Senaste kommentarerna i forumet

@Sture2018 Hej låter som ditt drickande får jobbiga konsekvenser & att du använder A som tröst,stöd & Medecin.Vi är många här inne som har haft det som du.Tycker att du ska testa självhjälpsprogrammet som du finner under stöd här på forumet.Läs inlägg härinne.Fundera på hur du vill ha det framöver.Dricka måttligt/Sluta dricka helt?Du behöver inte bestämma det nu.En sak som är bra är att skippa A under en period.Lycka till!Och vi är många härinne att bolla känslor,verktyg,strategier & erfarenheter med.Tillsammans blir vi starkare!

Hej alla,
Haft riskbruk nästan hela livet. Uppvuxen med mycket alkohol och började dricka när jag var 20 år. Jag å min dåvarande sambo, nu ex man umgicks mycket med min syster och hennes man plus flera par. Våra sammankomster handlade alltid i för mycket alkohol, dock efter barnen lagt sig när vi alla fått barn.
Höll på att tappa båda barnen, en katastrof snitt 10 veckor för tidigt å en akutsnitt efter utgången tid pga inga hjärtslag.
Varit med om trauman som liten, skilsmässa, min pappa gick bort 69 år ung å året efter fick min då 14 årige son typ diabetes 1. Varit utbränd 3 gånger och nyligen gjort en arbetsskadeanmälan om exkludering och kränkning på tidigare arbetsplats. Å nu väntar jag på besked om jag har bröstcancer. Försöker sluta röka.
Alltid har det funnits något i mitt liv som gör att jag inte mår så bra å dricker för mycket. Just nu arbetslös å ensamstående, ungdomarna flyttat till annan ort. Dricker 1-2 gånger i veckan ca 6-8 öl å ibland 6 öl å något glas vin. Ligger på 0,29 direkt efter sommaren. När det är fest å jag umgås med vänner blir det oftast för mycket. Brutit, revben, nyckelben å spräckt ögonbryn när det blivit för mycket dricka. Benen bör inte å ramlar.
Några råd hur jag ska hantera det hela?

@kat1980
Såg inte ditt inlägg förrän nu.
Du har inte alls konstig eller sjuk i huvet.
Vi alla här har varit där.
Jag drack också innan frukost och i min ensamhet.
Det går att bryta detta.
Läs o skriv här.
Ta hand om dig❤️🥰

Tack broder, jag kanske borde göra det. Lite soppigt just nu dock :)

@alletalle Hur går det för dig?♥️

@Sunyata loggade visst in på ett gammalt konto 😔, varit medlem i 5 år! Då förstår du..
FruFröberg och Kat1980 är samma alias!

@Ninnis
Hur går det? Hör går det skit..

@Sunyata
Det går skit.. värre än nånsin! Nu kan jag på riktigt säga att jag drabbats av alkoholdjävulen.. jag har ingen kontroll längre 😢

@Johanna_N jag är ganska nynykter jag med så jag kommer väl ihåg hur mina eftermiddags och kvällsrutiner såg ut, precis som du beskriver hade jag en inbyggd vana och ibland var det så att jag knappt hann ta av mig skorna innan jag hällde upp mitt glas, efter en ”jobbig” dag och oftast hemma då.

Jag har fått så mycket hjälp här på AH - att hitta ett forum där så många (och som du säger, anonyma) människor har förståelse och delar med sig av sina erfarenheter har gjort att jag förstått vi inte är ensamma i denna kamp. Att läsa om andras insikter gjorde mig så nyfiken, jag tänker alltid att kunde alla vi bli hamna här på AH (pga våra dåliga ”vanor”) kan alla vi tillfriskna, det finns det bevis för här i forumet, det går alltså. Kunde en så kan vi alla :)

Det allra viktigaste är att låta bli det första glaset, ge sig själv en chans och sen börjar vi införa nya vanor. Vi tar en dag i taget och jag hoppas verkligen att du forsätter hänga här med oss.

Jag har min tråd under ”Vara alkoholfri” – har varit helt manisk här i forumet (känns det som 😃)i drygt 3 månader och sakta men säkert börjar jag landa i mitt nya nyktra jag.

