Senaste kommentarerna i forumet

@Inombords vad skönt det låter att inte behöva ständigt tänka på när man ska dricka första glaset, andra och tredje, hur man ska lägga upp dagen för att få sina "fixar" utan att någon reagerar. Julen är svår, det är nog den svåraste perioden, på hösten innan december brukar jag må som bäst så kanske är bästa perioden att sluta, fast då är ju julen där i närtid och då finns risken för återfall.
En sak som jag dämpar med alkoholen är min rastlöshet och tristess en jag upplever i livet (låter fruktansvärt med tanke på att jag har två fina barn, bra jobb och fin man). Ibland undrar jag om jag har någon underliggande neuropsykiatrisk diagnos såsom ADD eller autism. Men min psykolog tror stenhårt på att mitt mående är relaterat till min PTSD.
Tack för fint stöd, vi får fortsätta hålla kontakt här!

@hejhej38 @Hejsan40 Vad lika era namn är😁 kul att ni hejar på och ”hejar på” varann😅. När jag försökte sluta förra gången klarade jag 3 mån sen tog jag ett återfall eller nja jag drack på jul och sen glömde jag nog bort (obegripligt nu) att jag påbörjat den här resan av egen vilja för en del av mig (omedvetna) ville dricka på jul. För att jag var ledig och det var mysigt, och hörde till. Jag minns faktiskt inte om det var mysigt, förmodligen för att minnena inte gäster ordentligt när man är fluffad av A. Jag kunde verkligen inte tänka mig en semester utan min ”stämningshöjare”, ”guldkant” och ”ångestdämpning”. Den här gången känner jag inte en gnagande oro för att jag ska supa bort semestern eller inte kunna kontrollera mitt intag eller gå och fundera på var och när jag ska få i mig nästa glas. Jag känner lugn och lycka för att jag kommer minnas varje stund. Och jag behöver inte ägna A nån tanke, förutom att den inte ska in i min kropp. Vet inte om det kommer hålla i sommar men så känner jag idag. Alla somrar innan dess har jag tyckt att det verkar urtrist att semestra utan vin. Låt det ta den tid det tar, det är livslånga vanor vi ruckar på vare sig vi minskar eller slutar och det behöver förankras. Kanske hösten eller typ januari är bra tillfällen för sådant. Det viktigaste är att vi vågar skriva här och få stöd💕🌸

@hejhej38 Jag har det ganska lätt just nu, dag 15 och känner mig lugn. Minns att de första två helgerna var jobbigast. Läste att det kan ta upp till 10 dygn innan alkoholen är ute ur systemet (måste vara individuellt dock), kanske är det därför de är svåra, för att man ändå är influerad av små mängder fast man inte fyllt på. Hur går det för dig? Hoppas du får sova gott!😊🌸

@Inombords hur går det för dig?

@Hejsan40 det har inte gått så bra hittills men inte druckit så jag känt mig full eller så, inga minnesluckor. Har hållt mig till ca 3-4 glas per dag. Blir nästan aldrig bakis längre, vet inte, är lite konstigt. Får inte ångest dagen efter av att dricka eller blir extra trött. Det kanske har blivit mitt normaltillstånd, vilket jag tycker är lite varningstecken. Träning är en jättebra motivator. Fast jag kan bli nästan besatt av att träna och söker mina kickar där och får problem med ätstörning så blir också ett beroende. Men är ett bättre beroende än alkoholen. Kommer ta tre vita månader när semestern är slut och därefter försöka med mer måttligt drickande. Har börjat alkoholprogrammet här på alkoholhjälpen så ska läsa på mycket så att jag blir extra motiverad.
Hoppas det går bra för dig i sommar och som sagt, var inte för hård mot dig själv, det ger bara skuldkänslor och ännu större sug, nästan att man straffar sig själv. Jag har tänkt att alkoholen är lite ett självskadebeteende ibland.

