Senaste kommentarerna i forumet

Plötsligt sket i vilket skulle det stå där uppe. Jag skriver som en kratta på mobilen.

Godmorgon @Vill Bara Sluta
Jag köpte vin igår. Det var inte vad jag planerat, hade velst avstå hela veckan. Man blir förstås besviken på sig själv men egentligen blir jag mest oroad. Det känns så olustigt att bestämt vilja avstå men sen kommer en dag som igår när jag plötsligt i vilket. Det är inte ett trevligt besvär det här med alkoholbesvär.
Idag blir det inget vin för mig och om jag får önska blir det inget mer den här veckan alls. Ska verkligen försöka undvika det helt. Hoppas du mår ok idag, vi får ta nya tag ❤

Kämpa vidare! Varje gång vi motstår en impuls blir vi lite starkare. Det kommer bli lättare. Och så otroligt mycket lättare att inte vara bakis imorgon...

Impulserna kommer tätt nu när det är inne på sista timmen innan bolaget stänger, men jag VILL verkligen INTE köpa A idag så jag väljer att skriva här istället. För mig är det inte så mycket ett kemiskt beroende, i alla fall tror jag inte det, utan det sitter i huvudet till minst 95% känns det som. Jag tycker egentligen inte ens om smaken på alkohol. Som t ex igår när jag tvångsmässigt tog mig ner till stan i sista minuten och köpte vin så hällde jag upp ett glas och stirrade länge och väl på det innan jag klunkade i mig det. Det är som en hatkärlek. Och idag har jag världens halsbränna och mår allmänt dåligt. Ändå så kommer den där störda impulsen att köpa A trots att jag vet att jag skulle må ännu sämre av att dricka det.
Om jag fick en önskan så vore det att alkohol borde förbjudas. Tänk så många liv som skulle räddas av att slippa detta gift!

@Natalia det gick inte bra alls igår trots att jag var väldigt bestämd att inte köpa A. Är jättebesviken på mig själv idag så idag kommer det att bli en helt nykter dag och det känns som att resten av veckan också kommer att bli nykter, i a f med den här besvikelsen jag känner idag.

❤

Godmorgon @Vill Bara Sluta!

Brukar också ha de värsta besvären med förhandling just precis innan stängning. Så blev det dock inte igår. Det här med att ta beslut om en nykter dag är aldrig svårt de rofyllda morgnarna. Det händer men är ytterst sällan jag vaknar på morgonen och tänker att idag ska jag minsann köpa vin. Det är frammåt eftermiddagar och kvällar jag behöver att ta det aktiva beslutet och flera gånger om. Det är där jag behöver lägga krut på att styra undan. De dagar jag får besvär med förhandling brukar första tanken kunna starta nångång på eftermiddagen. Då är det oftast bara en tanke och inte svår att vifta bort men lite som du säger att ju närmre stängning desto mer stressad och kraftfull upplevs tanken. Och vid 19.45 går impulserna oerhört fort och jag kan åka iväg nästan som i en tvångsgandling. Och vi är nog fler. När jag går till bilen 19.45 brukar grannen längst ner se mig genom fönstret och ringa direkt.
Natalia!! Ska du till bolaget?
Kan du handla till mig med?

De gånger jag sätter mig i bilen 19.45 skulle jag ju kunna välja att köra åt ett helt annat håll. Ta en tur med bilen till kl passerat öppettiden men som sagt det är just det jag vet att jag behöver fortsätta jobba på. Och det blir knepigt när man inte lyckats förbinda sig till beslutet om total avhållsamhet.

