Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Jag känner igen mig i era berättelser men jag bröt inte utan det fick fortgå ett par år till. Drack i min ensamhet, sårade, familj och vänner. Höll en "perfekt" fasad utåt och det höll på att gå helt åt h-vete.
Så det enda jag vill säga är att ta all hjälp ni kan få. Om det är detta forum, AA-grupper, vårdcentral eller terapeuter avgör ni ju själva. Det är svårt att bryta den mentala besattheten på egen hand. Fortsätt skriv och ventilera.
Styrkekramar!❤

Jag har samma problem. Jag vet inte varför. Bara blivit en vana som är svår att bryta. Min vana har blivit stt dricka vin när jag lagsr mat. Älskar matlagning och mysiga kvällar med vin. Jag kan inte längre hålla mig till helgerna utan blir uttråkad om jag inte dricker. Hjärnan har glömt bort att roligt utan alkohol. Man måste lära om hjärnan!!! Men vet inte hur jag ska bryta när jag vill ha vin. Sen kommer morgonångesten av dåligt samvete. Sen dricker man igen till kvällen. Helt sjukt!!!

Är det någon som vet varför man dricker? Vi tror vi har massa anledningar, trött, ledsen, glad, fira etc. Vi vill inte, får ångest, känner oss dåliga. Men vi gör det ändå! Den lilla alkohol djävulen styr vårt beteende, det gäller att vara hård mot henne. Mota bort, förr eller senare, snarast senare, har man styrkan/verktyget att vinna. Men kampen är tuff. All styrka till dig.

Vad bra att du hittat hit och startat en tråd. Ibland tar det tid innan en tråd får fart, många har redan läst och många känner säkerligen igen sig.

Du har bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor därför att de får allt mer negativa konsekvenser och ett första steg är just insikt. Precis som du beskriver: "Jag vet inte varför jag dricker! Jag vill inte ens det!" Att gå med här är ytterligare steg mot förändring. Klokt!

Jag hoppas andra erfarenheter här inne kan vara hjälpsamma för dig nu. Fortsätt gärna skriv om hur det går för dig och hur dina tankar går.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Nej det är inte lätt, mannen fick stroke för ett år sedan, rullstol och afasi. Svårt att bara tänkte mig själ då. Varit gifta i 40 år, då går man bara ut genom dörren. Vad gäller alkoholen är jag sällan full men ofta småpottig. Ska sträva efter att dricka måttligt max 2 dagar i veckan så småningom. Men nu gäller 0 tolerans tills vidare.

Som flera andra här har sagt! 8 dagar är bra! Men! Man hinner glömma hur det är att vara bakis! Tänk om man kunde komma ihåg det!! Du undrar om det är svårt? Ja! Det är ju det! Konsten är att påminna sig själv hela tiden! Så tänker jag själv göra! Hitta det sätt som passar dig bäst men ge inte upp!! Det går att leva utan alkohol!! Vi får hjälpas åt!!

Funderar lite på din situation. Du ska fixa allt skriver du. Deltidsvårdare? Är det så det måste vara eller något du valt? Och om det är något du valt, orkar du? Du kanske måste se om ditt "eget hus". Du kanske måste välja dig själv eller hitta en modell som fungerar. För det funkar ju inte så bra nu att du släcker eländet med alkohol.
Och jsg förstår mycket väl både dina val och din känsla när du hör någon smygdricka... inte lätt nånstans!

Sisyfos. Svårt dock att höra mannen smygdricka vin nu när vi inte tar vår sedvanliga vidare på helgen. Försöker se det som hans problem men lilla a spöket gör sig påmind.

Bra jobbat!
Samla nykta dagar nu och starta direkt igen om det går på tok.
Det kan vara lite knackigt, men min uppfattning är att det blir lättare och lättare med fler nyktra dagar i bagaget.

En månad. Nu på banan igen sedan en vecka. Motstog inköp både fredag och lördag fast jag passerade systemet.
Försöker en vecka till.

Det går aldrig att jämför olika människor problem. Pengar är så klart bra att ha men blir inte lycklig på insidan av dem. Mitt råd är att gå och prata med psykolog/kurator och reda ut vad det som gör att du hatar livet! Det första steget har du redan tagit! Du skrev här!! Skriv gärna igen närhelst du känner behov av det! Lycka till!