Du förtjänar att må bättre och vi kan ta ta kontroll över våra liv. Vi hjälps åt på vägen och här är du bland vänner ❤️

Ha en bra dag 🤗

@B.Å Tack! 😉 jag känner mig välkomnad och omgiven av mycket omtanke, pepp och genuin vilja till dialog. Även om forumet är anonymt och digitalt så känner jag så mycket värme. Tack för att du bidrar till det. Dag 3 känns bitterljuvt. En intensiv jobbdag till ända och suget sitter i. Tänker att jag inte ska hem och öppna en flaska i ren reflex. Konstigt hur jag byggt in rutiner i att göra saker utan eftertanke. Det är som en inbyggd rutin att komma hem och ta det där glaset 😔 ikväll ska jag stå emot. Träningen blir en lång promenad. Passet hann jag tyvärr inte till pga jobb. Hur har din resa sett ut? Finns den och ta del av i forumet? Känner mig inte modig men dina ord stärker.

Trevlig kväll och tack för ditt svar 🤗

Hej @Johanna_N

Vill bara önska dig välkommen till forumet och säga att jag hejar på dig. Dag tre redan 🌟 och du verkar vara redo att börja en mycket spännande resa.

Att göra sig av med alkoholen och upptäcka nya sidor hos sig själv är så häftigt och stort - du är modig och det ska bli roligt att följa din resa 🤗

Ha en fin tisdag.

@Se klart godmorgon och tack för ditt svar. Helt klart är att jag ser att det är flera i forumet som varit aktivt medverkande en längre tid 😉 jag medger att det kändes gott och vakna idag med en klar hjärna. Känner mig alert och utvilad. Jag drömde konstigt men minns inte drömmen. Blev varm och svettig. Är det av alkohol månntro? Vet inte men ska hålla ut idag. Träning efter jobbet får det bli. Jag har identifierat att flaskan ligger nära till hands kvällstid när tristessen gör sig påmind. Lever själv och kvällarna känns långa ibland. Hög igenkänning på det du skriver om hjärnan och film samt planer.

Forumet är bäst- ingen protest. Nej men vi har många som har forumet och vänner här att tacka för så mycket- alltså ÅR av stöd och pepp, flams och allvar. Att ha fått vara en del av det, förpliktigar och vi är många som vill ”pay it forward”.
Imorrn är det dag 3 för dig, det fixar du lätt! Glädjs åt smått som känns bra med att vara nykter, man får samla på sånt, spara till motigare dagar.
Alla blir för övrigt tjocka av alkohol, ibland sätter det sig runt midjan och kroppen- ibland som en tröghet i hjärnan. Man blir lite korkad, glömmer slutet på filmen, vad var det vi bestämde om lördag? Lite klarare blir sinnet rätt snabbt, väldigt skönt! Heja dig och dagarna framåt 🤗

Jag är gärna med och kämpar med dig Lina! Här hjälps vi alla åt i vått och torrt !
Kämpa o kram

@Se klart åh tack för att du vidgar mitt perspektiv. Jag är 45 år och ser på min kropp att allt drickande lite i taget hunnit sätta sig i kroppen 🥺 jag ser svullen ut och midjan är större än innan. Mitt drickande har ännu inte gett konsekvenser men jag tänker mycket på det och oroar mig för att det kommer göra det om jag inte sätter stopp för mig själv. Jag har pratat med enstaka vänner om mitt riskmissbruk för ett år sen när jag sökte hjälp och de lyssnade men tror inte att de riktigt förstår eftersom jag kontrollerat mig i sällskap. Jag förstår ju att dricka ensam är ett varningstecken i sig. En dag i taget. Idag är det dag 2 utan alkohol. Jag har inget mål just nu men vill gärna stå emot för att se hur det påverkar mig. Tack för pepp och omtanke. Finns verkligen mycket gott och lärorikt i detta forum. Jag är tacksam för att hittat hit ⭐️

@paniken tusen tack för ditt svar. Jag ska erkänna att jag gärna hade tagit ett glas ikväll. Men valde träning istället 😉 det känns bra. Alkoholfri dag nummer 2. Jag kommer hänga kvar härinne. Känns som helt rätt forum och få stöd inom. Tack för pepp och uppmuntran 🤗