Får en väldig empati när jag läser att vinkonsumtionen tredubblats för dig på kort tid. Jag vet att det inte är där du vill vara. Jag vill inte hamna där heller och får en enorm respekt för hur fort det kan eskalera. Jag vill att vi får bort dig från fas 6 🙏
Du kan må så mycket bättre än så ❤

Hur gick kvällen igår?
Stor kram

@Dags på riktigt Hej! Börja med att genomföra programmet här, har stärkt mej redan fast jag bara gjort 3 avsnitt än. Jag kände igen mycket i din beskrivning, har det typ samma kände jag. Men vi önskar varandra lycka till tycker jag 💪

@Natalia Hej🙂👋 det känns förvånande nog rätt bra idag. Har inte ännu så länge haft något sug att åka till bolaget, men av erfarenhet så vet jag att paniken ökat i takt med att klockan tickar ner mot stängning. Just idag har jag ingen bil, men vi alkoholister drar oss ju inte för obekvämligheter när suget sätter in...
Men än så länge nykter på dag 5😀
Hur känns det för dig idag?

Godmorgon @Vill Bara Sluta ❤
Hur mår du idag?

Jag kikar in och fortsätter prata lite i din tråd. Läste just hur alkoholkonsumtionen eskalerat för dig och vill alls inte skuldbelägga det, det hoppas jag du vet. Jag vet hur lätt det kan gå överstyr. Men jag blir oroad för dig. I min tråd ville jag inte ge några råd gällande måndag och bolaget som åter håller öppet länge eftersom jag inte lever som jag lär vad gäller just A men jag kommer hålla mig från vinet tillsammans med dig imorgon. Oroa dig inte för bolaget redan idag. Jag tror det bästa du kan göra för oron är att hålla dig mindfull och distrahera tanken. Har du några bra strategier som fungerar för dig vad gäller att skildra tankar och hanter oro? Som kan hålla dina tankar mer i här och nu? Det som funkar för mig behöver ju nödvändigtvis inte vara hjälpsamt för dig.

❤

Dag 4 och idag känns som en "lätt" dag att avstå eftersom bolaget är stängt. Jag har försökt ha alkohol hemma av den sorten som inte tilltalar mig egentligen men det spelar visst ingen roll, det slutar ändå med att korken åker av...
Imorgon är det femte dagen och bolaget är öppet, det känns som om det blir en jobbig dag, men jag vill ta mig igenom den och tisdagen så jag äntligen kan få skriva att jag varit A-fri i en vecka. Det blir i så fall första gången på väldigt länge...

@Vill Bara Sluta
Styrkekramar till dig❤️

Hej alla fina människor som med varma och inkännande tillrop och tankar gör det så mycket lättare.
Jag erkänner på en gång att jag valde återfall mån-onsdag med självklart påföljande dumheter osv...
Jag skriver att jag VALDE återfall, för på ett av mina möten var det en deltagare som satte huvudet på spiken genom att säga: "Jag säger alltid att jag VÄLJER återfall, inte FÅR. Om någon skulle kasta in mig på Bolaget och jag halkade i vinhyllan och svimmade med munnen öppen under en rinnande vindunk, ja, då skulle jag FÅ ett återfall. Allt annat är inom min kontroll, även min nykterhet."
Det väljer jag att tänka idag och kl är 16 och bolaget är stängt.
//Vill Bara Sluta på dag 3, igen...

Hej ni som är i forumet!
Jag är ny här och har inte hunnit läsa och sätta mig in i alla tankar och erfarenheter som ni här i forumet har. Jag ska så snart som möjligt läsa in mig och ber om ursäkt om detta inlägg kommer in helt fel, det vill säga att jag skjuter in frågor som redan har diskuterats.
Jag har all respekt för alla varianter av alkoholberoende som finns i denna grupp.

