. Eftersom jag inte kan känna denna aktning, men märker att andra gör det, uppstår kanske ett inre behov av att visa vem jag verkligen är. Och då gör jag det genom att förnedra mig.
Det blir en paradföreställning av den egna ömkligheten samtidigt som det blir ett test på ifall omgivningen tycker om mig även när fasaden rämnar och demonerna tränger fram.

Vad betyder självförnedring? Om jag förstår det hela rätt innebär det att aktivt och på frivillig väg söka skammen. Det är detta jag gör när jag dricker. Särskilt när jag väljer att ta till den kemiska spriten. Går detta att förstå i mitt fall?

Jag är och har alltid varit ekonomiskt oberoende. Mina relationer med kvinnor har på det hela taget varit och är bra Jag har bra relationer eller åtminstone hyfsade sådana till mina barn. Ensam några längre tider har jag inte behövt vara. Jag är kunnig och erkänt duktig på vad jag gör. Egentligen har jag alla grundförutsättningar som krävs för att kunna leva ett lyckligt liv.

Och sedan detta behov av att visa att jag inte är värd detta. Var kommer det ifrån? Jag lever inget dubbelliv utan jag försöker vara så ärlig som möjligt gentemot mig själv, mina närmaste och även mot andra människor.

Spriten själv, kan det vara den? Till viss del tror jag det, men den förklaringen räcker inte. Något i uppväxten är ett annat alternativ. Ja, kanske. Min mor var ganska kylig, hade svårt att visa känslor. Jag kan inte påminna mig att min mor omfamnade mig spontant. Inte heller såg jag att min pappa och mamma kramades. Det förekom inte. Men vid ett tillfälle när jag var ute på gården och skottade snö, jag kan väl ha varit 8-9 år, såg jag genom fönstret att pappa höll mamma om axlarna. Det fyllde mig med värme och bilden blev kvar hos mig. Men i övrigt var det inte kärlek och gemenskap utan praktiska ting som var huvudsak i hemmet.

Här kan det finnas något att gå vidare med. Men till vilken nytta, kan man undra. På vilket sätt är jag hjälpt om jag kommer underfund med orsakerna till varför jag ser ner på mig själv?

Ikaros

Hej och välkommen hit!
Klokt att du reflekterar redan nu. Jag är som sagt äldre men det som är så givande i denna problematik är att inför beroendet är vi alla lika. Igenkänning finns ofta där även fast vi på utsidan kan verka olika. Jag har snart varit nykter i ett helt år. Det har varit en livsresa som jag hade önskat att jag gjort tidigare. Men jag har accepterat läget och jobbar med mig själv. Bla så går jag på AA-möten och jag är inte alls religös. Där känner jag snarare gemenskap, en känsla av att inte vara så jäkla annorlunda. För mig är det en paus från livet att gå dit och jag känner hopp. Lite gratis samtalsterapi som endast kostar tid och närvaro. Finns det möten för YPAA (unga i AA) i din stad så prova, annars gå på ett vanligt möte. Att skriva på forumet hjälper oxå väldigt många. Har du någon i din närhet du kan prata med?
Stor kram!❤

Tror du missförstod det där med vill och måste. Det kan tillämpas på egna handlingar och beteenden, inte som ett uttryck för en önskan om att bli något eller någon. Å andra sidan ökar nog inte chansen att bli rik för att du söger att du måste bli det istället för vill, eller hur. Och när det gäller OS-medalj är det faktiskt bättre att uttrycka en vilja att vinna än ett krav (måste).
Anledningen till att byta ut måste mot vill är att man då kan fortsätta med frågan varför vill jag? Alltså en möjlighet till reflektion över sina olika handlingar.
Medaljkrav förresten. För ett par år sedan hade jag flyt med mina tävlingar och ribban höjdes därefter. Känslan efter första SM-guldet var obeskrivlig, nästa guld - jaha... och därefter valde jag att spontananmäla mig till en SM-tävling till för att jag ville ha guld på alla distanser. Och där blev det faktiskt ett måste. Jag sa till maken under bilresan dit att jag måste ta guld annars har jag åkt dit i onödan. Pressen vid start var hemsk. Och jag hann inte riktigt njuta under själva tävlingen (som jag tidigare gjort). Jag vann. Men det var precis som när drogen inte längre ger något utan man tar den för att lindra obehag och abstinens. Medaljen gav inte så mycket glädje, utan undanröjde mest rädslan för besvikelsen om jag inte hade tagit den....

