Senaste kommentarerna i forumet

Wow, otroligt vilken resa du gjort redan och vilka betydelsefulla steg du tagit. Jag tror verkligen att du grejar det här. Starkt jobbat.

Jag får ibland en impuls att ställa mig upp och skrika "Jag är alkoholist! Periodare! Jag har kämpat med detta i trettio år!"
Har gjort det också. Alltså inte skrikit, men sagt till någon beundrare (idrottssammanhang oftast) att jag tränar för att överleva, tränar för att slippa supa" Har även tagit upp ämnet i min blogg.
När jag kommit en bit längre och är mer säker på att kunna hålla mig nykter även fortsättningsvis tror jag detta får bli mitt "mission". Att slita skammen av sjukdomen alkoholism. Så som jag nu sliter stämpeln "begåvningshandikappad" av ADHD-diagnosen.
I samtal en till en säger jag ofta som det är, oavsett personens ställning eller hur väl jag känner denne, om det är relevant för samtalsämnet. Jag upplever att jag själv mår bra av transparensen och får mer förståelse än dömande.
Hade jag inte haft barn i åldrar då det är känsligt att föräldrarna har problem som är allmänt skamstämplade tror jag att öppenheten hade varit ännu större, kanske hade jag verkligen stått och ropat ut det mitt på torget om ingen annan riskerade bli drabbad.
Det har ju varit en hel del fokus på psykisk ohälsa och att göra det mindre tabubelagt, men sällan delas artiklar om alkoholberoende och missbruk på samma sätt som depression och ångest t ex. Det är hög tid för det också!

Tack för dit svar.

Det du skriver är intressant, jag har medvetenheten om det men det känns lite som skolan på 80-talet "har du ingen utbildning så får du inget jobb" fick man höra. Jag tog ett kvällsjobb efter skolan, helger och senare nätter. Hoppade då av gymnasiet för allt verkade en "bluff". Jobb fanns det juh massor av.
Åter igen vill jag poängtera att jag vill inte stöta mig med ngn här, för många fick inte jobb efter skolan. Jag vill bara att ni förstår mitt resonemang i ämnet.

Jag är 49 år, 1.90 och väger ca 115-120, så lite överviktig är jag men inget som stör mig. Träna? Inte frivilligt, men när jag jobbar så är det fysiskt arbete och när jag inte jobbar så har jag ett par hantlar som jag "leker" med ibland så inte muskelmassan försvinner helt under de 6 månaderna jag inte jobbar.

Hur vet man att kroppen och psyket börjar ta slut? Finns det varningssignaler man kan leta efter? Att i min ålder sikta mot att ta kandidat examen och driva ett bolag utomlands utan att ens vara i närheten av att "gå in i väggen" som många i liknande situation så om du förstår mig rätt, blir det konstigt.

Ok, nu kommer det... De senaste 15 åren har jag druckit 5 liter starksprit i veckan, innan dess mindre men men jag började att dricka regelbundet vid ca 25 års ålder. När vi förfestade innan det var dax att gå ut o dans så efter ngn timme på nattklubben så kände jag inte ruset längre. Du kan gissa vilket "festkonto" jag hade. Att dricka på klubb var inte så billigt.
Jag önskar att jag kunde bli bakfull, att inte förbränna alkoholen så snabbt, för det hade kanske fått mig i andra tankebanor. Om inte annat så besparat mig på en jäkla massa pengar.

Sett till hälsan så är det rökningen som drar ner min kondition, det märkte jag när jag häll upp i 6 månader och kände mig mycket bättre. Men efter en 15kg viktuppgång så började jag röka igen. Jag var konstant hungrig.
Jag vet också att alkoholen inte hjälper till men viktminskning. Det märkte jag när jag var vit i 2 veckor. Bara under den perioden gick jag ner 5 kg.
Jag är mån om vad jag äter (nåja, klart att jag slarvar med snabbmat ibland) och intag av vitaminer och fibrer.

Så helt seriöst, jag fattar inte! Varför har inte kroppen sagt ifrån, varför fick jag inte sämre värden på min 45 års läkarundersökning?
Många ändrar sin livsstil efter en hjärtinfarkt för det var ett varningstecken. Jag känner mig själv, att så länge jag inte får ngt klart "bevis" så blir det som när syokonsulenten i skolan varnade att om man inte har ngn utbildning så får man inget jobb, Och det var för mig en bluff. Har aldrig varit arbetslös.

