Senaste kommentarerna i forumet

Tillägg:
AA-möten känns lite tveksamt då jag har en position i min stad där jag inte kan vara "officiell" alkis. Hur är stämningen på såna möten i en stad där personer känner igen varandra?

@Dwight Schrute
Tack för ditt svar!

Jag har en väldigt bra insikt i att jag dricker för mycket, för ofta och av helt fel orsaker. Har en bra insikt när det kommer till de flesta av mina problem, men jag är dålig på att göra något åt saken.

Saken är väl den att jag vill inte sluta med alkohol helt, jag vill kunna gå ut och dricka drinkar med vänner osv. Dom kvällarna har aldrig varit ett problem. Bara så jävla pissigt att jag ska har funnit alkoholen nu som ångestdämpande när jag är ensam.
Jag vet att jag kan sluta med det om jag skulle vilja, men jag vill ju typ inte det heller. Luddigt svar kanske.

Hej Taklampan,

Att du reflekterar över ditt drickande är ett bra tecken. Om du vill dricka mindre så dricker du ju för mycket nu, oavsett vilka mängder det handlar om eller hur ofta det sker. Att dina värden på levern är dåligt kanske är lättare att förhålla sig till då det är svart på vitt att du dricker för mycket. Så har det varit för mig iaf, siffror kan jag inte linda in ett konstigt resonemang, rättfärdigande och ursäkter.

Alkoholism är en progressiv sjukdom, men till skillnad från till exempel Parkinson så dröjer det väldigt länge innan du får farliga symptom som omgivning börjar fråga om. Man börjar skjuta sina gränser och referenser till vad som är ofta eller mycket och rättfärdigar sitt beteende för sig själv. I kombination med att man gör allt i sin makt för att gömma det. Vilket är lite ironiskt, man intalar sig själv att man inte gör fel, men samtidigt anstränger sig för att gömma det. Det är just det som gör den så lömsk. Många har vittnat om att ögonöppnaren kommer först när man slagit i den absoluta botten när det kommer till hälsa, relationer, ekonomi, kärlek och livsglädje.

Jag uppfattar det som man idag jobbar för att få bort stigmat kring överkonsumtion och riskkonsumtion och lägger mer resurser på att fånga upp människor innan dom halkar djupt ner i alkoholismen. Det finns mycket hjälp att få om man själv söker upp, vågar och orkar. Vilket jag verkligen hoppas att du gör. Ta kontakt med sjukvården, sök på nätet och ta reda på vilken hjälp som finns att få just där du bor, eller ta kontakt med AA eller liknande organisation där du garanterat kommer bli mottagen med öppna armar och få hjälp och vägledning.

Och bra att du kom hit och skrev om det. Ett modigt, klokt och väldigt bra första steg!

@simone

Hej och välkommen till oss på Alkoholhjälpen!

Den här tråden är inte aktiv längre. Det är en av få trådar som kanske rörde till mer än att blev hjälpsam, för såväl den som startade tråden eller för övriga. Vi i admi har bestämt att stänga tråden för vidare kommentarer för att minimera risken för fler missförstånd.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Egentligen tycker jag inte att ni ska släta över.
Om det här hade varit på anhörigsidorna med en man så hade svaret blivit lämna honom, han klarar det inte etc.
Nu vet jag inte hur du var när du kom hem igår, men du har ju gått över en del gränser tidigare. Så snälla ni som skriver att det inte är så farligt, ni vet ju faktiskt inte hur det såg ut igår. Som jag förstår det har det varit både våldsamheter och att du helt tappar omdömet och ibland skadar dig själv, så det är kanske ingen liten trevlig fylla med efterföljande bakisdag som beskrivs. Nu var det kanske inte så igår, men du minns inte. Det är jätteobehagligt att leva med. Så ångesten är extremt stor av att inte veta. Men jag tycker inte att du ska slå på dig själv. Du försöker, du jobbar på det. Det har gått bra länge.

