Senaste kommentarerna i forumet

@BEATNGU vet inte vad jag ska göra, känner mig besegrad av alkoholen.

Heja på dig@Hjärnklar
Sover october it is. Jag har också försökt styra upp och varit här flera omgångar. Nu 7 veckor nykter och känner mig fri. Vet att det svåra blir att hålla i och inte försöka bli måttlig. Vi följs åt o stöttar varandra

Heja på dig@Hjärnklar
Sover october it is. Jag har också försökt styra upp och varit här flera omgångar. Nu 7 veckor nykter och känner mig fri. Vet att det svåra blir att hålla i och inte försöka bli måttlig. Vi följs åt o stöttar varandra

@Charlie70 åh vad glad jag blir att någon "hör" mig, att du läser och kommenterar! 🤗
Helst vill jag vara måttlig. Men tror att jag behöver helt och hållet klippa ett bra tag först.
Vi ångest-och tristessdricker. Väntar på läkarkontakt för vetskap/diagnos hos maken för fysisk, begränsande, åkomma. Ständigt på tå för ett vuxet barn med psykisk ohälsa. Kris på jobbet. Jag vet att inte något löser sig av sig självt. Men berusning ger en stund av glömska. Ack så bedrägligt och kortvarigt!
Jag laddar upp för "sober october". Tänker mig en slags nedtrappning och så nykter oktober.

@Hjärnklar jag blev intresserad och har läst igenom din förra tråd. Det jag funderar över är vilket mål du vill nå? Vill du bli måttlighetsdrickare eller sluta helt? Jag gissar att du med den alkoholkonsumtion du beskriver och dessutom en GBP kan få svårare än andra att bli måttlig men inget är så klart omöjligt. Hur går snacket mellan dig och maken nu? Jag kämpade i många med min alkoholkonsumtion och ville så gärna kunna dricka som "alla andra". Har helt gett upp det och är helt nykter sedan ett par år. Jag kommer aldrig kunna dricka måttligt utan en väldigt stor risk att falla tillbaka till gamla mönster. Bästa beslutet jag tagit. Alltid pigg och pålitlig. Ångest, oro och depression finns inte på kartan längre. Jag har också repat mig från en lång sjukskrivning i utmattning. Det hade inte gått om jag fortsatt dricka. Så, jag undrar lite vad du vill. Om du vill skriva om det?

Kram!

Det var ju informativt...
Läser i min tråd från 2017.
Vad jag var beslutsam och på g.
Tyvärr har jag fortfarande samma problem som förut. Men sen ett halvår är det i stort sett dagligen drickande. Minst en flaska vin, ofta två.
Ångest och tristess.
Behöver bryta upp.
Hitta andra spår.
Var är kraften, hur ska jag göra?
Gode gud hjälp mig!

Välkommen hit@solsken_ hela_dan !
Jag är inne på min 7de nyktra vecka efter åratal med liknande mäster som dina. Läs runt lite på andras trådar och skriv mer i din egen. Här finns stöd och hjälp att få. Ett tips är att gå igenom programmet som finns här. Ett mål på tre nyktra månader till att börja med verkar fungera för många här. Hejar på dig/Mattan

Jag har druckit bra mycket mer än jag gör idag. Idag dricker jag 2-3 gånger i veckan. Det som stör mig är att jag dricker på rutin. Jag har diagnoser och följer mitt "schema"
Självklart är jag sugen dom flesta gångerna men det händer att jag inte är det men dricker ändå för att det är just "den" dagen. Finns det fler här med diagnoser och liknande erfarenheter? Jag har haft en alkoholkonsumtion på ca 6 dagar/ vecka som jag minskat ner helt själv. Det har tagit några år, men tidigare drickande har berott på sambo med alkoholproblem. Är även uppväxt i ett hem med alkoholproblem
I vilket fall nu så börjar jag tröttna på att dricka. Har hållt uppe helt en månad utan problem när jag varit tvungen. Jag undrar om det finns fler som mig och ifall man kan hitta andra här så man kan peppa och utmana varandra?

