Senaste kommentarerna i forumet

...av mitt liv har jag hängt här på forumet. Jag är väldigt tacksam för att jag hittade hit. Jag har precis som FinaLisa gjort en förändringsresa som fortfarande pågår. Jag har lärt mig en hel del under resans gång om mig själv och min alkoholkonsumtion. Jag har haft helt vita perioder, perioder då jag druckit för mycket och perioder där jag druckit "lagom" under dessa år. Det som funkar bäst för mig är att jag är snäll mot mig själv och lär av mina misstag. Jag vet att jag mår bäst av att inte dricka alkhol överhuvudtaget men gör det ändå ibland. Jag har ett val och ibland väljer jag dricka men är obeservat på att det inte blir på autopilot. Jag stannar upp och reflekterar, tar nya tag och går vidare. Jag hänger kvar här på forumet för det ger mig stöd och trygghet. Ge inte upp, kämpa vidare.. En dag i taget blir på sikt flera dagar..
/Mrx

....har jag varit medlem här på forumet.
Varafrisk, du ser att det är en lång process för vissa.
Du får ha tålamod och när du är motiverad och övertygad fullt ut så kommer du att fixa dina önskade mål!🤗
För min del har det gått bra i perioder och sedan sämre igen men jag tänker fortsätta kämpa.
Gör du det också 😊

Det finns inget att förlora, man kan bara vinna på att skippa alkoholen som självmedicinering.
Om jag någon gång tror mig kunna dricka ett glas eller två i framtiden så får jag ta det beslutet när den tiden kommer.
Men inte nu. Det är fem veckor sedan jag drack och det är bra att bygga på en ny längre period.
Jag behöver det och du också Varafrisk!
Stor kram till dig! 🧡🌷🤗

Jag har läst din tråd nu och det är hör igenkänning, jag undrar om du är en kvinnlig version av mig. Jag har länge druckit för att hantera en jobbig relation med en fru som stundtals kan vara väldigt elak. Jag har också väldigt ofta undrat om hönan eller ägget kom först, jag har haft nyktra perioder, senast lite mer än 3 månader. När jag är nykter så ser jag klart och orkar inte med henne, under den nyktra perioden så var nog vårt äktenskap det sämsta det någonsin varit. Jag började dricka igen och det blev inte bättre, men jag hade iallafall min snuttefilt och kunde glömma hur dåligt det var. Nu har jag påbörjat en nykter period igen, men hade ett "återfall" nyligen då hon återigen var väldigt elak (min toleransnivå är mycket lägre än förr och jag går igång på minsta lilla grej) och jag drack i min ensamhet och låtsades att allt var bra. Just nu försöker jag ge vårt äktenskap en sista chans, dock vet jag inte varför då jag numera vet att alla problem vi har beror på henne och att mitt drickande beror på henne, men ändå stannar jag.

Mitt råd till dig är att bestäm dig för om du vill ge din relation med mannen en chans, isåfall var nykter en period och se hur det går. Blir det inte bättre trots att du försöker, då är det dags att gå. Ganska lätt för mig att ge dig ett råd som jag själv inte följer, men jag försöker.

Lycka till med allt! Och jag beklagar din sorg!

Tjena Tomen, Vi har samma resultat 10-1, nu när det börjar dra ihop sig mot halvtid. Jag har bra feeling i mitt vita lag. Det röda laget ligger och surar men det är gör mig bara gott. Eventuellt blir det ett planerat självmål i slutet av den här veckan men ingenting är bestämt ännu. Vi kämpar vidare. En dag i taget.. :)

Idag är det min första dag! Spännande (och kämpig) resa framför mig men jag tror på det här,
Ha det fint!