Trötthet eller "dåsighet" som det står i FASS är en vanlig biverkning av antabus. Det är alltid bra att ta upp alla biverkningar med den mottagning som har skrivit ut antabus åt dig.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej! Jag tycker verkligen inte att du ska skämmas och nedvärdera dig själv. Jag tänker däremot att det säger någonting när man behöver fly mellan varven. Har själv gjort och gör det fortfarande.Det är superbra att du reflekterat över din alkoholkonsumtion. Någonting saknas dock för dig som du kanske inte är medveten om. Mitt råd är att gå och prata med psykolog/kurator. Det är en god investering i sig själv! Tack för att du delade med dig och tro mig! Vi är många som är i samma situation som du! Skriv gärna igen och berätta hur det går!!

Så klart du vill fly om du tror du måste platsa i ett "fack" Berätta gärna mer om hur du har det!

Vad skulle hända om du på fantasiplanet släpper dig fri? Vad håller dig tillbaka?

Läser era inlägg i tråden och känner igen mig så mycket. När jag väl börjar dricka kan jag inte sluta. After work med jobbet igår och nu sitter jag här på framför datorn rejält bakfull och fylld av ångest. Och jag är så besviken på mig själv att jag inte klarar att hantera spriten. Vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att dricka måttligt, 2-3 öl, och sedan sluta. Men jag klarar det helt enkelt inte. Om alkohol finns i närheten, då dricker jag helt enkelt. Har ändå karaktärsstyrkan att inte köpa hem alkohol eftersom jag vet att jag då dricker upp den. Men att dricka alkohol med måtta i sociala sammanhang klarar jag inte. Det är först på slutet det har gått upp för mig att jag har problem med alkoholen och att jag behöver göra något åt det. Inser att det är fåfängt att tro att jag kommer ändra mig och klara av att dricka i måttliga mängder. Era inlägg ger mig styrkan att försöka ta steget att helt sluta med alkoholen. Vill bli kvitt den ofrihet jag känner när alkoholen får grepp om mig.

Sänder en liten hälsning så här mitt i helgen. Hur går det för dig? Den värsta tiden kanske är precis nu, när du bestämt dig för att söka hjälp och kanske fortfarande känner ambivalens eller sorg över det du kan se dig tvungen att avstå ifrån. Väldigt bra att du har en tid redan på måndag! Kan du hålla ut fram tills dess tror du? Låta tankar som "sista chansen innan jag kanske måste ta farväl av detta" eller "kanske är jag inte så illa ute som jag trodde" ses med nyktra och skeptiska ögon. Det är bara den eventuella - jag skriver eventuella eftersom du ännu inte känner dig helt säker på om du är beroende eller inte - beroendepersonen i hjärnan som känner sig hotad och gör ett ryck för att du ska välja dennes väg istället.
Ångest och depression kan ju både vara en anledning till att man dricker, men också ett resultat av det. Och om du observerat att en viss medicin förvärrar suget men ändå har behov av medicin för att hantera vardagen finns det ju många andra alternativ att prova. Låter som man ska behandla båda dina problem samtidigt.
Lägga alla korten på bordet låter förnuftigt. Hoppas du träffat behandlare som du känner dig trygg med. Att släppa taget och låta en trygg och kunnig person leda dig i tillfrisknandet till en början, bara flyta med och följa en plan ni gjort upp tillsammans kanske kan minska din ångest något. Hopp om hjälp hjälper lika mycket som hjälpen i sig.
Har du personer i din närhet att luta dig emot mellan behandlingstillfällena också?
Om suget kommer idag, kan du tänka dig att skriva här innan du ger efter för det?
Styrkekram!❤️

kan nån säga om man blir trött av dom jätte trött ett ärlig svar

Välkommen hit grov35. Du mår fruktansvärt dåligt och skrev och berättade här på forumet, helt rätt. Det ger oss chansen här att ge dig stöd. Att må så dåligt att man inte vill leva är fruktansvärt. Även om det kanske känns omöjligt att ta in kan det vara en ide att försöka påminna sig om att självmordstankar förändrar sig över tid. Just nu mår du såhär, det kommer att bli bättre även om det inte känns så just nu och det finns hjälp att få.

Jag uppfattar av ditt inlägg att du druckit alkohol när du skrev alkohol påverkar känslor och tankar på ibland helt oberäkneliga sätt. Om man har självmordstankar så kan de förstärkas av alkohol. Spärrar släpper och mer rationella argument förlorar sin kraft och känslor får större utrymme. Därför kan det vara extra viktigt att prata med någon om hur man mår.

