Senaste kommentarerna i forumet

Exakt så är det för mig med. Kan väl egentligen inte heller komma med så många tips eftersom jag är ny här men kanske man kan se det som början på något vettigt att man faktiskt registrerat ett konto här och är villig att göra något åt saken. Denna evigt återkommande ångest känns ju verkligen inte särskilt vettig iaf... Hejar på er!

Tror absolut det finns av alla sorter...
Å mer å mer börjar komma i å läsa och försöka mitt yttersta att förstå. Är långt långt kvar.

Men det är ingen lätt sjukdom Att drabbas av.
Min syn har alltid varit ilska å idioter (ursäkta)
Men tror att många med mig ser å jag försöker förändra att det är "bara" att sluta. Hur kan man välja att inte göra det, förlorar allt å ändå fortsätter.
Det är många i samhällets syn.

Kanske kommer jag å se helt annat på det en dag. Men försöker förstå......
Försöker lära mig för att förstå...
Om det hjälper mitt förhållande vet jag inte men tror att fler människor måste försöka kalla fall.
(Fast jag har en ilska i grunden som säger..."hur dum får man va?!)

Kram

Så kanske din bild på alkoholister kan förändras. Vi är också av alla sorter.

Här finns en massa mänskor som har alkoholproblem och inser det. Vad jag vet finns här inte en enda aktiv, som inte själv anser sig ha eller ha haft alkoholproblem. Må vara att de flesta som är här nu håller sig (mest) nyktra, men de flesta av oss har nog varit medvetna om våra problem långt före vi slutade dricka. Här finns också sådana vars livspartners inte tar deras problem på allvar, fast de själva kämpar med att sluta.

Och NEJ, man behöver inte "trösta" sig med alkohol, för att man har ett taskigt sexliv, för att ekonomi är dålig, för att man grälat med sin partner, eller för att någon stillsamt påpekar att man verkar ha problem med alkoholen!
Det finns faktiskt ANDRA mer effektiva sätt att lösa det på!

Det är sällan som den som dricker, anser att det är ett problem! De är väldigt duktiga på att lägga problemet i knäet på omgivningen (som enligt deras sätt att se ÄR problemet..)
Den som är beroende, har alltid tusen saker att skylla på för att få lov att dricka alkohol!
Att avstå, finns inte i deras värld.. De struntar visserligen i om andra inte dricker, men de vill själva dricka utan att någon lägger sig i, pekar på deras fyllebeteenden, etc..
INGEN av de människor jag känner(som definitvt kan klassas som alkoholister) erkänner för ett ögonblick att de har några problem..
De kan stå och blåneka att de druckit, trots tydlig alkoholdoft, sluddrig stämma och vinglande gång.. Nej inte ens om de ramlar omkull i sin berusning, så är de "fulla"..
Många har också en hel radda med "svepskäl" och bortförklaringar till sitt drickande (hörde en känd TV-kock, förklara sin rattfylla med att han varit på en vinmässa och provat vin.. hrmmm)
Ja, det finns dom som kommer att känna sig trampade på en massa tår, men det är så det ser ut. Det är den osminkade, o-inlindade sanningen!

Frågor behöver jag fråga mig. ALLA frågor.
Självklart kan inte jag Säga att han är så beroende el Inte men han har ett fruktansvärt taskig syn på alkoholen och vad den ska användas till å när å hur.

Att varje fredag och lördag "gömma" sig från familjen å dricka.
Att allt annat är tråkigt om han inte får dricka.
Jag vet å har lärt mig hur detta kan bli. Alltså tidigare blev han alltid full, för det mesta otrevlig.

Jag får mer å mer avsmak av honom när han dricker.
Nu mera börjar det va skönt att han håller sig i garaget, han är ändå bara sur å rastlös å stressad.

Min plan....läsa å lära mig först.
Prata med han om de möjligheter som finns.
För min del i första hand få mer kött på benen...