@hejhej38 Det gjorde jag i många år. Det var den naturliga avslutningen på arbetsveckan. 1000 tals gör samma sak. Pimpla så mycket man hinner innan söndagen så man kommer på banan igen innan jobbet.

Det går inte så jättebra för mig. Sedan semestern slutat har jag klarat av att vara nykter på vardagar men så fort helgen kommer maxar jag och smyger. Känns inte bra alls och är besviken...

@BEATNGU jag äter mediciner, både antidepp och neuroleptika. Jag vet att alkoholen kanske försämrar resultatet. Dock när jag varit gravid och varit nykter och medicinerat har jag inte mått bättre men det kanske berott på graviditeten. Jag märker skillnad när jag höjer/ sänker medicineringen så jag tror ändå att den ger mig viss effekt. Sen borde jag absolut testa tre månader nykter men vet inte när jag klarar det...

@Inombords ja nu jobbar jag 75 %, mår så mycket bättre redan efter en vecka 🙏

Hej Rullebullen och varmt välkommen hit!

Du har hittat hit och berättar på ett ärligt och reflekterande sätt om en situation där alkoholen kommit in och tagit allt för stor plats. Modigt och starkt gjort!

Det som hänt under kvällen natten har också gnagt sig kvar hos dig. Du funderar på om du ska försöka släppa det eller om du behöver rota vidare i det. Utifrån det du beskriver låter det som du gått igenom allt ett par gånger, bett om ursäkt och varit öppen och ärlig med din fru. Anledningen att du hittat hit kanske handlar om hur du vill ha det framåt med alkoholen, är en tanke som jag får när jag läser. Kanske att fokusera din energi på det och hur du vill ha det med den framåt, vad tänker du själv om det?

Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart och då kan det vara hjälpsamt att skriva flera gånger, om du vill berätta lite mer hur det kanske känns nu eller hur du vill ha det med alkoholen framöver, om det kan vara hjälpsamt för dig.

Hoppas du hittar mycket läs-och tänkvärt här inne!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Bra att du trappar ner@Bina86 . Du kommer må så mycket bättre utan alkohol det kan jag garantera dig. Jag tänker lite såhär BBC eträffande pojkvännen:Om inte relationen håller för att du är ärlig så är han inte värd dig. Heja dig, du är snart där💪🏼

Tack för svar! Jo det är riktigt tungt. Dricker nog i snitt Nästan en flaska sprit per kväll vilket tar även ekonomiskt. Klarar dock av både jobb och barn bra. Tyvärr min sambo som jag inte orkar hjälpa genom sorgen. Det är svårt när man själv inte kan hantera den. Har Camparl , sömntabletter och lugnande utskrivet. Dock borde jag nog testa antabus. Tack för tipset :) @vår2022

@veejvarför93 Jag har ingen erfarenhet av vården men jag vet att det är fler här som tagit kontakt med Beroendecentrum och tex fått antabus så att de inte kan dricka och som funkat bra. Då kan du kombinera det med jobbet. Förstår att du kan tycka det är galet att inte få hjälp med att hantera sorgen när du dricker, men jag vet av egen erfarenhet att man inte riktigt kan nå sina äkta känslor när man är påverkad av alkohol. Känslorna förvrids och det är då svårt att komma åt det svåra och hantera dem. Det finns liksom ingen annan utväg än att bli nykter först. Är det inte svårt att klara av jobbet om du blir full och däckar varje kväll?