Frågan är vad du själv vill ha för stöd där du befinner dig just nu?

Det går att ringa 112 och be att få prata med en präst mellan 21-06,
Nationella hjälplinjen 020 22 00 60 mellan 13-22 alla dagar, det är kostnadsfritt och anonymt.
Vill man uppsöka närmaste psykiatriska mottagning kan man googla på akutpsykiatri+ kommunens namn för att hitta rätt.

Skriv gärna här och berätta för oss hur du mår och vad du behöver för stöd!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Jag skriver här för att jag måste berätta, jag lever ensam, tar hand om mig själv, jobbar inte och jförsöker verkligen att inte gå ner mig.
Levde i en relation och blev medberoende, nu dricker jag ungefär varannan dag två vinare.
Alla har övergivit mig och i måndags träffade jag en psykiater för förtidspension och var tvungen att ta emot skiten.
Ledsen ensam och arg och det vanliga sjäkvmordstankarna.

Men min styrka är att jag ber till änglarna och ljusa väsen att beskydda från självmord, lugnet och friden som kommer gör att jag kan fortsätta vidare.
Det är en fruktansvärd handling och tar hårt på på andra, jag blev drabbad genom en vän för länge sedan iväg det går aldrig att prata med henne igen.
Gör inte det!
Det går aldrig att göra ogjort.
Vi är älskade som vi är!

Vi ser er. Rop på hjälp via forumet. Fortsätt skriva!
Läs inläggen. Vi är många som vid tillfällen i livet tänkt som ni. Vi är flera här inne som varit utan hopp, känt självförakt, ursäktat vår blotta existens. Många här som ändå på något sätt hittat kraft att fortsätta leva, tagit upp striden med beroendet genom den livskraft som finns i alla människor.
Att ropa på hjälp vittnar om den livskraften. Den finns. Och det finns hjälp att få. Inlägg ovan från Alkoholhjälpen ger lite vägledning.
Och ingen behöver be om ursäkt för sin desperation.
Med hopp om styrka att gå vidare..❤️./AlkoDHyperD

Välkommen hit! :)

Känner igen mig i dig :) Själv är jag 33, ensamstående och frockandet var som fitt..förr bara helger, sen även vardagar.. Hade också en spärr när barnen var här så det blev några folköl när de lagt sig ibland, men de egna veckorna när jag var ensam blev bara värre och värre..

Jag har slutat nu. Damp i botten i mitt mående och drack kolossalt för två veckor sedan och kände bara att jag inte orkar leva såhär.. Förstod att jag verkligen tappat kontrollen över drickandet och förstod inte hur jag skulle orka/klara av att sluta om jag inte fick hjälp.. Drog in alla, föräldrar, arbetsgivare, vänner.. Nu nykter snart två veckor och inget sug alls ännu : Jag har fått massor av stöd och jag ser det som att jag fått en ny chans i livet att hitta mig själv, må bra, vara en bättre mamma och helt enkelt hitta ett nytt liv, en annan typ av liv där alkohol inte längre är med..! :)

Det kommer säkert vara upp och nedgångar men jag är ändå så glad för inget kan bli värre än att jag skulle fortsatt dricka för det hade lett till garanterad katastrof :)

Bra att du hittat hit! :) Kram!

jag kommer ta livet av mig för allt gå åt helvete och har fått panikångest min exfru har ljugut för mig över 1 år 30 månader jag klara ej av att skriva här fy har hamnad så mycket så mycket om arkohol förlåt alla här jag ork inte ska ta tableter och sprit nu förlåt att jag skriver här:(

Tack för era inlägg! Nej jag har inte barnen hos mig denna veckan, då har jag fortfarande ngn slags spärr och dricker knappt inte när de är här. Fick ett litet återfall i går men ska försöka kämpa mig igenom hela helgen utan alkohol. Sedan ska jag till mitt andra möte på beroende centret på måndag. Känns skönt att äntligen få hjälp och börja inse att man har problem. Nonchalerat och skammen har varit så stor så länge så på ngt sätt är det skönt att lägga alla korten på bordet och börja bearbeta detta problem.

Varmt Välkommen till forumet!

Även om din story är lång skriv ner den iaf.

Vi läser. Den är bra att gå tillbaks till för att läsa själv
och för andra forum vänner för att lära känna
dig lite mer, hur just din problematik ser ut ...

Men Varmt Hej igen från mig.

MM