skrev Carl i Igår bestämde jag mig!
Du, ja du där hettar ju själv upp din själ Hallå, ta in att vad som är till för att älskas är dig själv okey!
skrev mimmi62 i Igår bestämde jag mig!
Ja, Maggis prövningen är redan här, kroppen och hjärnan försöker förklara att några glas vi kommer att gå helt utmärkt, till helgen, när jag kommer hem sent på fredag.... Har inte sovit på två nätter och BEHÖVER verkligen mitt sömnmedel... Jävla skit-sprit!!
skrev aeromagnus i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
din kille tröttnar på att du dricker så mycket. Är det värt risken? Du verkar ju liksom många andra ha svårt att bromsa när du väl dricker.
skrev dreamcatcher i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
Är du född -93 och kommit såhär långt att erkänna för dig själv så har du kommit långt! Och också om du inte är född 93. Ibland måste jag skratta åt mina dumheter för att inte gå under typ. Men nu har jag skrattat färdigt. Skratta åt de som varit men nu kör vi! Vi klara detta! Jag ska aldrig mer behöva skämmas för mig själv. Inte du heller.
skrev Maggis i Igår bestämde jag mig!
Härligt! Känns som om jag står i ungefär samma situation som du, vill verkligen sluta. Mitt första mål är att klara helgen utan alkohol. Gäller att planera och förbereda. Kanske påbörja nåt projekt i hemmet istället för att hamna i tv soffan som är kopplad till vinflaskan? Gäller att vara mentalt inställd, för hur många gånger som helst har jag tänkt att "i helgen ska jag inte dricka" men sen när fredagen kommer ändrar jag mitt tänk och då blir det "jag kan dricka bara lite"! Sen är allt igång igen......
skrev Tony i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
Gick med här idag jag med och läste ditt inlägg Dreamcatcher och din story stämmer väl in på mig och min egen väg dit där jag
befinner mig idag! Mitt sätt att använda alkohol på ett destruktivt sätt startade i 30-års åldern, är 47 idag. För att spä på eländet
så är jag även diagnostiserad bipolär(har en light-variant av manodepressivitet) Har insett att sedan jag tog min första öl, grogg eller
vad det nu var så var jag fast. Har haft längre uppehåll men alltid trillat dit igen- har förstört flera förhållande både pg.a min sjukdom
i kombo med alkohol(en vansinnig kombination.
Har aldrig misskött jobb, en gång blivit berusad i släktens sällskap, men när jag festat med kompisar, gamla flickvänner
så inser jag nu att spriten har väldigt stor makt över mig. Jobbar mycket gör jag i en stressig miljö vilket gjort att jag
provat att självmedicinera med öl varje helg, för att dämpa ångets. Från en början 6-8 stycken burkar, för att sedan behöva fler och fler
för att få effekt(lugn) men Jävligt kortsiktig lösning för det har slutat i att mina sämsta sidor
visat sig, som att vara verbalt otrevlig mot min sambo. I helgen ställde hon ett ultimatum - och fick mig att inse att alkoholen håller
på att förstöra vår relation(vilket hon har helt rätt i) Hon sa också,, förstår du nu varför jag lägger mig tidig på helgerna.
Nej nu ska jag göra allt i min makt för att undvika giftet som tagit en stor del av mitt liv.
Må väl och ensam är inte stark!
skrev admi i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
Forumet klarar inte just nu av smiley-figurer som man t ex kan skriva in via telefoner eller plattor. Eftersom det fanns med en sådan i din text så gick den inte att posta.
/magnus
alkoholhjälpen
skrev admi i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
Hej Mimmla! Såg din kommentar om problemet att posta. Jag hittade en notering om att det uppstått fel i vår logg med din kommentar som jag nu har återställt. Jag ska kolla upp felet med en tekniker och återkommer om några dagar med besked om vad vi kan göra åt det.
/magnus
alkoholhjälpen
skrev Mimmla i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
Som alltid på den här sajten....inlägg som inte går att skicka....rubriken skickas flera gånger men inte texten....helt plötsligt är man utloggad...ska det verkligen vara så omöjligt att komma till rätta med detta?
