Senaste kommentarerna i forumet

Bra gjort att påbörja programmet! Och slå inte på dig själv tycker jag. Tänk att du nu äntligen ska vara snäll mot dig själv och se till att du slipper ångest.. Jag minns känslan av frihet när jag insåg att jag kunde slippa risk för minnesluckor och skam, bara genom att sluta dricka. Känner så fortfarande, jag kan stå för vem jag är, ingen har något på mig längre. Kör på! Kan rekommendera Rebecka Åhlunds "Jag som var så rolig att dricka vin med". Och Annie Grace "Tänka klart".

Påbörjade a-programmet här på sidan igår.
Lade som mål en vit månad och om jag klarar det vill jag fortsätta att va nykter i 90 dagar. Det skulle bli till 17.12, om jag kollade rätt i kalendern.
Kändes bra att påbörja programmet. Då släppte lite av fylleångesten och jag fick faktiskt sova gott inatt. Vaknade dock med värsta ångesten.
Fy, så jobbig den är. Nu ska jag till jobbet och ha ångest där hela dagen. Rätt åt mej. Ångesten borde sitta i länge så man inte glömmer sitt fyllebeteende och trillar tillbaka.
Känns som om jag vill gräva ner mej i en håla och försvinna. Kroppen skakar och nu ska jag hålla föreläsning på jobbet. Jag frågar mej själv varför detta fått pågå, det är inte första måndagen fylld med ångest. Varför har jag inte lärt mej något? Så här har det varit sedan man lärde sig dricka. Nu närmar jag mej 40 och beter mig likadant.
Sambon har inte sagt nåt ännu men man känner att det ligger nåt i luften. Jag vågar inte ta upp en diskussion själv, jag vet ju hur hemska de brukar vara och det är inget nytt att diskutera heller. Vill han säga sitt så får han göra det sen. När helgen kommer ska jag vara nykter vad som än hittas på. Då följande helg kommer skall jag vara nykter igen och följande och följande. Jag vill bevisa för min sambo att jag klarar av detta. Jag vill bevisa mig själv att jag kan vara en bättre människa, den människa jag är utan alkohol. En som inte gör bort sig och sviker andra.

Ha en bra dag alla!

Påbörjade a-programmet här på sidan igår.
Lade som mål en vit månad och om jag klarar det vill jag fortsätta att va nykter i 90 dagar. Det skulle bli till 17.12, om jag kollade rätt i kalendern.
Kändes bra att påbörja programmet. Då släppte lite av fylleångesten och jag fick faktiskt sova gott inatt. Vaknade dock med värsta ångesten.
Fy, så jobbig den är. Nu ska jag till jobbet och ha ångest där hela dagen. Rätt åt mej. Ångesten borde sitta i länge så man inte glömmer sitt fyllebeteende och trillar tillbaka.
Känns som om jag vill gräva ner mej i en håla och försvinna. Kroppen skakar och nu ska jag hålla föreläsning på jobbet. Jag frågar mej själv varför detta fått pågå, det är inte första måndagen fylld med ångest. Varför har jag inte lärt mej något? Så här har det varit sedan man lärde sig dricka. Nu närmar jag mej 40 och beter mig likadant.
Sambon har inte sagt nåt ännu men man känner att det ligger nåt i luften. Jag vågar inte ta upp en diskussion själv, jag vet ju hur hemska de brukar vara och det är inget nytt att diskutera heller. Vill han säga sitt så får han göra det sen. När helgen kommer ska jag vara nykter vad som än hittas på. Då följande helg kommer skall jag vara nykter igen och följande och följande. Jag vill bevisa för min sambo att jag klarar av detta. Jag vill bevisa mig själv att jag kan vara en bättre människa, den människa jag är utan alkohol. En som inte gör bort sig och sviker andra.

Ha en bra dag alla!

Håller med Kennie, du är väldigt klarsynt kring din situation. Följ Kennies tips, de var bra. Med de mängder och de promillehalter du är uppe i lever du extremt farligt. Låt det här vara sista gången. Ångesten och minnen över hur det har varit kan du stoppa i en liten box. Plocka fram lite i taget när du lyckats vara nykter. Det kan få vara levande, men aldrig övermäktigt.
Du låter motiverad nu och det är egentligen inte svårare än att du nu tar en dag i taget, resten av livet. Det behöver inte vara större än så. En dag till, idag med osv. Sakta men säkert är du uppe i många nyktra dagar.
Men titta på Kennies tips ovan. AA är ju också ett alternativ kanske. Dit kanske du kan gå och slippa vänta?

