Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon alla! Sömnproblem som vanligt dom första dagarna när jag har lyckats vara nyckter mer än två dagar ( händer inte så jätteofta dom senaste 5 åren. Läst i trådar att det är mer än jag som vaknar kl 01.30 och är vaken en stund innan man kan sommna om. Får oxå mystiskt ont i mina ben oxå ?. Nä nu lite possitiva saker ☺ känner mig helt ärligt mer taggad när jag HÄR på forumet kan skriva av sig när man inte har någon annan att dela med sig.

Jo innan jag glömmer det, jag har läst här och där på forumet små steg leder till större mål än att stirra sig yr på toppen av berget. Så mitt första del mål vilket skulle vara ett personligt rekord så långt jag typ kan minnas det händes senast.

En vecka, så på lördag är mitt "lilla" första kulle bestigas ☺

Trevlig onsdag alla! ❤☺

Du kämpar så bra. Du tar steg framåt hela tiden på din väg, samlar erfarenheter, tänker och reflekterar. Det är din förberedelse som du behöver för att kunna ta steget fullt ut. Det är bra!!

Din rädsla: "kanske är det så att den stora rädslan att prioritera sig själv vilket innebär att man ibland måste säga nej till någon annan ..är rädslan av att förlora någon...någon betydelsefull person..och vad jag har jobbat med i många år är att jag sällan eller aldrig har trott att jag kan vara så betydelsefull för någon...inte ens för mina barn..jag kan förstå det i teorin men inte i praktiken/känslan."
Din rädsla är så stor och så begriplig! Vill bara hålla om dig!
Men, kan du försöka vända på tanken bara lite? Att du behöver ta hand om dig så att du kan finnas där för dina nära och kära när det verkligen behövs. Att ta hand om sig själv är att säga JA till andra, JA till att finnas där även klockan 20 på kvällen.
Det ÄR inte lätt att ändra vanor. Det är inte lätt att komma ur beroenden. Din hjärna tror på riktigt att den behöver alkohol för att överleva. Du har lärt den det, att den ska "larma" när den inte får vad den tror att den behöver. Men det går att lära om. DU KAN lära om. Det är det du förbereder dig för nu i din vånda.
Var snäll mot dig själv.
Och, inte missade vi väl 2020-gänget? Vi var ju där båda två!
Nu är vi med i 2021-gänget.
Vad säger du, ska vi ställa upp som nyktra mentorer i 2022-gänget och hjälpa dem?

Sisyfos har rätt. Mina affirmationer/mitt mantra har hjälpt mig mycket i att bli snällare och mer omtänksam mot mig själv. Därmed hjälper de mig i nykterheten.

Varafrisk är okej som hon är.
Varafrisk gör så gott hon kan - det räcker bra!

Kram!

Så rätt du gör när du fortsätter fira månadsdagar. Tretton månader är ju kanon!

Jag minns det där med din första konferens, när du skrev om den, jag minns att jag nästan kände mig lite stolt å dina vägnar, att du hanterade det så bra. Då låg ju jag lite före dig, på väg mot 6 månader...
Ja, jag är ju fortfarande på väg mot 6 månader. Behövde bara samla lite mer erfarenheter först.

Du är en härlig förebild, Tack!?

Idag blir en bra dag!
Hur vet jag det? Jag vet ju lika lite som igår morse vad som kommer att hända. Och igår hände något som gav en hel rad obehagliga känslor, som gjorde att jag fick adrenalinpåslag allan, hjärtklappning och you name it...
Men var det en dålig dag?
Nej, det var livet som hände. Jag kunde hantera det och göra vad jag måste. När lugnet började komma så kunde jag dessutom konstatera att en stor del av min reaktion berodde på att hjärnan kopplade ihop det som hände med tidigare erfarenheter...
Dessutom, jag hade inga tankar på att dricka. Eller, jo, visst tänkte jag att jag normalt hade "dränkt" mig i vin och sprit. Men inte nu. Inte en tillstymmelse till sug efter alkohol.
Så ofta jag tänkt att livet är de glada och "bra" dagarna. De "dåliga" dagarna är typ transportsträckor.
Livet försvinner i väntan på livet.
Jag tror att jag börjar förstå det där med att varje dag försöka se det positiva i vad som sker, att varje dag tänka på det jag har som jag är tacksam över, att försöka vara här och nu och inte i tankarna på vad som hänt tidigare eller för mycket i tankar om vad som skulle kunna ske. Det förvärrar bara situationen, iaf oftast.
Idag känner jag mig starkare än på mycket länge.
Jag är tacksam över att jag fick vakna nykter - idag med!!
Jag är tacksam över att jag sovit djupt i natt om än inte tillräckligt länge.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.
Till och med lite mallig över att - Jag kan!

Kram alla! ????