Jag tycker inte du ska tänka på vad det skulle innebära att utesluta alkohol för alltid- det är alldeles för tidigt, och helt omöjligt att greppa. En dag i taget gäller. Sen ska du vara glad över att du är uppmärksam kring dig själv, och har tillit till din inre röst som faktiskt larmar att något inte stämmer.
Min larmade många år och jag tog den inte på allvar- och frågade jag mina vänner så hade jag ju ABSOLUT inga problem, ”kolla på x eller y, där är det problem”.
Det finns tusen sätt att fästa blicken där den inte gör så mycket nytta.
Du skriver inget om huruvida alkoholen har några konsekvenser för dig? Kanske något att fundera på? Vad man inte gör- för att man dricker istället? Eller så är umgänget så inriktat på drickande socialt att man kanske upplever att man har fullt upp. Du ser, man kan gå runt detta problem tusen varv och grubbla. Men jag tror på handling, och att ta ett rejält avbrott och se hur du påverkas av det.
Inget farligt kommer att hända, här finns massor att lära om man vill det.
Och 2 flaskor är inte ”nog” för mycket - det är mycket för en ung kropp, kvinnor tål alkohol sämre om du inte väger som en riktigt stor man.
Jag önskar dig lycka till, och om du bara ska komma ihåg en sak av detta mitt babbel- så är det en dag i taget. En trolleriformel! Kram

@Johanna_N Välkommen hit , ett steg i rätt riktning . Här inne finns mycket hjälp och stöd att få om du hänger kvar och ger det en chans. En dag i taget gäller ju för oss alla , lycka till 🌸

@Se klart Stort tack för ditt svar 😊 det känns tröstrikt att ha hittat detta forum. Jag känner mig mindre ensam efter all läsning. Jag lever själv men har fmailj runt mig. Syskon, Föräldrar. Jag känner i nuläget att jag inte vill dela med mig av min resa till de på grund av att jag involverade de när jag tog hjälp på beroendemottagning, varför jag nu känner ett stort misslyckande till att inte kunna lyckas i detta. På gott och ont så önskar jag att jag inte va så medveten om min egen situation. Ca ett år efter att jag sökte hjälp är jag återigen på väg att halka snett, det känns sorgligt och lite skrämmande. Det finns missbruk i släkten och jag våndas av tanken att jag har beroendegenen så hårt i mig att jag kanske behöver utesluta alkohol helt och hållet med allt vad det innebär. Jag vet ju att det finns massvis med fördelar men just nu känner jag mig som ett undantag som inte fungerar som andra. Jag lyssnar aktivt på poddar sen en tid tillbaka och när jag hör andras berättelser så tänker jag att där befinner jag mig inte.. Hjärnan är bra vriden. Tack för att du är rak och tydlig, 2 flaskor är nog för mycket. Jag ska ta dina kloka råd till mig. En period utan alkohol och se hur det känns. Just nu får det bli en dag i taget. Tack för att du svarat mig 😊

Hej,
Medömkan finns väldigt lite av härinne, så du har kommit helt rätt. 😊
Jag vet inte om man måste veta varför man dricker för mycket- för att ta tag i problemet. För några av oss börjar resan just i att det är för mycket. Ibland i perioder för att följas av mer modesta perioder. Därefter perioder med mer alkohol, drag i nödbromsar.
Många av oss här som har valt att bli helt nyktra, har snarare backat från stupets kant, och när man kommit en bit därifrån- börjat fundera och reflektera kring ”varför”.
Det finns ingen rätt eller fel ordning för den processen. En bra start- om man funderar i dina banor och även ser en acceleration i drickande samt hur mycket man tål (2 flaskor vin är mycket) är att ta en paus på tre månader, för att därefter utvärdera.
Parallellt kan det vara hjälpsamt att lyssna på poddar, läsa böcker, helt enkelt lära sig mer om hur alkohol påverkar oss.
Vet inte om du har familj, men de kan var bra ”mätare” om man vågar fråga!
Välkommen hit 🤗

Hej allesammans! Jag vet inte riktigt vad jag gör just nu. Sträcker ut en hand i detta forum med all anonymitet och ber kanske om hjälp. Eller så söker jag svar. Svar som jag själv inte hittar inom mig. Kort bakgrund - jag har i perioder i itt liv druckit för mkt, när det var som mest, gick det 3 boxar med rödvin i veckan. Jag sökte hjälp 2023 via beroendemottagning, började provtagning, fick läkemedlet Naltrexon och drack mindre. Läkemedlet fungerade och suget avtog. Var utan alkohol i en månad och totalt gick jag på mottagningen i ca sex månader. Vad hände efter det? Jo drickandet va och har alltid varit under kontroll men toleransen har sitigt och jag dricker oftare och mer igen, men inte uppe på de nivåer som tidigare. Nu till mitt dilemma. Jag förstår inte varför jag dricker, men vill inte vara utan heller. Jag dricker både i sällskap men även ensam. Jag känner en ängslighet att jag kommer att "tappa greppet" och vill inte äventyra mitt jobb eller mina relationer yrkesmässigt eller privat. Nu vet jag inte hur jag ska ta ett "omtag". Jag funderar mycket på om jag är missbrukare eller om jag försöker hitta fel och brister i mig själv. Skapa en ängslan som eventuellt inte finns. Igår drack jag två flaskor vin och jag mår inte så gott idag, vilket jag förstås har mig själv och skylla för. Jag söker ingen medömkan. Jag läser allt jag kommer över i detta forum och funderar mycket på vad är mitt egentliga problem egentligen. Dricker jag för att självmedicinera, stoppa tankar? Jag dricker inte för att sova och har inte heller något traumatiskt i livet som hänt på sistone. Vad är hönan och vad är ägget och hur kommer man fram till det? Jag har sökt efter terapi men den vägen verkar svår och nästintill omöjlig via vården. Jag är inte tillräckligt icke fungerande, åtminstone just nu. Har ni andra liknande erfarenheter? Har ni vänt er till vården för terapi/samtal? Tack till dig som läst. Jag är tacksam för alla forum som finns tillgängliga härinne ✨