Hej Ismay,
Jag tycker du resonerar väldigt klarsynt kring din situation. Du utsätter dig för både fysisk och psykisk tortyr genom att dricka som du gör, och jag tror som du att du behöver hjälp att bryta, så snart det bara går. Boka en tid i alla fall nu, och berätta för någon du litar på att du behöver hjälp att passa den tiden. Planera in något du behöver vara nykter för ett par dagar innan, ge inte upp innan du börjat. Kan AA på nätet vara något tills du får behandling? Du har det viktigaste av allt för att lyckas sluta, och det är sjukdomsinsikt och vilja till förändring. Livet har så mycket annat än alkohol att njuta av, även om beroendet får dig att tvivla på det. Kör nu, du kan!

Jag kan tillägga att jag för flera år sedan köpte en dyr alkomätare som jag har kvar. Har blåst i den någon gång dagen efter då jag slutat min dryckesfas. Då jag druckit sista droppen vid ca kl 03:00 på natten (deckat) har jag sedan vid ca kl 18 kvällen efter blåst ca 1-1,5 promille. En gång för något år sedan när jag blev upplockad på gatan av polis och körd till sjukhus så blåste jag i deras mätare ca 13 timmar efter att jag blivit inlagd, 2,4 promille. Så det blir oftast mycket livsfarliga nivåer. I stort sett all min tid senaste 5 åren har gått till att dricka eller att återställa vad jag gjort på fyllan (dvs städa lägenheten, hitta på bortförklaringar för vänner/familj etc). Är 29 år med egen bostadsrätt, firma och lever ensam.

Nu har det hänt igen. Det som jag har gjort så otroligt många gånger så att jag tappar räkningen för länge sedan. Jag har i vanlig ordning under mitt ensamma intensiva drickande ringt till olika personer jag känner på fyllan och gjort upp och lovat en massa saker. Avtalat saker. Snackat skit om andra. Varit dryg. Skvallrat. Erbjudit jobbmöjligheter. Jag har missat kundmöten utan att svara när de ringt och undrat var jag är. Gått under jorden i flera dagar av konstant drickande. Många har inte hört eller märkt att jag varit full trots att mitt minne är väldigt diffust pga hög alkoholpåverkan. Jag kan helt enkelt dricka så mycket att jag kan fungera någorlunda normalt utan att minnas eller kontrollera vad jag gör. Än en gång har jag trasslat in mig i problem som ändå påverkar mitt liv så mycket. Varje gång detta händer så får jag bara känslan av att inte vilja finnas mer. Att ge upp...
Jag vet också att jag förut har lyckats skaka av mig de här känslorna. Som idag. Första dagen på 4 dagar nu efter min senaste 3-dygns dryckesperiod när jag känner att abstinensen lättat och skakningarna, kallsvettet och hjärtklappningen försvunnit inse att jag tagit mig över det värsta. Men ångesten ligger som en vår filt över mig. Imorgon börjar en ny fas. Fasen med undanflykter och bortförklaringar till de jag talat med och försakat när jag drack. Till de på jobbet (läs: kunder) (jobbar som ensam egenföretagare) som blir misstänksamma vad jag håller på med och tycker jag är oseriös.
I flera år har mitt liv varit såhär. En balansgång på gränsen till att rasera mitt liv, jobb och ekonomi. Kommer jag lyckas att precis klara mig denna gången också? Vem vet. Oftast har dessa nyktra dagar slutat med en ny dryckesfas efter några dagar. Har nog lovat mig själv en vit vecka varje vecka i 4-5 år nu, men det har aldrig infriats. Jag super ihjäl mig om jag fortsätter på detta sätt. Varför har jag inte styrkan att hålla upp och sluta?
För 6 år sedan blev jag gripen för grovt rattfylleri. (Fick tillbaka körkortet efter 1 år). Har de senaste åren anmält mig själv flera gånger till beroendemottagningen och fått tid men först efter kanske 6-7 veckor. Har då sagt att jag behöver hjälp NU! Vill ha antabus utskrivet NU! Få någon att prata med NU! Men NEJ, du får komma hit om 6 veckor säger de. När det väl har varit dags har jag inte dykt upp pga att jag varit i en dryckesfas.
Ja vad ska man göra? Varför blev jag inte en starkare människa....