@hejhej38 hej tack för ditt svar! Det låter bra att vara snäll mot sig själv. Jag tror det är ett av grundproblemen, att man inte kan vara schysst mot sig själv, ställt jättehöga krav och sen tröstat med vin. Vad fint att du hittat målningen☺️ Jag tränar ganska mycket, eller så mkt det går med 3 små barn, det är det jag mår bäst av. Har det fungerat för dig hitills att dricka måttligt under semestern? Jag är inne på samma linje. Men funderar mer och mer på att vara helt alkoholfri. Fattar inte varför jag är så rädd för det, tror aldrig jag haft en helt alkoholfri sommar innan, vet inte vad jag egentligen har att förlora? Är rädd att det inte ska bli avslappnande. Inte lika härligt att äta en god middag utan vin…Men många somrar har jag känt mig bakfull ända fram till lunch, varit seg och inte kommit iväg till stranden i tid. Det är ju inte heller så avslappnande. Det är så svårt för mig att stoppa vid 1 glas vin, blir oftast 3, ibland mer på semestern. Och sen kommer ångesten som ett brev på posten, som jag motar med vin kvällen efter…

@Hejsan40 hej hej. Tack för att du skriver till mig. Känns så skönt att erkänna sitt drickande för någon och veta att man inte är ensam. Nu under min semester har jag beslutat mig för att inte va för hård mot mig själv. Kommer försöka dricka måttligt. Vi är bortresta varje sommar till ett land där man dricker mer kontinentalt, inga konstigheter att ta en öl eller ett glas vin till lunchen vilket såklart försvårar en del för mig men samtidigt är jag snällare mot mig själv och det gör att jag inte bingedricker lika mycket som jag gör när jag smygdricker hemma i Sverige. Ska försöka fokusera på vila ut lite då vi är hos svärföräldrar som kan avlasta lite med barnen. Göra sånt jag gillar, tex måla. Att måla är nog det enda jag gillar mer än att dricka. Ser nästan drickandet som ett intresse. När jag målar är jag i stunden och ångestfri precis som med alkoholen. I vardagen dricker jag också bara på helgerna, hälften i smyg och hälften tillsammans med sällskap till middag osv.
Har du något intresse som du kan ägna dig åt för att distrahera dig från alkoholen?

@hejhej38 du är inte ensam, och inte jag heller uppenbarligen. Vi är i samma situation. Jag använder också alkohol som självmedicinering har jag märkt. Har gjort det oreflekterat under många år men reflekterat över det åtminstone de senaste 4-5 åren. Har diagnosen GAD och tre krävande barn. Precis som du har jag upplevt att vin får mig att koppla av en liten liten stund, att ångesten släpper, mkt kortvarigt dock. Misstänker att alkoholen i sig är en del av ångesten, men inte bara. Dricker nästan enbart på helgen, men ibland även någon gång i veckan. Ofta är det trevligt. Jag är orolig för semestern, som att jag inte vågar ha semester utan alkohol, helt sjukt. Hur har du tänkt kring alkohol under semestern? Överväger dricka måttligt, men ändå dricka litegrann. Det jobbiga för mig är att jag snabbt kan trappa upp. Får ett sug mellan dagarna när jag inte dricker alls.

Hej, vill bara säga att jättebra att du börjat fundera på hur du dricker. Att få minnesluckor är inte normalt, det är vi som har alkoholproblem som får det (personer utan alkoholproblem får kanske två minnesluckor och lär sig sedan var deras gräns går). Att inte kunna sluta när man börjar dricka kallas kontrollförlust och räknas som ett riskbruk ävenom man inte dricker särskilt ofta. Så ta hjälp, här eller hos din vårdcentral, du har allt att vinna. Och alkohol triggar ångest, så även det kan bli mycket bättre av att inte dricka.