skrev Mimmla i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
Vi är många som aldrig haft ett kemiskt beroende. Jag har inte druckit varje dag, aldrig tagit återställare eller haft abstinens. Jag har inga fysiska skadeverkningar av alkoholen. Mina levervärdena är bra. Blodfetter och blodtryck perfekta. Jag tränar regelbundet, är normalviktig och har bra kondition. Ändå har alkoholen förstört väldigt mycket i mitt liv och framför allt har den fått mig att leva i konstant ångest under långa perioder. Jag har vaknat upp i fel säng, haft telefonsamtal jag inte minns, vaknat upp med blåmärken utan att minnas hur jag fått dem m.m. m.m. Det kemiska beroendet är inte avgörande för om man har alkoholproblem eller inte. Många utvecklar aldrig ett kemiskt beroende men alkoholen förstör ändå deras liv. Vissa kan ha ett kemiskt beroende och dricka varje dag men sköter sitt jobb och lyckas dölja sitt missbruk för människor utanför den närmaste kretsen. De är aldrig fullast på festen och ingen misstänker att de har alkoholproblem. Dricker man som en svamp på varje fest så är det liksom uppenbart för alla att man har ett problem. Det behöver dock inte innebära att man dricker en endaste gång mellan dessa tillfällen. Vad jag vill säga är väl ungefär detta: Att man inte har ett kemiskt beroende innebär inte att problemet är mindre och att det är lätt att sluta. Märker man som ung att man tillhör de där som alltid dricker mest, som alltid blir fullast på festen o.s.v., då är risken stor att man kommer att tillhöra den skaran även vid 50...Jag är 45+ och med facit i hand och med den kunskap som finns i dag så borde varningsklockorna ringt redan när jag drack första gången. Det man måste fråga sig själv är: "Tror jag att jag någonsin kommer att kunna dricka måttligt?" "Kan jag se mig själv njuta av två glas vin utan att vilja ha ett tredje?" "Är det ens viktigt att jag kan dricka socialt och är det i så fall så viktigt att jag är beredd att ta risken och därmed riskera mina relationer och min psykiska hälsa?" Att efter 20-30 år stå där och konstatera "nej, jag kunde aldrig lära mig dricka socialt, nu vet jag det". Den kunskapen kan man absolut leva utan. Kram!
skrev Lejon93 i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
Jag är typ dig. Inte beroende . Men klarar inte av att känna min gräns. Vaknat i fyllecell, ute i ett dike, hemma om jag har tur . Varje gång är jag ett svin mot den jag älskar mest- min kille.
Tog beslutet att vara nykter på obestämd tid i söndags. Då jag vaknade hemma , med någon annans skor på mig och vet inte hur jag kom hem. Vill inte veta . De skrämmer mig bara.
Andra gånger jag sagt att jag ska sluta har jag förlorat.. Tänker på ursäkter som "jag är ung" "klart jag ska ha kul " osv... Men det är ju fan aldrig ens kul. Bara negativiteter, ångest , svek och ett jävla helvete.
Bett om stöd från min familj denna gången.
En dryck ska inte ta mitt liv. För de har fan varit nära flera gånger . Nu slopar jag alkoholen. Hoppas det går bra för dig.
Vi som inte är beroende än har chansen nu att ändra våra liv.
Innan de är för sent . Kram
skrev MarianneM i Gick upp för mig idag att jag bara har ett val
Det är så träffande, det där du skriver att du inte blir full på familjemiddagar och så. Så har jag också varit. Eller är väl fortfarande. Men nu känns det som att jag är farligt nära att breaka den spärren.
Att erkänna att man har ett problem är ju en sak. Men att göra det offentligt är fan vidrigt. Det här är ett bra sätt. Att anonymt kunna vara helt ärlig.
Och det är en jäkla tur att de där schyssta pojkvännerna finns. Även om man skulle sagt åt dem att dra, om det varit ens brorsa....
skrev Nydag i Ny dag..klarar jag det här?
Nu kommer nästa utmaning:
0 glas vin på vardagarna!
Det måste gå!
Jag är beredd på kamp!
skrev Sjöstjärnan i Ny dag..klarar jag det här?
Vad skönt att du klarade ditt mål! Grattis :)
Jag själv har valt att lägga av helt tillsvidare. Mår illa av att tänka på mig själv onykter om så bara av ett glas. Inte för att man blir onykter av ett glas men jag vet vad spriten gör med mitt omdömme efter ett glas. Blir aldrig vara ett ;)
Hoppas helgen har gått bra för dig!
skrev Nydag i Ny dag..klarar jag det här?
Jag fixade det! Jag kan räkna till 2 !
Ikväll fick "kocken" inget vin.
Det första glaset räckte genom hela middagen och en timme till.
Det andra glaset är nu tomt och jag är stolt och nöjd.
Första målet är uppnått!
skrev Nydag i Ny dag..klarar jag det här?
En liten stund i taget...
Ja, Trassel det låter som att vi är i samma läge!
Vi hörs!
skrev Trassel i Ny dag..klarar jag det här?
