Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen, finns också mycket men kan göra inomhus. Meditationsövningar eller yoga är tydligen effektivt mot sug (finns massa övningar på nätet). Men om de fysiska symptomen är för svåra så är det såklart viktigt att hålla kontakt med vården kring det, bra att man kan vara anonym!

Hej Börje!

Välkommen hit! Klokt och viktigt beslut du fattat. Även om det såklart inte går att ge någon exakt prognos på just din återhämtning så är kroppen fantastisk i hur mycket den kan klara att återhämta sig bara den får chansen.

Med den mängden du druckit, och de symptom du beskriver, blir jag dock orolig för dig i förhållande till risken för akut (och livsfarlig) abstinens. Du kanske har koll redan, men annars har vi samlat lite information här: https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens

Om du känner dig osäker på hur du ska tolka dina symtom kan du ringa Beroendeakuten S:t Göran på 08-123 459 00, anonymt om du vill, för att rådfråga.

Jag skickar även detta meddelande direkt till dig, så kan du svara där om du vill skriva direkt med oss rådgivare. Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Kennie
Hej, som sagt det finns mer att skriva men är rädd att outa förmycket, kan säga att ta en promenad är tyvärr inget alternativ för mig pga vissa defekta kroppsdelar......Räcker med att stå upp i 10min för att diska ( när man orkar ) så får jag sådana smärtor, får en del tung medicin av sjukvården för just detta......vill inte hamna i något missbruksregister, har rensat allt vad papper man hade hos polisen sedan 25år tillbaka, tack för svar, är så jävla less på livet just nu.
mvh

Hej, så bra att du skriver här, det hjälper många att bli nyktra. Ångest blir starkare av alkohol, så om du har tålamod ett par veckor kommer den minska. Det finns också bra läkemedel mot alkoholsug som du kan få av vården, alla läkare har inte koll på det, ställ krav. Livet som nykter är lättare, även om beroendet vill få oss att tro det motsatta när vi slutar dricka. Ge inte upp. En promenad när suget sätter in kan hjälpa.

Hej gott folk, vet inte var jag ska börja?
Fick reda på för 7 år sedan att jag har Hepatit C, fick kravet på mig att vara nykter i 3mån om jag skulle få vård, pffff det höll 1 mån, har druckit konstant sedan dess.

16st 7,5 bärs om dagen, det har nog dödat min lever ännu mer, sista Peth de tog på mig var för ca 2 mån sedan 3,67 blev det svaret. och en skarp varning från läkaren.

Kom till insikt i helgen att detta går inte längre, men ångest sedan barn har satt djupa sår i mig, sitter och skakar satan just nu, abstinesen är härlig att slåss med INTE, fan hoppas man har styrkan att hålla sig i 3 mån iaf, sedan är det minst 3 mån kö till vård :( suck.

Hur orkar ni alla att hålla ut med ångesten? Finns så mycket mer att skriva, men vill inte outa mig förmycket.....

Hej och välkommen hit! Jag tycker du skriver klokt och insiktsfullt om din situation. Många här på forumet känner nog igen sig i det du beskriver. Kontrollförlust räknas också som en typ av alkoholmissbruk, även när man inte har problem med att vara nykter i vardagen. Gränsen för riskbruk, det vill säga det som är skadligt för kroppen och ökar risken för beroende, är tre enheter per tillfälle (en enhet är ett litet glas vin). Det säkraste är som du säger att inte dricka alls, men om du vill försöka hitta ett sätt att dricka måttligt kan jag rekommendera dig Riddargatan 1, tror de har digital mottagning också. De kan hjälpa dig bedöma om det är troligt att du kan dricka måttligt. Min erfarenhet är att om man dricker fler än två glas så är det ibland omöjligt att stoppa, då har man bedövat förnuftsdelen av hjärnan och lämnat över till den impulsstyrda. Tror att du tänker rätt att det är mer värt att bygga nyktra relationer även om det är läskigt. Vi klarar mer än vi tror och får ofta ökat självförtroende av att ta kontroll över våra liv. En fylla är inte värd att riskera liv och säkerhet för. Och det är inte alls så att alla dricker sig för fulla då och då, det är nog snarare en av tio, det vill säga de som har alkoholproblem. Men vi jämför oss gärna med personer som också överkonsumerar... Så gå på din magkänsla, något är fel och riskerar att bli värre om du inte gör något för att förändra situationen. Det är lättare att ändra vanor ju tidigare man tar tag i det.