Själv skulle jag behöva råd.
Jag tillhör den där gruppen av människor som långsamt men säkert har ökat min alkoholkonsumtion till nivåer som är ohälsosamma, och som skapar problem i mitt vardagsliv och i min familjerelation.
Jag inser nu att min alkoholberoende påverkar min hälsa, min arbetsprestation, och min familjesituation.
Jag dricker varje dag - inte så att jag blir "full", utan för att dämpa ångest, stress, sorg, problem.
Jag dricker aldrig så mycket att jag tappar minnet eller gör konstiga saker. Men det är alkoholintag i stort sett varje dag

Jag skulle uppskatta råd från er som är i en liknande situation. Vad kan jag göra, vad kan jag ta stöd i? Vilken hjälp går att från sjukvården utan att automatiskt bli placerad i en grupp av "missbrukare" där ALL medicinsk vård och stöd utgår från att det finns en beroendeproblematik.
Handlar det om förnekelse? Nej faktiskt inte. Jag vill helt enkelt få ett bättre och mer hälsosamt liv. Jag vill förstå mitt eget beteende och varför jag dricker vin för att dämpa stress och ångest. Men jag skulle önska att det fanns ett respektfullt bemötande av de problem som jag och många andra lever i. Jag skulle önska att det fanns stöd som inte var stigmatiserande - det vill säga: ett för högt alkoholintag handlar bara om din egen personliga karaktär och styrka. Och att ett för högt alkoholintag är självförvållat. #Du styr själv, du har själv orsakat detta".

När det gäller alla andra sjukdomar, finns förståelse och omtänksamhet. "Stackars dig", " så hemskt att du har drabbats", "hur kan jag hjälpa dig" osv. Men inte när det gäller alkoholberoende. Då är det den enskildes ansvar. Det är självförvållat. Det handlar om en svag karaktär. Du är en sämre sort.
Trots att det handlar om en beroendesjukdom, där vissa personer har en högre risk att drabbas än andra.

Hela området alkoholberoende är så otroligt stigmatiserat. Ingen skulle ha synpunkter på om en anställd får en cancerdiagnos, eller en annan allvarlig sjukdom. Det skickas blommor och omtanke, det skapas planer för hur återgången till arbetet kan skötas, det förs dialog med den drabbade.
MEN - om någon diagnostiseras med alkoholberoende så drar varenda arbetsgivare öronen åt sig. Det finns absolut en grund för det - problemen kan bli stora. Men grundproblematiken handlar om att se alkoholberoende som en sjukdom, och att det finns båda hjälp och behandling. ALLT handlar om att den anställde får den hjälp som kan erbjudas, och samtidigt att fortsatt betraktas utifrån sin kompetens! Jag har sett flera ärenden i mitt arbetsliv där oerhört kompetenta medarbetare plötsligt behandlas som om de inte har någon av sin kompetens kvar (trots att de fortfarande levererar varje vecka).

Efter denna pratiga inledning:
Ni som känner igen er:
Hur har ni lyckats att minska er alkoholkonsumtion?
Vad har ni använt för stöd och metoder?
Har ni fått stöd av läkemedel, t ex för att minska SUGET?
Hur gör ni den där vardagskvällen när ni känner att ni bara måste få ett par glas vin för att orka?
Är oerhört tacksam för råd från er som har kämpat och kanske lyckats.

Lyssna på den här podden och sök upp ett AA- möte. Det gjorde jag för snart 2 år sedan och stortrivs med att leva ett nyktert liv med kvalitet. Det funkade för mig. Du kommer att träffa andra tillfrisknande med samma berättelse som din egen, hur de levde då, vad dom gjorde sedan och hur de har det idag.

https://urplay.se/program/226673-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-bill…

@Vill Bara Sluta
Hej.
Vill bara säga hej och undrar hur det går för dig.
Känner igen mig i mycket du beskriver.
Jag drack för att döva och fly samt för att försvinna tills det inte gick längre. Vardagen var för tung nu i efterhand så inser jag att jobbiga saker blir lättare att hantera som nykter.
Ta hand om dig
Kram

Hej @somnad!

Blir så besviken när jag hör att du behöver argumentera med dina vänner om att du vill dra ner på alkohol. Att man ens ska behöva bli ifrågasatt då man av en eller annan orsak vill göra sunda förändringar. Kan känna igen det, kanske inte från mina närmsta vänner men grannar och liknande som tycker att men det är väl ingen fara, så mycket dricker du ju inte, du dricker ju bara ett par kvällar i veckan. Endel av dem tjatar på att jag ska komma över på vin trots att de vet att jag kämpar med få bättre bukt på min beroendeproblematik. Och de kan fortsätta tjata när jag säger nej. Dina vänner är säkert inte illvilliga, de förstår kanske bara inte allvaret men jag får själv mycket svårt att se dem i min närhet som gör såhär som vänner. Om något skapar det bara ett avståndstagande från min sida.