Fast vårat utgångsläge är kanske annorlunda, Jag kan inte dricka bland folk pga en adhd diagnos som gör att jag blir nästintill odräglig, men jävligt rolig! Vilket på senare år gjort att jag inte utsätter mig för det. Ensamstående med barn på heltid och ett arbete som kräver 110% energi och närvaro vilket ibland leder till att avkoppling sker i hemmet eller via träning. Smyger inte, gömmer inte ( nu börjat dock ), aldrig bakfull nästintill, tål ingenting utan blir påverkad av 1 glas vin

Men är det något fel i detta då? Gör typ precis samma. Att inte bli full och göra bort sig har väl med mognad och förstånd att göra, tänker jag ? Det påverkar inte arbete, körkort eller barn. Är det fel då?

@xyz23 Jag ber om ursäkt om det jag skrev var otydligt, håller med om att det är viktigt att uttrycka sig korrekt i den här frågan! Vi delar bilden av att många läkare gör det undantag från anmälningsplikten som de har rätt att göra enligt Transportstyrelsens regler (https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/korkort/trafikmedicin/la…). Särskilt när patienten följer vårdplanen. Däremot vet varken vi eller du vad vårdgivaren i det här enskilda fallet har för lokala rutiner i frågan. Eftersom ett förhöjt PEth-värde i sig faktiskt skulle kunna leda till en anmälan till Transportstyrelsen måste vi på Alkoholhjälpen försöka ge tips och råd som vi tror kan hjälpa personen oavsett hur läkaren hanterar anmälningsplikten.

Du skriver själv om att du blivit hjälpt av att tänka att det är en möjlighet istället för en risk, klokt. Har du funderat på att starta en egen tråd och berätta om din resa? Tror att dina erfarenheter skulle kunna vara hjälpsamma för många!

Vid en utvärdering av en stor population (mer än 100 000) patienter visade deras PEth-resultat att ~25% av analyserna låg i intervallet 0,3-5,0 och detta var dessutom lokalt i sydsverige. Tillämpa det på hela landet och samtliga inblandade instanser skulle gå på knäna om hela den kategorin svenskar skulle mista sina körkort och starta en omfattande serie av harvande med TS, och det skulle de säkert till stor del göra om läkarna ansåg att de har plikt att rapportera dem. Jag har inte läst att just detta skulle vara ett särskilt stort etiskt problem för våra läkare utan mera hur man som läkare överhuvudtaget ska propsa på, och förklara, en förestående PEth-analys om ärendet inte har tagits upp från patienthåll - speciellt då patienten söker för en annan åkomma än alkohol.

Man kan utnyttja risken att verkligen förlora sitt körkort om ens läkare bedömer en som ett lost case som en fördel och möjlighet; ta denna reella risk som incitament till att klara ut de alkoprobem du har.
-Se det som en möjlighet, pappa, sa mina vuxna döttrar till mig då jag insåg fakta angående TS sedan jag hade sökt vård, och det har jag gjort, sett risken som en möjlighet, det har jag försökt göra.

Varför skulle en läkare ens behöva göra ett undantag om patienten följer hens vårdplan om inget legalt ärende föreligger - det fattar jag inte. Viktigt att vi uttrycker oss korrekt här, Kristoffer, speciellt du från admin ;)

Nu är jag ju lekman, det ska erkännas, dock en analyserande sådan, så skulle någon här på forumet ha ytterligare information ber jag er att ge oss den.