Hej GA
Jag är också övertygad om att vanan och det s.k. undermedvetna styr oss människor i hög grad. Inte minst gäller det oss alkoholister. En tanke, en känsla, en impuls kan få oss att börja dricka med ibland ödesdigra konsekvenser. Ofta handlar det om att vi tillåtit oss sjäva att hamna i ett spår som vi inte klarar att bryta. Detta utan att den intellektuella delen av hjärnan inte klarat av eller insett vart vi varit på väg. Och när vi börjat dricka är vi chanslösa.

Du har vad jag förstår inte samma problem. Du kanske börjar dricka av samma skäl som jag men du kan sluta om du vill. Det kan inte jag efter att ha börjat. Då är jag chanslös. Det är nog det som skiljer oss åt.

Däremot anser jag att du bör se upp. Det är fullt möjligt att dricka sig till ett läge där drogen tar över. Men med din positiva inställning och inre bearbetning kanske du inte hinner dit under din livstid. Och det är här jag är betänksam eftersom de inre organen inte kan påverkas av mentala ansträngningar i lika stor utsträckning som hjärnan. Rökning och alkohol höjer definitivt risken för en alltför tidig död. Det är den risk man utsätter sig för som är central.
Ditt exempel med SYO-konsulenten är bra. Hon uttryckte sig slarvigt. Förmodligen menade hon att sannolikheten att få ett arbete ökar med bättre utbildning. Så är det, men det säger inget om enskilda fall.
Motsvarande resonemang kan man föra om alkoholism. En viss del utvecklar sjukdomen medan andra inte gör det och där finns alltid variationer och individuella undantag. Du kan vara ett extremfall som kan hantera hög alkoholkonsumtion. Kanske även din lever, dina njurar, din strupe, din mage osv. också är extremt tåliga. Liksom lungorna (rökningen) och hjärtat (övervikten).
Men faktum kvarstår. Du utsätter dig med din livsstil för en förhöjd risk.

Avslutningsvis vill jag säga att att AA , som jag har erfarenhet ifrån, har nog en liknande påverkan på det undermedvetna som du avser.

Hoppas att du inte uppfattar mitt inlägg som en moralkaka för det är det inte. Jag tycker människor själva skall få välja hur man vill leva.

vänligen
Ikaros

hej Li-Lo men jag mår så dålig och jag har lått mig att be om ursäkt om allt. ja jag är mycket besviken med vården ja du det går dåligt med spriten och jag tog några öl i dag och då kom en granne upp och fråga om jag vill följa med när han ska sälja sin bil och då håller han sambo snacka skit om am att man är alkis och håller på med knark och det har jag aldrig gjort och det gjorde ont i en här ställer man upp för dom och dom kalla mig för knark jag har sån jävla panik ångest så jag vet inte vad jag ska ta vägen jag har tre saker att man kan göra för jag mår så jävla dålig här ställer man upp för folk och sen kan dom snacka skit nä jag klara inte av det här längre förlåt förlåt

Jag tror du är på rätt spår.
"Jag måste fortfarande jobba med tankarna för jag har en del av mig som VILL dricka." Det är precis det som det undermedvetna lobbar för, och det fina är att det går att ändra på. Jag är helt övertygad om det. Det finns ett uttryck -Det blir som du tänker.
Tänker du att det är omöjligt, svårt och frustrerande, så blir det just så. Då har du medvetet skickat signaler till hjärnan att -så är det. Det undermedvetna tar det som ett faktum (eftersom det inte kan analysera eller ifrågasätta, utan bara lyda order) och din kropp måste lyda på dess signaler.

