Senaste kommentarerna i forumet

En liten uppdatering från botten.
Lite, lite lättare idag, har haft en bra dag. Varit iväg med en kollega hela dagen. Åt till och med en hamburgare idag, vilket förutom 1 dl yoghurt o en tugga av en rostsmörgås är det enda jag ätit sedan i lördags.
Men som sagt, lite lättare idag.

@taklampan90 Ja det suger ordentligt! Men jag känner mig lite starkare idag än igår så det är ett steg uppåt i trappan.

Bra jobbat där i veckan! Nästa vecka kan det ju bli ännu bättre! Ångesten borde ju försvinna när mindre alkohol kommer in i kroppen och knoppen. Eller i alla fall minska. Så klok du är som kommit på det här redan nu! Jag är typ dubbelt så gammal som du och tänk vad mycket skit jag hunnit hitta på under alla de åren 😏

Kämpa på! Och att få stöd och pepp från detta forum är guld värt, vi hjälper varandra 💕

@taklampan90 felpost

Jag har den senaste veckan lyckas halvera mitt intag av alkohol och haft flera nyktra kvällar. Kämpar för att dom ska bli fler och att jag lär mig hantera min ångest kvällstid 😊

@Kärring fy vad tråkigt att höra! 😔 är allt på botten nu så kan det bara blir bättre. Jag tror på dig! Och jag tror på att du kommer ta dig upp igen! 😊

@Kärring vi har så likadana tankar. Kram.

@Fröken H Jag vet ju egentligen att vem som helst kan drabbas men jag känner mig ändå så ”skitig” liksom.
Som att jag är mindre värd eller något.
Svårt att sätta ord på. Skäms över så mycket saker och hatar mitt fulla jag så in i Norden! Tycker inte heller om mitt vanliga jag längre eftersom så mycket skit liksom följer med och smittar den riktiga jag.
Skäms, skäms och åter skäms över hur jag betett mig under åren.
Jag ska nog prata med vc som sagt, det verkar ju som att medicinen fungerar för dig i alla fall. Kanske finns hopp för mig med.

@Kärring du skulle inte heller tro att jag är den som sitter här och skriver. Jag vill så gärna skilja på mig som jag är nykter från den som jag är när jag är alkoholpåverkad. Jag vet att endast jag är ansvarig när jag dricker. Nu när jag inte druckit är jag den jag är när jag är nykter. Det är som två olika personer. Det jag försöker säga är att man inte har någon aning om vem som har den här sortens alkoholbruk. Googla lite så kommer du hitta människor alla samhällsklasser med alkoholproblem av olika slag.
Hade jag vetat att det är såhär enkelt att söka och få hjälp hade jag gjort det för flera år sedan. Det är som när jag slutade röka... hade jag då vetat hur "enkelt" det var så hade jag slutat flera år tidigare.
Din dotter är grym! Henne kan du verkligen lita på när det stormar.
Om du får chansen att testa medicinen så gör det. Jag tog själv upp det och läkaren var genast med mig på det tåget.

Det klumpar sig i halsen när jag läser ditt inlägg. Så härligt att det går så bra för dig! Jag vill också känns så där! Kanske är medicinen ett bra komplement? Ska kontakta vc och se vad de säger. Det är så svårt bara, skamligt. Jag en normalt fungerande människa med ett bra jobb är alkoholberoende. Ingen vet något för vi dricker ju typ alltid hemma bara. Ingen på jobbet vet, mina vänner träffar jag ju typ aldrig så de vet heller inget. De enda som vet är mina barn, men de vet nu allt! Min dotter är så klok och låter mig inte komma undan lika lätt som sönerna. De är mer förlåtande och liksom viftar bort det. Hon är mycket tuffare och ifrågasätter mig och är tuff mot mig, vilket är bra!
Samtidigt säger och visar hon att hon finns där hela tiden och det är så skönt. Tacksam!
Jag tror att man glömmer och tillslut förlåter sig själv. Jag hoppas det i alla fall.
Jag känner igen mig så i när du beskriver hur man mår dagen efter. All ångest, lucköppningen, usch! Vill aldrig känns så igen!
Det här är i alla fall världens bästa forum för mig just nu, så skönt att få ”prata av sig”
Tack för att du finns!