Hej Mrx. Fick en ledig Söndag kväll och var ledig från jobb. Den kombinationen blev tyvärr lite för lätt och föll för frestelsen. Blev inga större mängder, men tillräckligt för att ångesten skulle mala i Måndags. Men tog mig snabbt upp på benen och tuggade i mig motgången. Sedan dess har det varit vitt . Så 10-1 känns acceptabelt i nuläget. Kämpa 💪🏻

Klokt inlägg Sattva! Klokt att analysera det som skaver och
1. Du har gjort vad du kan. Du har förklarat för dig själv och mannen att du inte ska dricka. Du har bett honom att inte handla så mycket. Om han handlar för mycket så löser du det problemet då. Jag har tillit till dig!
2. Du har förklarat. Jag tyckte att ditt inlägg var fint och att det belyser en del av problematiken i ett anonymt forum. Det är starka berättelser och fina människor. Ibland vill man ge nån en kram, ibland slita flaskan ur deras hand. Ibland vill man att någon ska lämna sitt jobb eller sin fru, men det är som det är. Det är människor som man på nåt sätt tycker om såhär på distans. Jag kommer att tänka på den gamla sinnesrobönen som är så klok:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Man kan välja att hoppa över Gud. Jag tänker att det inte verkar komma nån yttre kraft som löser det här åt mig. Hjälp dig själv så hjälper dig.., men innebörden i den där bönen är viktig (och svår).

Strunta i att förklara dig VaraFrisk. Utnyttja forumet (ta hjälp av) och skriv för att hitta din lösning. Jag läser Sattvas inlägg precis som hon skriver att hon vill hjälpa och det är ju givetvis lättare när någon lyckas. Jag kanske borde ha skrivit här när det var som värst. För att förstå mig själv bättre, men jag hade nog tagit illa vid mig av vissa inlägg kanske. Men mycket också för att jag då själv skulle känt mig ledsen och besviken på mig själv samtidigt. Men jag tänker att det kanske också är viktigt att som Sattva se vad hos henne själv som gör henne frustrerad. Eller som TappadIgen som är genuint intresserad av hälsofrågan än eller jag som egentligen skulle vilja skriva testa järntillskott i vart och vartannat inlägg eftersom det är min lösning.
Och det är väl så att många här som har varit där vet hur svårt det är. Vi vet också att det går att hitta en annan väg. Särskilt som en del av oss har känt oss rejält misslyckade innan. En hel del av frustrationen ligger ju hos en själv och i den oro man själv kände när man inte kunde sluta trots en önskan om det.
Så sluta helt enkelt förklara dig VaraFrisk. Du är här, det går framåt, du duger som du är, du gör så gott du kan. Processen har börjat och det är ok att den tar tid. Som du skriver så har många kommit rätt långt i processandet när man börjar skriva här.
Och till oss alla ”hur får man andra att ändra sitt beteende?” Hur får man sig själv att ändra sitt beteende? På fråga 1 vågar jag svara att kritik funkar dåligt för det mesta. Och uppgiften här inne på forumet är kanske att stötta, visa igenkännings och sympati och peka på vad som har fungerat för en själv, precis som alla gör skulle jag vilja säga. Sen är ansvaret slut och det får man såklart jobba med själv som forummedlem. Jag minns dem fortfarande de som lämnade när det inte gick bra. Några har faktiskt kommit tillbaka igen med en solskenshistoria. Jag har ju hängt här rätt länge. En låååång process är också ok. Och återkomster också för den delen både solsken och nya tag.

Ja, tillit är inte lätt. Nästan lika svårt som tålamod.
Men, det jag har läst att du skrivit om din man så är han väldigt omtänksam mot dig. Det kommer att gå bra!
Nu har ju jag hunnit vänja mig, min gubbe dricker vin varje lördag medan jag dricker vatten eller läsk. Jag är dock noga med att alltid hälla upp vad jag vill ha att dricka i vinglaset - innan hans vin öppnas. Som en liten markering för både mig och honom. Jag använder inte vattenglaset även om jag dricker vatten, då går det ju att komplettera med ett vinglas även till mig. Men två vinglas - nej så dukar aldrig vi.
Fundera på om det kan funka även för dig?

När det blir fel fastän tanken var god. Usch vad jobbigt det är! Men vi som varit här ett tag har nog alla skrivit något som landat fel någon gång.
Jag tänker, vi för samtal med enbart skrift. Ingen möjlighet att förmedla omtanke och känslor via tonfall, gester eller kroppsspråk. Det är ju jättesvårt egentligen!! Dessutom är många av oss mycket sårbara, vi blottar ju ofta "vår mörka hemlighet" och våra tankar som ingen annan vet.
Någon kanske blir ledsen. Men, jag tror att de allra flesta VET att vi alla vill väl, men att det kan vara svårt att få till det "rätt". Jag tror personen kan sansa sig och förstå att du vill väl, att du känner omtanke och vill hjälpa.
Blir vi för rädda för att skriva tokigt ibland så skulle vi ju inte våga skriva mycket alls och forumet förlorar sin kraft som hjälper många.
Var snäll mot dig själv! Jag har ALDRIG sett dig skriva något dumt.