Hej @Kennie!

Vi umgås också annars med vännerna i veckorna i nyktra sammanhang. Det är till helgerna vi ofta träffas över mat och dryck.
Jag tycker det du skriver låter väldigt vettigt. En helt vit månad skulle göra gott! Skall prova på det vare sig sambon är med på det eller inte. Jag har länge längtat efter det. Nu på hösten känns det som en bra tidpunkt att göra det. Och den här ångesten kommer säkert att sitta i ett bra tag så åtminstone följade helg kommer det vara lätt att avstå! 😄

Tror jag borde lära mig att säga nej också då folk vill komma över till oss på helgen samt göra det tydligt för sambon att inga middagar hemma hos oss på ett tag.

Hej,
Vilken knepig situation.. Kan man inte tänka dig att ni umgås med vänner på ett annat sätt, att ni ses dagtid, åker och äter lunch någonstans, promenerar, eller så? Eller att ni ses hemma hos andra om det är på kvällen, så att ni kan bryta upp och åka hem tidigt, då är det lättare att hålla sig till alkoholfritt om man kan åka hem när man blir trött. För det går utmärkt att dricka alkoholfritt fast andra dricker, bara man vänjer sig, det har jag konstaterat efter ett och ett halvt år med ytterst sällan alkohol. Sen har jag upptäckt att vissa sammanhang inte är så roliga, utan att jag använt alkohol som ett sätt att inte bli uttråkad. Och de sammanhangen väljer jag numera bort.
Som ett konkret förslag, kan du inte komma överens med din sambo om att ni tar en månad utan kvällshäng med vänner, så att du hinner landa i att vara nykter? Och sen att det blir tydligt att du ska dricka alkoholfritt även efter det, och att ni då gemensamt tar ansvar för att kvällarna inte blir så sena? Och ibland kan väl du göra något annat om han vill umgås med några som dricker mycket? Jag tycker du ska söka professionell hjälp också, som stöd, man behöver inte klara allt själv. Det kommer vara jobbigt att avstå i början, men ärligt talat, det är mycket jobbigare med bakisångest..

Hej @Liten tjej !
Tack för att du frågar! ❤️
Det har nog inte gått så bra, tyvärr.
Har druckit varje helg under sommaren. Mer eller mindre.
Och jag är så trött på ångesten. Jag är så trött på att vara däckad på söndagar. Och att vara trött på måndagar de gånger man druckit stora mängder. En enda helg har jag varit nykter sen jag skrev här senast och det var så skönt.
Jag skall försöka hålla mig bort från spriten nu under hösten, men det blir inte lätt. De vi umgås med dricker också varje helg. Min sambo vill umgås med vänner på helgar. Han dricker också, men han är måttlig och spårar sällan ur som jag oftast gör. Det kunde underlätta om han heller ej drack men det går han ej med på. Jag brukar be om att vi skall vara för oss själva på helgen, så att man inte behöver umgås med nån och dricka, men varje helg skall det umgås med vänner och då blir det som det blir…

Jag inser att jag är beroende och jag inser att jag inte klarar av att ta mig ur detta på egen hand. Ibland vill jag tro att jag kunde klara det, men det har visat sig så många gånger att jag inte gör det.
Jag är nog lite full från gårdagens och nattens fylla ännu då jag skriver detta. Världen snurrar och ångesten är så hemsk. Igår var en sån fylla så jag vet att jag betett mig som en skit mot sambon. Han har inte sagt nåt ännu idag men jag minns hans blickar under kvällen. De bad mig att sluta dricka så många gånger men jag bara fortsatte och ignorerade honom totalt. Jag vet att jag har varit en idiot, sagt och gjort sådant som man verkligen måste skämmas över. Det är hemskt att veta att han måste skämmas över mig.
Att såra honom är nog det värsta med detta.
Jag tror faktiskt att han inte kommer att orka med mig längre till om jag inte kommer mig ur detta.Jag förstår inte varför han är kvar efter alla år och all skam han får utstå.
Mina förlåt och jag ska bättra mig löften är bara luft. Jag är ledsen efter en fylla men kan inte bättra mig. Han orkar inte ens ta upp det till diskussion längre. Han vet att det inte leder nån vart.
Alkoholen har övertaget och jag är djupt nere i sumpen på helgerna.
Jag önskar så att vi inte skulle behöva umgås med vänner varje helg. Då har jag inga problem att vara nykter, då det bara är vi två, även om suget finns ibland då också. Det är nog ett längre uppehåll från vännerna som skulle behövas för att jag skall vara nykter, men det lyckas inte med sambon som måste ha vänner omkring sig hela tiden. Han vet att det är så här men hjälper inte till. Han tycker inte att han ska behöva vara borta från vänner eller vara nykter bara för att jag inte kan handskas med spriten. Det har han också rätt i men det stör mej att inte få nån hjälp från hans håll.
Jag måste klara av detta på något sätt på egen hand, jag vet bara inte hur.

