Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Tuttsi! Du började att skriva något om alkoholen här. Fortsätt gärna skriva och berätta mer om dina tankar!

@JohannaV Du kan ju ringa Alkohollinjen här som är anonym och höra om tips på hjälp som inte journalförs eller har nackdelar.
Och skriv och läs här, det hjälper mycket!
Fast bättre ha sin tråd på Vara alkoholfri om det är ditt mål. Många fler aktiva där. Lycka till hur som helst.😌❤️

Läs den här tråden https://alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/123574
Kanske kan du känna igen dig. Om inte är den rätt hoppfull.
Instämmer med att det är dags att ta tag i det, särskilt när du börjar märka att du inte längre gör saker som du trivs med och förut tyckte var roliga. Tråden jag länkade till visar att det funkar att vara nykter.
Du kan bli den du vill vara. Att vara nykter är inte lika med att vara tråkig. Du har börjat plugga, det är förändringens tid. Det går säkert att söka stöd via studentkåren om man är bekymrad för sitt drickande. Alla borde nog dra ner också och ” fullast på festen” är snart inte ok (om det ens varit det). Hur som helst verkar du faktiskt må rätt dåligt över ditt drickande och då är det lättare att sluta. Eller ett längre uppehåll i alla fall. Lycka till!

@Svärdfisken Det kan kännas läskigt att ta hjälp, men det är ju ännu värre om du låter alkoholen ta över ditt liv...
Alla din oro är mycket vanlig inför alkoholstopp. Man är rädd för att inte klara sig i sociala sammanhang, man är rädd för vad kompisar ska tycka eller tänka, man är rädd för att hamna utanför.
Men oftast går det mycket bättre än man tror. Efter ett tag undrar man vad det var som var så himla farligt :)
Sedan är det också så att alkoholen i sig skapar en massa ångest och skam, men den försvinner rätt fort och du kommer må mycket bättre bara av det.
Vill du av någon anledning absolut inte kontakta Företagsvården så ring och prata med Alkoholrådgivarna här istället. De kan ge tips och råd. Titta under fliken Stöd. Du kan också gå igenom Alkoholprogrammet här.
Tänk på att att det viktigaste är att du lyckas ta dig ur ett beroende. Det kan ju annars förstöra hela ditt liv.
Och då är det ändå värt att ta tjuren vid hornen och göra det som är jobbigt. Som sagt du kommer snart att må så mycket bättre bara av att du slutar dricka, men också för att du tagit tag i det. Så värt det :)

@Darksky Man kan ju uppleva saker väldigt olika. Men jag vet inte heller om du har helt rätt när det gäller att alkoholen bara är ett sumtom. Ofta kan det också vara så att alkoholen till en början inte var så himla viktig, kanske snarare en vana som blev ett beroende... Alkoholen skapar mörker och ångest i sig och har man druckit under längre tidkan det vara just alkoholen som blivit mörkret. Men det kan förstås också vara som du skriver.
Hur som helst är det säkert för många en förutsättning för att kunna lösa andra problem, att man inte är drogberoende.
Kanske du inte gillar att bli påhejad, medan andra tycker det känns bra. Som Kennie skriver, det är nog väldigt olika. Och de flesta brukar i alla fall tycka att det är en väldigt tillåtande stämning här, oftast trevligt och ingen blir dömd.
Många har också klarat sig ur beroendet, tack vare forumet, medan andra kan behöva annan hjälp.
Hoppas du hittar något som är bra för dig.
.

Men, en sak till. Jag tycker det är intressant att fundera över irritationen. Det finns ju mycket i livet som inte tilltalar en, men oftast tänker åtminstone jag då bara att det där är inget för mig, men jag blir inte provocerad. De gånger jag blir provocerad finns det ibland en lärdom att dra, om jag synar mina känslor. Kan det vara så för dig också?

Hej,
Jag tror folk behöver olika typer av stöd. En del blir motiverade av glada tillrop, andra vill resonera mer lågmält och utforskande kring beroendet. Det är ju bra att vara tydlig med vad som funkar för en själv, så brukar det sätta tonen för den egna tråden.

@Smillans Jag tror att det klarnar med vad jag menar om du läser igenom min tråd. För egen del har jag både tampats med alkoholen och mitt inre mörker. Gör vi inte alla det i någon grad?