Varför är det viktigt för dig att sätta en etikett på din mans drickande? Förhoppningsvis är han inte beroende ännu utan har "bara" jäkligt taskiga alkoholvanor. Vad är din handlingsplan? Ser den olika ut om han är sjuk eller överkonsument? Om du har svårt för att nå fram till honom kanske du kan skriva brev till han. Själva ordet alkoholist har en sån negativ klang, jag kallar mig för det när jag sparkar på mig själv i självförakt, när jag mår som sämst kallar jag mig själv nedvärderande saker och alkis är ett av orden så jag tror att du ska undvika just detta ord om du vill nå fram till honom. Varför vill du att han drar ned/slutar med alkohol? Vad jag menar är vad vill du han ska göra istället för att hänga i garaget med ölen? Umgås mer med dig och barnen? Vilka konsekvenser får hans drickande? Älskar du honom mindre för varje fylla? Säg det i så fall till honom! Hur vill han att livet ska se ut om fem år? Ta dig en rejäl funderare på hur du vill leva. Eftersom ni varit ihop så länge har ni säkert redan lärt er att kompromissa. Jag är nyfiken på hur hans drickande får dig att må, min fd särbo dricker för mycket, och jag fick äckel känslor när han slafsade i sig maten, minns hans avtändande andedräkt. Vad som sved för honom var att han blev en mycket sämre älskare. Jag var slafsig och luktade illa också, men det blundade jag för, behövde inte förstärka min avsmak för mig själv då den redan var stor. Vill jag ha till en förändring måste jag börja med mig själv, att säga till sin partner att om du bara gör si eller så, så kommer allting bli bra, fungerar inte. Jag vet varför jag dricker, en flykt, från vad?, depression!, varför är jag deprimerad?, osv. Du känner säkert din man väldigt bra efter många år ihop, varför dricker han, fråga dig själv eller honom tills ni kommer fram till själva kärnan, självmedicinering är ett symptom på ngt annat. Jag är en medmänniska som svamlar utifrån mig, jag kan vara helt ute och cykla när det gäller dig, bara du vet svaren. Våga ställa obekväma frågor till dig själv. Kanske det är rätt skönt att han spenderar tid i garaget?! Är det sol ute eller inte, vädret är lika ambivalent som jag. Kramisar.

Är för feg

Jobbat över, kört direkt hem till killarna & frun. Hinner tända grillen & köra & handla korv& bröd. Sen börjas det! :- Sa jag nåt fel? Gjorde jag nåt fel? Vad e problemet?! Jag vet att jag e en alkis, men det betyder inte att jag e full alltid! Jag e väldigt ledsen att det blivit så här!, det spelar ingen roll om jag är nykter el inte längre. Jag e så fed up så jag bryr mej snart inte! jag känner bara att jag behöver mej själv, förlåt älskling men låt mig bara.vara ett litet tag.

*Lika bra att köpa en 3 liters vin, kan vi ha kvar till sen (blir nästan alltid slut)
*Kan inte bara dricka folköl på bastu kväll, vad ska de andra Säga. De vet ju då att du tvingat mig.
*"Det är ju bara folköl".
*Gömmer att han dricker
*Vägrar erkänna.
*Börjat bli mer å mer på vardagarna (även vid barnen hemma)
*Alltid om jag sover borta är han onykter/full
* jag har druckit mer för att han inte ska ha så mycket kvar
*köper gärna smuggelöl, billigt å mycket å 1.5 liter/2 liter öl. "Måste dricka hela fort annars blir de avslagen"
*häller i sig en 1/2 liters öl på nolltid. Han är ju bara "törstg"

Om jag bara skulle se på beteendet och inte volym hade jag nog reagerat tidigare.
Men det kryper sakta sakta över en....
Man blir mer å mer förlåtande ....

Så det beteende min sambo har till drickat, vare sig det är folköl, starköl, vin så är det absolut inte bra....den röda alkoholist lampan snurrar hiskeligt fort.
Å då på beetendet. .
Jag har inriktat mig mycket på mängden.???!!!