Hej Nydag!
Oj va jag känner igen mig. Det känns som du beskriver mig. Exakt! jag är nu inne på min 3:e nyktra dag och inser att det kommer bli en utmaning. Men först till kvällen. Vi ska på födelsedagskalas idag. Dock är jag och två av mina barn sjuka. Är glad för det. Hade haft det jättejobbigt och sitta på fest nykter. Lite för tidigt. Kommer bunkra upp inför "Mello" ikväll med godis, något gott bubbelvatten. Känner inte att jag kan dricka något som ens påminner om öl, vin, cider etc. Jag har inte riktigt heller bestämt hur jag ska gå tillväga framöver... just nu kör jag dag för dag. Skillnaden den här gången är att jag VILL ha en förändring. Ett nytt livssätt, men jag har också insett vilken alkoholkultur vi i Sverige har. Det blir den stora utmaningen. Att vara nykter i den kulturen. Har inte många vänner som inte dricker. Räknar med att jag troligtvis kommer förlora några på vägen... Men det är ligger senare i min process.. sådant får man fundera på senare.
Ha en bra dag.. jag tittar nog in i kväll igen.
skrev Nydag i Ny dag..klarar jag det här?
Hej Trassel! Skönt att få kontakt med någon som känner igen situationen. Jag har stor motivation på natten när jag känner ångest över situationen och på morgonen har jag alltid bestämt mej, sluta helt med alkohol för en tid och se hur jag kommer att må. Men nör det är dags att laga den goda middagen måste kocken ( jag) få ett glas, det är ju ändå helg! Det blir det först och andra glaset och egentligen har jag ju redan druckit dagena ranson. Som jag sjölv planerat och bestämt.. Sen är det ju middag och 2 glas till.... Efter middagen..ja vad gör man då? Ytterligare ett par glas...
Jag måste ta eget ansvar och inse att jag bara har mig själv att ansvara över. Stödet från min man kanske kommer...eller inte...men det får inte avgöra mitt beslut till förändring.
Steg 1. Inte dölja något inför min man. Fortsätta att prata om mej själv utan att bedöma hans eget drickande. Ta ansvar för mej själv.
skrev Trassel i Ny dag..klarar jag det här?
Hej Nydag!
Min partner har heller inte lyssnat de första gångerna som jag påpekat min oro över mitt drickande. Men fortsätt att tala om det hemma, till slut blir han tvungen att lyssna. Jag har dock bestämt mig för att inte lägga ner min energi och fokus på hans drickande. Han klarar det bättre än jag... dock tycker jag han dricker för mycket. (Vilket jag även påtalat tidigare). Men nu resonerar jag så här. Ta tag i mitt eget problem först. Vad som väntar i framtiden har jag ingen aning om. Nu är det bara ett par dagar sedan som jag insåg att det var dags för mig att göra något åt mitt drickande (dvs sluta helt). Min man upplever inte att jag har ett problem förutom när jag dricker för mycket?? men efter vårt samtal har han nu äntligen valt att lyssna på mig och sagt att han stöttar mig om jag vill sluta. Det kommer bli svårt, Jättesvårt.. vet att jag om några dagar kommer cirkla runt i köket.. sugen på ett glas rött. Jag har förvarnat min man på att jag kanske måste göra andra saker på kvällarna nu för att fylla "tomrummet". Vi får se hur allt går. Men, GE INTE UPP! Han blir tvungen att lyssna till slut.
Kram till dig!
skrev Nydag i Ny dag..klarar jag det här?
Jag har vid flera tillfällen under de senaste åren ändå erkänt min oro, men han är inte alls med på att ta några vita veckor eller månader. Han har inga problem tycker han, så då kan han istället "låsa in" vinet för mig och själv dricka. Det är för mig inget alternativ. Jag behöver stöd! I dag laddade jag för ett nytt samtal...men samma förslag även nu...det känns tufft och ledsamt. Han är annars en stöttande och kärleksfull människa men i det här har jag nog inte lyckats att nå fram..
skrev Nydag i Ny dag..klarar jag det här?
TACK för respons! Jag har mycket att ta till mej innan jag är på samma väg...
skrev Arne i Ny dag..klarar jag det här?
Fem månader och inte fel månader
I mig känns det som att massan här berusas av sin egen ängslighet, bla ok vad vet jag men vad som förvånar mig är att varför inte istället tvinga viljan sin (om man har nån kvar) till att sjunka in i sina egna armar och där som, ja om så sprillans ny hämta hem nya krafter. Ok det är inte plättlätt att försöka förstärka sin aura men gör man inget blir det inget Mer..!