Din man är nog inte bara sur. Han är säkert ledsen, besviken, orolig, arg. Framförallt ledsen. Du måste nog våga prata med honom om det här. För hur känner du? Ungefär samma sak skulle jag gissa, minus arg?
Du har kämpat jättebra! Och det var tråkigt att det här hände nu, men red ut det med din man. Ni måste prata om det. För ni har samma mål - Att du ska må bra.
Du skriver att du nästan visste igår att det skulle gå åt helvete. Jag tror att man precis som du beskriver kanske kan ana. Det finns en oro i kroppen och kanske en oro i själen när det blir så. Det är kanske då du måste välja att låta bli att dricka. När risken är stor att du medicinerar och bara vill ha mer och mer.
Du kan inte göra nåt åt det som hände sist, men du kan påverka framtiden. Du har gjort ett misstag. Du har klarat 7 månader, den här gången gick det inte. Du kan ta tag i det som gick snett och lära dig av det. Aldrig dricka när det känns som igår.
Och prata med din man, stå för att du är i princip lika ledsen som han, för det låter så på dig. Jag förstår dig bättre än det kanske låter. Har varit där och skämts varit besviken, ledsen, haft ångest, velat vrida tillbaka tiden. Man måste resa sig opp och ta ansvar för det som hände. Du kommer kanske att göra misstag igen, men att faktiskt prata med din man är något du måste göra. Så bara gör det.
Och lycka till! 7 månader är bra jobbat! Lär av ditt misstag och ta nya tag.

@Elenore1 jag är likadan... jag tror och hoppas att jag ska klara 2 glas! Men så sker något ibland och det ändras i huvudet, att jag klarar allt och sen skiter det sig. Jag är så trött på att inte lita på mig själv...

@isbollen34
Hej
Du gillar inte att bli kallad för troll men kallar andra för avskrap, fetton mm.
Det får mig att tro att du är ett troll, om så inte är fallet kanske du ska göra något åt din ilska gentemot andra också förutom alkoholen?
Jag menar inget illa men hade jag blivit utsatt för dig så hade jag nog tagit ett par rediga stänkare..
En fin kväll önskar jag dig iallafall.

@simone
Hej Simone, jag kan ju inte svara för andra men tror inte att man blandar ihop PEth och cdt. De är ju två olika saker så PEth ingår inte i cdt. När du säger G så tänker du kanske på GT som man använde förr.

PEth är väl den som används allra mest nu och det är väl för att den har visat sig vara pålitligast. Jämför du med t.ex GT så kan GT vara förhöjt av alkoholkonsumtion, men även av en mängd andra orsaker, som leversjukdomar/skador som har uppkommit av andra orsaker än alkoholkonsumtion t.ex, medan PEth endast ger utslag på alkohol.

Jag har själv aldrig tagit varken PEth eller cdt-prov, även om jag har önskat det. Men GT har jag tagit några gånger. För mig låg det aldrig utanför gränsvärdena, men det var definitivt högre när jag precis slutat dricka mot hur det är nu när det har stabiliserat sig. Nu har jag ett värde som liknar det nykterister har, men jag tror ändå inte att det kan sägas bevisa att jag inte dricker.

Hej jag är lika gammal som du.
Men jag dricker ej på vardagar och har lätt för att hålla mig ifrån alkohol! Men har i flera år innan haft svårt att inte dricka, varje helg har jag blivit taggad på nytt och druckit.
Det blir svårt att veta när jag kommer dricka en hel box eller om jag kan hålla mig till 4 glas. Och där sviker jag mitt förtroende och min familjs som inte kan lita på mitt ord. Det enda jobbiga är väl det, att det var svårt att inte vara orolig för mig om jag var ute och drack för jag inte hade någon gräns!
Jag höll upp med alkoholen ett tag och sen började jag försiktigt igen börja dricka och det lockade aldrig mig att dricka mer, wow tänkte jag att jag var ”botad” och klarar det... efter 7 månader så tappade jag kontrollen och blev full! Nu får jag bygga upp allting igen! För några timmars njutning som alltid slutar i misär... tröttheten, ångesten, skammen och besvikelsen! Jag vet inte vad du gör när du är full och hur du är när du är nykter men för mig är det en stor kontrast!

Hej alla, är helt ny här och vilket bra forum!
Jag har själv haft/har problem med alkohol under många år till och från.