Jag vet att jag har alkoholproblem och det handlar om mitt beteende, inte om volym och frekvens. Min toleransnivå har alltid varit låg, en av förklaringarna till att vara bland de mest berusade på fester, förr blev jag salongsberusad på två glas vin, onykter på tre och full på en flaska vin. ( får mig att tänka på en flaska rött som alltid gör mig full men kan inte för stunden komma på vad den heter, jättegott är det, har jag redan efter tre vita veckor glömt, jag tar det som ett gott tecken, fast just nu saknar jag att stå där bland hyllorna i godisbutiken och välja ut något riktigt gott). Tappade visst tråden, vad jag skulle vilja förmedla till dig är att det är du som bestämmer vad som är för mycket. Läser jag på om vad som anses vara ett riskbruk så är både släkt och vänner i farozonen, men deras beteende är inte som mitt. Jag kan inte helt plötsligt ta en vit månad bara för att jag känner för det. Det kan många i min omgivning göra, sen så kan dom också sluta dricka innan de blir fulla. Det liksom säger stopp hos dem såsom det gör för mig när det gäller mat, jag kan inte äta mig proppmätt, det tar stopp i munnen. Däremot slutar jag inte att dricka A när det borde tuta upptaget. Försök att berätta för maken hur du tycker ert liv ska se ut angående alkohol. Alkoholmissbruk tär på kärleken och den kan ta slut, hoppas ni kan rädda den från att rinna ut. Åh vad det skulle smaka bra med lite go kärlek suckar jag drömmande.

Hej mr_x
Jag läser och försöker förstå.
Jag sitter på den andra sidan.
Och det jag kan säga att nånstans blir det mer å mer en vana. Jag har blivit sagt att det inte är så farligt, "bara" 1 el 2.....jo vad jag ser.
Tror på att barnen nånstans far illa, i längden. Fast pappan är check å glad....Men slut dan efter, måste vila. Orkar inget.
Nä inte otrevlig men ofta onykter å full eller trött.

Fortsätt skriv, vi är många som läser men kanske inte alltid skriver. Jag försöker duga in, vad händer och vad är det som gör att man väljer drickat istället för familjen.???

Varför är jag alltid syndabåcken?

Det som jag känner är att på en nivå är han "inte så farligt"( ka Vara min förnekelse)
Men jag vet att han är i oroväckande drickande.
Är han alkohlist el Inte? ?
Men ex på vår enda resa utomlans för ca 6 mån sen.... (jaa oroade mig redan innan)
Men alinclusive....
Första 4 dagarna gick ok....drack lagom el var typ salong berusad (från morgon)
Men de andra dagarna... drack mycket å gärna dubbelt. Varför beställa 1 öl man kan ju beställa dubbelt på en gång.
Att jag förstörde det roliga av att klaga på drickandet. Ligga själv i poolen å dricka är tydligen roligare.
Å till detta hör att våra två barn var med.
Å jag ska ju bara bråka. ....

Detta är vid vissa tillfällen.
"Jag kan ju inte vara nykter på bastukväll, de skulle de tro. Då vet de ju att du tvingar mig....är en kometer.

Men sjukt är det när man en helg blir förvånad att det inte dricks om än folköl.
För veckorna kan vara helt nyktra som om de kan vara folköl ibland starköl (om det finns hemma, får ofta tag i billigt)
Har sagt nej till det....
Men va faan är det min uppgift å hålla koll....Har man inte ett hum själv.????
Hmmmm. .....
Skulle vilja hitta nån som känner igen sig lite mer i ett mindre drickande som fast som ändå spårar ur..
Eller kanske är mycket men jag vill inte se????