Jag tänker ju att det faktiskt är svårare för vissa och definitivt svårare när man inte har nåt jobb och inget sammanhang.
ADD, Aspberger och depression är rätt vanligt att dricka på tror jag för att alkoholen faktiskt förhöjer vissa kemiska ämnen. Jag medicinerade min jörnbrist med alkohol. Märkte inte hur dåligt det var ställt utan medicinerade istället med alkohol. Förmågan att fokusera påverkas av järnbrist och kanske även förmågan att stoppa, kontrollera sig själv. Även förmågan att sätta igång påverkas negativt och för mig påverkas förmågan att sätta igång väldigt negativt av alkohol.
Du går hos läkare och äter mediciner. Hur ser dina värden ut för övrigt? Järnvärdet (ferritin, inte HB t.ex).
Så jag tror att du har rätt när du skriver att det finns saker som gör livet svårare och som påverkar ens förmåga att kontrollera sig och jag tycker inte att man ska jämföra med nåt annat än sig själv. Och det var väl också det som Stockholms stad skrev.. att se sina egna framsteg. Ett steg i taget.

En stor fråga för mig just nu.. Är man verkligen anonym här? Kan man prata om "allt"? 😱😑❤️

Vill höra mer om detta! ❤️ Jag är i samma sitts, läste "varningar" om det innan... Men trodde aldrig det skulle hända mig! 😑🙈❤️

Men hej! Välkommen hit! Vem skulle döma dig? Så funkar det inte här, här simmar vi i samma flod men med lite olika tekniker. Jag skulle ändå säga att de flesta försöker sig på ett längre uppehåll när man väl hittat hit. Jag tror (liksom många med mig) att tre månader minst behövs för att kunna ta vettigare beslut om framtiden. Mitt beslut landade i att sluta helt och numera skriver jag i Det vidare livet. Fråga, läs skriv så hjälps vi åt! Kram.

@J94 Hatten av! Du ser att du kan! Jag är inne på samma bana som dig och hoppas det blir lättare med tiden. En dag i taget!

@Stockholm stad Du får allt att låta så enkelt, men det är det inte! Jag förstår inte hur så många här som varit gravt alkoholiserade har lyckats sluta eller hålla upp i veckor på egen hand, bara genom att bestämma sig!? Jag har "bestämt" mig 100 ggr, men suget, tristessen och rastlösheten samt depression gör det övermäktigt!
Jag har liksom du skriver tänkt att jag ska träna istället, men det blir aldrig så! Min Asperger, ADD, depression och alkoholberoendet gör att jag väljer det istället och tanken på att sticka iväg och träna istället känns omöjlig. Jag är för nedstämd för att "ta tag" i mig själv och börja träna!
Jag äter mediciner och går hos psykolog. Försöker bygga upp ett nytt liv. Försöker ständigt hitta glädjeämnen i vardagen.