@Caroline1992

Hej! Vad bra att du skriver här om din alkoholkonsumtion. Du undrar över dina alkoholvanor och om det är normalt eller ett beroende. Av det du berättar så är ditt sätt att dricka oerhört riskfyllt. Läste i IQ, som är ett dotterbolag till Systembolaget och som har som uppdrag att upplysa om alkoholens effekter, att minnesluckor kan jämföras med en mildare hjärnskada. Jag har själv haft många minnesluckor och det är läskigt. Du berättar vidare att du kan hetsas till att dricka hur som helst, utom kontroll och inte kan säga nej. Att du blir en helt annan person när du dricker. Du skriver att du själv tror att du har problem när du läser det du berättar, men ändå inte. Jag ser massor av varningsflaggor för att du ska utveckla ett beroende och att det är oerhört riskfyllt att dricka på detta sätt. Du är ung och det kan gå riktigt illa. Att du även bedövar din ångest med alkohol tror jag absolut stämmer. Det ger en tillfällig lättnad men blir mångdubbelt värre då alkoholen aktiverar kroppens alarm- och stressystem.

På forumet finns det program för självhjälp som du kan anmäla dig till och tydligare få se hur ditt drickande ser ut. Du kan även ta kontakt med en rådgivare här som du kan prata anonymt med om dina vanor.

Tror det är bra om du läser på om fakta om hur alkohol påverkar dig så kan du få mer kunskap om vad som händer i kroppen och hjärnan. Det har hjälpt mig mycket till att förstå hur jag misshandlat min hjärna och till att det går att återhämta sig och vara snäll mot den.

Denna länk från IQ ger mycket bra information:

https://www.iq.se/fakta-om-alkohol/?gclid=CjwKCAjwzeqVBhAoEiwAOrEmzdq97…

Bra att du funderar på dina alkoholvanor, det går att förändra dem!

Det låter som det kan bli väldigt mycket på dina festkvällar. Påminner om när jag var yngre och festade en hel del. Fick alltid minnesluckor. Jag råder dig att ta hjälp. En dag kanske du annars står där och dricker varje dag.

Jag skulle behöva hjälp av er. Jag ska förklara lite hur mina alkoholvanor ser ut och jag behöver hjälp o veta o detta är normalt eller om det är ett beroende.
Jag är ingen som dricker varje helg, jag kan vara utan alkohol i flera veckor men när jag väl dricker går det nästan alltid över styr. Jag dricker tills alkoholen är slut. Oftast hetsdricker jag, sveper cider och shorts ska vi inte tala om. Kan dra flera vodka shotta efter varandra och jag kan inte säga nej om jag blir bjuden. Jag får minnesluckor varje fylla. Senast i helgen fick jag helt blackout och kommer inte ihåg någonting från ett visst klockslag tills jag vaknar dagen efter. Jag kommer inte alls ihåg vad som har hänt och jag är rädd att jag ska bli utnyttjad när det blir så. Är det normalt att alltid få minnesluckor? Eller att en hel kväll försvinner från minnet. Spelar ingen roll om jag dricker lugnt på en middag så får jag minnesluckor ialf. Jag känner inte när jag börjar bli full. När mina kompisar säger att jag är onykter så känner jag mig nykter.
Oftast dricker jag inte lugnt utan det är utom kontroll. Jag kan halsa direkt ur sprit flaskor för att folk hetsar mig till att göra det och ja kan inte säga nej. Eftersom jag blir så full så sårar jag folk och gör min omgivning besvikna. Jag blir en helt annan person när jag dricker, raggar på karlar som jag inte skulle ha gjort i nyktert tillstånd. Beter mig lösaktigt fast jag inte alls är det. Ska säga att jag lider av mkt ångest i min vardag och jag funderar på om jag super så hårt för att jag tycker det är skönt att inte få känna några känslor alls utan bedöva mig på det sättet.
Jag har konstigt nog aldrig däckat utan kroppen håller igång fast promille halten är väldigt hög. Oftast kräks jag inte heller.
En festkväll kan jag nog dricka ca 2 flaskor vin, kanske 6 cider sen 5 shottar. Eller mer. Jag är 170 lång o väger 62 kg så det känns som att det är rätt mkt för min kroppsvikt. Senaste i helgen vart jag så påverkad så min kompis hade fundering på att åka till akuten med mig. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. När jag skriver nu så låter det som att jag hsr problem men å andra sidan inte.
Finns det någon med något klokt ord att säga till mig. Tacksam för svar.

