Senaste kommentarerna i forumet

Hej Karin,

Jag hoppas du har ett skönt och avslappnande jul- och nyårsfirande!

Du skriver mycket om det här med att ta några glas, lära dig hantera det på ett bra sätt. Det är fint såklart om det fungerar. Men jag har svårt att förstå det riktigt, eller i alla fall från mitt perspektiv... jag vet att jag vill bli full när jag dricker (heh, och även ofta när jag inte dircker) och även om jag ofta har kunnat hålla mig till ett par glas, så är det nästan alltid jobbigt, jag har behövt vara fokuserad på att nu är det två glas/två öl som gäller - jag har inte kunnat vara riktigt avslappnad och njuta av stunden. Jag har t o m valt bort alkoholfria öl för att det ändå känns "för nära".

Jag kan givetvis inte säga vilka vägar som fungerar för dig, men det kanske kan vara en idé att överväga att inte dricka ens ett par glas, för att inte sätta dig själv i jobbiga situationer? I alla fall under en tid.

Hur som helst är det inspirerande att läsa din tråd. Du kämpar på - starkt! God jul (i efterskott) och gott nytt år! Kramar

Jepp då sitter man här " något berusad men glasklar ändå" julaftonen är avklarad dock inte nyktert men utan skandaler och barnen är nöjda tack o lov, plus frugan.

Undrar ändå varför är ja vaken? när dom andra gått i säng ? Enkelt svar är och kanske de ändå svar ja får jag är alkoholist.!!!

... liknar ngt min doktor och jag samtalade om nyligen, nämligen om skamkänsla - att där finns ett glapp mellan den man vill vara, kanske tror sig vara, och den man i själva verket framstår som. Alltså en skillnad mellan jagideal och verkligt jag. Som skillnaden mellan självkänsla och självförtroende, där det senare är den ytligare bilden av en själv, till skillnad från självkänslan som är stabilare grundad i personligheten. För att lindra skammen över denna diskrepans kan det hända att man flyr till missbruk i olika former i syftet att förneka och försköna verkligheten. Därav också känslan av att vara en bluff.

.

Jag läser! Du borde skriva. Jag jobbar på förlag. Du kan skriva en bok. Du är värdefull! Vi finns här!!!

Trevligt att du var inne i "min" tråd och hälsade på.
vänligen
Ikaros

Nästan lite creepy med flaskan som din man hittade
med tanke din mardröm du hade för någon vecka sedan...

Fast nu skriver jag kanske i fel tråd?
Ber om ursäkt för det.

God Jul

Blev full i måndags. Kom hem ordentligt, men hade noll konsekvenstänk den kvällen så bara att vara glad över att jag hade turen på min sida.
Drack sedan en flaska vin i onsdags. Skulle ta något glas bara, men sen fanns det inget stopp så drack upp hela framför tvn.
Nu väntar julsemester med föräldrar, syskon och syskonbarn och jag vilar tryggt i att jag inte kommer bli full mer under 2016.
Sedan blir det nya tag. Ska lägga undan tankarna på mitt problem under julen då jag som sagt vet att jag inte kommer bli berusad i den miljön. Sedan är det dock dags att tänka på saken igen.

God jul och tack för att ni finns. Ni har hjälpt mig så otroligt mycket under hösten och vintern.

Hej! Väldigt fin och personligt text! Jag tycker absolut inte att du knäpp på något sätt utan däremot klok som fått upp ögonen för att du behöver hitta andra sätt att hantera ditt välbefinnande på. Tror du skulle ha mycket nytt av att gå och prata med någon! Få andra infallsvinklar. Det finns både för och nackdelar med alkohol och det låter som om nackdelarna börjar ge sig till känna. Du är ung och har så mycket bra framför dig i livet. Tror på dig och din förmåga att ta kloka beslut som är bra för dig. Avslutningsvis kan jag säga att även jag som snart är 50 dricker för att få känna ruset men det kommer alltid en bitter smak efteråt! Håller tummarna för dig!

Där man dricker som du gör sker förändringar i hjärnan. Du kan kanske uppnå lugn under en period. Men nästa gång behöver du mer för att få lugnet. Och till slut kan alkoholen bara ge dig ett litet lyft upp ur ångesten för att därefter avta helt.
Medvetslösheten är då befriaren men här lurar demonerna
Till slut delirium tremens det veritabla helvetet som obehandlat för femte person leder till döden.
Du är inne på en mycket farlig resa särskilt eftersom du blandar med tabletter.

Hör av dig när du blivit nykter.
Vänligen
Ikaros

Tack för ditt inlägg.Jag blir smickrad av den uppskattning du ger mig. Uppskattning är något som jag önskar men samtidigt har jag svårt att ta det. "Tänk om hon får reda på vem jag verkligen är..."

Den halvtomma flaska du hade i skåpet var det en reserv? Men den hade legat där länge? Och du har inta varit påverkad? Ett samtal med din make kan nog reda ut det.