Du har lite kunskap i ämnet, prova det med spegeln och analysera dina reaktioner. Nu känner vi inte varandra och du kanske är och tycker redan att du är en 10 poängare;). Då blir det inte så många negativa reaktioner, men då får du prova ngt annat:)
Tanken är att prova och utvärdera på andra områden för att sedan implementera det till alkoholen. Tror helt seriöst att du fixar det, att bli av med ångest och allt det där.

Ska vi ta ett race ihop (försöker trigga din tävlingsinstinkt)? Att du till hösten känner dig gladare och mer positiv och jag vit?
Nu har jag kanske blandat ihop var du står nu med alla andra inlägg jag läst här. Det som berörde mig ar ditt första inlägg.

En sak till jag ville kommentera är "Alla måsten kan bytas ut mot ordet vill."
Personligen tror inte jag det räcker. -Jag vill bli rik. Det räcker inte på långa vägar, det vill alla. Målmedvetna handlingar men också visualisering när jag nått målet är otroligt viktigt. Finns ingen elitidrottare som tagit OS guld genom att säga att -Jag vill ta OS guld.
Snarare ha en inre bild om när man står överst på prispallen. Varje gång man blundar så ser man bilden och har känslan när man tar emot medaljen. Jag kan, jag ska, jag är värd det. Psyket triggar kroppen att prestera mer. Fråga vilken elittränare som helst.
Och det vore märkligt om inte detta skulle översättas till alkoholvanor.

Du behöver inte be om ursäkt för hur du mår samtidigt vill jag vara tydlig med att rekommendera att du vänder till vård. Du är besviken med all rätt för att du inte fått det stöd du behöver när du bett om det. Tillit är en skör gåva och det kan tid att bygga upp den då den skadats. På forumet kan du berätta om hur det går för dig i din önskan om att vilja förändra dina alkoholvanor. Här inne finns stöd och erfarenhet som generöst erbjuds. Vi vill att ni användare skriver då ni är nyktra, av respekt för den som skriver och för andra användare.

Känns det inte relevant för dig att vända dig till vården just nu så finns det en del instanser där du kan vara anonym exempelvis:

kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00.
Kl. 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. /www.1177.se/hjalplinjen/

Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det jag ändå funderar över är om det fungerar bättre just för dig, som, om jag inte feltolkat dina inlägg egentligen inte använt alkohol för att fylla ett behov eller döva smärtsamma känslor utan snarare druckit oreflekterat och mer som en livsstil. Läser ingenting om psykologiskt beroende eller upptagenhet av tankar på alkohol, ej heller den skam som många känner inför sitt drickande.
Du ställde frågor som handlade om eventuella risker fysiska skador och bestämde dig sedan för att göra ett uppehåll för att se vad som skulle hända. Inget tvång på grund av konsekvenser. Inga uppmaningar eller ultimatum utifrån.
Jag tror att det är en väldigt viktig pusselbit. Idén kommer inifrån dig själv. Jag skriver idé för det är så jag tolkar det, inte ett tvingande beslut, utan en tanke om att prova något nytt. Om man applicerar det på hur mänskliga beteenden funkar kan man se skillnaden. Oavsett hur svår en uppgift är kan man klara den om den ses som en positiv utmaning. Jag som kastat mig in i en del rätt omänskliga fysiska utmaningar kan se likheten. Du väljer själv, därav inte samma motstånd som om du tvingas in i en svår uppgift och måste arbeta med dig själv som främsta motståndare.
Tipset till oss andra skulle då bli att innan vi säger till oss själva att vi måste sluta dricka fråga oss varför vi VILL det. Alla måsten kan bytas ut mot ordet vill.
Jag måste fortfarande jobba med tankarna för jag har en del av mig som VILL dricka. Av och till dyker den delen upp. Jag har inte sett nykterheten som en utmaning utan som en nödvändighet. Och som den rebell jag är stretar mitt omedvetna emot med näbbar och klor.
Tack för dina värdefulla reflektioner!