Jag förstår vad du menar, tack, men man känner sig värdelös och misslyckad när man inte har varken utbildning, titel, jobb, erfarenhet eller körkort, fråga vem som helst! Det hjälper verkligen inte att andra berömmer ens positiva egenskaper! För DIG kanske inte sånt är viktigt, men för MIG är det det! Spelar ingen roll vad någon annan säger och tycker!
Det är inte alls roligt att bara gå hemma! Man får inga intryck, får inte umgås med människor... Man blir deprimerad och det går inte att sluta dricka när man inte har något annat att se fram emot!
Tro mig, jag vill ut och göra saker! Har blivit beviljad kontaktperson, det är väldigt positivt! Då kommer jag ut och får göra saker och vara i andra sammanhang. Boendestödet ska också hjälpa mig att skaffa sysselsättning och komma ut i aktiviteter. Men det tar tid att bygga upp ett nytt liv från grunden!
Jag dricker inga mängder, har aldrig gjort. Blir sällan full. Men får så dålig hy, värk och trötthet, och därför är inte alkoholen bra för mig! Men jag har mina diagnoser och min depression och en jävla massa i bagaget.. det låter kanske som ursäkter, men nej det är förklaringar.. för att jag tillsammans med andra ska komma fram till nån lösning!

Bra jobbat🌟 de är vanligt att känna som du gör i början. Men för varje dag blir de lättare. Redan efter en månad tyckte jag ändå att tankarna på alkohol kom mer sällan. Försök bara acceptera de du känner nu, de är okej att känna sig nere. Sysselsätt dig med vad som helst när du blir rastlös, utan krav. Håll ut💪

Hej @Mazze15, du skriver så fint och insiktsfullt om din situation. Jag får intryck av att du slits mellan din önskan att dricka och en önskan om ett nyktrare liv med familjebildning, träning och allt annat gott. Alkoholen är en lurig vän som undan för undan tar över det liv man vill leva, så det är bra att du börjar bromsa nu!

Det finns många vägar till ett nyktrare liv och här på forumet är vi många som arbetar med att förändra vår alkoholkonsumtion. Många lever helt nyktert nu, andra med en hanterbar konsumtion, medans yttterligare andra, som jag själv, nyligen har börjat resan. Vill gärna tipsa dig om Alkoholprogrammet som finns här på sidan under fliken Stöd. Det är väldigt bra tycker jag. Att läsa här på forumet är också jättebra, här finns massvis av tips! Och skriv gärna här igen, om och när du kan.

16 dagar nykter.
Känner mig dock extremt orolig och rastlös och har väldigt svårt att koncentrera mig. Ingenting känns typ kul längre.. jag vet inte om det brukar vara så första veckorna som nykter men jag hoppas det går över till slut. Saker jag tyckt varit kul innan är inte alls lika roligt längre..

Hur gick det? @elost24

Jag delar också detta problem. Drack mycket sällan innan operationen, ca något glas om året.
Nu befinner jag mig i missbruk. Dricker för mycket och för ofta. 😞

Hej kvinna 79

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen! Jag ser att det är ett tag sedan du startade din tråd, ibland är det många nya trådar samtidigt och då kan en trådstart förvillas i mängden. Jag hoppas att din tråd får fart då den tar upp något många kan känna igen sig i. Det långsamma eskalerandet. Du är så klok som uppmärksammar det.

Något annat du sätter fingret på är att du märker att effekterna av alkohol blir fler. Utöver de som en kanske är ute efter tillkommer mer obehagliga. Du skriver "dagen efter". Precis så är det för många vilket kan leda till att en vill dricka igen för att slippa. OM jag förstår dig rätt vill du bryta den kedjan.

Skriv gärna igen!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Mazze15

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen. Utifrån ditt inlägg är det tydligt att du tänkt på detta länge och du gör helt rätt som tar ditt sug efter alkohol på allvar. Det finns många sätt att utveckla ett problematiskt drickande och det finns flertalet sätt att ta sig ur det. Det låter som att dina alkoholvanor smugit sig på och sakta men säkert förändrat dina vanor och din relation. Här finns många som kan känna igen sig! Du är inte ensam och det finns hjälp att få.

Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart men jag hoppas att du fortsätter skriva och läsa här.

Igen, ett varmt välkommen till oss
Li-Lo
Alkoholhjälpen

@J94 Välkommen! Du tog ett stort när du skrev här. Vi som finns har väl alla mer eller mindre problem med alkoholen. Klokt att du börjar fundera på din alkoholkonsumtion särskilt med tanke på att du är ung. Jag önskar dig lycka till! Ha en fin söndag!

Skrev fel! Ångesten över att ha gjort något jag inte är stolt över skulle det stå i texten.