Senaste kommentarerna i forumet

Hej och välkommen.

Det är massa som skriver härinne som är väldigt unga.
Vilket är bra. Jag önskar att jag hade fattat när jag var 23,
kunnat ordna upp allt redan då. Fan vad mitt liv hade sett
annorlunda ut idag om jag hade stoppat i tid.

Nu kan jag inte skruva tillbaks tiden utan bara klappa dig
på axeln och säga till dig att - var glad att du tar hjälp nu
och inte om 30 år. Du har ju kommit till en bra insikt
och det är ju att alkoholen tar för stor plats i ditt liv.

Aldrig för sent att ta hjälp men ju tidigare desto bättre.

Varmt välkommen.

Jag har lärt mig en hel del i den här tråden. Jag har också ett förflutet med återkommande episoder med okontrollerat drickande. Då blir jag vansinnigt berusad. Jag blir djupt ångerfull och gråter hejdlöst. Jag har försökt hålla mig till en bestämd mängd. De senaste fredagarna har jag sedan gått ner på kvarterets pizzeria och tagit två öl till. Efter det är hela lördagen förstörd. Det fina är att jag får avsmak för alkohol efter en praktfylla.

I fredags hände det som aldrig får hända. Jag hade min dotter (16). Hon skulle sticka direkt från skolan och komma hem ca 23. Då hade jag ju gott om tid för mat och några öl i köket och en flaska vin till maten - mysigt! Senare gick jag till pizzerian och drack mer öl. Efter det stötte jag på min alkoholiserade granne och följde med in i hans lägenhet. Naturligtvis bjöd han på mer. Timmarna gick och när jag kom hem till lägenheten hade hon stuckit till sin mamma. Tillsammans hade de ringt flera av mina vänner för att fråga efter mig. Så otroligt pinsamt. Lördagen var helt förstörd och jag fick ringa runt till mina kompisar i bakfyllan och förklara. Min dotter kom tillbaka till mig igen på lördagen. Hon sa till mig att jag aldrig får göra så igen. Jag hoppas det inte blir så. Jag vill dricka sällan (max 1-2 ggr/v) och aldrig mer få minnesluckor och en bakfulla som ibland sitter i två dygn.

heter "Vill förändra mitt liv", finns under, Förändra sitt drickande.
Trevligt om du hittar dig.
kram

Härligt med nio dagar! Var hittar jag din tråd så att jag kan följa din resa?

Jag sitter här bakis, och konstaterar för femtielfte gången att alkisens våta dröm om att kunna dricka som vanligt folk inte är något annat än just en dröm. Det finns naturligtvis en och annan som fixar det, men hela det här forumet dryper av samma infantila önskan. (Inklusive min egen)
Chansen är minimal att jag eller du klarar det, i ditt fall har du dessutom en tuff resa framför dig med vårdnadstvist.
Skulle du trycka av en revolver med ett skott i magasinet? Naturligtvis inte. Då är konsekvenserna så uppenbara. Att fortsätta dricka har betydligt sämre odds, men inte lika tydliga konsekvenser. Så då trycker man glatt på avtryckaren. Även om slutresultatet kan bli lika dåligt. Om oändligt mycket långsammare.
Här sitter jag alltså och är snusförnuftig. Snusförnuftig och bakis. Nog är alkoholen en konstig kamrat. Och med sådana vänner behöver man inga fiender.

Tack för att du frågar. Jo jag mår bra, är på min dag 9 och är nog mer beslutsam än jag någonsin varit. Det här kommer
jag att klara. Men så klart har också jag svåra stunder. Men inte så svåra så att jag inte klarar det.
kram

Det blir nu vita dagar fram till fredag då jag ska på en AW.
Hur går det för dig Gunda?

Hej! Känner igen mig så väl i din berättelse Jonna. Jag är lite drygt 30, lever själv med ett barn på 3 år. Har haft en jobbig tid med barnets pappa, en fruktansvärt jobbig och destruktiv relation. Jag bor i en stad där jag inte känner så många och blir mycket ensam. Gillar att träna men svårt att sticka ut och springa när suget kommer utan barnvakt. Ska precis påbörja en vårdnadstvist mot barnets pappa vilket är fruktansvärt jobbigt. Har sårat och skrämt mitt barn många gånger på grund av alkoholen. Vill sluta eller dricka måttligt men vet inte vad jag ska göra istället. Det blir min " glädje" , avkoppling från att bara arbeta eller mamma dag ut och dag in. Har hållit på såhär i några år nu. Kan lätt dricka 3-4 glas vin varje dag. Hur ska jag göra? Har ett bra liv på ytan. Bra jobb, socialt kompetent och en fin lägenhet. Vill vara en bra mamma och behålla min hälsa. Behöver verkligen hjälp!