Tack!

AlkoDHyperD, Jag har läst lite om din (och en del andras) resa och jag vet inte hur jag uttrycka mig mer än att jag blev tagen över hur det kan se ut.
Att du är en duktig terapeut tvivlar jag inte en sekund på, men slå inte ner på dig själv om att inte kunna hjälpa dig själv. Sett på andra yrkesgrupper så är det mer en naturlag. Se bara på en som jobbar med att laga andras bilar. Han brukar själv köra med trasig bil som inte blivit bytt olja på under lång tid;).
F.ö så har du ett väldigt kreativt nick. Jag förstår valet av det det nu.

Jaha, nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev sist. En kort analys är jag är förvånat förvånad, men ändå inte.
Tisdagen var som sagt nykter och på onsdagen var det en planerad fest så då visste jag att det skulle "konsumeras" en del. Det är en av anledningarna att jag inte skulle bli vit förrän efter helgen, då det är lite avskedsfester och vidare välkomstfester när jag kommer tbx.
Men det som förvånade mig var att jag under onsdagen inte började dricka som jag brukar (vid lunch). Kände inte för det, och på kvällen var det väldigt sparsamt. Väldigt extremt vad gäller mig, att dels inte "börja i tid" och att bara smutta på öl under kvällen.

Igår var det vitt. Jag körde bort till min lokala butik och köpte en flaska whisky (av ren rutin) men på vägen hem så undrade vad jag skulle med den till. Så när jag kom hem ställde jag den bara på bordet. Åter igen fick jag känslan att -nä, inte idag. Så där fick den stå oöppnad.

Jah har funderat mycket över detta och kan bara komma fram till en slutsats. Först vill jag bara berätta att jag har ingen aning om hur AA eller andra organisationer jobbar. Jag utgår från mitt yrkesmässiga liv. Kanske är det självklara saker jag kommer ta upp, eller kanske inte används. Det jag tror mig känna till är att AA jobbar med målsättning. För det är en grundförutsättning.
Jag väntar lite till med min slutsats och vill kort berätta om hur vi människor tänker. Vi har den medvetna och det omedvetna delen i hjärnan.
Den medvetna delen analyserar, begrundar och tänker (enkelt uttryckt)
Den omedvetna delen är vår programmerade hårddisk som bara gör det den har blivit programmerad till att göra.

Det är bara en liten del av våra liv som styrs av med medvetna delen. 90% (om jag minns rätt) utförs av det undermedvetna. Ett bra exempel är när vi kör bil. När vi växlar så är det inte ett medvetet val, det är det undermedvetna som gör det åt oss. Vilka kläder vi tar på oss på morgonen tror många att det är ett medvetet val. Sorry, det är det undermedvetna som styr det också. Det undermedvetna är alltså det som styr våra liv. Att jag körde o köpte en flaska whisky igår var det undermedvetna som fixade åt mig. Det som hindrade mig att dricka upp den var ett medvetet val, kanske (jag kommer till det senare).

Jag har som företagsledare (hade 25 anställda och drev bolaget framgångsrikt delvis på fyllan från kontoret hemifrån) gått massor av kurser och utbildningar inom personlig utveckling, ledarskap etc. Där fick jag lära mig om just det undermedvetna, att det kan jobba för dig eller emot dig. Jag jobbade mycket med att "programmera om mig" med dessa tekniker just för att slippa tänka, utan låta det undermedvetna ta snabba bra beslut. Det undermedvetna är så otroligt kraftfullt redskap. Och vad jag läser här så kan jag inte få det till annat än att det undermedvetna har med alkoholmissbruket blivit "felprogrammerat". Missförstå mig för guds skull rätt nu, jag är väl medveten om att alkoholism är en sjukdom men jag försöker bena ut en alternativ väg. Inte för alla, men det räcker om det hjälper en person. Har man abstinens som yttrar sig rent fysiskt i form av darrningar och vad det kan vara (är som sagt för lite insatt) så är det naturligtvis annorlunda. Om jag drar det till sin spets så kan inte en heorinist med sin fysiska abstinens klara sig endast med mental träning. Så jag håller mig bara till den psykologiska delen där jag tror många befinner sig i.