Jag är 31 år gammal och har egentligen ända sedan jag började dricka alkohol, i 16-17-årsåldern, haft problem med att jag ibland dricker för mycket. Jag har inga problem att stanna på 1-2 glas vin om jag går till en bar med vänner eller på en middag eller AW, men när jag väl börjat bli berusad tappar jag ofta spärren totalt och kan dricka så att jag får minnesluckor. Det har varit många gånger jag inte minns hur jag tog mig hem, det har aldrig hänt att jag skadat mig eller blivit utsatt för något under dessa tillfällen under åren men det har varit ren tur iom att jag utsätter mig för väldigt stora risker när jag blir så full att jag helt förlorar kontrollen. Dagen (ibland dagarna) efter mår jag förstås otroligt dåligt både fysiskt och psykiskt och tänker att jag måste sluta dricka, och lovar mig själv att aldrig tappa kontrollen sådär igen, att jag måste dricka måttligt i framtiden. "Det här ska aldrig hända igen." Och en period går det ofta bra att dricka måttligt, eftersom erfarenheten av att spåra ur är så färsk. Men sedan händer det alltid igen. Jag vill inte ens tänka på vad jag utsätter min hälsa för när jag häller i mig alkohol på det här sättet. Jag vill verkligen på allvar göra en förändring och sluta utsätta mig själv och min omgivning för det här. Jag vill inte dricka mig berusad igen.
Jag har dock så svårt att acceptera att jag har alkoholproblem, eftersom jag inte dricker särskilt regelbundet eller ofta. Jag har inga problem att vara nykter en längre period, och jag dricker aldrig mer än ett halvt glas vin när jag är hemma själv. Upplever sällan ett sug efter alkohol i sig. Det är i sociala situationer som alkoholen är viktig för mig. Jag har alltid haft mycket ångest och problem med relationer och dålig självkänsla, och jag har nog sett alkoholen som min bästa vän som har hjälpt mig att ens orka vara i sociala situationer och kunna ta mer kontakt med andra. Jag har sett det som att alkohol hjälpt mig att släppa fram mitt riktiga jag som varit väldigt hämmat av social ångest under många år. Men jag vill ju lära mig att bygga relationer på riktigt, att uppleva närhet med andra människor utan att det blir dimmigt och suddigt av alkohol. Dessutom orkar jag inte med de negativa konsekvenserna som kommer med att dricka såhär omåttligt som jag ofta gör i festsammanhang.
I början av sommaren hände en grej som gav mig en rejäl tankeställare och var det som fick mig att börja på allvar fundera över om jag behöver sluta dricka. Vi hade avslutningsfest för min utbildning, och det var en jättefest där alkoholen flödade. Jag drack helt utan spärrar och fick i princip en minneslucka på kanske 8 timmar, av hela natten minns jag bara några få vaga minnesbilder utan koppling till varandra. Jag vet dock att jag kräktes tidigare på kvällen, innan jag blev så berusad att jag fick minnesluckor - men ändå bara fortsatta dricka.
Efter den kvällen bestämde jag mig för att dricka måttligt i framtiden. Jag övervägde att helt sluta men kunde liksom inte acceptera tanken att helt behöva avstå. Jag klarade det i ca fyra månader, då jag inte druckit mer än 2 glas vin under samma kväll. Men igår var jag på Halloween-fest och jag drack mycket mer än jag hade planerat. En hel flaska cava och minst en grogg, antagligen stark eftersom jag var rätt berusad när jag blandade den och i det läget har jag bara ett fokus, och det är att få i mig så mycket alkohol som möjligt. Inget farligt eller dumt hände, men jag har såklart mått dåligt idag, både av bakfylla och av att jag misslyckades med att hålla mig till min plan att dricka måttligt och åka hem relativt tidigt. Jag missade dock min buss hem och gick en ganska lång väg hem, ensam och berusad mitt i natten ... ännu en situation som hade kunnat sluta dåligt. Jag har haft mer tur än jag förtjänar, genom åren.