Hur går det för dig?
kram

Jamen så är det såklart. Har ju själv varit följare under lång tid innan jag fattade beslut. Fint att du snappar själva grundproblematiken eller hur man nu ska uttrycka det. Läser, tränar m m gör man ju hursom. Det är, som du säger, det där lilla extra man är ute efter. Det är ju t o m så att fallskärm och dykning går bort :) Vi är ju till syvende och sist väldigt kreativa personer som valt alkohol istället. Jan Malmsjö sprang maraton i NY när han var 50. Nått sånt kanske skulle trigga en kreativ själ. Kram

Hej
Jag är en perioddrickare med långt mellan intensiva fyllor. Funderingar jag får när jag läser det du skriver är:
Tar du återställare? Dricker du i så fall i flera dagar? Får du minnesluckor? Får du sug, det vill säga känner du ibland att du måste dricka?
Vänligen Ikaros

Håller med dig Kotten, ibland undrar man det är tomt på folk o bara en själv som skriver. Vet dock att väldigt många läser men inte skriver så mycket kommentarer förrän någon undrar varför det är så dålig respons och om det man skriver är ointressant? Då brukar det rassla till i inkorgen har jag sett.
Vill bara säga att din tråd följer jag med glädje och jag känner givetvis igen mig i allt du skriver.
Mycket tänkvärt med " Vad gör man istället?"
Ju längre nykter desto mer brinner det i mig att hitta nya vägar o intressen att odla. Har ibland upplevt att mitt liv då ter sig helt ointressant med träning, tv, matlagning, jobb och renovering av hus. Söker verkligen då efter något jag brinner för, du vet så där som man tycker bara nördar kan brinna för. Snöa in på någon nischad, speciell grej och veta allt om den. Lite som ett missbruk, beroende.
Äh, jag vet i tusan.
Svårt är det i vilket fall som helst.
Kram
Hilding

Hej Nikki!

Oj, så jag känner igen mig i det du skriver. Det finns inget lagom i mig, det är allt eller inget!

Jag hade också alkoholdebut tidigt, blev extremt mycket festande mellan 17-21 år. Jag skulle alltid vara kvar till sist, alltid minnesluckor, alltid fullast, alltid mest party, däckade aldrig, fortsatte alltid! Dagen efter ÅNGEST!

Såhär har det fortsatt hela livet. Dricker kanske inte så ofta, men när jag väl gör det så går det alltid överstyr. Känner heller inget sug eller så när jag går förbi systemet. Antingen ska det drickas eller inte drickas alls.

Tänker också likadant om inbillning. Jag kanske inte alls har något problem, jag överdriver, vill jag bara ha uppmärksamhet? Samma känsla hade jag under min depression, blir som att jag hamnar i nån sorts konstig bubbla typ, där jag inte vet vad som är och vad som inte är.

Som sagt, jag känner igen mig i typ allt du skriver vilket känns skönt. Skönt att veta att det finns fler som känner likadant! Tack för att du delar med dig. Hoppas det går bra för dig!

Och Ikaros, tack för dina fina ord! Hjälper mycket att bara veta stt det finns nån som vet och kan komma med tankeställare och tips.

Rörigtdet blev. Men det känns så skönt att jag hittat hit!

Jag har tyvärr inga tips då mina problem ser exakt likadana ut! Mitt enda tips är att inte festa men hur kul är det?! Jag försöker undvika de just nu iaf. Klarar inte av ångesten dagen efter.
Skriv gärna med hur dina alkoholvanor ser ut och hur du ska förbättra dom :)

Skönt att se att du har haft en trevlig helg och klarade prövningen i stimmig miljö :). Klapp på axeln och va nöjd med dig själv :)

Heja dig, blir glad av dina rader. Stor kram!

Födelsedagskalas för en släkting idag. Mycket folk och stimmigt och därmed en prövning. Drack ett glas bubbel och ett glas rött till lunch och tog sedan en tur i butiker. Kom tillbaka igen och drack två glas bubbel innan jag lekte med släktens barn en stund och sedan en promenad. Tillbaka inne drack jag två glas rött och nu ligger jag i sängen med en bok och ska snart sova.
Utspridd över dagen så kände jag aldrig av alkoholen utan har kunnat njuta av den istället.
Tack för att ni finns.