Det finns dock hopp om man blivit med tiden "felprogrammerad". Det går medvetet att kontrollera och programmera om sitt undermedvetna.
Styrkan i det undermedvetna kan ni testa själva när ni klär på er en morgon. När ni plockat fram kläderna som ni ska ha på er, så byt ut skjortan/tröjan till ngt av det fulaste ni har, eller som absolut inte matchar med färg. Ni kommer känna i kroppen att hela den skriker NEJ!!! Det är ert undermedvetna som säger ifrån. För i programmet så finns det ngt som säger att så kan det inte vara. På samma sätt som man försöker göra ett medvetet val att inte dricka så skriker det undermedvetna att -Det ska du visst! och skickar alla möjliga signaler till kroppen för att spjärna emot det medvetna valet.
Ställ er nakna framför en spegel och säg högt -Jag är vacker! och känn efter alla reaktioner. Bara tanken att göra det brukar det omedvetna försöka hindra er från.
Det finns en studie som påvisar att det tar 30 dagar för hjärnan att ställa om sig (dom där elektriska motorvägarna i hjärnan).
En man blev olyckligt av med ena benet och låg på sjukhuset. Ngn satte sig på sängen (där benet normalt skulle varit) och han skrek ut av smärta. Hjärnan hade inte hunnit att förstå att där fanns inget ben, så den reagerade på smärtan som om benet vore kvar.

Genom att tex flera ggr om dagen stå naken framför spegel och säga högt -Jag är vacker. Så tröttnar till slut det undermedvetna och säger -Ok, du är vacker. Och det blir en ny sanning.
Jag (och en kompis) gjorde detta när vi skulle sluta röka. Under en månads tid så sa jag högt varje gång jag tände en cigg -Fy fan vad äckligt detta är.
Kompletterade det med det i förhand utvalda datumet genom att röka vars ett paket cigg på stranden så vi mådde illa (som ett fysiskt bevis till det undermedvetna). Efter det slutade vi rakt av. Det gick bra tills jag började igen efter 6 månader efter att ha gått upp enormt mycket i vikt och började röka igen.

Så till min slutsats (äntligen). Kan det vara att jag tränat mig så mycket mentalt tidigare som har gjort att mitt undermedvetna reagerade så snabbt på mitt medvetna kommando om att sluta dricka blev ett faktum? Har juh inte tidigare gett det kommandot att sluta dricka. För ngt har bevisligen hänt då jag inte drack upp flaskan igår. Förvisso åkte jag o köpte den så det är nog en liten brottningsmatch i hjärnkontoren:).
Jag tror att vara medveten om hur det funkar så är hälften vunnet.

Hur kan man applicera detta på oss?
Vi är alla olika med olika förutsättningar, det måste man vara medveten om. Det som är rätt för mig kan vara en katastrof för ngn annan.
Dricker man för att det är gott så kan man göra som jag med ciggen. Sätta ett datum en månad fram i tiden och upprepa vid varje klunk att det är äckligt -Fy fan vad äckligt detta är!!!. Det kan verka fånigt, men ge det en månad så hjärnan hinner ställa om sig. Det viktiga är att snappa upp signalerna från kroppen. Om man efter tex två veckor tycker att det är äckligt så slutar man redan där naturligtvis.

