Senaste kommentarerna i forumet

Var på väg att lämna tråden och allt. Glömde läsa ditt inlägg.
Kan det vara så att det finns "lite" hopp...

Nu är det inte inte roligt. Skall en ingefärsdryck kunna rädda detta...

C

Carl,

Ibland känns allt helt hopplöst. Tro mig. Har varit där själv.
Det finns så enormt mycket hjälp att få i detta land om man bara vågar be om det.

Skriv på tråden om du vill ha kontakt så löser vi detta på något sätt.

M

Det tar emot. Fått så bra stöd här på forumet men nu är det tyvärr slut.

Orkar inte längre. orkar inte alla uppdrag, alla krav från familj och arbete när jag mår så dåligt.

Tack för den här tiden. Jag hoppas ni andra finner den styrka inte jag gjorde,,,

//C

Själv har jag lurat mig att tro att det inte finns några problem..ett glas kan jag väl unna mig som alla andra. Vara normal. Precis som många andra här på forumet inser jag efter senaste fyllan att det behöver bli en ändring.
Vi får stötta varandra här på forumet, skriva och läsa varandras trådar för att bli hjälpta att komma ihåg varför det inte funkar att dricka.

Sorry, skulle skapa ny "tråd" o klampade in på din!

Lev väl!

Men som sagt jag ska bli mycket bättre och jag hoppas du klarar av det,bara skriva när du vill om du behöver stöttning
Kramiz till dig

Jag dricker max en gång i månaden eller mer sällan än det.
Jag kommer säkert ta något glas vin någongång men jag kommer inte att göra det när det är fest ute för det verkar jag inte klara av tyvärr jag kan inte riktigt säga nej till allt festande.

Hej och välkommen! Det låter som att du står inför eller mitt i en förändring gällande dina alkoholvanor. Fint att du hittat hit. När det kommer till medicinering av exempelvis sug så finns det mediciner som kan vara hjälpsamma samtidigt är det vanskligt att tala om dem generellt då det är mycket individuellt och svårt att veta vad som är lämpligt för just dig just nu. Hur ser möjligheten ut för dig att tala med en läkare om detta?

Roligt att du är nyfiken och öppen för flertalet vägar att nå dit du vill.

Fortsätt gärna läs och skriv här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej på dej Mållös!

Det var inte igår...tänk. Det har alltså passerat över två år sedan denna konversation/dialog/monolog fördes.
Jag skrev in mig här nu i dagarna eller rättare sagt, blev ny medlem här sedan jag otroligt länge funderar o tänkt på att dra ned på alkoholen eller faktiskt sluta helt ett tag bara för att vila hela systemet, lever, hjärna från alkohol, socker etc.

Passar på att anmäla mig till KI:s screeningstester o gör dessa. Intressant men inget som jag inte stött på förut i frågor, fakta o tankeställningar. Känner att det är något som saknas i dessa tester/screeningsprov som upprepas ofta men kan inte sätta fingret på vad det kan vara.
Jag är bekymrad över min hälsa. Jag googlar o läser allt om belöningssystem, efter en längre period med medvetet val ta hand om mig bättre angående stress. Går på otaliga föreläsningar, Mindfulness, börjar träna så smått, tar mig tid att börja sakta ändra i kosten, mindre kolhydrater o mindre socker.. Jag tänker ständigt på alkohol. O jag försöker att dra ned. Det går, bitvis. Dricker inte lika ofta i veckan. Men! Jag är otroligt lättpåverkad o går igång direkt om sambo eller ngn annan vill dricka ett glas eller två. Jag tycker jag har koll... Resultatet låter sig inte vänta på sig. Jag börjar sakta men säker gå ned i vikt. Kläderna växer o det känns plötsligt spännande att träna. Å visst har jag dragit ned på vinet!? Jul o nyår kommer, festligheter o ledighet i veckorna tre. Vin, sprit, godis, socker, ja tom coca cola rinner ned min hals o jag dövar min besvikelse att jag låter mig rasa nedför igen...det gick ju så bra... För mitt inre tänker jag: jomen detta ör ju bara nu, går jag upp i vikt kan jag ju börja med träning o diet igen.
Men alkoholen då?
Jag tar upp drickandet nästan med lika stark fart som innan jag drog ned, men nu dricker jag snabbare, men med mer intensitet.
Snabba klunkar, när ingen ser. I köket, i vin och spritförrådet i rummet bredvid vardagsrummet. Jag greppar det som finns närmast, fort, så att ingen märker. Jag är en djävul på att dölja, skramlar med olika grejor för att dölja ljudet eventuella klirr. Ingen märker eller? Så länge jag är så pass nykter o ännu inte påverkad har jag koll. Men det går oftast fort utför men då har jag förhoppningsvis redan hamnat i sängen o skall sova.. Eller hur blev det eg?
Dricker tills jag inte minns hur jag kom i säng...