Det jag undrar över är om en del inte blandar ihop peth och cdt-värde?
Cdt-värdet vet jag börjar sjunka efter 2-4 veckor. Men peth kanske ingår i cdt-värdet? Är själv inte så insatt i peth, G? Och cdt men skulle vara jätteintressant om någon kunde förklara det lite bättre? 🙂

Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver wildamatilda. Tenderar också att dricka för mycket, pratar högt och är störig under middagarna. Ligger i otrolig jobbig bakisångest dagen eller dagarna efter. Har gjort och sagt saker mot min pojkvän som jag är förvånad att han förlåtit... Vi är också ett par som inte brukar prata om jobbiga saker då min sambo tycker man ska släppa det och upplever mitt prat som ältande.

Är också inne på att ha en vit månad då jag nu idag ligger här dagen efter med ångest. Men känns så trist bara, det är ju så trevligt att dricka lite vin, äta något gott och umgås med vänner. Men varför kan man inte bara smutta på 1-2 glas under en kväll? Hur kan det vara så svårt?

@AnnaJB Du är 24 år. Det är inte något konstigt att bli packad lite då och då tänker jag. Vad då din man vill inte vara tillsammans med en alkis. Du är du, han får ta hela du. Du är en person som har svårt att stoppa. Du brukar kunna kontrollera det, men nu föll du dit. Det kanske kommer hända igen. Är det något han kan tänka sig att leva med? Han äger inte dig. Han kan inte kontrollera dig eller ställa krav på dig. Han kan önska och du kan försöka, om du vill!
Du önskar säkert att han hade gjort lite mer eller mindre av vissa saker. Då hade han kanske varit helt perfekt? Men så funkar det ju inte. Vi är ju inte små avatarer som man kan ändra efter tycke och smak.
Nej, jag tycker att det är jättebra att du redan i så ung ålder ser varningssignaler och lyssnar på dem. Men gör det för din skull. Säg till honom att du inte vill lova honom något mer. Du vill lova dig själv för att du inte mår bra av att dricka för mycket. Fråga honom om han kan stötta dig oavsett hur det går?

Vi har inga barn, jag är 24 år och har snabbt när jag fått i mig alkohol känt att jag inte vill sluta dricka... de problemet togs tag i för 7 månader sen och efter det så har jag skött det jättebra och min man har sagt att jag är så duktig och att han är stolt! Men så släppte jag på tyglarna och då blev jag full.. gjorde inget dumt eller är otrevlig, bara lite tröttare när jag kom hem! Jag vill inte vara tjejen som blir full och nu känns det som jag är på ruta 1 igen... min man vill inte vara tillsammans med en alkis och han vill kunna lita på mig om jag säger att jag inte ska dricka mycket! Det har ju gått i 7 månader men så kom detta

@AnnaJB Om det stör din man att du kom hem full från en middag så får han väl prata med dig om vad som var så hemskt med det. Jag hade inte fixat att min partner försökte kontrollera mig och mitt drickande. Jag vill kontrollera mitt drickande för mig. Jag läser inte att det finns barn med i bilden eller att du behandlat din man illa på något sätt. Vad springer han omkring och tjurar över? Han borde stötta dig istället! Uppmuntra dig till att ta nya tag.

@AnnaJB Jag är ny här på forumet, så lite trevande... Det jag tänker är att 7 månader är ju väldigt bra jobbat ändå, att hållt dig ifrån att bli full. Hoppas det går att prata med din man och att du ändå kan bli stöttad, du har ju ändå kämpat bra tycker iallafall jag.

@Magnus
Tack för ditt svar och först ett STORT tack för ditt jobb med att hjälpa oss alkisar, ni gör ett fantastiskt arbete som jag förstår måste vara otroligt frustrerande ibland ;)

Jag har inte koll på mitt PEth "high score", även om jag är nyfiken på vad det kan ha varit, men har ett antal värden jag har följt och där jag med säkerhet vet att jag inte druckit en droppe mellan provtagningarna. Ingen poäng med att ljuga på ett anonymt forum på nätet, något jag är/var väldigt bra på som aktiv.