Och jag förstår ditt resonemang.
För en alkoholist, så är "en öl" ibland lika med en 6-pack folkisar..
För min gubbe, är "ettpar öl" lika med 4 - 6 stycken 7,2or... + lite till om andan faller på..
Nog, eller lagom är det inte förän allt är urdrucket.. Han kan mycket väl påstå en kväll när han är "sugen" och har köpt hem inför helgen: Äsch, jag tar det här idag, så skippar jag allt imorgon..
Det där med "skippar" innebär i hans fall, att han åker till matbutiken när de öppnar klockan 8 eller senast halv 9 dan därpå och köper sig "några" pilsner.. Vilket kan betyda allt från en 6-pack folköl till en back lättöl...
Räkneförmågan och det logiska tänkandet har sedan länge försvunnit..
Vi går t.ex. aldrig ut och äter numera (eller vääääldigt sällan) För ska det vara vin till maten så tycker han att det inte ska knusslas med ett glas var, utan han beställer in en hel flaska på en gång.. Och sedan måste man ju någonting i baren innan man går hem...
Att han innan dess grundat med ett par öl innan vi överhuvudtaget gick ut "räknas inte" i hans värld.. Och så är det nog för de allra flesta..
Inte märker han heller att hans toleransnivå sjunkit drastiskt med åren.. Från att ha varit knappt salongsberusad på en hela vin, till att bli märkbart påstruken efter 2 - 3 folköl..
Fortsätt du att ventilera.. Jag har själv lärt mig en hel del genom att läsa.. (och blivit lite lugnare genom att skriva..)

Har en tråd där i medberoende.
Kände att om jag skriver här kanske nån kan hjälpa mig få en syn från andra sidan.
Vad föregår i huvet innan helgen, när helgen kommer."bara" folköl och vad det innebär ??
Vet personen om vad det innebär att ta 1 öl???? Som oftast å alltid blir många.
Nånting som kanske gör att man får en insyn...

Tragiska vad som till å med för mig blivit "normalt" . Inte att jag själv dricker så (typ aldrig nu mera, avskräckt vad alkoholen gör med människan)
Å tidigare som många beskriver att jag drack för att han skulle dricka mindre.....
Testat dricka mycket så han nästan inte fått nått (men nog har han reserver El grannar).

Tack för era tankar etanildrift och ett bättre liv.

Läs trådarna, för det finns många, många olika varianter på "beroende" och alkoholism.. Jag är själv medberoende och har varit farligt nära att fastna i en beroendeproblematik själv (mycket för att jag försökte minska min mans drickande genom att "hjälpa" honom att dricka ur..
Jodå.. han har alkoholproblem och då spelar det ingen roll om det är folköl eller brännvin..!

Jag är här för att jag själv har alkoholproblem men det du neskriver stämmer väldigt mycket in på både mig och mina föräldrar. Min mamma var medberoende till min pappa och jag tror att du måste ställ ett ultimatum: Sluta drick eller så lämnar jag dig. Du har säkert känslor för din man men låt inte drickandet styra ditt liv också

visst är han alkoholist och du har gjort helt rätt med din flytt innan det urartar helt !

Jag är i samma plan och kan inte svara ja el nej på mitt eget men skulle ändå kunna uttrycka att JA, han är alkohlist.
Svårt att se i sin egen värd men lättare i andras konstigt nog!

Inte druckit, känns bra

Låter himla jobbigt Emma. Jag är väldigt tacksam för att det inte finns något starkare än folköl i min närbutik. Känner som du att det är ohållbart på jobbet och att jag ofta presterar dåligt pga alkoholen. Kan berätta att jag istället för en vit period druckit ca var tredje dag nu sista tiden (fast i mindre mängder). Sommaren har alltid varit värst tycker jag. Försöker inbilla mig själv att det kommer bli lättare att avstå alkohol till hösten. Tror som du skammen att måttligt är svårare än avhållsamhet. Hur har det gått för dig Kvaddad?

Jag har själv inte testat , men kan du inte ringa alkohollinjen eller vad det heter? Där finns det alltid en person med liknande historia som kan ge råd.

Okej?! Ja e helt normal, bara det att jag förstått att jag har ett problem, känner att jag inte kan prataed någon, vet inte vad jag slå göra