@Kärring det har gått så bra! Dag 10 idag! Redan!
Jag hade ju min härdsmälta på fredagen, på lördagen fanns inte en molekyl i min kropp som ville ha alkohol. Söndagen höll jag mig borta bara för att visa mig själv att jag kan.
Måndagen var känslomässig katastrof, jag bölade, pratade med alkohollinjen, bokade tid på vårdcentralen. Bråkade med sambon... Tisdag var igen känslomässig katastrof. Jag gick till läkaren, fick recept på medicin och skulle ta blodprover. Fick alltså diagnosen "alkoholberoende". Fyfaaaan.
Berättade för mamma.
Första onsdagen, lill-lördagen. Inte en droppe. Insåg att onsdagen triggar drickande på fredagen. Torsdagen, mådde så jävla bra! Sambon tog väl nåt glas, torsdagen var ju fredag denna vecka. Inget sug.
Fredagen vaknade jag, ingen ångest. Inte bakis. Den insikten och känslan. Fräsch och lycklig i spegeln. Fredagkväll och 100% närvarande, inget sug, normalt sätt hade jag hängt under dunken typ. Så mysig kväll. Visade sambon att jag är galen, glad och sprallig även utan promille. Sambon drack sina glas.
Lördagen som Fredagen. Så underbart att se allt klart. Känner mig befriad.
Söndagen som lördagen.
Måndag morgon som Söndagen.
Svårt? Inte nånstans! Sambon får dricka på precis som vanligt. Jag sniffar gärna på hur vinet doftar, om han öppnar nån finare öl vill jag sniffa bara och känna doften, jag frågar om det är gott. Jag känner inte att jag inte får. Känner inget sug. Jag tror det är medicinen som hjälper.
Jag mår så bra! Jag vill aldrig mer tillbaka till nattligt smygande, vaknande på morgonen med kaos i huvudet, minnesluckor, äcklig smak i munnen, den vidriga känslan av bakfylla, självförakt, ångest, funderingar på om jag egentligen är värd något, funderingar om sambon verkligen kan älska mig när jag är så misslyckad, halsbränna, illamående, dålig sömn, plufsigt ansikte, blåmärken... Jag har säkert glömt nåt. Hoppas tiden hjälper mig glömma mer och mer.
Snart är du på dag 10! Jag är här och hejar på dig varje timme.

@Fröken H Jag skrev ett långt meddelande till honom och försökte förklara hur jag känner.
Fick ett svar i alla fall, att ja vi kommer prata men inte nu. Och att han tänker fortsätta dricka fredag o lördag.
Men han svarade i alla fall, alltid något antar jag.
Ja, det är ju vad jag vill hoppas på, att vi skulle göra det tillsammans. Vi får väl se hur det blir.
Jag ska iväg till en kompis idag så det är skönt, för oss båda tror jag. Behöver annat att tänka på känner jag.
Äta måste jag nog också. Åt en dl yoghurt o en rostsmörgås igår. Det var allt liksom.
Vi verkar lite lika i sättet att dricka på inser jag när jag läst din tråd. Hur kändes den första helgen, var det jobbigt?

@Kärring jag har också "bara" druckit på helgerna.
Det här kanske får lägga sig lite. Har du möjlighet att göra något som kan ta bort ditt fokus? Kan du besöka nåt av barnen eller mamma? Liksom hålla dig borta hemifrån. Ge honom och dig själv lite space, lite utrymme att andas... Vid nåt tillfälle kommer ni behöva prata med varandra. Komma fram till hur ni ska göra, hur ni kommer vidare. Jag känner er inte men jag tror inte att detta måste betyda slutet för er. Det kan vara en början till ett liv med annorlunda vinkling, utan alkohol. Tänk om ni kunde ta er an den kampen tillsammans?

Nej det har han inte, jag hällde ut allt vin som fanns kvar (vilket han inte kommenterat) och det är ju stängt på Systemet. Vet inte om han skulle gjort det annars, kanske bara för att protestera.
Men vi är ju inga ”dricka varje dag” typer utan det är ”bara” fredag o lördag vi är onyktra. @Fröken H

@Kärring jättebra att du öppnat kommunikationskanalen. Han har svarat, också bra. Han är jättesårad.
Har sambon druckit alkohol sen detta hände?