Jag klockade in på förhöjt 0,482 PEth 15 dagar efter sista droppen och PEth 0,115 ytterliga 22 dagar senare. Alltså 37 dagar sedan sista droppen. Mitt PEth kan så klart varit skyhögt vid stopp av alkohol (kan någon som är bättre på matte och halveringstider räkna på vad jag hade vid alkoholstopp?).

Min poäng är inte att PEth är fel eller dåligt värde över tid givet rätt förväntningar. Jag tycker bara att det krävs tydligare förklaringar då det uppenbart inte är självklart att det endast handlar om 2-4 veckor, att halveringstiden inte är exakt (utifrån din och @Henriks information i tråden) då det verkar det finnas ett spann på 4-10 dagar. Dessa olika parametrar kan ge VÄLDIGT olika resultat utifrån förutsättningarna, vilket kan få stora konsekvenser för individen.

Det verkar dock vara ett väldigt bra verktyg för att påvisa om alkoholkonsumtion har skett 2-8(?) veckor sedan senast uppmätta värdet av PEth <0.05. Rätta mig gärna om mitt resonemang inte är korrekt!

Allt gott!

Lite mer tankar om PEth
@Dwight Schrute skrev:"Foliehatten i mig säger mig att man vill hålla det lite luddigt"
Hej Dwight! Som rådgivare på nätet har jag nog också lite foliehatt i mig (eller på mig). Vi tycker inte det ska vara luddigt och ska försöka bidra till att göra det tydligare. Det finns absolut fall där PEth fortfarande ger utslag efter flera veckor, men om personen har varit helt utan alkohol så innebär det att de hade ett ovanligt högt värde (ca 8,0) vid starten eller ovanligt lång halveringstid (upp mot 10 dagar).

Om du vill följa hur alkoholkonsumtionen förändras så är det bättre att ta regelbundna prover, än bara ett eller två. Om du har krav på dig att visa upp ett prov under ett visst värde så är det bra att ha viss marginal. Om du räknar på 8 och halvering var 10:e dag så skulle det t ex innebära 6 veckor för att komma ner till 0,25. Den expert jag har pratat med ska också läsa det som ni skrivit här och hjälpa oss med ännu tydligare svar.

@Ostrukturerad jag kan svara på din fråga, är det så att värken aldrig går över så har du fått neuropati från alkoholen, en kronisk inflammation i antingen en eller flera nervgrupper. Jag har själv fått polyneuropati i hela kroppen och mitt liv ser jag så gott som slut. :(

@Blunderblundar Hej och välkommen! Sitter lite i samma sits som du! Har ändå lyckats vara nykter nu i 19 dagar. Känner ändå som du angående påsken.... sommaren... Det gäller att skriva och vara här inne och läsa mycket så påminns man om att det inte är bra att dricka så här mycket. Välkommen igen 😊

@Kristoffer "och ett PEth-test kan bara ge utslag upp till fyra veckor efter senaste alkoholkonsumtionen."

Det där stämmer helt enkelt inte och de läkare som påstår det har fel. Självklart går värdet ner, men kan fortfarande ge utslag när mer än 4 veckor har passerat. Det verkar råda en hel del oklarheter kring PEth värdet då meriterade psykiatriker, läkare och behandlare på beroendemottagningar alla ger olika svar. Slarvigt tycker jag då en fel uppfattning av PEth värdet kan ge folk rejält med problem, bli misstrodda av familj, vänner, arbetsgivare och myndigheter. Vore intressant med en korrekt redovisning kring hur PEth faktiskt fungerar då det verkar finnas stort behov av den informationen.

Foliehatten i mig säger mig att man vill hålla det lite luddigt så att det inte ska kunna missbrukas och kalkyleras :)

Välkommen hit! Jag har ingen aning om hur man gör för att installera alkolås, men någon annan här kanske kan berätta mer. Gör du det på privat initiativ? Ibland kan väl arbetsgivaren eller domstolen kräva det kanske? Minns att min alkoholiserade ex-sambo hade alkolås på jobbilarna (kommunens) och det begränsade hans drickande rejält då han skulle jobba nästa morgon. Men han drack desto mer lediga dagar tyvärr.