Önskar en fin kväll 🙂

@lagetförejaget kan du tänka dig prova att vara "ute" men bara dricka alkoholfritt? Själv har jag ofta lika kul när jag provat vara utan och därför svårt att förstå varför A är så centralt i mitt liv. Kanske bara ett beroende på grund av långt riskbruk? och mer för att bedöva. Ingenting jag behöver för att ha roligt, om du förstår hur jag menar...

@Vill Bara Sluta Känner igen det där att vilja bli bedövad. Men det funkar ju bara ett tag. sedan har monstren bara blivit ännu större. Att du slutade i AA berodde säkert på att du inte var färdig med A. I alla fall tror jag att det varit så för mig. Jag har traskat i alkohålet och vacklat mellan "trevlig" bedövning och efterföljande ångest i åratal. Men nu vet jag på riktigt... Jag tror du vet också. Så skynda hitta hjälper. Jag hoppas och tror att du kan klara det denna gången. A är ju inget alternativ. Alls.

Bra jobbat, Vill Bara Sluta. Det är starkt att bryta. Nu är det bara att hålla i. Ta hjälp om du kan, kanske med medicin. Det låter också som att du behöver hjälp med att ta hand om monstren. Jag tror också att de föds av alkohol och växer sig extra stora och starka. När jag drack hade jag svårt att reda i mina tankar. Då blev allt stort och svårt. Det är lättare som nykter och hjärnan jobbar på och sorterar på nätterna så att det inte är fullständig kaos inuti.
Så håll i nu. Det är ett av de bästa besluten man kan ta i livet.

Godmorgon och ny vecka, dag 4 för mig och hjärnan och kroppen börjar komma tillbaka efter den värsta dikeskörning jag någonsin gjort. Fortfarande väldigt skör och väldigt rädd för att glömma hur brutalt jag behandlade mig själv förra veckan. För visst är det att misshandla sig själv att överdricka? I mitt fall så handlade det inte om något njutningsfullt drickande utan jag har gått fullt in på att slå knockout på mig själv med alkohol för att slippa tänka/känna. Vardagen blir övermäktig och alkoholen är narkosen. Ett sätt att slippa dra fram dom där monstren i dom mörka skrymslerna i hjärnan. Det har varit bättre att söva dem med alkohol, men det funkar helt enkelt inte längre. Någon gång i livet måste dom släppas fram och granskas. Monster lär ju ska krympa ihop och försvinna när dom kommer fram i ljuset, men jag har allt för länge varit säker på att mina monster är av ett speciellt slag som överlever ljuset och kanske rent av blir större och mer skrämmande. Men just nu är jag ärligt talat mer rädd för alkoholen än för monstren.

Snart slut på dag tre och har fått i mig lite mat så energin börjar återvända. Det är konstigt att jag lever känns det som, detta var nog det värsta jag har åstadkommit i alkoholväg. Att häva i mig fem boxar vin på fyra dagar. Men är orolig för hur jag kommer att reagera imorgon när systemet är öppet igen. Får ta en timme i taget tror jag. Det svåra är den där krypande känslan när det börjar närma sig stängningsdags. Är det fler här som känner igen sig i det och hur bemästrar man det på bästa sätt?

Kämpa på... du visar styrka
Ta hand om dig..

Dag 3 och har faktiskt fått först 3 och sen 5 timmars sömn även om det var ett litet avbrott emellan. Det känns verkligen skönt för jag får panik när jag inte kan sova ordentligt av någon anledning. Det känns till och med lite bättre i kroppen även om det såklart är en lång väg kvar innan man börjar känna sig som en vanlig människa.