Jäklar vad långt detta blev, det var inte meningen;)

förlåt men jag mår skit har druckit 9 öl just nu av 24 och jag inte kommer svara så vet ni . men det kvitta hur jag gör för inte någon tror på mig längre och på mötet kan dom snacka om min ex fru och jag sa till dom att jag håller på att glömma hon med det är inte lätt när ni snacka om om hon fy fan vad jag mår dåligt men det finns inte någon vid den här tiden :(

jag ber om ursäkt här och nu för jag mår skit tack vara alla jävla mynderheter som inte ta något på allvar när man säger något så jag vet inte hur det kommer gå i kväll så jag ber om ursäkt här :( och tror jag vet varför jag kommer blir polis anmäld av dom för varje gång jag är ut och då ta dom mig hela tiden och jag sa till dom att svenska polisen är jävla bögar för dom tar ju bara dom som är svart hårig så jag blev förband på dom men som jag sa så få man se vad som händer i kväll och som det känns nu blir det inte bra

hej ja du vet inte vad man ska säga om mötet dom tog vad som hände på puben och jag sa som det var att någon stoppa något i ölen och att jag skaffa bevis i från läkaren vad jag hade i blodet men det värka som inte någon tror på mig. och inte fick man någon hjälp där men snacka skit om en gå mycket bra och sen fick man höra att man kommer blir polis anmäld att man sa saker till polisen i lördag och att man var otrevlig. och som jag sa på möte att man har panik ångest och att inte mår bra och då säger dom samma sak som alla säger att man ska ta det lugnt och gå hem och kolla på tv eller sitter vid datorn och mycket av det är ju att man dricker

Berätta gärna hur mötet blev!

ja du jag kommer blir polis anmäld sen i lödas för att jag bråka med vakterna och polisen och fick kramper så jag hamna på lasarettet och där tog dom prover och då få man reda på att någon på puben stoppa tabletter i ölen och därför fick jag kramper men polisen eller någon vill ej lyssna på en. så jag ska på möte i morgon för dom tycker att man dricker för mycket Annas är det väl bra hur är det med er ?

Hur går det för dig??

Inspirerande. Ger andra vinklingar om hur man kan tänka inför alko-stoppet. Och varför inte. Visst är det med glädje och förväntan förändring fungerar bäst. Blir nästan lite full i skratt när jag tänker på hur vi kämpar, sörjer och har oss för att vi inte längre tillför gift till kroppen. Bara skönt att slippa skiten, se allt vackert med klart sinne.
Ha det gott

hej alla här i lördags så var man på krogen här och hade kul och då var man på toa och sen vid 02:00 så tog polisen mig och när dom tog mig så tuppa jag av och sluta andas så dom fick ringa till ambulansen och där fick dom inte liv i mig på flera timmar och där tog dom blodprover och fick reda på att någon stoppa tabletter i ölen och därför sluta jag andas. så man ska inte kunna ta något då:( och när man kom hem idag vid 13:00 så har man inte pinkat sen i gå för det är stopp och det kvitta hur mycket vatten man dricker

Tack!

Då har jag bestämt mig:). Till helgen är det dax att flyga hem igen, och då påbörjar jag mina vita 6 månader. Jag kommer hålla denna trådde vid liv och uppdatera hur det går. Det borde rimligtvis komma några fysiska reaktioner på kroppen som jag inte känner igen eller vet vad det är. Hoppas det är ok att jag ställer frågorna här.

För övrigt så är klockan nu lite över 4 på EM och inte en droppe. Inget sug eller annat. Ölen står i kylen men tar vattenflaskorna bredvid istället.
Får se hur det blir med sömnen i natt. Vet att när jag fick en penicillinkur och var nykter i 2 veckor, så hade jag bekymmer med att sova och att (ursäkta uttrycket) skita. Men det borde rätta till sig med tiden tycker jag.

Jag återkommer

Att se det som ett experiement och anta det med nyfikenhet. Jag tror faktiskt att du är en av få som kommer att lyckas, just på grund av den avslappnade attiyden och nyfikna, utforskande approachen.