Kram 🐘

@WildaMatilda
Min pojkvän som är "lycklig som har mig" ringde mig onykter nyligen mitt i natten, pratade saker jag inte fick sammanhang i och så gjorde han slut. 😳

Jag vet inte om han minns samtalet. Tidigare har han ju haft minnesluckor då han skällt ut mig. Jag har försökt nå honom efteråt men inte lyckats.
Så ... Nu känns allt på hälft. Men jag får väl utgå att det är över då. Kanske lika bra, det är jobbigt i relationen då han inte vill söka hjälp. 😔
Sköt om dig. 🌹

Vad duktig du är som stod emot, det kan ju vara svårt såhär i början. Tänker att gubben din absolut kunde hänga på en nykter period. Mig veterligen är det aldrig nån som ångrat det. Kanske dags att ta ett nytt snack. Kram Jullan

Tack tröttiz för ditt inlägg! Jag upplever det inte alls hårt, det du skriver. Det att vara medberoende måste vara tufft. Din pojkvän måste vara lycklig som har dig med en sådan människosyn och som kämpar på trots svårigheter. Hoppas han har insett det. ❤️

Det med kommunikation är nog så viktigt. Tyvärr är varken jag eller min sambo så bra på att diskutera jobbiga saker med varandra. Vet inte vad det beror på, det känns som om vi inte är matchade för sånt. Med andra är vi båda dock väldigt öppna och kan nästan berätta vad som helst, vilket är konstigt. Tror att kommunikationen är något som vi måste öva på. Man kan säkert bli bättre på det med.

Nu är jag då snart i mål med mina 2 veckors uppehåll det blev lite nära att förstöra det igår.
Våra vänner ringde och ville komma till oss. Jag som arbetade hemifrån igår sade att jag tycker vi tar det en annan kväll eftersom jag inte skulle bli klar förrän rätt sent på kvällen. Dessutom fortsatte arbetet idag och jag ville vara klartänkt från morgonen. Det förstod de men senare på kvällen ringde de till sambon o frågade om vi inte kunde komma över en sväng. Ett annat par som vi inte träffat på jättelänge hade kommit dit också.
Sambon ville fara men jag sade att jag har ju min vita period och har inte lust att gå över o se på då de sitter o dricker. Det tyckte han va tråkigt och sa men du kan väl ändå försöka dricka måttligt... Då började det snurra i mitt huvud och lusten kom faktiskt på. Normalt skulle jag ha struntat i jobbet (flex) och prioriterat en vinkväll. Men ändå fast besluten sa jag att jag lämnar hemma men att han kan åka dit, för jag visste att det va de han ville. Han sade då att det blir ju jättetråkigt om jag nu börjar isolera mig från omvärlden på grund av detta!
Det gjorde mig ledsen inombords. Jag har inte tänkt isolera mig men jag tycker ändå han borde förstå att jag inte har lust att sitta o umgås med några som pimplar mycket vin, bara 2 veckor efter att jag sagt att jag själv ska försöka skärpa mig och försöka hålla upp nån vecka.. nåja..

Han ville åka och försäkrade sig många gånger att det va ok för mig. Det kändes inte jättebra, om jag ska va ärlig, men jag ville inte stå ivägen för att han ska ha en trevlig kväll så jag sa att det var absolut okej. Så jag körde dit honom men mådde inte alls bra under den korta bilturen. Hade inte ens lust att gå in o säga hej till vännerna, vilket säkert verkade konstigt men det struntade jag i. Kändes som om jag bara ville hem o deppa en stund. ? Väl hemma ändå va de skönt med några timmars solitude. Det blir inte mycket ensamtid under coronan då vi båda jobbar hemifrån, så det gjorde bara gott.
Och så skönt att vara den som vaknade upp tidigt utan skallebang.
Allt är ok idag. Inte det minsta sur på att han for heller eller nåt eftersom det bara gjorde gott med egentid och egna tankar en stund.

Att hålla sig undan spriten verkar inte va så svårt, även om en lockande tanke kan smyga förbi då och då.

Det som petar just nu e bara det att sambon anser att jag har alkoholproblem men det känns som om det inte finns så mycket stöd att fås från hans sida för att kunna göra nåt åt det.
Det är ju inte hans problem i sig och han skall inte behöva bära mig genom detta och jag vill inte heller att mina problem skall påverka honom eller hans levnadssätt, men det är nåt som fattas här som jag känner att jag kanske behöver vissa stunder.

