Senaste kommentarerna i forumet

...ELLER HUR!!!

:-)

så himla bra du sätter ord på precis som jag känner! Det är nästan så att jag blir lite religiös och vill bara avsluta med... Amen!

Tack annelie, stigsdotter, kalla,adde

Jodå, jag lyckades stå emot trots missmod och den gamla välbekanta känslan av "men är jag inte en enda dj-a loser ändå..."

Ofta börjar ett återfall med lessenhet, ensamhet, ilska och sen nån slags barnslig trotsighet, "jag tar väl ett glas vin om jag vill?? Är jag inte en FRI människa?"

Jo pyttsan sån't snack!! Det är ju FRI jag INTE är med vin!

Jag ser igenom mina egna argument och jag lyckades denna gång, vilket gör att jag denna morgon kan räkna "för 6 veckor sen vaknade jag och ville hoppa från balkongen,allt annat måste ju vara himmelskt i jämförelse?"

Och det ÄR det, även om kroppen fortfarande värker och jobbsituation "suger" men jag har mina känslor opåverkade av Queen Alcohol! Jäpp!!

Jag följer allt på forumet varje dag, även om jag själv just nu är ganska låg, men det är så gott att läsa hur resonemangen går!!

Och jag fascineras av en sak!

VI stöttar och hjälper och bryr oss om och TYCKER OM varann(?) Iallafall en känsla jag får!
Och vi möts HELT utan förutsättningar!
Detta är det mest jämlika, fantastiska man kan tänka sig! Kan det inte vara därför det ger sån hjälp?

Jag menar så här: Jag har inte den blekaste om vad nån egentligen jobbar med (mer än små fragment som nämns ibland), jag har inte den blekaste om hur någon ser ut,vilken utbildning någon har,vilken bil någon kör, Volvo V70 eller skruttig gammal skoda(inget ont om Skoda..), överviktig och plattfot eller atlet, om nån läspar och har 3 miljoner på banken eller om nån har en makalös utstrålning och är i skuld hos kronofogden.

Detta forum står bortom alla yttre attribut som samhällsklass, pengar, utseende, yrke, statusprylar!

Vi möts verkligen som människor, i en önskan att hjälpa varandra!!
Ser ni hur jag menar? (och spik nykter är jag också..)

Jag tänker att allt jag har är en önskan att sluta dricka och att sträcka mig ut efter hjälp. Människor som gör det här gör det HELT utan vetskap om vem jag är.Jag kanske är drottning Silvia (jo jäklar, speciellt när jag ramlar ur soffan och inte kommer upp igen..)
Nej men ni fattar andemeningen?

Jag tror det är därför detta forum varit en sån hjälp för här blir jag på INTET sätt bedömd utifrån några samhällsmönster om vilken medborgare jag skulle vara! Bor jag i en etage-våning eller i en etta med persiennerna på tre kvart? Det spelar ingen roll, vårt stöd för varandra sträcker sig bortom!

Fy fan så djävla fint!!

Jag tror det är därför jag blivit så stärkt! Allt jag gör är att genom det skrivna ordet försöka sträcka mig ut till andra människor och det LYCKAS! I förlängningen ger det en väldig boost för självkänslan. Är jag gapig och stöddig rensas jag automatiskt bort här, man får ingen hjälp helt enkelt, man måste våga visa vem man är, något vi alkoholister är livrädda för, tills vi blir Nyktra alkoholister, och då är vi OSLAGBARA!!

Ärligare och sannare människor än nyktra alkoholister får man leta efter! Varför? För dom har tittat ner i sin egen avgrund! Fattat ett beslut att nu är det nog med självbedrägeri.
Det ger en sån otrolig styrka!

Jag vill också vara där en dag men än klarar jag det inte!
Jag skulle gå i en självhjälpsgrupp förra veckan(ej AA) men när jag kommer dit får jag se en person jag känner igen! Livrädd blir jag och springer därifrån! Jag fixade det inte..

Jag menar, han mår ju som mig och skäms som mig men jag fixade inte att han skulle veta att JAG...

Men en dag kanske jag törs..

Håll i alla kämpar ute där!

Tillsammans är vi STARKA!!

Liljakramar

Och nu tar jag alla kramar från Dompa ,Kalla, Stigsdotter, Mulletant och Annelie med mej in i natten.
Tack , dom behövs mer än nånsin..

Ja herregud... så man saknar skratten nu. Känns inte som det någonsin kommer tillbaka. Förstår pracis vad du menar! Det knepiga för mej är att det var han jag skrattade med (gör fortfarande ibland) Jag passar inte riktigt in överallt, min humor är rätt sarkastisk och uppfattas fel av många, har nog alltid kännt mej lite ensam.
Men oj vad jag vill skratta mer jag me..

Bakfylla kan man inte skratta åt dock, det försöker jag minnas.
Varje dag.