Att det är osunt kan vi nog alla vara överens om, Sisyfos;). Tack för din input.

Ja, vad vill jag ha reda på? Jag är och har alltid varit nyfiken av mig, och en tanke är varför det är så orättvist olika mellan individer. Att vissa trillar dit snabbare än andra tex.
Det är inte ok att fortsätta i samma tempo naturligtvis. Någonting kommer att hända med tiden, det är ofrånkomligt, men vad och när?
Klockan är nu hos mig halv 2 på dagen. Bestämde mig att inte dricka idag för att visa respekt för er. Kanske det skulle kunna vara en motivering för mig?
Det känns en smula onödigt att vänta på hjärtinfarkten eller annat innan jag ska tycka att det inte är så roligt längre.
Men samtidigt, betyder det att det är ett måste att sluta helt? Kom tänka på min farfar som var storrökare. När det blev ransoneringar så kunde han inte köpa så många cigg, så han köpte vad han kunde och sparade dessa. När han fått ihop en hög så rökta han sina 2 paket om dagen och när dom tog slut så väntade tills han fått ihop en hög igen.

Kanske ska testa med en vit sommar i år bara för att se hur det känns:). Det blir om inte annat en jäkla massa pengar sparade.

Att sluta röka gav många positiva effekter som gick att känna av såsom maten smakade bättre, luktsinnet blev bättre och för att inte tala om konditionen som som blev vansinnigt mycket bättre. Kan man förvänta sig ngt liknande här?
Jag kan iof komma på en positiv effekt. Det är att man som nykter kan köra till gymmet på kvällen:). Det är ngt jag inte har gjort på årtionden, o jag gillade att gå på gym tidigare. Hmm, det var en trevlig tanke. Och då kan jag förmodligen sluta röka (igen) utan att gå upp i vikt.
Det ska bli en intressant sommar i år:)

Hur går det idag?

Eftersom du är ny på forumet kanske jag ska börja med att jag brukar ställa provocerande (men välmenta) frågor.
Tänker du att det finns andra nackdelar med ditt drickande och du vill ha hjälp att hitta motivation genom att få reda på fysiska skadeverkningar som inte märks direkt?
Eller söker du svar på frågan om det är ok att fortsätta som du gör?
Eftersom du skriver här antar jag att du börjat reflektera. Kanske står det och väger. Så har det varit för mig, och är kanske på sätt och vis fortfarande fast jag börjar inse att det jag redan visste tyvärr stämmer.
Jag ville få en hälsokontroll direkt efter senaste återfallet för att få motivation genom att se hur kroppen påverkats. Den beroende delen av mig ville också ha en hälsoundersökning för att visa att allt var lugnt, ingen fara, fortsätt du...
Läkaren ville inte ge mig det. Så ingen av mina personligheter fick som den ville. Kanske lika bra. Vad hade hänt om alla värden var bra?
Finns det andra delar i ditt liv som påverkats negativt av din höga konsumtion? Eller vad var det som fick dig att börja fundera?

Jag tror ju att beroendet ser olika ut och att vissa inte blir lika fysiskt beroende som andra. Varken av nikotin eller av a. Sen blir ju vissa inte lika skadade av rökning heller, kanske inte av alkohol heller. Däremot känns det lite onödigt att chansa, alkoholsjukdomarna som kan komma är inte så kul - mag- och strupcancer, alkoholrelaterad demens. Roligare kan man ha. Men visst kan du säkert ha rätt i att din kropp kanske kan hantera a bättre än vissa andra. Undrar vad den hade kunnat prestera om du inte dränkt den i a? Och jag menade inte att vara spydig nu, jag tycker verkligen att de här skillnaderna är intressant. Har en pappa som rökte, men som utan problem kunde låta bli ett par dagar i sträck. Han fungerade likadant med alkohol. Kunde dricka oftare ibland, men rätt som det var lägga av. Sen låter ditt drickande klart osunt oavsettt om du lider av det eller inte.