Nu är jag är. Läser era intressanta berättelser o peppande men ändå allvarsamma råd. Nakna bekännelser som jag känner igen mig i.. Jag läser berättelse efter berättelse.. Det hjälper mig.
Jag tror jag känner suget, det brukar dyka upp en känsla av önskan av rus, bli berusad, upprymd.
Jag hejdar mig, läser vidare.
Byter sajt, läser om sockerberoende. Tror mig förstå detta mycket mer. Ja fan, socker är ett gissel, ett djävla skit som förstör oss människor. Ett steg fortare närmare döden!!

Eller?

Dagen efter samma sug, det dyker upp mellan 17-23. Det gjorde inte det förr på samma vis, nu är det tydligt. Det finns något i min mage, min skalle som viskar lockande ord om gyllene droppar...
Klockan tickar, timmarna går. Klockan passerar midnatt. Jag tror jag har klarat det!! Andra dygnet utan vin eller snabba beska droppar sprit bakom stängda dörrar..

Jag läser vidare era historier. Jag hamnar på någon som kallar sig Målös. Jag läser o läser o tycker att allt stämmer. Det stämmer väldigt mycket. Lite väl mycket, precis som det var min olycksalige dubbelkamrat.

Jag blir kall o blir väldigt illa till mods när jag läst hela tråden, att Mållös är ju jag! Jag inser att dessa ord är skrivna av mig för nästan exakt 2,5 år sedan!

Det har ju knappt hänt något!!!
Jag har ju fortsatt att dricka, ja ännu mer, ännu intensivare. Min toleranströskel har ökat, jag tål mycket mera. Det oroväckande är att jag egentligen inte har någon direkt allvarlig baksmälla.
Det är som kroppen är så van o huvudvärken har jag ju inte längre efter att jag börjat med blodtrycksmedicin. Ett mirakel!?

Helt jävla sjukt!!!!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara vara likgiltig.

Vad är detta som händer med mig? Jag håller ju på stt sakta nen säkert supa ned min kropp, bort min familj, jobb, hopp...

Skillnaden från 2,5 år sedan o idag är att jag idag förstår att jag stora problem med alkohol. Om jag inte gör något så är jag verkligen i en livssituation som ser så mycket värre ut än idag.

Seriöst, det känns som en evighet sen jag drack sist och det har bara passerat två dygn sen sist.
TVÅ DYGN!!!!
Hur 17 skall jag klara det!!!!

Men jag är trots detta, faktiskt nöjd att jag stått emot i två dygn trots att jag varit ledig utan vare sig jobb eller familjen i närheten...

Jag måste grunna på det här, å läsa vidare om hjärnan. Jag vill förstå, jag vill veta. Vad är det för kemisk obalans, hur ser den ut o varför?

Godnatt alla!

Ps: förresten. Varför skall man erkänna att man är en alkoholist på AA möte? Det är så destruktivt definitivt. MSN säger väl inte: jag är canser? Man har alkoholproblem. Jag vill inte vara alkoholist ännu mindre kallas för det. Det låter så förlegat o negativt, spm om inget går att förändras.. Å deras AA 12-stegs lista med formuleringar som oxå känns dom -80 tal. Nä det känns inget som jag vill dela. Man borde förnya o samtidsanpassad AA så att fler yngre o oliktänkande vill o vågar ta steget till AA som gör en massa fantastiska saker. Jag känner inte igen mig i deras teori.

Bra jobbat och helgen fixar du, nu är du stark.
Jag ser till att jag har saker att göra, det har hjälpt mig. Blir suget rejält, så gå in här och läs en stund. Hjälper mig och. Jag tänker jag är tokig som vill ha vin, som ställer till det för dessa underbara människorna.
Så kram och bra kämpat nu tar vi ett steg till

.....då har man hamnat på tvåsiffrigt, dag 11 och 2 nyktra helger i bagaget, f-n va jag är grym!! =) Mår så himla mycket bättre trots att det spökar lite ibland, men det känns som jag kan styra upp det iaf.
Tack till alla ni fina underbara kämpar som skriver till mig, det betyder massor <3
Nu är det ny vecka och min största utmaning består i att klara helgen som kommer då jag är ledig, men jag ser ljust på den saken och min önskan är att det ska gå bra såklart.