Det är sant att ärlighet och nykterhet hänger i hop. Men när det gäller alkohol kan man inte lita på alkoholister. Och det av den enkla anledningen att alkoholisten ljuger för sig själv när det kommer till alkohol. Samtidigt behöver vi stöd och tillit från omgivningen för att lyckas bli nyktra! Jag menar att detta är ett faktum som både alkoholisten och medberoende måste förhålla sig till. Det kanske vore bra om din man kunde förstå detta?
Din gömda halvtomma flaska är ett exempel på hur snedvridet vi kan agera och det vore illa om den tilläts förstöra tilliten som är viktig för dig i arbetet för nykterhet.

Existentiell hälsa är jag inte bekant med men jag kanske kan ana vad det handlar om. Jag har läst en del av Kirkegaard, Camus och Sartre vilka är existentialister.

vänligen
Ikaros

Glömde skriva att jag bara läst några minuter...fortsätter med hela.

Hej ! tycker i stort som du,livet är för mycket problem,tristess....vanligt svenssonliv som jag inte vill leva.Har själv ångest ,oro för annan person,mmmm...MVH

Utifrån det du berättar har du det extra tufft just nu. Du skriver att du vill dricka och ta tabletter och att den önskan kanske kan provocera någon. Jag vet inte. Vad jag vet är att det väcker en stark oro i mig och kanske i andra. Du är naturligt vis oroad själv det är därför du har sökt hjälp.

Här på forumet händer ibland att vi redigerar inlägg som är skrivna under påverkan, vi gör det för att vi av erfarenhet har lärt att saker sagda/skrivna under påverkan sällan blir hjälpsamma. För den som skriver och för den som läser. Du längtar efter att må bättre och jag hoppas att du fortsätter skriva här och kanske kan finna stöd i andras berättelser när du inte har druckit. Här inne är du inte ensam.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag sitter hemma nu, sjukskriven och dricker vin. Det låter kanske sorgligt men jag mår bra av det. Jag vill blanda tabletter och dricka, det ger mig ett lugn. Jag vill inte vara vanliga jag och jag vill slippa ångesten och alkoholen är då min bästa vän. Kanske inte just alkoholen i sig, utan ruset. Jag är en sann rusjägare och har svårt att se hur jag skulle må bra utan det. Jag kanske låter dum, korkad. Provocerar någon. Jag vet inte. Jag har svårt att hålla isär tankar och verklighet men just nu så mår jag okej. Snart kommer ruset och räddar mig, som så många gånger förut och plötsligt är jag inte längre ensam

Hej
Jag har regelbundet under flera år gått på beroendeklinik. Det hjälpte mig trots att jag inte är ständigt beroende, Jag dricker i perioder Jag tycker du skall svälja benämningen och gå tid. Om inte annat för att se vad de kan erbjuda. Det är en möjlighet.
vänligen IKaros

Hej Ikaros - nu har jag läst igenom hela din tråd och hjärtat skuttar till när jag ser dig referera till mig...Ja, det blir en smula självcentrerat när man skriver här om sin kamp men vi är så mycket mer lika än olika och i detta finner jag en stor tröst. "Det som är botten i mig är botten också i en annan" Jag har tänkt som du - att jag nu inte bara sviker mina anhöriga och mig själv utan också ni här inne som valt att följa mig. Jag tar aldrig andra människor för givna och försöker vara mån om vad jag sänder ut till andra. Igår hände mig en fruktansvärt omskakande sak - min man hittade en gömd tomflaska i mitt skåp. Den har legat där länge och jag har hällt ur mer ur flaskan än jag druckit men det spelar nu ingen roll - min mans besvikelse över sitt fasansfyllda fynd var värre än en knytnäve i ansiktet. Skammen och självföraktet sköljde över mig och min man tyckte att jag verkligen skulle skämmas över besvikelse jag serverat honom. Känner mig skakig fortfarande - trots att jag samtidigt sitter här och hanterar svåra ärenden på jobbet, handleder arbetskamrater och ger kloka råd. Ärlighet och nykterhet hänger ihop, oärlighet och självförakt likaså. Jag har som du också gott självförtroende för det allra mesta, inget som förstås har kommit gratis utan efter hårt och envist arbete med mig själv. Nu kräver nykterheten detsamma av mig - hårt och envist arbete. Jag kan vara rädd när jag tänker framåt - hur kommer livet se ut när det gäller alkohol? Men så avbryter jag dessa tankar och tvingar mig in tillbaka i nuet igen. Och här och nu väljer jag som du - nykterhet. Tycker så mycket om ditt språk och din klokskap och önskar dig fortsatt styrka att hålla fast vid nykterheten. Jag önskar mig och oss alla här inne detsamma.
Om andlighet bör vi också fortsätta fundera, vi kan återkomma till det en annan dag. Är du bekant med begreppet Existentiell hälsa? WHO har åtta intressanta punkter om vår hälsa i ett helhetsperspektiv. Jag tror inte på nyårslöften och är föga intresserad av julklappar men om det är något jag ändå önskar att jag vill ge mig själv de nya dagar som kommer så är det mer av det som ingår i vår existentiella hälsa. Det tänker jag är att ha fokus på ett gott och värdigt liv med ärlighet och medmänsklig närvaro.
MVH Skamsen

En önskan att vara som andra?
För syns skull alltså. Det är vad jag tror. Kanske också för att ta udden av en helt naturlig blyghet.
Det är inte värt risken enligt mig.

