Senaste kommentarerna i forumet

Okej! Ja e alkis!!men de betyder inte att jag e dum i huvudet! Spelar ingen roll om jag druckit el inte så e de alltid mitt fel om det skulle bara ngt.

Vill ha hjälp men vårdcentralen verkar inte förståitt problem

Jobbat som vanligt, inte regnat i dag! Fick pikar av frugan, att gräset inte var klippt, okej jag ska! Kan det bara få torka en dag bara? -Det ser för jävligt ut. Ja jag vet.klippte gräset, 1900 kvm 2 timmar, genomsvettig kommer jag in och anklagas för att ha druckit

Håller tummarna för dig! :)

Tack för din respons och det gläjer mig att det går åt rätt håll för dig.
Löpa linan ut och sluta helt tycker jag är helt rätt. Det ska jag ochså kämpa för

att du fått kontakt med beroendecentrum! :) Jag har successivt minskat mitt drickande det senaste året. Har gått allt längre tid mellan gångerna och oftast har det bara blivit en dag åt gången. Nu kände jag att jag ville löpa linan ut och sluta helt. Började därför med Antabus för att inte slippa fundera så mycket när suget väl slår till...Det verkar som om du haft ett dryckesmönster som liknar mitt...det "positiva" med det är väl att man slipper abstinens, men det psykologiska beroendet är ju ändå starkt....

Hej Macadi,

Tack för tipsen gällande medicinerna. Har tagit kontakt med beroende centrum i Stockholm på Riddarg 1. Ser fram emot att äntligen suga tag i det här.
Jag dricker inte heller varje dag det kan gå en vecka eller två mellan gångerna och det börjar alltid med att man dricker för mycket en kväll och för dämpa ångesten så fortsätter jag dagen efter och kanske även ytterliggare en dag. Jag jobbar samtidigt och kommer inte ihåg vad man lovat osv en riktigt hemsk känsla.

Hur har det gått för dig? hur länge har du varit nyckter?
Rickard

Bra att du tar tag i det nu! :)
Jag tar Antabus och tycker att det är skönt att slippa förhandla med mig själv - dricka eller inte dricka? Antabus dämpar inte suget men för mig funkar det bra. Har aldrig druckit varje dag, utan mer i perioder om 2-3 dagar på raken. Ofta kan det gå 1-2 veckor emellan. Våra alkoholproblem ser ju ofta lite olika ut. Det finns andra mediciner som fungerar så att de dämpar suget - t.ex. Naltrexon. Vissa har väldigt bra erfarenhet av dom. Har du någon plan för vart du tänk vända dig för att få hjälp?
Maria

Usch, känner igen mig i det där.

Fast Lunden.......det är ju måndag idag.....

Vet att frugan blir skitsur, skilsmässa snart om jag inte slutar.

Vill bara sluta, men jag kan ju inte.

Jag tappar också ofta kontrollen men känner igen mig i att jag kan dricka ett eller två glas vin hemma en fredag och vara nöjd med det. Men allt som oftast så blir det 4-5 öl trots att jag intalat mig att bara dricka två och verkligen trott på det. Senaste 3 månaderna har varit katastrof. Inte att det blir varje vecka men jag har inte kunnat sluta dricka när jag väl börjat förens jag är stupfull. Jag får också känslan av att sluta helt är enda lösningen.

Jag har inte så många tips att komma med då jag är i samma situation själv, det hade varit jag som skrivit ditt inlägg. Jag är inne på att sluta dricka helt i festliga sammanhang då det alltid (nästan) sårar ur och jag är kvar med ångest och självförakt.

Det är samma för mig. Jag dricker sällan kanske var tredje månad (fest) och när jag väl dricker så gör jag det all in och har ångest i flera dagar efteråt. Jag blir ett svin och tänker inte alls när jag dricker. Jag tror det för min del iaf har att göra med min dåliga självkänsla och att jag inte känner mig bekväm med att umgås med folk, för liksom du kan jag dricka måttligt i rätt sällskap.

Det är exakt samma för mig.
Jag känner hur det förstör mer och mer i mitt liv. Jag dricker så mycket och blir någon helt annan. Tappar relationer..
Nu har jag bestämt mig för att låta bli festandet på ett bra tag. Det håller ju inte.

Svårt det där med måttlighet. Jag drack inte på ett halvår efter att ha druckit alldeles för mycket under en period. Att inte dricka var egentligen inget problem (mer än att jag kände mig tråkig, isolerade mig och tröståt - inte hållbart). Nu dricker jag sedan ett år tillbaka och kunde inte vara måttlig särskilt länge, känner nu att drickandet eskalerar. Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är svårt att vara måttlig och att avhållsamhet nog faktiskt är lättare. Lycka till!