@Fröken H Jo, några timmar har jag sovit.
Klarare i huvudet idag i alla fall men trött och ledsen.
Jag skrev några meddelanden igår till han. Bad om ursäkt såklart och försökte förklara att jag vet om att jag har ett problem. Jag sa även förlåt såklart.
Han svarade med en bild på den skada jag åsamkat honom. Inget annat.
Ska försöka prata med honom idag, vi måste ju i alla fall tilltala varandra, eller så blir det väldigt långa månader tills jag hittar ett boende...

@Kärring hoppas du har lyckats sova nån blund i alla fall. Även idag är en dag att vara snäll mot dig själv. Kan du skriva ett meddelande till sambon där du ber om ursäkt, berättar att du tappat kontrollen och hur hemskt du tycker det är. Nånting om känslor gentemot honom och att du berättat för dina närmaste... skammen, ångesten... och att du kommer söka hjälp. Vore det en väg att gå framåt?

Jaha, nu sitter jag här mitt i natten med ångesten som en våt filt över mig.
Vet inte vad jag ska ta mig till och längtar bara bort. Önskar jag kunde sova ett år och vakna ur denna mardröm och allt jobbigt som ligger framför mig redan var gjort.
Vet att jag måste hitta ett boende och komma härifrån då min sambo inte ens bemödar mig med en blick, än mindre pratar med mig. Visst, jag förstår han men det är så sjukt frustrerande att inte ens kunna få prata om det som hänt!
Det är inte det att jag tror att han ska ta mig tillbaka o vi ska leva lyckliga men jag vill ändå förstå vad som hände o jag vill ju såklart inte att han ska hata mig. Även om vi gjort slut vill jag ändå inte att han ska hata mig.
Men det gör han, han hatar mig verkligen.
Fattar inte hur mitt liv ska kunna fortsätta fungera efter det här. Hur ska jag kunna gå till jobbet? Berätta för vänner o familj varför vårt förhållande plötsligt är över? Orka ta tag i livet?
Just nu känns det inte ett dugg jobbigt att jag inte ska dricka något mer men så har ju inte ens baksmällan lämnat kroppen ännu.
Ska försöka somna igen men det är svårt. Kroppen gör ont och själen gör ännu mer ont.

@Fröken H Tack för dina ord! Känns skönt med andra som förstår hur det känns.
Min sambo hatar mig verkligen, vilket känns som det allra värsta just nu. Än så länge känner jag ju inget sug eller längtan efter alkohol. Jag är ju knappt nykter än...
Ska försöka sova en stund nu och se hur allt känns i morgon.
Jag är oerhört tacksam för detta forum o det stöd jag känner!

@Kärring det hade inte varit sista kvällen om det hade gått bra. Den här djävulsdansen med alkoholen slutar inte bra. Man slutar inte med flaggan i topp. Man fuckar ur. Mår dåligt. Vill ta livet av sig. Kravlar sig upp. Blir människa igen. Har hopp om en trevlig fredagskväll igen. Vinet lockar. Känslan. Berusningen. Vaknar nästa morgon. Livet är kaos. Minns fragment. Bråkade vi? Sa jag nåt elakt? Gick jag ner igen efter att vi lagt oss och drack mer? Varför är jag så misslyckad? Så värdelös? Hatar han mig? Ska jag gå iväg av skam?
Ingen nånsin slutar med flaggan i topp. Man slutar med skam, ångest, brallorna totalt neddragna, totalt förnedrad av sig själv. Jag tror att det ska vara så. Då kan det bara bli bättre. Alla hittar sin gräns. Sin vändpunkt. Jag läste här i flera år innan jag hittade min lägstapunkt. Mitt äktenskap gick i kras efter 27 år. Jag ställde till med så mycket skit. Jag föreslog flera gånger att söka hjälp hos AA. Han tyckte inte mina problem var av den graden. Mitt vuxna liv har gått ut på att planera mitt alkoholintag. Hitta nån balans. Släta över när jag inte lyckats, utåt släta över. Inombords haft sån enorm ångest. Planerat hur jag ska avsluta mitt liv.
Tro mig, jag vet hur du mår. Vi är alla lika. Det här är vad alkohol gör med oss som är byggda på det här sättet. En djävulsdans. Jag har valt att lämna den dansen, valt en annan partner. Den heter LIVET.