Jag klarade det, det gjorde jag. Jag blev erbjuden att läggas in men sa att jag ville åka hem. Det är ändå något med friheten att kunna välja om man vill dö eller inte, som man inte alls skulle kunna göra i samma utsträckning om man var inlagd. Jag testade positivt för THC och mina alkoholvanor kom på tal. Fick en remiss till någon beroendeklinik men det känns så olustigt. Inte är väl jag beroende? Inte fysiskt i alla fall. Jag ser inte alkoholen som ett problem, jag ser det som en lösning när varken samtal eller mediciner fungerar. Kanske blir det bättre nu, det återstår att se. Kanske måste jag helt sluta att dricka alkohol under min tillfrisknadsperiod? Jag vet inte. Jag vet bara att mina stora problem i grund och botten inte ligger i alkoholen. Alkoholen har bara blivit ett filter jag kan ta på mig när jag inte orkar leva i den dystra vardagen.

Det är ganska många här på forumet som försöker eller önskar att dricka måttligt. Jag förstår inte poängen med det eftersom när jag dricker vill jag bli rejält påverkad.
Alltså en fråga är till er som önskar dricka måttligt. VARFÖR vill ni det??
vänligen
Ikaros

även om det dröjer innan du får komma in till läkaren.
Skriv och läs här så länge så går tiden fort.

Sitter du ensam eller är någon med dig?

Kramar om

MM

Hej Talgoxen
Skönt att du är tillbaks här på forumet. Nu när du kommit så långt att du sitter i väntrummet är det viktigt att härda ut. Detta kan vara en vändpunkt för dig.
Ändå ångesten finns men andas lugnt och vänta. Undvik om det går att gå tillbaks till det egna mörkret. Du är en värdefull människa talgoxen. En känslig, värdefull individ som har mycket att ge när du tagit dig ut ur mörkret.
vänligen
Ikaros

Ta all hjälp du kan få! Det kommer bli bra om du får rätt hjälp. Vi är fler som undrat hur du mår. Kämpa på fina du ❤️

Längesen jag skrev här men lever, det gör jag. Sitter i skrivande stund i ett väntrum på psykiatrimottagn. någonstans i Sverige. Fick en remiss hit och har väntat i lite mer än två timmar nu. Långa timmar. Väntans tider är jobbiga tider men det kan det vara värt? Får jah inte hjälp nu så vet jag inte hur jag ska klara mig. Jag har tagit ett par steg framåt och sedan milslånga steg bakåt igen. Jag har omslutit mig i mitt eget mörker där jag trivs skrämmande bra. Eller trivs och trivs, det är tryggt och stilla där men ångesten mår mig alldeles för lätt. Det är jag mot ångesten, mot mina demoner som skrattar åt mig och säger att jag är värdelös, att det inte finns någonting fint med mig, att ingenting någonsin kommer att bli bättre och just nu har demonerna ett försprång som tycks omöjligt att komma ifatt. Åtminstone inte utan hjälp och det är hjälp jag kommit för att få.
Hur länge ska jag sitta här egentligen och vänta? Jag vet inte och det gör mig orolig och stressad. Ångesten ges utrymme till att livnära sig på ovissheten. Jag väntar max en timme till, sedan går jag. Att äntligen få hjälp var inte som jag trodde att det skulle vara- att få hjälp fast ändå vara ensammast i världen, bli hjälpt men på något sätt ändå inte. Kanske överlever jag inte om jag går hem, kanske orkar jag inte sitta kvar hur länge som helst. Jag vet inte, vet mest ingenting. Allt är med andra ord precis som vanligt, fast ändå inte. Ingenting är som vanligt egentligen, förutom ångesten, som alltid finns kvar.

Hej Mira
Jag lider med dig, eftersom det verkar som du tar alkohol som medicin. Det djävulska med alkoholen är att den till en början verkar lugnande och det snabbt. Sedan tar alkoholen över. Du blir beroende och måste ha alkohol därför att du mår dåligt av, just det, alkohol. Vägen till alkoholismen ser ofta så ut. Och den vägen har du slagit in på men du är bara i början varför du inte behöver hamna i det helvetet. OM du slutar ta alkohol som medicin.
Alltså en gammal (72 år) alkoholist med över 50 års erfarenhet råder dig till att sluta dricka och det NU.

Jag är övertygad om att du i stället skall ta psykiatrisk hjälp. Eftersom du har sertralin har du förmodligen fått någon diagnos. Men nöj dig inte med detta, Försök genom din läkare få en remiss till psykiatrin. Jag vet att det finns hjälp du kan få där.
Följ detta Forum och lycka till.

vänligen
Ikaros