Hur ska jag göra för att förändra mitt drickande? Tror ni att jag måste sluta helt? Hur ska jag acceptera att jag faktiskt har problem med alkoholen? Jag hittar ständigt ursäkter till mitt beteende, att mina kompisar också då och då dricker för mycket, att det är en del av livet och inte hela världen ... och det gör ju att jag inte tar tag i att förändra mitt förhållande till alkoholen.

@Kennie Tack snälla❤️

Hej, hoppas du får hjälp mot det värsta nu! Och vad bra att du vill förändra din situation. Du kan få ett så mycket skönare liv utan droger och alkohol. Styrka till dig!

@Kristoffer
Tack snälla för din kommentar, ska nog ringa Maria ungdom. Jag har inte kraftiga skakningar eller hallisar, händerna skakar lite och känner mig desorienterad men inte på den nivån i texten. Ska nog ändå ta detta på allvar, tack igen för det snabba svaret🙏🏼

Hej maskros03!

Vad bra att du skriver här. Väldigt tuff sits och det korta svaret är - ja, med det läge du beskriver är det klokt att ta din oro på allvar. Jag klistrar in lite information om akut abstinens här:

"Om du upplever något av följande:

starka skakningar – du kan inte hålla ett fullt glas utan att spilla,
kraftiga svettningar och värmekänslor,
kräkningskänslor efter varje gång du ätit, brist på aptit eller rädsla för att äta,
förvirring – du tappar tidsuppfattningen eller har svårt att uppfatta var du är,
hallucinationer – du hör, ser eller känner saker som inte finns där

så är det mycket viktigt att du kontaktar akut vård. Ring 112 eller ta hjälp att komma till akutsjukvård."

Som framgår av den här texten är det mycket viktigt att du får vård om du upplever något av symptomen ovan. Om det känns som ett stort steg så går det att anonymt ringa och rådfråga t ex Maria Ungdoms akutmottagning på 08-123 474 10.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Tillägger att båda föräldrar också har drog-/alkoholproblem, deras föräldrar också. Det är inte konstigt att jag fick problem och ”fastnade”, men att vara 19 år och dricka ensam mitt på dagen varje dag är inte normalt.
Vad har jag att förvänta mig? När kommer helvetet ta slut? Blir inte jättemotiverad till att sluta dricka/knarka när jag mår såhär och kroppen skriker efter en till dos. Vill kunna dricka på kanske bara helger eller speciella tillfällen, men känns som min kropp behöver det här giftet. Har inte kunnat jobba, får attacker där världen snurrar och extrema svettningar, blir likblek/gul i ansiktet och svag i kroppen så att jag måste sätta mig ner. Blev väldigt långt inlägg, men behövde nog skriva av mig lika mycket som jag behöver råd. 🙏🏼