Idag är en bra dag, idag tar jag vara på dagen!

Kraft å kärlek till alla ni andra kämpar =)

...är bästa svaret. Och i mitt fall har det betytt dagligen med någon enstaka vit dag emellanåt, någon vecka - 10 dagar likaså men därefter återfall till vardagligt och ofta smusslande o i smyg.
Skammen när min make upptäckt mig går inte att beskriva med ord, när jag så blev så full att jag inte var kontaktbar för barn o make var detta sedan värre än allt jag tidigare varit med om. När jag i efterhand insåg vilket obehag jag utsatt mina barn för, ja då finns inte mycket stolthet kvar.
Så vi tar tag i detta nu, eller hur? Vill du dricka måttligt o tänker att du fixar det?
Jag gör inte det, nu har kag fått erkänna det för mig själv. Oavsett vad du väljer så ta hand om dig o de dina. Vi ska inte utsätta oss och våra kära för mer oro och ångest, livet blir så mycket obehag då.
Hoppas du får en bra måndag så starten på veckan känna ok!

Jo det känns fruktansvärt jobbigt med minnesluckor när jag inte kommer ihåg hur jag kom hem ens ?
Jag är så rädd att jag ska få någon prick på mig eller något nu.
Jag känner att jag klarar mig bättre utan alkohol,jag kan ta ett glas vin utan att fortsätta hälla i mig men jag tänker att det är bättre att bara inte dricka alls.
Hur ofta dricker du alkohol?

Oj så obehagligt för både dig och maken.
Att du börjat ifrågasätta och problematisera ang alkoholen är nog ett bra första steg. Minnesluckor är fruktansvärt obehagligt eller hur?
Jag är också förälskad i berusningen men det är en farlig kärlek för oss som saknar spärren, själv har jag nu tvingats inse att det inte går. Mitt sug är den där längtan efter själva berusningen.
Jag klev in som medlem här igår, ska vi följas åt? Jag tycker redan att det hjälper att både dela och ta del av allas berättelser här.
Så nu: En dag i taget, en vit dag i taget!

Strongt av dig & härligt kämpat. Ja visst är det en lite skrämmande känsla att börja lära känna sig själv, sitt nyktra "jag".... Vem är man egentligen som man har dämpat och drönkt med vin i alla år?! Jag tittar också mycket bak och det är så mycket skam som bubblar upp så man blir generad.
Men visst är det härligt att vakna och slippa se sitt fyllepluffs i spegeln och med hjärtslagen utanpå kroppen-)
Nu kör vi en vecka till nyktert! Helgen snart avklarad! Bravo

Att du klarat din första vecka. Mitt mål är att jag kan säga detsamma nästa helg...

...här med. Blev medlem idag och vill gärna hänga på.
Min dag 1 är avklarad och nya livsmottot är från o med nu just En dag i taget.
Vill så gärna klara det denna gång...

Svårt att argumentera emot ditt inlägg. Du har så himla rätt i allt du skriver.
Är så uppenbart att man funderar varför det kan vara så svårt att ta steget.

Tack för inlägget. Gav mig lite styrka att göra det jag redan vet jag borde gjort.

//C

Saz, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har länge velat bli medlem här men aldrig vågat ta steget. Jag har som du ett bra förhållande, bostadsrätt och bra utbildning och jobb. Så varför ska jag ha behovet av att dricka så mycket som jag gör? Jag har nu inte druckit på två veckor och det känns som om jag håller på vinner över suget att dricka. Som du dricker jag vin. Problemet är att jag inte slutar efter 2 glas utan jag sänker en hel flaska, eller två... Det har blivit ett helgbeteende där jag belönar mig själv och ger mig själv ursäkter att dricka "det är ju ändå fredag". Sist jag drack var jag bakis i 3 dagar. Det kändes hemskt. Jag blev på måndagen på jobbet påmind om att jag tappat kontrollen på fredagen. För vad? För att känna lite pirr i magen i en timme? Jag minns inte ens att jag drack så mycket, jag tappar kontrollen när jag dricker ibland och vaknar bakis. Det räcker för att man ska tänka att man har problem. Har bara tagit lång tid att förstår att jag faktiskt har alkoholproblem. Jag har fortfarande svårt att säga att jag är alkoholist, ursäktar mig med att jag "bara" dricker en gång i veckan. Jag satt precis och tänkte " lördag idag ett glas vin vore ju okej". Men det är inte okej, vill inte behöva dricka för att det är lördag. Jag kommer vakna extremt bakis och ha ångest. Inte minnas hur jag tvättat av mig sminket och tagit ut linserna. Om jag ens kommit ihåg att göra det. Jag har varit inne här och läst mycket och det har hjälpt mig otroligt. Känns som jag får ny styrka varje gång jag går in och läser om alla starka människor som kämpar. Jag önskar att jag kan hålla mig från alkoholen. Har många fester och semestrar planerade och vet att jag kanske kommer trilla dit igen. En dag i taget...