Tycker inte vi ska vara med eller emot varandra, även om vi ibland inte kan greppa hur andra vänner här på forum upplever och tänker runt alkoholen och dess verkan på känsloliv och djupare delar av psyket.

Varmaste hälsningen!

Hej Darksky!
Kan säga att man har gjort lite som du och skuttat runt här idag bland menyer och trådar på Alkoholhjälpens diskussionsforum. När man läser nyare inlägg som ditt, eller inlägg från användare som varit med lite längre. Då slås man lätt av hur lika vi människor ändå är. Då vi alla väl har vårt eget specifika mörker som kan trigga till diverse problem liksom. Hurtiga tillrop kan allt vara rätt provocerande om man har det svårt och upplever att kanske ingen fattar nånting. Men ibland kan sånt också behövas för att göra ett mörker lite ljusare ibland. Kanske lite som den frireligiösa stämning som kan finnas inom idrottsrörelsen med allehanda slags känslouttryck alltefter hur det går för laget liksom. Såna grejer kan då tyckas vara rätt så märkliga om man nu inte är så värst intresserad av sport eller inne i grejen alltså. Hur som helst, hoppas att du är någorlunda fri från alkoholens mörkare baksidor och mår bra.
Ha en fin dag!

@Darksky förstår inte riktigt vad du vill få fram med ditt inlägg? Att du blir provocerad?

Och @Denlillamänniskan, du tänker likadant? Alltså…

@Darksky Jag är en av dem som tänker som du. Vad är det för mörker som ska döljas, så att vi slipper kännas vid det?
Ditt inlägg är intressant, och du skriver väldigt bra. Om du vill och orkar så kan du läsa min tråd. Du kanske kan känna igen dig?

Hej! Alla.
Skapade nyss en användare.
När jag skuttade runt bland menyerna så såg jag till min besvikelse att många inlägg var gamla.
Tänkte att jag hamnat återigen på en sajt, som snarare är en kyrkogård över bedrövade alkoholister.
Hittade forum där stackars vanligt folk gjort verkliga framsteg i sitt privata krig mot alkoholen.
Hittade hurtiga påhejningar av kommentatorer som: Grattis! Du kommer att klara dig! Kämpa på!
Måste säga att av allt det jag såg, så var så mycket provocerande.
Allt positivt påhejande luktade något frireligiöst över sig, nästan sektlikt.
Orsak och verkan. Oftast finns det en orsak till att folk bedövar sin smärta med etanol.
Denna orsak verkar man inte riktigt vilja beröra, utan istället hejar man på själva angreppet på symtomet.
Hurtiga tillrop som om de kommit från försäkringskassan: Upp på banan, Upp på hästen igen, Du fixar det här!
Mörkret är det som driver folk att vilja bedöva sig, eller självmedicinera som det så vackert heter.
Mörkret är själva orsaken, drickandet är symptomet. Visst vi kan angripa symptomet, men vad gör vi åt själva orsaken?
Ska vi låtsas, att vi när vi förändrat symptomet, även löst gåtan kring orsaken?
Låtsas kan vi alltid göra, men om vi löst själva orsaken? Det kan vi bara låtsas att vi gjort.
Darsky.

@Svärdfisken Det låter som att du har ett riskfyllt drickande. Av egen erfarenhet vet att jag helt plötsligt sitter man fast utan att egentligen förstå hur det gick till. Jag trodde i min enfald att jag hade mitt drickande under kontroll, men ack vad fel jag hade.

Prova att skriva i huvudtråden "Förändra sitt drickande" för dem som försöker sluta eller dra ner på konsumtionen. Där kan du få mycket hjälp!

Om du behöver professionell hjälp måste du ta det steget, det är mycket viktigt! Tyvärr är det som @Nykterresan skriver. Går du till sjukvården måste du vara beredd på att bli av med körkortet. Två dåliga prov inom ett år och körkortet dras utan pardon. Dyker du inte upp när det är dags för ett blodprov händer samma sak, du av med körkortet. Det kvittar om du aldrig någonsin kört bil med alkohol i kroppen, om du är skötsam på alla andra sätt eller om du är helt beroende av körkortet för liv och uppehälle. För att göra saken ännu värre kan du till skillnad för dem som blir tagna för rattfylla inte få ett alkolås installerat i bilen som "förmodat beroende".