Kram!

Godmorgon alla,

Nu kommer en bomb ☺ vet ni vad? Det är så himla skönare och roligare att vakna upp nykter utan baksmälla även om man vaknade upp en kortis vid 02:30 😁 Glömt nästan hur det känndes.

Blev frulle i sängen till grabben innan skolan följt av en rolig gif till hans mobil och ett kort sång stycke 😁😂

I dag är jag nyckter och just nu känns allt lite bätte!

Hoppas alla får en bra dag!❤💙💚

Lite snabbt.
1: Du tänker helt rätt. Det är förbluffande hur det inte är någon idé att oroa sig för kommande händelser som ligger fram i tiden som tex påsken. Det blir bra då, det kommer du märka då.🤗

2: Jag förstår mycket väl vad du menar, men man vill ju bara väl. Så det är ingen fara. Jag tror det är bra att vara lite ifrågasättande i bland, så personer får tänka till ordentligt. Det kan vara det som behövs. Som sagt, man vill ju bara väl.

Kram

Idag blåser det storm och det yr lite lätta snöflingor i luften❄️

TappadIgen..jag vill verkligen säga att jag förstår att du menade väl. Inte ska du behöva tänka precis hur du formulerar orden.
Och Sattva..tack för din omtanke om mig...och att du funderar så mycket på hur du skulle kunna hjälpa mig.

Jag tänker att när jag får frågor om min hälsa så blir jag lite på min vakt för då blir jag alldeles för sårbar...dels för att min hälsa är den jag oroar mig mest för. Dessutom är jag hypokondriker. En del på mitt jobb ber sjuksköterskan tex ta blodtrycket. Skulle jag aldrig göra där vill jag vara privat samt lyssna t min läkare. Jag lyssnar fortsätter att inte ta hand om mig och oroar mig. En mycket ond spiral.

Jag tänker att min fettlever beror både på alkohol för mycket god mat samt för lite motion.

Ja...vad är grundproblematiken??
När alkoholen började bli ett problem där var när jag började använda alkohol som självmedicinering. När livet bestod av svår tonårsproblematik, föräldrar och svärföräldrar som dog, syster som var sjuk i cancer och dog, min man blev sjuk i cancer men är frisk idag samt att jag då hade en arbetsmiljö som var långt ifrån bra. Då använde jag alkoholen för att bedöva, för att orka och utvecklade en stark beroendeproblematik.

Idag är alkoholen ett beroende...och på något vis dämpar jag känslor. Jag vill bli nykter men kanske känns det ibland övermäktigt och då är det lättare att stoppa huvudet i sanden än att ta itu med livet. Fast fortfarande vill jag bli nykter och jag har inte gett upp.

Nu om någon gång så skulle jag verkligen behöva sluta för jag blir bara så innerligt trött och orolig.

Fasen vad klockan springer iväg när jag skriver...nej nu får jag fixa t mig innan jag åker t jobbet!

Kram🥰

Har två saker som skaver, som båda behöver att jag sitter lugnt i båten o inte agerar.
1. Av en slump kom prat om påsken upp. Maken vill dricka vin. Visste ju att denna dagen triligtvis skulle komma. Sagt att jag INTE vill dricka, att jag inte vågar in i det igen. Sagt att jag inte vill att han ska köpa hem en massa. Sagt att jag inte vill oroa mig. Han har lovat att jag inte ska behöva oroa mig. Bra. Nu ska bara hjärnan fatta det också så oron lägger sig. Lättare sagt än gjort. Men jag tänker att jag ska ha samma strategi som tidigare, inte säga något mer utan bara se vad som händer. Inte haussa upp det. Ha tillit. Jag har ju uttryckt mina behov o han har sagt att jag inte ska behöva oroa mig. Ha tillit Sattva...
2. Jag borde ha hållit tand för tunga i en tråd härinne. Skulle ha suttit lugnt i båten. Inte ha agerat. Nu är det försent och jag tror att det bästa nu är att sitta lugnt o låta det hela bara vara. Jag vet att intentionen var god från min sida, men det föll ut fel.