Primärvården glömde jag skriva

@hejhej38 jag och min sambo har inga barn än. Vi kanske skaffar snart. Det måste vara tungt att må psykiskt dåligt och samtidigt ha små barn hemma som man vill ge allt, förstår om du känner dig trött! Men utan alkoholen kommer du bara bli piggare och piggare! Ja det har du rätt i att försöka på tag på en läkare istället för att hatta runt hos flera. Ska fixa det. Tack!

@Inombords har du kontakt inom psykiatrin eller går du i primärvården? Tänkte på många byten av läkare... Skulle va bra om du fick en fast läkare som lär känna dig.

@Inombords ovan menade jag 🤔🙂

@Inombords svarat nedan 🤗

Vi är på väg mot semester och tror att det kommer bli svårt att sluta helt under den men har bestämt mig för att ta några vita, minst tre, månader efter semestern. Jag har varit gravid två gånger och då drack jag ju inget men mådde fortfarande jättedåligt, kanske pga graviditeten dock, kanske skillnad med vita månader när man inte är gravid. Jag har nog aldrig varit ärlig i de där formulären om hur mycket man dricker då jag alltid vetat att jag dricker för mycket. Jag har märkt under perioder när jag mår psykiskt bättre så har jag inte alls samma sug efter alkohol och dricker på ett helt annat sätt. Så är väl helt klart lite självmedicinering. Livet har blivit så tufft sen barnen kom. Älskar dem över allt annat men finns ingen tid för återhämtning och med PTSD så är återhämtning verkligen viktigt så jag tror att det är därför jag nästan alltid mår dåligt.
Har du barn?

@Indigo Du är inte ensam om det du upplever. Det är detsamma för mig. Det känns som kontrollen bara flyger iväg och man tar ju ett glas till för det finns mer kvar. Det är mycket o funderar på när man är i den här fasen.

Hur går det för dig idag fina HejHej38?
Skickar lite motivation i sommarvärmen!🌸

@hejhej38 Jag har ingen psykologkontakt nu, borde kanske skaffa en dock. Min läkare (eller mina, ny varje gång typ) vet inte. Senast jag fyllde i en blankett så drack jag inte så destruktivt (men riskbruk) så det var ingen som höjde på ögonbrynen. Min psykolog och jag pratade om annat men det var också innan det barkade hän med drickande i tid och otid. Företagshälsovården som jag gick till under min utmattning var jag ärlig med och fick ta tre månader vitt efter höga provsvar. Var ju så duktig flicka så höll mig vit pga ilska och anamma. Sen drack jag vidare. Men det jag minns från de två gångerna jag varit vit i tre månader är att jag kände mig lugnare stabilare och mindre ångestfylld. Så jag tror en stor del av ångestproblematiken skulle se helt annorlunda ut efter några månaders nykterhet. Jag hoppas det.

Okej vad bra.
Jag har kontakt med både läkare och psykolog i psykiatrin. Samtal varannan eller varje vecka sedan två år tillbaks. Det hjälper men kanske skulle behöva ta upp alkoholproblematiken. Vet din läkare/psykolog om dina alkoholvanor?

Zopiklonen alltså som är övervakad.

@hejhej38 Jag har också Lergigan men använder mest Zopiklon. Har en rätt ovanlig mardömsproblematik (började i 10-års åldern) och det är det enda som hjälp lite. Och så går jag på full dos SSRI också, klarar mig inte utan, får bara återkommande depressioner då. Jag har recept på en tablett om dagen och får nytt recept varje månad så det är noga övervakat. Har du nåt psykolog/kurator att prata med om ditt mående?

@Inombords hoppas det går bra denna gång. Jag tar också lugnande tabletter när jag får ångest vilket hjälper mig mycket både i min vardag och när jag får ångest för att jag druckit för mycket. Jag försöker ta dem i förebyggande syfte för att inte bli så sugen på alkohol, ibland funkar det, ibland inte. Har inte så starka tabletter, endast Atarax och Lergigan men de hjälper mig mycket ändå vid ångest och ibland mot att dricka för mycket. Vad har du för lugnande? Jag skulle inte våga ta något narkotikaklassat med rädsla av att bli beroende av det också...