Jag kan faktiskt ärligt talat inte rekommendera någon att söka vård på vårdcentralen om man verkligen inte måste.

Om det skulle ta lång tid för sig att kunna sluta eller trappa ner så är risken att du blir av med körkortet då läkare har anmälningsplikt.

Jag själv råkade ut för en sådan läkare via vår företagshälsovård.

Jag fick ultimatum på att lämna oannonserade blodprover under sex månader och proverna var tvungna att vara i linje med vad transsportstyrelsen anger som gräns.

Jag klarade detta dock då jag listade ut när dessa prover skulle ske via min arbetsgivare.

Från att ha supit varje dag i några år så har jag nu insett att efter 3-4 nyktra dagar så mår man som bäst. Man måste bara våga ta steget.

Jag dricker då och då och vid de tillfällena mer än en normal person kanske gör. Men i och med att jag har provat på nykterheten och förstått att det inte är farligt (tvärtom) så kan jag idag bestämma mig om jag vill dricka eller inte.

Klokt att du funderar över ditt drickande. Jag skulle säga att minnesluckor och förlorad impulskontroll är ganska starka varningstecken. Har märkt på mig själv att det endast händer när jag druckit alldeles för mycket - dvs inte enbart något glas för mycket. Om du kör hårt 3 ggr/veckan så blir det rätt stora mängder alkohol som inte är bra för kroppen. Tror det finns bra hjälp att få, önskar dig all lycka.

Hej @Halihalå och välkommen till Alkoholhjälpen! Vad fint att du fick inspiration att skriva här. Det var någonting som du verkligen kände igen och det ville du dela med dig. Det är ett steg på vägen till förändring, att prata och skriva om de tankar man har kring alkoholen.

Samtidigt är det här en gammal tråd och vi uppmuntrar alla att starta sin egen tråd och berätta om sin situation. Du bestämmer förstås hur du vill göra, men om du vill starta en tråd kan du göra det här: https://alkoholhjalpen.se/node/add/forum?forum_id=0.

Hoppas du hittar mycket hjälpsamt här!

@Ostrukturerad Nej du har fel. Helt fel. Sammanhållen journalföring kräver ditt samtycke. Kan och andra sjukvårdsinrättningar har inte tillgång till din journal hos en beroendemottagning.

@Halihalå Eftersom du känner dig "lite seeg" på morgonen så är det kanske så att du inte bara tar EN bärs eller ETT glas vin?
Det är väldigt sunda tankar du lyfter upp. Mitt råd är att dra i handbromsen ordentligt vad gäller alkoholen.
Sen tänker jag inte ge fler råd. Jag är övertygad om att du hittar andra alternativ vid matlagningsdags!
Ta hand om dej och din familj!

@knickan Precis!! så känner jag. Jag känner inget på dagarna, tränar och allt. Men när jag ska börja laga mat på kvällen så känner jag att guuuud vad skönt att knäcka en öl eller ha ett glas vin bredvid. Nu är det så varje kväll och jag märker att blir lite seeg på morgonen och jag tror jag sover sämre...
Känner varje morgon att jag inte vill dricka ikväll, men när jag kommer hem från jobbet .... så kommer suget.

Funderar på hur jag kan bryta mönstret... ska jag gå och träna efter jobbet ? Men det går ju inte jag har ju familj som vill att jag kommer hem och gör mat och umgås...
Ska jag förbereda mat dagen innan och på kvällen köra ett träningspass hemma .....det snurrar i huvudet av ideer.

Någon som kommit på ett bra "hack"?

Tjena Kennie, tack för att du tar dig tiden och skriver till mig, det uppskattas enormt. Jag har bestämt mig för att vara nykter ett tag och eventuellt ta kontakt med vården, det känns läskigt dock. Har även funderat på att gå på ett AA möte men även det känns som jag gör allt verkligt om du förstår vad jag menar. Jag känner mig rädd för att folk inte kommer gilla mig i sociala sammanhang när jag inte är berusad...