@Fröken H
Jag tror säkert att din sambo vill ha dig, det du har gjort är ju starkt o modigt!
Jag dricker också så jag får blackout allt som oftast. I perioder fungerar det att dricka hyfsat normalt men sedan kommer en sån där kväll när jag bara blir så-kalas och sedan minns jag inte ett skit av det. Gör också så jävla dumma saker ibland då. Tror att andra människor vill prata/bli sams/tala ut och så vidare, vilken ingen normal människa vill med en asfull person. Inte ens de som är fulla själva.
Det sjuka är att jag är en lugn person när jag är nykter men kan bli helt rabiat och slåss när jag är onykter.
Så jävla pinsamt och idiotiskt!
Har också ramlat ett antal gånger bla rakt in i ett element med ett skapligt blåmärke som ”belöning”. Men vilken tur ändå att du inte skadade dig allvarligt!

Jag känner mig bara så sjukt misslyckad! Krossat ett förhållande som jag trivdes i. Så onödigt! Det sjukaste var att jag bestämt att detta skulle vara min sista festarkväll o jag skulle ta tag i livet eftersom jag börjat må dåligt fysiskt av alkoholen. Känns surt att det var tvunget att bli en stor fet katastrof då! Det kunde väl fått gå vägen denna sista gång! Men å andra sidan hade jag kanske inte varit lika säker på att verkligen vilja sluta om det inte hänt...

@Kärring din framtid ligger framför dig och väntar på dig. Jag vet inte hur min nya väg, min nykterhet kommer att ändra hur min sambo ser på mig. Han kanske inte vill ha mig för att den här skiten flöt upp på ytan. Han kanske vill ha en "normal tjej" som kan dricka normalt. Inte en som dricker sig till blackout och kan få panikattacker på fyllan. Jag ramlade i trappan under min senaste (sista) fylla. Jag hade kunnat bryta nacken... Jag väljer nu denna rena, nyktra väg och duger jag inte för att jag inte klarar av alkohol och faktiskt har valt att ta tag i det, då får det vara så. NU är jag kvinnan jag vill vara.

@Charlie70 En dag i taget känns övermäktigt, men jag tar till mig det och tänker en timme i taget.
Jag måste göra det här nu, annars kommer jag förlora allt.

@Kärring att ta en dag i taget har du säkert hört talas om. Nu gäller nog för dig att ta en sak i taget. Du har redan pratat med alla dina barn. Föräldrarna kan vänta, likaså sambon. Kanske du behöver ladda ned en ny vårdkontakt för att boka tid? Det kan du kolla på i morgon.

Vila nu. Drick vatten, ät och sov. I morgon är en ny dag. Ge dig själv möjlighet till eftertanke så du tar de steg du vill och behöver när det passar dig, inte för att någon annan vill det.

@Fröken H Har pratat med samtliga barn nu. Det var skönt men också jobbigt.
Jag får ångest bara av att tänka på att berätta för mina föräldrar, de vet inte hur jag håller på.
Fint att du kan dela med dina vänner, det är bra!
Ja, men visst gör det! Man känner ju knappt igen sig själv. Man blir så jäkla avtrubbad och seg också.
Ja, nu SKA alkoholen bort! Är bara väldigt rädd att separationen som nu kommer blir en helt underbar ursäkt för att få dricka. Hur ska jag klara av en separation utan alkohol liksom? 😶

@Kärring jag finns här för dig! Jag beundrar verkligen att du pratat med din vuxna dotter. Jag berättade för mina båda bästisar direkt och för min mamma. Har även berättat för en god vän som bor utomlands, hon blev vit 8 år sedan.
Mitt liv har tvärvänt på en vecka. Jag har nog haft konstant ångest. Sovit bort hela helger. Alkoholen har lakat ur mig mycket av mina bra egenskaper.
Håll dig borta från alkohol nu. Försök bli människa igen. Sen kommer nästa steg. En timma i taget.