Jag har druckit varje dag sedan i maj. Innan det så drack jag kanske 3-4 gånger i veckan, så har det sett ut sedan jag var ca 17 år. Jag är 19 idag och känner redan hur min kropp börjar ta skada. Dricker nästan bara boxvin då det är det billigaste med högst alkoholhalt, en 3L box räcker i 2-3 dagar.
Har mått dåligt i flera år, dippade rejält där i maj och det har varit mycket droger inblandat sedan kanske januari. Har flera gånger försökt sluta dricka och sluta med droger men det går 1-2 dagar och sen ger jag upp.
Nu har jag gått av min dagliga dos amfetamin från typ 3 dagar sedan, och inte druckit sedan i förrgår. Innan jag ”slutade” dricka helt så började jag dricka mycket mindre, kanske 2 glas istället för 6.
Grejen är såhär. Jag har haft den värsta yrseln jag någonsin varit med om enda sen jag trappade ner, dvs ungefär 1 vecka. Mår illa, har jättemycket ångest, kan inte sova, svettningar, snurrig och förvirrad. Är detta normalt när man lägger ner? Får dödsångest, känns som min kropp kollapsar samtidigt som jag försöker tänka att det är normalt och min kropp kommer tacka mig när detta är över.
Någon som varit med om liknande? Borde jag vara orolig?

Hej igen. Inte svarat på typ en vecka. Har inte orkat riktigt. Sedan jag sist skrev har jag besökt akutpsykiatrin samt haft covid. Vet fan inte vad jag ska göra för att bli tagen på allvar när jag sitter på akutpsyk i 7 timmar och till sist får träffa en läkare som bara skickar hem mig.

Dricker idag igen. En vecka sedan sist.

@Elviswife
Bara att du har valt att skriva här är ett första steg mot ljusare tider. Hur ställer sig din sambo till drickandet? Dricker ni tillsammans? En stor hjälp för mig är min fru, för att jag skall klara av att sluta dricka måste jag ha hennes hjälp. Det kan jag bara få om jag är ärlig med henne. Hon känner till att jag inte kan hantera alkohol. Min fru dricker inte särskilt mycket eller ofta. Hon kan nöja sig med ett glas och sedan är det bra.

Vill du sluta dricka? På riktigt?! Då kommer du klara av det. Jag upplever att nykterheten gör huvudet klarare och tankarna bättre. Jag känner med dig och önskar styrka till dina beslut

Hej, vad bra att du loggade in här istället för att dricka! Jag tror det är bra att fundera över vilka vanor man vill ha istället för alkohol. Jag upplever mig inte som tråkigare för att jag är nykter. Jag njuter av goda alkoholfria drycker, god mat, musik, att umgås med folk. Kanske är de där tankarna att du inte vill vara en renlevnadsmänniska i själva verket beroendet som försöker få tillgång till ersättningsdrog? För mig känns det viktigt att våga omdefiniera vem jag är, det har lett till balans. Jag känner inte att jag avstår något utan att jag slipper något :bakfylla, jobbiga situationer och på sikt en kropp med alkoholskador.

@MålaOm Tack för svaret MålaOm! Jag vet att det finns väl två olika linjer för om man slutar dricka, den ena är att man ska försöka undvika alla tillfällen där det dricka alkohol för att man inte ska bli lockad, den andra är att göra saker precis som förut, fast utan alkohol och efter ett tag så inser man att det går ju bra. Jag tänker mig att Halloween nu är ett fantastiskt tillfälle egentligen? Jag, sambo och tre kompisar tänkte klä ut oss och gå på karaokebar, de fyra andra kommer nog dricka, men jag känner dem så väl så det känns helt ok att vara nykter bland dom :)

Sedan det där med rebellisk. När jag bestämde mig för att sluta dricka så började jag tatuera mig, snusa mer och ta cbd-olja, mest för att på något sätt att jag är fan ingen renlevnadsmänniska haha :D

If you got my back I got yours!