Fan att det skall vara så svårt.
Tar mig i kragen och lyckas faktiskt ta mig igenom de två-tre tunga dagarna av ångest och svett. Detta måste vara bland det värsta man kan gå igenom. Varför utsätter man sig för detta? Är 48h mardröm.
Hittar tillbaka till mig själv och börjar leverera bra ideér på jobbet igen. Sen tycker jag att jag är så jäkla bra att det skall firas lite. Ett glas är jag värd efter allt jag gjort denna dag...
Gör en bra dag till och firar lite mer osv. Sen tar det ca tre dagar till innan man är nere på ruta ett igen. Kan snart skriva en bok om hur detta fungerar.
Det som är lite positivt är att detta skett så pass många gånger att jag faktisk börjar inse att jag har riktiga problem. Jag är beroende av alkohol och kan med nöd och näppe ta mig ur det värsta om jag verkligen tvingar mig. Mao börjar det verkligen bli läge att berätta för de mina runtomkring. Phu så jobbigt.

Läst mycket om olika metoder och skall snart ta ett beslut. De behandlingar jag varit på har tyvärr inte fungerat för mig. Jag är egentligen en rätt svag människa just nu men mina gamla meriter räcker för att manipulera alla som försöker hjälpa mig just nu.
Jag funderar nu allvarligt på att ta en månad på http://thedrawingroom.se Man kan säga vad man vill om Robert Bohman men när jag träffade honom var det första gången jag faktiskt lyssnade och inte försökte ljuga. Jag gick inte i försvar eller manipulerade en enda gång. Jag erkände. Har aldrig hänt tidigare. Efter vårt möte förstod jag varför. Han är väldigt lik mig själv. Inte någon som skall tala om för mig hur det skall fungera utan någon som själv kunde relatera till problemen och som även kunde visa upp ett livsmönster som var likt mitt. Inte någon som gick hem kl 17 och bad mig återkomma dagen efter. Robert gav mig sitt mobilnummer och sa ring dygnet runt.

Hoppas att mina kollegor kommer förstå och ställa upp med lite bidrag. Har inte lyckats skrapa ihop hela avgiften själv. Är man om och kring sig skall det tydligen gå att få stöd för detta.

Finns sedan en sjukligt komisk del i detta. Jag jobbar till vardags med hotell och konferensanläggingar och får numera väldigt många förfrågningar om att starta behandlingshem. Vad svarar man på sådana frågor? Jag vet vad jag vill för andra och tror jag skulle kunna bidra men det går ju inte när man själv sitter i beroendet trots att jag säkert skulle kunna skapa 40 platser i Stockholm.

Det som är mest jobbigt och som jag funderar på hela dagarna är en av mina kompisar. Han är överläkare och jobbar med beroende i Stockholmsområdet.
Varannan helg sitter jag på middag med honom men vågar inte berätta. Säkert 1000 gånger som jag varit på väg att ringa honom men vågar inte. Vill inte förstöra varken hans eller vårt umgänges vänskap. Detta är riktig ångest. Ni som läser detta tänker så klart är du helt blåst? Har du en vän som verkligen kan hjälpa dig. Be honom om hjälp!! Hade jag brutit benet osv hade jag ringt direkt. Han kom tom förra sommaren över och sydde ihop min arm en kväll då jag strulat. Problemet är att om detta kommer upp till ytan kommer många av mina skador klassas som alkoholrelaterade. Många och mina konstiga investeringar kommer klassas som alkoholrelaterade osv.

I det vakuum jag lever just nu vågar jag inte be någon om hjälp. Jag som var så "tuff" en gång i tiden...

//C

Snällt av dej, du har ingen aning ??

Håller tummarna att det inte blir ytterligare komplikationer. Lycka till!

Det är bara jag som undrar när eländet försvinner . Han tog sista i söndags och. På onsdagen började. Benen o krångla.

Ja nu är han lugnare och skakar knappt. Han har varit uppe o traskat lite nyss. Nu vill han ha mat oxå tydligen

Jodå. Och då åker man in till akuten för vård. Men det är bra att han har ngn hos sig.