Har inte velat prata med ngn utomstående om detta tidigare, för dels så är jag rädd om mitt körkort och dels rädslan att inte bli trodd.

Varför dricker jag? Det ärligaste svaret är nog att jag tycker om att vara lite smålullig. Mina bästa uppsatser som gav högsta betyg skrev jag när jag var berusad. Ämnen som företagsekonomi, marknadsföring, engelska, kemi och organisation & ledarskap fick jag raka A i. Mina muntliga examinationer över nätet (jag pluggar på distans) har jag aldrig varit nykter på.
Men i ämnen som man måste tänka till i såsom matte, där pluggar jag nykter (på morgonen naturligtvis). Åter igen, jag fattar inte. Jag borde vara ett kolli vid detta laget.
Sen kan man kanske vända på det o tycka att vilken toppstudent och atlet jag hade kunnat vara utan spriten... För att inte tala om vilka pengar man hade kunnat spara...

Vi har en samarbetspartner när det gäller missbruk. Ska träffa nån i veckan som kommer för ett bedömningssamtal. Jag berättar sakta men säkert för fler, just nu skäms jag så mkt för detta "problem" känns som det räcker med 3kroniska sjukdomar. Ni är helt underbara här inne. Mkt tack vare er jag kommit dit jag är nu. Så tack:)

Hej
Jag håller med om att din konsumtion är exceptionell men jag känner igen den från den period innan jag supit på mig min alkoholism. Intressant är givetvis din ålder och din vikt samt om du är fysiskt aktiv.
En sak tror jag är säker och det är att du utsätter dig för en mycket stor risk att kroppen tar slut. Hur bra motor man en har kan man inte köra den på övervarv alltför länga. Psyket kommer också oundvikligen att ta stryk till sist.
MEN att det är de nyktra perioderna som räddar dig är jag övertygad om.
vänligen IKaros

Vi hörs imorgon, det är ett och annat jag behöver reda ut med dig.

FÖRLÅT FÖRFÖRT och alla här det kommer hända saker nu om ni kolla som man har skrvit så ser ni förlår förflåt men något kommer hända i kväll förlåt förlåt

Absolut. So am I.

ja jag sover inte mera än det får inte sömntabletter visst känner man sig trött men det går inte sova. men det kommer hända något i kväll förlåt förlåt

Är du säker på att du verkligen sover så lite? Känner du dig trött? (Vet av eg erfarenhet att man oftast överskattar sin vakenhet) Men du kanske bara kan vila? Återkom hursomhelst gärna hit. Vi finns ju här 24h/d året om för dig och alla andra som vill något.

sov det är mellan 5 till 10 minuter och sen gå det inte sova längre och har håll på nu 6 månader att inte kunna sova

Oj, nu låter det som om du behöver ta en time-out=sova. Vi hörs sen!

hej Dionysa om du menar mig så är det har ringt till läkare om tableter men få ej några för då blir det att man ta burken + sprit och snacka med läkare och även med präst och här han man inte någon att prata med jo katten men den kan ju inte hjälpa mig :)

Här finns det mycket att reda ut, verkar det som.

jag vet att jag har problem med skiten men det har hänt nu för mycket i två är 1 min exfru stack i från mig och när vi var gifta så drack jag inte något och sen hon stack och vet inte varför hon stack och ska man ringa hon så blir man polis anmäld har 7 st polis anmälningar på mig av hon och då börja alla för hon vill inte sitta ner och prata varför hon stack. och då börja jag dricka och så börja man få självmord tankar och den 10 vad det 7 gången jag har håller på med självmord. och sen kan hon sitta ljuga för en och säga om vi samma Berta så har du större skans att vinna till backa mig och det är klart att man trodde på hon och sen kan hon säga nä jag hitta en ny och det är klart att man mår skit då. och för några månader sen så har man fått panik ångest ochså vad kommer här snart :( vänta på vad som ska hända

Så bra att du ändå kravlat dig fram till "skrivmaskinen". Fortsätt med det!

hej alla här förlåt att man skriver sånt kom hem för några dagar sen men inte mår bättre för det :( och när man var där så börja man med antabus men det hjälper ej men skriver mera under dagen och hoppas att man mår bättre då tack alla här och jag har PROBLEM MED SPRITEN och det vet jag och när man ska skriva så skaka händer hela tiden :(