...att du hittat en bra läkare som kan hålla lite koll på dig, kanske du behöver träffa någon och prata av dig lite, det är mycket att fundera över vid ett uppbrott både från make och flaskan!

Jag blir glad över din rad om att du tycker jag verkar vara en kämpe med självinsikt och humor, jag tar till mig det. Humor ja, fast jag skulle vilja skratta mer, ibland kan jag sakna de där riktiga vansinnesskrattutbrotten man kunde få ihop med en kompis som ung. Minns du? De där jättelarviga tillfällena när man bara behövde titta på varandra för att brista ut i skratt igen och man tyckte att de vuxna runtomkring bara var dötråkiga när de blängde på en för att man lät för mycket... Det var länge sedan jag hade ont i magen efter att ha skrattat mycket...

Tack snälla...
Nej jag mår inte alls bra. Det är genomtragiskt allting och vi gråter lika mycket båda två...
Det blir några glas ibland, men det känns som under kontroll. Jag har världens finaste husläkare som håller koll på mej. Och så finns ju ni, det ger eftertanke varje gång jag är inne.

Hoppas du klarar dej bra själv Stigsdotter, du verkar vara en kämpe med massor av självinsikt. Och humor! Sånt är bra...
Kram på dej!

Stigsdotter, det var snabbt jobbat i baren.

Känns skönt inför sommarsemestern att jag (förhoppningsvis) inte behöver oroa mig för att ha köpt med mig för lite alkohol.

Kära lessenfrun, jag hoppas att du mår bra idag. Att skiljas är att dö en smula men du kommer att överleva detta också, vi klarar mer än vad vi tror! Kram!

Starkt jobbat! Å så skönt att slippa det där smygandet... När jag läste din rad om snabbdrickning när hustrun stod i duschen tänkte jag på när jag sist var ute med min man och jag när han gick på toan snabbt beställde ett glas vin i baren och svepte det innan han var tillbaka... usch

Härligt Nisse! Grattis♥

men jag tar tacksamt emot alla tips som du får. HALT, var jättebra. Lilja, hjälper det lite om jag tycker att det är jättesynd om dig, det är verkligen gräsligt att må pyton med värk och feber. Känner du hur jag skickar krya på dig-tankar och en varm kram över cyberrymden? Jag hoppas du mår bättre i morgon!

Vi behöver verkligen våran moralgubbe, jag säger det igen du är en mycket klok man Adde. Vi är så tacksamma att du vill komma med dina kloka råd, så fortsätt med det//Kalla

...själklart är det sktsynd om dig! och ALLT skulle bli så mycket bättre om du tog ett glas. Eller? Nej, det är den där lilla djävuen som talar. Jag kan själv inte påstå att jag slutat lyssna till honom men jag vet ändå med mig att jag blir lurad ;-)

Idag har jag skolkat från jobbet. Gick ut i trädgården och SLOGS av allt kvittrande och pirrande som höll på därute. Om man blundar så hör man vad mycket det är som händer därute - naturen, livet! Det är rätt häftigt faktiskt!

puss o kram från mig!

16 veckor WOW!

/Berra

Du behöver inte vara rädd att du är mindre karl för det!

Tack för din påminnelse...ångesten över fyllegrejer..och jag vet ju...jag KAN inte hantera det längre utan det blir tokerier..

Ja, en svacka idag men NU njuter jag min nykterhet!

Tänk att sitta här full just nu och svamla,ringa några idiotiska samtal som jag sen inte minns och då är det det MINST pinsamma jag gör..

De där svackorna..de går ju över!!

TRÖTT? Ja
LEDSEN? Nej, jag har ju forumet!

TACK!!

Liljakramar!!

att läsa era kommentarer ! Jag blir så glad över att läsa det !!

Jag har en vän som tagit ett herrejössesåterfall nu där hon gjort bort sig rätt skapligt (tycker hon, jag har absolut hört värre) men hennes berättelse om den ångest hon nu genomlider kryper under huden på mig och skrämmer mig. Jag lider med henne samtidigt som det ger mig en kraftig påminnelse om mina ångestdagar och de var inte roliga.

Dit vill inte jag tillbaka !!

Njut mina vänner av er nyvunna nykterhet och känn in dagen idag !!

Ps Äsch, ser ut som värsta moralgubben har skrivet men så var inte tanken :-) Det ligger så nära hjärtat nu så jag var tvungen att skriva ner det. Ibland tar känslorna över :-) Ds

4 månader då du varit ensam i skallen och nervsystemet fått reparera sig?
Snyggt och starkt jobbat!!

Känner igen det där stöd-drickandet du beskriver, att redan grundat med något då andra tror att NU börjar man dricka...

Njut av våren nisse

Njut av din nykterhet som du kämpat dig fram till.

Rätt väg!!