Hej, jag ar ny har. jag dricker absolut for mycket, vilket paverkar alla sidor av mitt liv. Jag har forlorat kontakten med nara vanner, fatt varningar pa jobbet med mera och fortfarande kan jag inte sluta dricka. Om jag har haft en dalig dag pa jobbet, for att jag var bakfull, sa kanner jag att jag maste dricka sa snart jag slutar jobbet for att jag har san fruktansvar angest. Bor utomlands dar alkohol finns att kopa i affaren dyngnet runt vilket inte hjalper. Jag vet vad jag maste gora och det ar att sluta dricka totalt men jag har forsokt och det gar inte, jag far sanna angestkanslor som jag vill dova med alkohol, Vet inte vad jag vill med den har posten annat att skriva av mig lite angest

Vi är väldigt många som självmedicinerat med alkohol. Alkoholen är en verkligt djävulsk medicin just för att den är så effektiv för stunden men har så starka biverkningar att allt bara blir sämre i längden.

Lycka till i din svåra situation. Hoppas du har hjälp och stöd någonstans.

Hej Anits!
Är med dej och håller både tummar och tår.
Du fixar detta!!
Har själv ett tremånadersmål ( till att börja med iaf) kanske kanvi följas åt.

Låter klokt det du skriver Stingo. Ska försöka ta mig i kragen nu och tänka tre månader utan a till att börja med. Vet inte hur jag ska kontrollera rastlösheten och ångesten som jag vet kommer att infinna sig redan om några dagar men jag får helt enkelt bita ihop. Har funderat en del på varför jag dricker så mycket oftare nu än tidigare och tror att jag har hittat orsaken. Jag vet att man inte kan skylla sitt missbruk på någon annan men jag har under de senaste åren dagligen blivit utsatt för psykisk (och ibland även fysisk) misshandel av min man vilket har sugit precis all energi ur mig. Jag är helt enkelt olycklig och söker tröst i alkoholen. Jag har bestämt mig för att lämna honom och han har lovat mig ett helvete - men jag tänker inte dränka mig i alkohol pga av det. Om jag får lite lugn och ro i mitt liv kanske jag kan återgå till att dricka någon gång ibland igen. Inte säkert att det funkar men det märker jag då. Nu är det nykterhet som gäller ett tag. Håll tummarna för att jag klarar det den här gången.

Jag tror du är inne på rätt spår nu. Det finska läkarsällskapet (Duodecim) nämner i en artikel att 3-6 månaders nykterhet är minsta möjliga paus för att bryta ett beroende. Själv var jag vit i ungefär ett halvt år och har nyttjat väldigt måttligt (några glas per månad) i snart 5 månader efter det. Det som har gått upp för mig under den här processen är att du inte kan dricka fritt om du är tvungen att dricka. Så länge det känns väldigt viktigt att kunna dricka så skall du låta bli. Först sen när du lika gärna kan vara utan, så kan du kanske, _kanske_ pröva att ta ett glas.

För att ge ett exempel, så hade jag gett mig själv ett löfte att vara helt vit fram till nyåret (5 månader). Hade jag då skaffat vin till nyårsfestandet och suttit och väntat på att äntligen få dricka igen, så hade loppet varit kört med det samma. Nu gick det i stället så att jag var nykter en månad till, av bara farten. Bara för att det inte fanns några egentliga orsaker att dricka i januari (och jag behövde inte skapa sådana). Det såg jag som ett tecken på att jag kan ha en chans till måttlighetsdrickande.

Tack för era svar och kloka ord! Är så glad att jag hittade detta forum :)

För att kunna dricka måttligt tror jag att ett längre uppehåll behövs först. Nu räknar jag bara dagarna tills nästa gång jag "får" dricka och det triggar alkoholsuget ännu mer. Har verkligen försökt hålla mig till mina nya regler men igår snubblade jag på mållinjen igen och drack upp allt jag skulle haft ikväll. Mådde riktigt dåligt när jag vaknade men trotsade illamåendet och tog mig till jobbet ändå. Precis som du skrev Lena är jag inte heller lika effektiv längre. Innan orkade jag ha det pedantstädat tack vare alkoholen, men nu blir jag ofta för trött och ger upp. Sen orkar jag ännu mindre nästa dag. Önskar jag kunde ta en vit period från midsommar till nyår och slippa all ångest. Håller med dig Celia om att man aldrig ångrar en vit dag :)

lätt att få med nån beroende som inte själv inser att den behöver hjälp. Testa : http://www.namndemansgarden.se/vara-enheter/stockholm/vuxna-oppenbehand… eller http://riddargatan1.se/ ............det finns fler om du kollar lite. Eller varför inte ringa AA och be att några därifrån försöker prata med din dotter ? Det finns många unga där som är i rätt ålder.
Kolla lite också på vad för hjälp ni anhöriga kan få, det är ju en familjesjukdom.