Hej! Har tyvärr inget nästa steg. Har en massa tabletter utskrivet. Får dock ingen hjälp för att hantera sorgen fören jag inte dricker mer ( tycker det är galet). Dom har erbjudit mig behandlingshem osv. Men känner att det inte går i och med att jag måste jobba. Tänkte därför kring vad det finns för hjälp man kan kombinera med jobb? Känns så antingen eller.. hoppas du förstår vad jag menar @vår2022

@veejvarför93 Välkommen hit! Det är lätt att ta till alkohol som flykt när man har sorger som man inte kan hantera och jag förstår att du inte mår bra. Det viktigaste är att få en insikt i sin alkoholproblematik och att ha en egen vilja att göra något åt det. Du skriver att du insett att du nog är alkoholist och att du framförallt söker hjälp pga din sambo vill det. Men du menar kanske att du inser att du är alkoholist och beroende och då du förstår din sambo till 1000%, att du också själv vill göra något åt detta? Det är viktigt för det är du som måste göra jobbet och det krävs egen vilja till det.

Du skriver att du varit i kontakt med sjukvården mm. Vad kommer att bli nästa steg?

Kan tillägga att jag framförallt söker hjälp då min sambo inte längre klarar av att jag är beroende längre, vilket jag förstår till 1000 % . @veejvarför93

Kan tillägga att jag framförallt söker hjälp då min sambo inte längre klarar av att jag är beroende längre, vilket jag förstår till 1000 % . @veejvarför93

Hej! Har nog insett att jag är alkolist. Har druckit mig så pass full att jag däckat varje kväll i ca 2 års tid. Varit i kontakt med sjukvården mm. Men är så rädd att hjälpen dom erbjuder ska påverka mitt jobb. (Jobbar heltid). Har även en familj. Jag dricker enbart när mitt barn gått och lagt sig. Jag mår inte bra. Någon som har bra erfarenhet av att vara sjukskriven men där man inte behöver berätta för arbetsgivaren vad för problem man har? Har det funkat bra? Vad för typ av hjälp? Ber om ursäkt för dålig trådstart. Har försökt att ta mig ur det här men dom sorger jag har kan jag inte hantera.

Hej! Har nog insett att jag är alkolist. Har druckit mig så pass full att jag däckat varje kväll i ca 2 års tid. Varit i kontakt med sjukvården mm. Men är så rädd att hjälpen dom erbjuder ska påverka mitt jobb. (Jobbar heltid). Har även en familj. Jag dricker enbart när mitt barn gått och lagt sig. Jag mår inte bra. Någon som har bra erfarenhet av att vara sjukskriven men där man inte behöver berätta för arbetsgivaren vad för problem man har? Har det funkat bra? Vad för typ av hjälp? Ber om ursäkt för dålig trådstart. Har försökt att ta mig ur det här men dom sorger jag har kan jag inte hantera.

Även jag har gjort en gbp för ca 12 år sedan. Drack "socialt" före detta, och bara på helgerna. Nu kan det bli lite när som helst.... Mycket sorg och trauman bakom mig. Min mor var grav alkoholist och dog av det också. Som liten sa jag "jag ska aaaaldrig bli som min mamma!!" Och nu ser jag att jag är "på god väg", fy fasen!
Men har insett detta för längesedan, och nu dragit i handbromsen. Har gjort en egen anmälan till beroende centrum i min kommun. Ska dit om ca 10 dagar.

Jag klarade det!! Jag drack så lite jag hade tänkt i helgen - och jag var inte sugen på mer. Så himla skönt att vakna pigg och fräsch, att orka upp och träna på lördag morgon utan att känna mig skakig och spyfärdig. Jag är så stolt över mig, och så himla nöjd.

@Bina86 Det kanske är en bra idé att berätta? Som Mattan skriver är det bra att få stöd, och att bli av med lite av skammen. Jag kan förstås inte förutse hur din pojkvän skulle reagera, min erfarenhet är att människor är mer förstående än vad man tror.

Skammen då. För mig personligen har det varit bra att berätta för personer i min närhet. Jag har spenderat så mycket tid med ensamsupande, och skammen över det har liksom bidragit ytterligare till problemet. Inte nog med att man får massa ångest i största allmänhet av att supa, ångest som man gärna dämpar med ytterligare supande. Skam bidrar ju ännu mer till den ångesten. Så att ta tjuren vid hornen och berätta för någon eller några väl valda närstående kan definitivt vara väldigt bra.