Liljakram

Om jag dricker nu-imorgon eftermiddag, HUR stor ska inte ångesten vara, och att jag brutit 6 veckor..

HALT är bra!!

Tack!

Jag är klart LEDSEN och TRÖTT.

Nu ska jag dricka lite svart te..

Kramar i vårsolen!

Jag kör på det Adde skrev på min tråd H A L T ,skall vi se om jag kommer ihåg hungrig, arg,ledsen eller trött måste bli ett MVG. Mycket bra att pränta in i huvudet. Sen är det ju detta eviga krig med den lille f.n i huvudet, men man får inte låta honom vinna.

Och även om man en kort stund skulle må bättre, så skulle man ju ångra ihjäl sig dagen efter och det kan det ju inte vara värt,Kram Kalla

Jag läser här varje dag och begrundar; Annelie60, kalla, underisen, nisse-1, adde, ännuenvindåre med flera med flera.
Härliga hejarop under allas kamp med den förb-e flaskan!

Jag började alltså min tråd för 6 veckor sen med hur blir man nykter.

Tycker nu jag fått många svar på HUR man blir nykter..
1) man fattar ett beslut om att alkoholen börjar förstöra hela ens liv och känslosystem och den fysiska hälsan

2) man vänder sig utåt för hjälp; forumet här, AA, alkoholterapeut

3) man erkänner för någon nära vän att vinet tar för stor plats och att man vill avhålla sig

4) man fattar bara beslutet i korta steg, kanske bara timme för timme, annars blir det för svårt, Inget "ska aldrig mer dricka" då är risken stor att falla

5) I andras berättelser (framförallt här på forum) inser man att man inte är så djäkla unik. Historierna är olika men förfallet är lika. Kampen, viljan att sluta, fallet tillbaka, dividerandet med sig själv.Det ger en stark känsla av gemenskap

6) Man kapitulerar inför alkoholen typ" kan jag inte hålla upp nu måste jag ta antabus eller nåt annat

Och jag har jobbat hårt i 6 veckor med att skaffa mig dessa redskap.

I helgen blev jag sjuk. Har försökt återhämta mig men känner mig helt vimsig idag. Svår Värk och hög feber har fått mig ur balans.

Idag känns det. Jag saknar flaskan. Känner mig ensam, trött och sliten.
BLev less av att bli så sjuk när jag ville se framemot hälsa och dessutom på nykter kaluv.

Men jag ser mig själv utifrån, att jag tycker lite synd om mig själv, lite självömkan typ "jadu lilla LIlja, du kämpar du gumman och nu blev det DETTA också, hur mycket ska du orka..."

Nästa mening kan gott bli "när allt känns så dåligt kan du lika gärna ta dig några glas vin, det för varken till eller från när grundkänslan är så kass nu..känns värken lite mindre"

Är det nån som känner igen sig??

Hur gör ni då för att avstå och inte ramla ner i självömkans träsk (=dricka) och ta ett återfall??

Några tips??

Kramar till er alla ute där!
And be careful...

/Lilja

till dina 16 veckor :-)

16 veckor utan alkohol.
Tänker mycket tillbaka på hur jag drack innan, så många gånger jag drack mig asfull.
Oron jag hade, tänk om det inte räcker till en fylla.
Allt smygdrickande som när vi var på semester och när hustrun var i duschen så hann jag hälla i mig två starköl snabbt för att sedan lugnt sitta och smutta på vinet när hon kom ut.
Och hur många gånger har jag inte behövt fylla på Aalborgs jubileumsakvavitflaskan där hemma bara för att jag har halsat direkt ur den, 42% gjorde ju så gott.

Känns skönt att slippa allt smygande, jag vet ju att jag inte kan dricka alkohol.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Har aldrig varit på ett möte hos Länkarna men den punkten har betytt mycket för mig, så jag vill gärna gå på ett möte någon gång.

Lycka till med er nykterhet.

Det kanske känns hopplöst nu men om ett tag kommer du att ha hittat en ny mening i livet, kanske en ny man och nytt boende och du kommer märka att det var det allra bästa som kunde hända dig. Det är jag alldeles övertygad om!

Kramar!

Jag har absolut inga tips eller råd att tillföra. Men jag vill att du ska veta att följer dig. Har nyligen själv skrivit på skillsmässopappren och jag vet hur djävla ont det gör. I mitt fall var vi tre i äktenskapet. Jag, hustrun och alkoholen. Det blev litet för många. Jag förstår att din sorg är enorm, men låt inte alkoholen "vinna". Som du själv skriver; I så fall förlorar du allt. Och den nya kvinnan i din makes liv...hon är med stor sannolikhet övergående. En krycka när han har det svårt men antagligen inte den han kommer att åldras med. Vi människor är ofta så simpla. Skriv här på forum, ta hand om dig själv och jag, jag kommer att heja på så där lite cyber. Sänder dig en bautakram/R