Sömnen är ett problem. Men positivt att de senaste 2 dagarna gått ganska lätt utan allt för mycket sug. Allt är värst när hungern och tröttheten kommer efter 16.
Då MÅSTE jag äta något gott och gärna ta en alkoholfri cider.
Börjat lyssna på Annie Grace och får koncentrera mig på engelskan. Skulle vara klare på svenskan men budskapet går fram.
Jag försöker tänka positivt att jag är en person ”som inte dricker” och att jag KOMMER att klara tre månader!!
Kämpar med enorm trötthet på kvällen men vaknar som nu 01.30 och tankarna snurrar. Mycket hur jag skall lösa jobbsituationen. Tiden räcker inte till och det finns för många beslut jag måste ta som är stora och påverkar många där jag heller inte har någon att bolla med.
Iallafall tror jag att sömnen blir bättre när det lugnat sig. Nu väntar jag på att stilnocten skall kicka in. Helst skulle jag vilja slippa den med.
Min man blev förvånad när jag idag sa att jag kommer dra ned på A en tid framöver. Han fick långt ansikte och sa -Helgerna med??!!
Men han verkade inte missnöjd och lät själv bli att ta något vin till maten eller en whiskey framför tv’n.
Jag känner mig glad och spänd över mitt beslut. Jag ÄR ju nu en person som inte dricker.?
Min personlighet är att vara lite busig. Att kunna luras lite. Jag ”gör som jag vill”. Först var det mat. Jag var en sån som gick upp i smyg på natten och tog lite av den goda maten och resterna eller någon kvarlämnad efterrätt i kylskåpet. På den tiden (ca 25 år sedan) var det maten som var i focus men beteendet var detsamma, att göra något busig och lura till mig lite extra.
Nu får jag väl försöka rikta mitt busiga beteende till att vara busigt nykter, jag är den som bestämmer det.
Skulle focus på mat komma tillbaka är det i alla fall bättre än A .
Vi får se .....känns idag bra iaf.
????

Hela månader är faktiskt värt att fira, det tycker jag fortfarande. Jag vet ju att den dagen kommer då jag glömmer bort min månadsdag, men där är jag inte riktigt än.

Kollade vad jag skrev på min första nyktra månadsdag. Jag mådde väldigt mycket bättre, hade sluppit ångesten, fått lindrigare klimakteriebesvär och sov bättre. Däremot var jag konstant trött. Jag laddade som bäst för min första jobbkonferens med övernattning. Hur skulle jag hantera den grejen? Att avstå alkohol när alla andra drack till middagen? Jag kunde knappast skylla på bilkörning heller, vilket jag gjorde väldigt länge i andra sammanhang.

Jag minns faktiskt känslan när servitören plötsligt bara hade hällt upp rödvin i mitt glas. Utan att fråga ens. Hur det högg till i magen. Hur jag djupandades sakta några gånger, samlade tankarna. Sen gav jag vinglaset till min kollega som satt bredvid och sa ”du får mitt vinglas också”. Sen gick jag bort till baren och bad om en alkoholfri öl. Ingen brydde sig.

Kram ?

Det är möjligt att ta olika vägar. Du skriver här, reflekterar, analyserar. Det går inte helt bra, men du har ändå kommit till dag två ett antal gånger. Jag tror att det går framåt.
När man har levt som du med fokus på andra, dricker, oro, trötthet. Det är inte helt lätt. Du hade ju en terapeut, vad tycker denne att du ska jobba med? Ibland när man läser det du skriver känns det som om du har så många olika saker i huvudet. En trött hjärna är dålig på impulskontroll tror jag. Kan du testa mindfulness eller nåt så att du kanske kan träna dig i att ha fokus.
Sen tycker jag att du ska anamma Soffis mantra: jag duger som jag är, jag gör så gott jag kan.
Det räcker så! Du ger inte upp! Små små steg framåt räcker långt.

13 månader är stort!!! Säger som Mary P, tack att du finns här o stöttar alla!!⚘????

Låter bra Nystart!
Såg nåt gammalt inlägg du gjort i nån tråd om att du när du slutar med drickandet har en tendens att gå igång med olika planer och projekt, att det blir så stort och att du inte riktigt orkar fullfölja då. Du är ju i gott sällskap med den strategin, men det kan ju vara bra att minnas nu vad du skrev så att du kan bromsa lite i tid. Jag är fortsatt nykter, hör och häpna. Har inte heller bestämt datum men det bara är så. Jag kan verkligen rekommendera det, men du har ju också upplevt de positiva effekterna av att sluta, så du vet att det blir en fin vår.

Ångesten är hemsk även om man inte gjort något, ännu värre om man skäms. Men jag som levt dubbelt så länge som dig kan berätta att "sånt händer"! Släpp det! Så länge du inte våldtagit gubben så får han själv ta ansvar för "flickvän och barn"! Inte ditt problem. Så klart ska du ta en paus. A har inget att komma med förutom ångest och problem. Så grattis till ett bra beslut ???

Kram ❤

Fira varje dag ?❤
Idag är det dan före dan före mitt 70e dag ?????? Inte riktigt lika coolt som 13 månader, men ändå

Jag uppskattar att du orkar fortfarande vara aktiv här och peppa oss som tragglar i början. Tack ???

Kul med ny tema!! Vet att för många går vikt och missbruk lite hand i hand ? Bra ide att redan från början välja fokus för det du skriver ???

För att berätta hur det kan vara..

Ikväll ringde vår dotter t sin pappa/min man...pga att hon inte hade redovisat ngt t sin fotbollsklubb. Det var under den tiden hon var manisk pga sin bipolära sjukdom. Pga sin sjukdom som har förorsakat ett spelberoende har hon dragit på sig stora skulder. Skulder till kronofogden/inkassoföretag. Halva hennes lön går t skulder. