Senaste kommentarerna i forumet

@Vinägermamman Tack för ditt svar och att du tog dig tid att läsa :D Ska absolut kolla in dessa böcker och de kanske kan vara ett bra sätt för mig att gå mot nykterheten. 9 dagar är ingenting egentligen i det stora hela, med tanke på hur länge man har hållt på men små vinster här och där är det jag behöver fokusera på. Det var inte så kul förra veckan när sonen sa "pappa, måste du dricka alkohol hela tiden, 7 ÅR GAMMAL!

@Kennie Håller med dig, och kommer säkert spamma här när det känns svårt och tufft, har märkt att det hjälper mycket att läsa på detta forum med andra som har liknande bekymmer och är starka precis som jag försöker vara. Jag bara hoppas att OM och nu OM det blir ett snedsteg att man kan söka hjälp här och inte känner att det är någon skam utan ett sätt för en att kanske tänka annorlunda.

Hej Vilsenpappa!
Var modig du är som tar tag i ditt drickande!
Jag har själv använt alkohol som ”medicin” för att hantera stress och oro. Har man och tre barn (ena barnet har diagnos). Jag har nu varit nykter i 6 månader och jag är så stolt över mig själv och känner mig mer säker för varje gång dag. Tänker inte på alkohol på samma sätt längre utan undviker den. Vill inte vara med när andra dricker mycket.

Du har tagit första steget och inte druckit på 9 dagar, heja dig 👏🏻!
En dag i taget, aldrig ta första glaset. Jag upplever att suget efter ett glas håller i sig i ca 20 min. Förra veckan var jag utomlands med familjen och fick ett sug på flygplatsen när många tog ett glas innan avgång. Suget höll i sig i 5 min och jag pratade med min man om det (han hjälper och stöttar mig väldigt bra!)
Men sen på flygplanet blev jag äcklad när de flesta fortsatte dricka och det var fullt med barn runt omkring. Pappor och mammor med många små flaskor framför sig.
Jag hade inget sug under själva resan och jag njöt av att vara nykter. Vakna pigg och utan ångest.

Mitt mående har blivit mycket bättre som nykter! Ingen överraskning egentligen 🤣🤣
Min dagliga ångest klingade av efter ca 2 veckor och sen bara blivit bättre.
Känner fortfarande oro och stress men nu flyr jag inte undan känslorna och tankarna utan tittar på dem och känner dem. Det är jobbigt men inte lika jobbigt som att dricka. Jag sov mycket i början av min nyktra tid, gick och la mig tidigare kroppen och hjärnan är slutkörd efter så mycket gift.

Läs på vad alkohol gör med hjärnan finns massa bra klipp på youtube om alkohol och ADHD.
Är det verkligen viktigt för din fru att ha alkohol hemma? Tänker att ni kunde ta bort den nu första tiden? Jätte bra om du kan stå emot men för mig var det onödigt att ha så lättåtkomligt den första tiden.

Det här fixar du, du har redan klarat 9 dagar!

Ber om ursäkt för ett långt inlägg.

@Vilsenpappa Välkommen hit! Fantastiskt med 9 dagar! Bra jobbat! Jag vill först säga att du inte skriver konstigt eller behöver be om ursäkt för att tanken på helnykterhet skrämmer dig! Här är vi många som skriver för att sortera våra tankar och ger varandra återkoppling och tips så vi kommer vidare.
Eftersom du skriver om vissa situationer du har framför dig som du låter osäker på hur du ska hantera tex personalfest vill jag tipsa om programmet på denna sidan. Där får man bl a hjälp med att göra egna strategier för de situationer man ser som riskabla. Det har hjälpt mig mycket! Jag kom fram till hur jag ska göra i vissa situationer och att jag faktiskt skulle avstå från andra som inte är så viktiga. (Jag är på dag 82 idag.)
Kämpa på och fortsätt gärna skriv om du vill. Ser fram emot att få följa din resa!

@Vilsenpappa Hej och välkommen hit. Bra att du börjat skriva här. Det var inte alls ett konstigt inlägg, tvärtom, tydligt och välformulerat. Starkt att du redan klarat 9 dagar👏🏻. Du får gärna fortsätta att berätta och fråga. Tänkte på dina farhågor för utlandsresan. Dels tänker jag att du har fler nyktra dagar bakom dig och att det därför kanske blir lättare att motstå. En annan sak du kan göra är att tänka ut strategier för hur du kan välja annorlunda. Skippa baren? Finns det något alkoholfritt som du tycker är gott som du kan välja istället? Försök ha kvar tanken om varför du inte ska dricka A. Är den tydlig är det lättare att avstå. Finns en rad böcker att läsa. Jag kör Storytel så kan jag både läsa och lyssna. Några rekommendationer är Tänka klart, Annie Grace, Skål tamigfan, Torbjörn Åberg, Alkohol, droger och hjärnan av Marcus Heilig.
Fortsätt nu att köra på när du nu har lyckats bryta mönstret. Håll i! 💪🏻

Hej,
Vad bra att du tagit steget att sluta dricka. Jag tyckte också det var läskigt att släppa alkoholen, men märkte snabbt att det mesta blev lättare. Antar att en stor del i det är att kroppen slipper jobba med att ta hand om gifter, så all sömn och vila blir bättre. Och jag unnar mig vila på ett annat sätt när jag inte behöver mörka någon bakfylla. Så var snäll mot dig själv och kämpa på, du har så mycket att vinna!

@Magnus Tack för att du tog dig tiden att svara :D

Ja det kändes skönt att även om jag såg en lucka igår att ta en rom och cola, att inte göra det. Jag har ungefär 30 liter starksprit hemma då jag var i tyskland innan midsommar men även om min fru tog en drink igår så avstod jag, även om det var ett väldigt sug efter att ha känt doften.

Min fru har en bror som har allvarliga alkoholproblem så när vi hälsar på dem(i ett annat land då min fru inte är svensk) så har vi alltid druckit ikapp och min fru tycker det är väldigt jobbigt. Jag vill inte ta bort drickandet från henne(som är "ofarligt" då hon tar en drink då och då men absolut inte varje dag) utan vill unna henne det. Det är inte hon som har bekymmer, det är jag. Så är rätt stolt att även om det står både vin och sprit i kylen att jag kan hålla mig borta från det. Köpte 88st alkoholfria öl från Matsmart i veckan som jag tar istället när suget kommer. Samt sitter extremt mycket vid TV spelet och fokuserar på det som är kul. Emellan varven läser jag även engelska romaner för min kära fru samt kollar på serier när hon vill umgås med mig hehe.

Så steget är nu taget, men är rädd för denna sommaren. Tur att man bara har två veckor semester. Jag hoppas jag inte kommer behöva skriva ett "jag ber om ursäkt" inlägg om att jag har tagit något att dricka men misstänker att det är en lång väg att gå med det här att bli 100% nykter för alltid, och jag ber om ursäkt men den tanken skrämmer mig fortfarande.

Hej Vilsenpappa! Välkommen hit och tack för att du delar med dig av din historia som jag tror att en hel del kan känna igen sig i; att använda alkoholen för att få en pressad vardag att gå ihop. Fantastiskt att du har varit utan alkohol i 9 dagar nu. Det är en mycket bra start.

Jag ville mest kommentera terapeutens rekommendation kring att inte sluta tvärt. Det gäller för att undvika risken för svår abstinens de första en till två dagarna. Om du har tagit dig förbi det så finns det ingen anledning att ta en glas. Om någon står inför att sluta dricka och vet att de tidigare fått svår abstinens så kan det vara bra att skära ner innan de slutar. Det bästa är dock då att ta kontakt med en beroendemottagning som kan hjälpa en hantera abstinensen och eventuella risker.

Jag upplever inte ditt inlägg som konstigt skrivet och tycker att det är bra att du använder forumet här för att uttrycka dina tankar kring ditt problem. Andra användare kommer säkert kunna reflektera mer kring det.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Hej allihopa,

Extremt spännande, kul, skrämmande och ta mig f-n jobbigt att ha behövt komma hit för att skriva av mig.

Jag har nu druckit i många herrans år, ja egentligen sedan min dotter föddes och innan det med för den delen(min dotter är 10 år nu) Jag tror det är så att när barnens mamma fick en förlossningsdepression och egentligen inte kunde ta hand om henne efter jag slutade jobba så började jag dricka mer och mer för att orka med att vara pappa, man och fungerande människa på jobbet. Detta har fortsatt genom året och det är inte ofta jag har haft en hel nykter vecka, alkohol är ju en bra medicin, eller hur? Ja det är i alla fall så jag har tänkt under alla dessa år........ Alltid ett glad i handen och nu under de senaste åren så har jag druckit mer och mer, för att orka med. Jag fick diagnos, ADHD i januari och det är ju en bra förklaring till varför man har druckit antar jag. Jag kan fortfarande inte få möte med en läkare för eventuell medicinering av ADHD så jag dricker istället.

Förra veckan bröt jag ihop totalt, insåg att jag faktiskt är alkoholist. inte druckit en droppe nu på 9 dagar och känner ett stort sug efter det. Min nuvarande fru sa igår att hennes terapuet rekommenderade inte att sluta tvärt och att man ska trappa ner på det, och efter hon sa det igår så såg jag en chans att "ja men ett glas kanske inte är så illa" MEN jag struntade i det och tog en elkoholfri öl istället.

Jag har druckit vid varje tillfälle jag kan, räknat ner timmarna tills jag slutar jobba så jag kan hem och korka upp flaskan. Det brukade bli ungefär 5-6 enheter eller mer per kväll, 7 dagar i veckan. Särskilt när barnen är hemma, de har med diagnoser så leva med dem varannan vecka borde vara underbart men det är tvärtom...... tyvärr.....

Jag ska nu gå på mitt första AA möte imorgon och se hur de kan hjälpa mig med mina tankar, mitt drickande och min faktiska alkoholism. Jag är skiträdd, för att jag ska börja ljuga för min fru igen om att jag dricker, jag är rädd för att jag ska göra andra besvikna på mitt beteende och är rädd för att jag inte kommer vara så pass start att jag faktiskt klarar av att fullfölja detta(fullföljer inte saker ofta). Det är ju så mycket annat som kommer med denna skiten, personalfester, AW, nu ska jag resa nästa vecka till varmare breddgrader och bara en sådan sak som loungen på flygplatsen med gratis alkohol....... WTF, hur ska jag ens klara mig nykter i den? Och när man väl är utomlands, hur ska man då klara av att inte gå in på första baren man ser och ta en stoooor kall öl i 30 graders värme?

Jag vet att detta inlägg är väldigt konstigt skrivet, jag försöker bara få ur mig mina känslor och skriva ner de tankar jag har OM ATT JAG HAR ETT STORT PROBLEM men ta det för vad det är.

Vill ni kommentera, gör gärna det. All hjälp som alkoholist är bra tycker jag, jag är färdig med att skämmas och tycka att detta ämne är tabu och att det känns som ett nederlag.

@Sim00n Jag tycket du ska ringa Alkohollinjen här och diskutera din situation och vilken hjälp du kan få.
Du kan vara anonym.
Du kan också gå igenom Alkoholprogrammet här.
Jag drack ungefär som du. Allt som fanns att dricka. Jag försökte dricka måttligt, men det funkade bara ett tag. Till nästa katastrof.
Det bästa du kan göra är att till varje pris hålla upp åtminstone tre månader för att återställa knopp och kropp och komma ut den onda spiralen. Det kan vara jobbigt den första och kanske andra veckan, men sen brukar suget avta markant för de flesta. Men bara om du håller dig nykter. Annars återkommer suget.
Så ta hjälp, ibland kanske medicin kan vara en hjälp i början.
Återta ditt liv, du verkar ju ha en hel del fint i livet.❤️🙏🏻

Hej där. Vill bara säga att jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Så där såg mitt liv också ut när jag var 20 (minus barnen då, de kom senare). Alkoholism i släkten finns inte så tydligt hos oss, det är bara brorsan och jag som hela tiden står vid the edge. Pappa drack sällan men för mycket när han drack. Nå över tid har mitt eget drickande dämpats och ändrat karaktär, men i stället har jag fått ångest över drickandet och den är inte att leka med. Så med det sagt, bra att du tar tag i detta redan nu för det blir inte till det bättre av sig själv. Fast fyllekaoset runt en minskar, (man tenderar att börja dricka mer hemma i sin ensamhet än ute bland folk) finns ändå skammen och ångesten kvar över allt det fula alkoholen för med sig. All styrka till dig!

Hej på er. Är en man på 30 år med två barn och sambo är ny här men har övervägt att registrera mig länge. Men nu känner jag att det var droppen.

Efter sommarfest med jobbet, där det börjar drickas vid 08 på morgonen till 02 på natten, är det i princip svart för mig ifrån klockan 15. Har något svagt minne ifrån hemgången vid 02, det är allt. Men har fått höra i efterhand att jag gjort en hel del olämpliga saker,
Och betett mig illa. Hade tydligen kladdat på någon när vi dansade (hon var med på det) min sambo vet om detta då det kom fram till henne(bra tycker jag) iprincip alltid när jag är på fest dricker jag tills jag spyr ner mig, blir så full att jag nästan måste krypa för o ta mig framåt , och gör alltid bort mig. Jag dricker även en hel del själv, i veckor och helgerna, snittar säkert en platta öl i veckan. Dricker bara öl, möjligtvis lite vin. Jag kan dricka någelunda lungt tex vid släktmiddag eller liknande ,men blir ändå märkbart påverkad.

Nu känner jag igen mig alltför mycket i min pappa / faster / farmor, som alla har/hade rejäla alkoholbekymmer.

Pappa dog i alkoholrelaterad olycka när jag var 12,han var 40.
Har så många gånger lovat mig själv att inte ge barnen och min sambo den uppväxt jag hade ,men bryter det löftet både nu och då.

Känner att nu är droppen nådd, som jag känt så många gånger förr, men nu måste jag skärpa mig! Behöver hjälp nu, på riktigt.
En sak till jag funderat på är läkare men inte vågat då jag jagar och har vapen, har hört att man kan bli av med dem om man har bekymmer. Då är det katastrof då det är mitt största intresse och stor del av livet. Har aldrig varit onykter när jag hanterar vapen, och inte innan heller ,där verkar jag ha en spärr iallafall ,likaså när det kommer till bilkörning.
Därav jag vill ha hjälp via internet eller liknande utan läkare.

@pennygirls123
Hej o välkommen hit!
Jag känner igen mig i precis allt det där.
Känner man av ångest så är det så lätt att hamna där. Jag dövade alltid ångest med alkohol som ledde till mer ångest.
Svårt att ta sig ur det men det går. Det går att varva ned på annat sätt. promenera eller titta på någon film.
Går också att gå på ett aa möte om det passar dig eller bara läsa o skriva här.
Är också viktigt att skaffa något som är bättre än A.
Ta hand om dig

Skulle ha känslan att min partner golade ner mig och vara onöjd över hans beteende. Och självklart är det inget som sponsrar ens nykterhet. Vad gäller antabus vägrade bc dela ut mer till mig efter upprepade näradödenupplevelser av reaktioner med alkohol. Bad om det t.o.m. eftersom allt gick åt helvete då. Längesen nu, men så kan det vara också.

@pennygirls123 Hej! Vad tydligt du sätter ord på det där dubbla med alkoholen som gör att det är lätt att fastna i en negativ spiral. Alkoholen dämpar ångest/stress kortsiktigt vilket gör den till ett attraktivt alternativ i stunden, för att sedan förvärra det allmänna måendet och skapa mer stress/ångest som behöver dämpas. Kanske kan du behöva en nykter period för att återställa belöningssystemet och för att underlätta hantering av den ångest som "finns kvar" när mönstret med alkohol är brutet. Om du skulle bestämma dig för det, vad tror du du skulle behöva göra för att klara det?

Hej!
Är du beredd på att underkasta dig eventuell vård som erbjuds ska du absolut prata med din chef.
Jag ska låta det vara osagt om de kan kräva att du ska gå på behandling men syftet med att du berättar är väl att du vill ha hjälp?
Konsekvenserna kan dock bli att du tvingas gå på provtagningar och uppföljningar hos företagshälsovården. Är dina alkoholmarkörer över en viss nivå (dvs att du inte klarar av att skära ner) under flertalet av dessa provtagningar så har man som läkare skyldighet att anmäla detta till transportstyrelsen och då ryker förmodligen körkortet.
Vill tillägga att det finns mängder med andra instanser och organisationer som erbjuder hjälp utan riskera ovan.

Börja med att ta en vit dag i taget.

Håller med Kevlarsjäl62. Den person du träffade kan inte vara frisk, är kanske tom farlig och du borde inte ha någon kontakt med honom. Du kommer aldrig hitta empati och stöd hos den personen.

Hej wulfman! Du startade en tråd här, gissningsvis för att du hade funderingar kring abstinens. Kanske har du redan fått svar på annat håll, skriv annars gärna lite mer!

@Amanda L Tack för pepp!

@hurtbulleOm det inte går som du tänkt ang måttlighet, så kommer du med tiden att både bli och ha roligare utan. Jag har lidit av enorm blyghet och social fobi från unga år, från tretton ungefär. Använt alkohol för att klara av livet.
Men fobin har flrsvunnit genom övning. Precis som alla fobier måste man utsätta sig, lite i början och sedan mer och mer. För varje gång blir du säkrare. Läs gärna om fobier så ser du att det stämmer. Jag har övervunnit min fobi tillslut. Kan numera gärna tala i mikrofon inför hundra pers om så krävs. (Bara kul). Jag som inte vågade säga hej…
Men till detta är alkoholen bara en mkt tillfällig hjälp. Övning är det som gäller.☺️
Så jag tror detta kommer du kunna fixa även utan alkohol..🙏🏻❤️

@Woman52 Lite sent svar, men jag har varit upptagen med att vara nykter. ☺️

@Woman52 skrev: "Varför skulle man få sämre vård?" Det är inte min åsikt, det är ett av de argument mot att söka vård som har framförts här. Ibland sluggas det vilt mot vården, socialen, nära och kära(?), you name it. Man känner sig missförstådd och misshandlad av allt och alla och lever i en förnekelse av sina problem.

Jag har själv tagit hjälp på beroendemottagning, gjort egenanmälan, tre gånger (tagit återfall de första två m.a.o.). Jag har inte fått sämre vård i övrigt på grund av mina alkoholproblem. Tvärt om snarare. Man har inte förklarat mina övriga krämpor med alkoholen, man har tittat på om det kan finnas ett samband som gör att man behövt anpassa behandlingen. Jag är tacksam för den extra omsorgen.

Du har helt rätt (igen): Det finns hjälp att få, vi måste bara inse att vi behöver den och vara villiga att ta emot den.

Ha en fin dag! 🌞

@Gullregn Jag känner igen allt du skriver, inte minst bruket av alkohol för att klara sociala sammanhang trots social ångest/fobi. Det började precis så för mig under många år med överkonsumtion på fest men inget på vardagar men sedan blev det stress på jobb som ledde till lite ”avslappningsvin” efter jobb och plötsligt drack jag nästan dagligen efter jobb för att slappna av så försök sluta innan det plötsligt blir en vana även på vardagar. Jag är inte heller sugen på att bli helt nykter så försöker just nu med hjälp av alkoholkalendern och forumet här hålla nere antal glas per tillfälle och att ha minst 4 helt nyktra dagar per vecka. Om det inte lyckas får jag bli nykter helt, vilket jag egentligen tror skulle vara lättare och bättre för mig. Att jag ändå vill kunna dricka måttligt handlar mest om min sociala fobi som gör mig tyst, tråkig och allmänt obekväm i nyktert tillstånd på fest. Lycka till oavsett om du som jag börjar med ett måttlighetsmål eller ett helt nyktert.

@Gullregn Jag känner igen mig i det mesta du skriver. Vi är lika gamla, har samma problem med kontrollförlust. Jag har kommit till insikt typ precis nu att jag är alkoholberoende. Att jag måste förändra något. Att jag riskerar så mycket.

Hur har det gått för dig?

@Wilma52 Förstår att du har ångest över dina minnesluckor. Men just i det här fallet tycker jag du kan låta udda vara jämnt. Han är inte viktig nog för att fortsätta uppta dina tankar.

Mer viktigt är hur du funderar på att göra med ditt drickande framöver?

@baoman När jag mådde som sämst (psykiskt) tog jag kontakt med hälsocentralen (vårdcentralen) och fick väldigt bra bemötande och hjälp. Både med läkarkontakt och samtalsstöd. Jag är medveten om att jag hade tur som träffade just dessa stjärnor i vården men tror att det kan vara värt ett försök även för dig. En början i alla fall, om det inte är tillräckligt kanske du har en arbetsgivare som kan hjälpa dig via företagshälsovården? Lycka till med din resa på väg mot bättre mående 💕 /E