Nu har de dessutom redan planerat in träff med polarna nästa helg igen och denna gång hos oss...
Men ok. Jag hade ju tänkt att testa se om jag kan begränsa intaget så kanske jag gör det då.

Tack tröttiz för ditt inlägg! Jag upplever det inte alls hårt, det du skriver. Det att vara medberoende måste vara tufft. Din pojkvän måste vara lycklig som har dig med en sådan människosyn och som kämpar på trots svårigheter. Hoppas han har insett det. ❤️

Det med kommunikation är nog så viktigt. Tyvärr är varken jag eller min sambo så bra på att diskutera jobbiga saker med varandra. Vet inte vad det beror på, det känns som om vi inte är matchade för sånt. Med andra är vi båda dock väldigt öppna och kan nästan berätta vad som helst, vilket är konstigt. Tror att kommunikationen är något som vi måste öva på. Man kan säkert bli bättre på det med.

Nu är jag då snart i mål med mina 2 veckors uppehåll det blev lite nära att förstöra det igår.
Våra vänner ringde och ville komma till oss. Jag som arbetade hemifrån igår sade att jag tycker vi tar det en annan kväll eftersom jag inte skulle bli klar förrän rätt sent på kvällen. Dessutom fortsatte arbetet idag och jag ville vara klartänkt från morgonen. Det förstod de men senare på kvällen ringde de till sambon o frågade om vi inte kunde komma över en sväng. Ett annat par som vi inte träffat på jättelänge hade kommit dit också.
Sambon ville fara men jag sade att jag har ju min vita period och har inte lust att gå över o se på då de sitter o dricker. Det tyckte han va tråkigt och sa men du kan väl ändå försöka dricka måttligt... Då började det snurra i mitt huvud och lusten kom faktiskt på. Normalt skulle jag ha struntat i jobbet (flex) och prioriterat en vinkväll. Men ändå fast besluten sa jag att jag lämnar hemma men att han kan åka dit, för jag visste att det va de han ville. Han sade då att det blir ju jättetråkigt om jag nu börjar isolera mig från omvärlden på grund av detta!
Det gjorde mig ledsen inombords. Jag har inte tänkt isolera mig men jag tycker ändå han borde förstå att jag inte har lust att sitta o umgås med några som pimplar mycket vin, bara 2 veckor efter att jag sagt att jag själv ska försöka skärpa mig och försöka hålla upp nån vecka.. nåja..

Han ville åka och försäkrade sig många gånger att det va ok för mig. Det kändes inte jättebra, om jag ska va ärlig, men jag ville inte stå ivägen för att han ska ha en trevlig kväll så jag sa att det var absolut okej. Så jag körde dit honom men mådde inte alls bra under den korta bilturen. Hade inte ens lust att gå in o säga hej till vännerna, vilket säkert verkade konstigt men det struntade jag i. Kändes som om jag bara ville hem o deppa en stund. ? Väl hemma ändå va de skönt med några timmars solitude. Det blir inte mycket ensamtid under coronan då vi båda jobbar hemifrån, så det gjorde bara gott.
Och så skönt att vara den som vaknade upp tidigt utan skallebang.
Allt är ok idag. Inte det minsta sur på att han for heller eller nåt eftersom det bara gjorde gott med egentid och egna tankar en stund.

Att hålla sig undan spriten verkar inte va så svårt, även om en lockande tanke kan smyga förbi då och då.

Det som petar just nu e bara det att sambon anser att jag har alkoholproblem men det känns som om det inte finns så mycket stöd att fås från hans sida för att kunna göra nåt åt det.
Det är ju inte hans problem i sig och han skall inte behöva bära mig genom detta och jag vill inte heller att mina problem skall påverka honom eller hans levnadssätt, men det är nåt som fattas här som jag känner att jag kanske behöver vissa stunder.

Nu har de dessutom redan planerat in träff med polarna nästa helg igen och denna gång hos oss...
Men ok. Jag hade ju tänkt att testa se om jag kan begränsa intaget så kanske jag gör det då.