Kan din chef hjälpa dig att få stöd via företagshälsovården? Eller har du det redan?
Förstår paniken. Att se dagens kamp som en ständig följeslagare utan slut kan ju kännas överväldigande. Men det behöver ju inte bli så. Många här inne har beskrivit processen. Kanske kan det stärka dig att läsa om hur det varit för andra. Det måste ju inte bli lika svårt hela tiden. Kanske är det nu det är som värst för att sedan bli mer och mer en del av vardagen. Om du fyller livet med annat får sorgen över det du just nu tänker du förlorat mindre och mindre utrymme.
Mig hjälper tanken på att barnen behöver mig. Ibland är det en kamp och ibland inte.

Otroligt modigt och klokt att du berättade för din chef. Om du verkligen vill vara nykter ska du berätta för så många som möjligt. Då har du ögonen på dig.

Idag tog jag ett gigantiskt steg. Jag hade ett samtal med min chef och erkände mitt problem med alkohol. Skrämmande nervöst men nödvändigt kände jag. Jag gör detta inte bara för mig utan även för min fru och mina tre barn. Slutar jag inte nu så kommer jag ej ha kvar dom. Är helt djävla slut nu, men samtidigt känns det bra. Jag skäms att säga att jag har prob med alkoholen, känns så tabu att säga. Är livrädd för att erkänna för fler, får panik på tanken att aldrig mer drick.

En otroligt bra beskrivning av din tillvaro.. bra och väldigt starkt att skriva texten på det sättet. hoppas att du läser detta så långt senare men framför allt att DU mår bättre NU och har fått den hjälp du behöver, för japp hjälp verkar behövas va? och den finns att få om du vill ;)
jag är inte riktigt i samma sits men jag jobbar i "branchen" och dricker väl för mkt jag också. ADD-utredning pågår.
lycka till!
Kalle

som har den här tråden, hoppas du får styrka att ta tag i detta nu. Som nån klok person här inne skrev så har man redan gått rätt långt innan man söker sig till såna här forum, alltså man upplever att man har problem. Ingen aning om hur stort ditt problem är, men när jag läser ditt inlägg bara tänker jag att å, om jag fattat när jag var så ung att jag var ute på hal is, och å, om jag slutat redan i den åldern vad mycket problem jag sluppit och vad mycket bättre mitt liv varit - i mitt fall blev jag inte klokare och smartare med alkoholen med tiden utan tvärtom... Stort lycka till!

jag drack ungefär som du, fast inte lika lång tid, slutade för två månader sen. För mig var det inga problem, alltså inga kroppsliga problem att sluta - inget delirium eller så alls. Jag är ju ingen läkare och vet inte om det varierar mycket mellan personer, men hoppas att det går lika "lätt" för dig! (Sen är det ju jobbigt på andra sätt). Kram.

Ja dricker på ett ungefär 3 flaskor vin i veckan ibland utspritt och ibland kanske 1.5 -2 st på en kväll har gjort så kanske i 8 år. Och ja vet inte om ja har abstinens eller haft blir väldigt ångest fylld nästintill dödsångest vid baksmälla. Är det abstinens? Just nu har ja läst så mkt om alkohol så min syn på alkohol är läskig. Så nu vill ja inte dricka mer på ett tag ligger ja i riskzonen för delurium? Känner inte att ja måste ha alkohol har massa alkohol hemma men känner inte att ja måste ta de inte ens nu när ja druckit nån form av alkohol varannan dag typ i 3-4 v. Men är nojig med att få dille hoppas nån här kan hjälpa mig. Och förstå så ja slipper vara så orolig. Tillägga att ja är sjukskriven just nu för utmattning sen 4 mån tbx

Kan inte låta bli att fundera över om du har tråkigt. Har du förlorat din plats i livet? Kan du återuppta scouterna. Eller någon annan typ intresse? Har ni barn?
Och, du, du dricker ju inte längre för att det är gott. Den tiden är förbi. Tar kanske en stund att inse, men du har passerat en gräns. Jag tror helt enkelt att du behöver skaffa dig nya vanor. Nu har du skaffat en massa ovanor och de är ju svåra att bli av med. Men på nåt sätt känns det när jag läser ditt inlägg som att ditt drickande är mer likt mitt... en ovana... bryt den i tid, är mitt råd! Man utvecklar ett beroende och drickandet blir sig aldrig riktigt likt igen om du fortsätter.