Busväder här. Längtar efter vår nu!!

Tror livets mening bla handlar om att bli sin egen upplysta guru. Och färdigupplyst blir man nog inte. Ju mer man vet, desto mer inser man hur lite man vet? Huvudsaken är att vilja förstå, utveckla, göra det rätta för sitt innersta.
Håller med, idag är en suverän dag att vara nykter!!🧚‍♀️
Ps. Tack själv attbdu finns härinne!😍

Jag har kanske gett upp att förstå fullt ut. Jag skriver inte så ofta i min tråd och till viss del är det för att jag vill att det ska vara sant det jag skriver... det är bara det att om man synar så skrev jag något annat som var sant tidigare som kanske inte stämmer nu. Jag gör efterkonstruktioner etc. Nu såg jag i programmet om hjärnan med Anders Hansen att jag är i gott sällskap. Människor ljuger ofta... usch hur det låter. Men det stämmer rätt bra på mig. ”Jag är inte riktigt klok”. Vissa saker kan ses ur olika vinklar särskilt det som handlar om varför jag drack. Och analyser av mig själv. Så när man är ”här och nu” och skriver ner sin sanning just då, då är den sann. Så skönt att du skrev det där egentligen för jag har faktiskt funderat på hur jag skulle framstå om nån tog och analyserade alla ”klokheter” jag har skrivit här på forumet. De är sanna där och då men de hänger ju inte ihop så mycket anar jag. Ganska kul att Tage Danielsson som skrev så mycket gjorde den iakttagelsen. För jag är inte heller riktigt klok. Tål inte vetenskaplig granskning. Ni andra härinne i forumet ni framstår dock i mina ögon som väldigt kloka och sanna. Även du Soffi ❤️! Förresten förklarade Anders Hansen att det var normalt!

Va bra att du skapat en egen tråd och att det är full fart redan,
Vill bara dela att jag gick programmet här på AH med rådgivare som har gett mig fint stöd i min resa.Har stor respekt för dig,15år!!
Du vet ju verkligen hur det ska gå till.Kanske jag ber dig om nåt råd nångång😊Om det känns ok?
Härligt att få en student till Sommaren.Det väcker känslor .
Kram Pilla

Sisyfos, Sattva och Mary, med vänner som er är det lätt att känna tacksamhet!🧡🧡🧡

Var ska jag börja idag?

"Utan tvivel är man inte riktigt klok"
Tage Danielsson

"Det finns en mening med allt som sker"

Hur hamnade jag här?
Jag är ju en sån som vill förstå.
Men, när jag inte förstår. Är det så att jag kanske ändå inte vill förstå allt? Eller går det inte att förstå för att det helt enkelt är ett missförstånd från början till slut? Ödet eller slumpen, båda är svåra att förstå.
"Livet" ledde mig hit. Livet, en sinnrik väv av händelser utanför min kontroll och mina egna mer eller mindre dåliga beslut. Ingen vacker väv. Jo, det finns guldtrådar också, riktigt bra beslut jag tagit. Som att ta mig ifrån det som skadar mig, ta hjälp när så krävs. Som att ta tag i mitt drickande och hitta hit.
Det ena leder till det andra. Finns det en mening?
Vissa behöver "slå i botten" för att kunna resa sig och växa till en starkare och bättre version av sig själv. Finns det en mening?
Vill jag veta eller är det bättre att inte veta säkert?

Jag kan se att jag skrev igår att jag började förstå det där med
"att försöka vara här och nu och inte i tankarna på vad som hänt tidigare eller för mycket i tankar om vad som skulle kunna ske"
Det låter ju klokt. Idag är jag inte riktigt där som ni ser.
Jag har en bit kvar till att bli "en upplyst guru" 😅😂

Tacksam ändå, tacksam för att jag inte har några som helst tvivel om att det bästa är att vara nykter idag också.