Härligt, och i morgon vaknar du utan ångest och bakfylla.
Lika gör jag, vi åt räkor och en god sallad med alkoholfritt vin, nu en ostbricka med god ost och alkoholfria vinet.
Jag är glad för oss, i morgon mår vi bra!!!

Stod emot suget att köpa vin på tåget och under middagen ikväll valde alla alkoholfritt. Ville faktiskt inte vara den enda som drack vin så tog in en Cola. Ligger i soffan nu och konstaterar att det blev en fin dag ändå :)

Trögt forum men kanske väljer man andra sidor att kommunicera på.
Lycka till med än de val som väljs. Kram

Det du skriver om bipoläritet och alkohol stämmer till stora stycken på mig. Särskilt den depressiva fasen och att alkohol inte blir så viktigt. Tursamt nog är den maniska fasen inte så intensiv hos mig som den du beskriver men den finns där. Du har verkligen fått mig att begrunda något. Jag är däremot testad för bipolär sjukdom men inte fått diagnosen.
Ikaros

Jag fungerar också så där; långa perioder är det lätt att vara nykter. Dock på lite andra grunder, möjligtvis (eller kanske på exakt samma).

Jag har bipolär sjukdom, och när jag går in i en mani har jag hittills aldrig kunnat låta bli alkoholen. Jag tappar ändå kontrollen när det gäller så mycket annat då, så det blir liksom en sak bland många. Alla konsekvenser spelar mindre roll. Jag är ändå den enda som fattar någonting i hela världen, så det är ändå skit samma. Alla är idioter och jag är universums drottning. Min superhjärna löser världsproblem och vardagsproblem om vart annat i en åttafilig motorväg med fri hastighet. Huvudet fullkomligt spinner av alla tankar till slut och jag får panik av att inte kunna stänga av.

Det enda som hjälper är alkoholen. Den skärmar av - gör mig trögare, långsammare och en del av alla tankespåren stängs ner.

Sen kommer depressionen. Jag får ångest över allt dumt jag gjorde under manin. Då kommer också alkoholen väl till pass. Jag försöker glömma så mycket jag behöver för att hitta energin till att vilja leva igen.

Depressionen går över efter en tid. Då slutar jag oftast dricka helt. Och oavsett hur mycket alkohol som finns omkring mig går det bra. Det är som att det inte längre berör just mig.

När man som jag vansinnesdricker efter långa uppehåll blir det svårare och svårare att återvända till livet. Skammen biter sig fast i själen och rädslan för att denna gång kanske inte kunna återvända till livet biter sig fast. Trots att det nu är mer än en månad sedan jag lämnade avgiftningen kommer ångesten i vågor. Men jag glädjer mig ändå åt att ha stunder av relativ klarsyn. Känner mig rörd av den värme och förståelse jag mötet här på alkoholhjälpen.

Ja detta om mig, lycka till alla ni andra som kämpar. Till er som för en daglig kamp mot alkoholen vill jag säga att jag varit inne i den fasen också. Ge inte upp och kom ihåg att framtiden kommer en dag i sänder. Är du nykter i morgon är det din framtid.
Ikaros

Nu åker jag hem från min mini AW, jättetrevligt var det. Mitt sällskap frågade om en till drink och hade nog kunnat hålla på längre, men jag vet att ja inte skulle klara av att jobba imorgon isf och tackade nej.
Tänk att mitt förnuft funkar nu men så sällan när de är samma situation när de är helg?
Som du säger så förlorar man nog en hel del vänner när man håller på som man gör, och inte vågar be om ursäkt för sitt beteende. Detta är jättesorgligt och man borde vårda om sina relationer, ist för att klippa banden.
Låter som du har en trevlig helg framför dig :)

Kul med AW och att du känner att det går bra.
Imorse hörde en nära kollega av sig och berättade att hon behövde sjukanmäla sig för att hon var så bakis. När jag såg att jag svarade henne förstående (jag är alltså såklart inte hennes chef) och varmt så tänkte jag att hej, varför duckar jag alltid när jag skäms istället för att skamset bara säga som det är? Om jag inte dömer henne så hoppas jag att andra inte skulle döma mina stedsteg så hårt heller. Ändå klipper jag hellre med folk jag skäms inför än att skriva "Gud så onykter jag blev igår, jag ber om ursäkt om det gick ut över dig".
Imorgon ska jag åka tåg norrut för att hälsa på min familj, vi ska ut och äta på kvällen men det kommer bli max ett glas vin. Finns ingen oro att det kommer bli mer då jag ska leka med mina syskonbarn.