@MålaOm Tack för svaret MålaOm! Jag vet att det finns väl två olika linjer för om man slutar dricka, den ena är att man ska försöka undvika alla tillfällen där det dricka alkohol för att man inte ska bli lockad, den andra är att göra saker precis som förut, fast utan alkohol och efter ett tag så inser man att det går ju bra. Jag tänker mig att Halloween nu är ett fantastiskt tillfälle egentligen? Jag, sambo och tre kompisar tänkte klä ut oss och gå på karaokebar, de fyra andra kommer nog dricka, men jag känner dem så väl så det känns helt ok att vara nykter bland dom :)

Sedan det där med rebellisk. När jag bestämde mig för att sluta dricka så började jag tatuera mig, snusa mer och ta cbd-olja, mest för att på något sätt att jag är fan ingen renlevnadsmänniska haha :D

If you got my back I got yours!

@Kennie Tack för svaret Kennie! Jag håller med dig - det verkar som ett jättebra forum att samla sina tankar på för att kunna gå tillbaka till dem senare. Jag kände idag, söndag, när jag vaknade att det har ju inte varit en riktig helg för jag har ju varit nykter. Kanske skulle jag ta några öl idag ändå? Sedan kom jag på att jag måste kolla forumet här om jag fått några svar och då insåg jag att ”just det, nej, inga öl idag”. :)

Det har gått några år sen denna tråd skapades men problemet torde vara tidlöst?

Mina tankar är att de flesta alkoholberoende, åtminstone de med en hyfsad social plattform, är sk periodare, varav jag är en av alla dessa.

Efter en tung period av supande tröttnar man på detta liv av flera olika anledningar och man förblir nykter i kanske några månader. Och man mår ganska mycket bättre både fysiskt och psykiskt.

Samhället flödar av alkohol, knappt någonstans slipper man den. Det blir liksom tråkigt att vara nykter och minnet är tyvärr kort trots allt korkat man ställt till med under perioderna av supande samt de vidriga första dagarna av abstinens vid början av en nykter period.

Har jag en poäng?

Hej @Elviswife

Ibland vet man ju inte vad man vill. Men någonstans har du medvetet sökt upp detta forum och önskar/vill ha en förändring i ditt liv. Alla fungerar ju olika och resan ser inte lika ut för alla. Har du någon/något stöd utifrån din depression? Kan isåfall samma stöd guida dig i detta. Jag är ingen expert, men mängden alkohol/dag låter ganska mycket och där kanske du behöver hjälp att minska/sluta. Hur tänker du själv? På vilket vis skulle du vilja att det såg annorlunda ut? Utifrån din text tolkar jag det som du självmedicinerar mot livet som gör ont. Det berör mig. Jag hoppas och önskar att du sträcker ut flera händer och tar emot stöd/hjälp. Du har ju faktiskt tagit första steget redan nu. Det finns ljus. Det gör det.

Ska tilläggas att jag tog Peth provet frivilligt och svaret visade 0, 11 . Måttligt drickande enligt läkaruttalandet.
Ska jag vara orolig ändå?

Jag vänder mig till er nu och undrar hur det eventuellt kommer att bli med mitt Cdt prov när jag har druckit ca 2 flaskor vin varje vecka ( under en kväll) i en månad?

Hej, tuff situation du har. Tror vi är många som känner igen den där hopplösheten, att man inte orkar med. Men, mycket av den har att göra med drickande, alkoholen skapar ångest och nedstämdhet som vi försöker bota med mer alkohol. Jag skulle råda dig att ta hjälp att bryta. Kanske antabus första tiden för att ge dig lite nykter tid och hinna landa? Viktigt att du får hjälp tror jag, eftersom du beskriver att du har dödslängtan. Du behöver inte må så här. Läs runt och hitta inspiration här inne, finns många som lyckats få ordning på sina liv och hittat livsglädjen igen som nyktra. Det kan du också, att börja skriva här är ett bra första steg!

Jag saknar både konsekvens tänk och bryr mig inte om konsekvenserna..
Jag orkar bara inte med livet och allt som hör till och då är de bättre att dricka!
Problemet, ja eller ett av dem, är att jag saknar hämningar när ha dricker och sätter mig i onödigt dumma situationer...