KRAM! 💖

Jag fick mycket responser av kompisar och kunder som sa samma sak.
Fick en person som jag ska ringa angående det.
I övrigt kämpar jag på, veckorna går och blir till månader, har inget sug eller tanke på a överhuvudtaget längre.
Mår så himla bra, motgångarna känns som hjälpmedel till min framgång justnu. Det känns inte som om ett glas vin eller några öl skulle få mig att vilja fortsätta dricka varje dag längre eller vara svårt att hålla upp ifrån, men i huvudet så känner jag en starkare vilja att inte vilja dricka överhuvudtaget eftersom mitt huvud blivit klart. Tankarna går inte längre ihop, jag har börjat drömma igen när jag sover. Underbar känsla att vakna av att jag drömt något under natten.

Serenity now! 🙏

Jag registrerar med omsorg och stolthet varje dag i loggen här och noterar att jag på dessa 23 dagar bara registrerat alkoholsug vid några få tillfällen. Det är bra mycket lättare att avstå om man inte har sug. Har inget mål hur länge jag ska hålla upp men har en resa inplanerad om ett par dagar och eventuellt kommer jag ta något glas då, får se. Problemet jag upplever är vardagsdrickandet.

Jag tror att jag avdramatiserat alkoholen väldigt mycket, inser att det inte är en del av min personlighet. Ser det lite som sockerberoende och det är det ju ingen som skäms för (eller det kanske någon gör men det är inte samma stigma kring). Liksom de flesta beroenden så försvinner begäret efter ett tag om man håller sig ifrån det.

Har pratat väldigt öppet om att inte dricka denna gång och det blir spännande samtal tycker jag. Har även varit på middag med alkohol och fått höra hur tråkig jag är när jag inte dricker. Det är inte sant, jag är minst lika rolig nykter. Bara lite nöjdare och starkare dagen efter 😀

Jag dricker inte alls. Jag tror det är väldigt olika från person till person och givetvis enklare att dra ner om man inte gått över diverse gränser. De ser ju också olika ut. För mig handlade det om att jag började handla vin - bara till mig själv- när min man var bortrest. Jag drack allt oftare mer än planerat. Under mina första nyktra månader ville jag helst att någon (gärna här på forumet ☺️) skulle säga att jag var en sån som inte behövde sluta helt. För livet. Vilket jag hade någonstans i bakhuvudet, jag hade liksom fattat att risken fanns om jag inte gjorde något radikalt.
Det radikala var beslut om 3 månaders nykterhet. Forumet - och en besatthet i att försöka hitta fördelarna med nykterhet- har varit avgörande för mig.
Nu påmindes jag i helgen om att det är exakt 14 månader sedan jag slutade. Lagom har just för mig aldrig varit ett alternativ men det finns många som klarar det. Du kommer att hitta din väg!

TappadIgen..vi hörs ❤️

Jag förstår absolut. Hoppas du får en god natts sömn! Det är dags för mig också att göra mig redo för det.

När det gäller medicinska orsaker grundade på min hälsa...så tar jag det helst med min läkare.

Svarar lite mer utförligt en annan dag...men nu blir det sängen😴😱

Kan rekommendera Rebecka Åhlund, både hennes bok "Jag som var så rolig att dricka vin med." och intervjun med henne på Alkispodden och hos Malou. Ett citat från henne som jag gillar är "Att sluta dricka alkohol är fan det punkigaste jag har gjort." Att vara nykter är att våga gå mot strömmen helt enkelt.

Jag kunde ha frågat mer artigt ser jag nu. Jag undrar då leversjukdomar i sig har blivit till ett intresse för mig. Jag har själv blivit diagnostiserad med fettlever förra sommaren, men jag har märkt att när jag läser om leversjukdomar online att informationen ofta inte reflekterar vad de som blivit diagnosticerade med dem har fått erfara. Därför är jag nyfiken av mig när det kommer till detta och hur det fungerar i sjukvården. Dock har jag full förståelse för att man inte vill dela med sig av den informationen. Jag ställde frågan "Får man fråga..." men det jag skulle ha skrivit var "Om du vill dela med dig... annars förstår jag" för det var så du menade. Jag hoppas att du inte tog illa vid dig och att du behöver pausa för något jag sa. :(