Allt gott @Kennie

Hej Svärdfisken! Så bra att du hittat hit. Jo, som du har på känn så har du ju helt klart problem med alkoholen. Ta tag i det nu, alkoholism är progressivt och blir undan för undan svårare att ta sig ur. Att det är många som dricker mer under studieåren stämmer kanske, men de flesta dricker inte alls så mycket eller ofta som du beskriver. En definition på alkoholberoende är att man fortsätter dricka trots negativa konsekvenser. Och så verkar det vara för dig, eller hur? Jag tror du skulle må bra av att få stöd i denna process. Att skriva och läsa här är bra, men du kan också få stöd av vården. Mottagningen Riddargatan 1 har gott rykte, till exempel, eller gå till en vårdcentral som kan ge dig råd. Att göra upp med bilden av sig själv som den som alltid dricker är också viktigt. Och det går. Jag var förut en av dem som alltid var sist på festen, men nu har jag insett att det går utmärkt att vara med och ha kul nykter, och gå hem när de flesta andra går hem. Jag dricker alkoholfri öl när jag går ut, det funkar. Det tar tid för hjärnan att ställa om, och då känner många sig deppiga och ifrågasätter sitt beslut. Men ha tålamod och ge det tid så går det. Kolla också alkoholprogrammet här på sidan, där kan du göra ett test och få tips om hur du går vidare. Och gör det nu, fönstret då förändring är möjlig öppnas inte så ofta....

Bestämde mig att sluta drick för 5 dagar sedan, har varit på avgiftning och kom hem idag.
Anledningen till att jag tillslut förstod att det måste ta ett slut var först och främst för jag tänkte mycket på nära och kära men även det ekonomiska, svårt att få ihop det när man dricker för 10000 i månaden.

Nu på fredag blir det samtal med sjukvården angående medicinering och jag har redan nu fått en stödperson som jag kan samtala med.

Största problemet för mig just nu är att jag har ett fruktansvärt sug.

//Mk

Hejsan, jag är en 23 årig student som inte vet om jag dricker för mycket.
Enda sedan min första fylla när jag var 16 år har jag alltid blivit skitpackad, minnesluckor hela tiden och gjort saker som jag har ångrat dagen efter. Jag har alltid varit känd i min kompis som personen som alltid dricker mest och blir helt jävla dyngrak. Det har typ blivit som min personlighet. Jag kan inte ens räkna på två händer hur många gånger jag har gått hem med olika kvinnor som jag inte ens kommer ihåg hur jag hamna i säng med dom samt att jag aldrig hade gjort det nykter. Jag har sårat kompisar och hamnat i slagsmål, en hel del skit alltså. Jag brukar inte dricka mer än 3 ggr per vecka men när jag väl dricker så tar det aldrig slut, jag dricker tills att alkoholen är slut eller jag somnar in princip. Jag tappar kontrollen helt enkelt.

Jag började universitetet i höstas och man kan säga att saker och ting har blivit värre, mycket mer ångest och mycket mer alkohol. Jag har börjat sluta göra saker som jag älskar, tex träning och vara ute i naturen. Jag har sårat kompisar. Jag börjar bli väldigt orolig för vad fasen jag kommer göra härnäst på fyllan, alla säger ju att det är normalt att dricka mycket under universitets tiden, men jag vill inte må som jag gör efter varje helg.

Hej @navistar och välkommen till Alkoholhjälpen! Du har startat en egen tråd efter att ha läst här under en tid. För många har det varit ett väldigt viktigt steg mot förändring att börja öppna upp och skriva! När jag läser det du skriver blir jag nyfiken på hur situationen såg ut igår när du drack för mycket. På vilket sätt ställer det till det för dig? Och hur skulle du vilja ha det istället?

Tack snälla alla för era fina ord och stöttning! Jag har lyckats vara nykter och stått emot frestelsen av alkohol under vissa dagar av julen och kunnat umgås med vänner. Nu när semestern är slut är det helgerna som är utmaningen men jag känner mig mer motiverad än på väldigt länge att hålla mig nykter i helgen och sen försöker jag ta det därifrån steg för steg. Jag har funderat på att söka stöd genom AA om jag inte lyckas denna gång. Tyvärr vågar jag inte söka hjälp via vårdcentral där det kommer journalföras, vilket jag har en känsla av kan straffa sig i framtiden : (

Tack för att ni tagit er tid att dela med er av eran situation, det hjälper att höra att man inte är ensam med sina problem <3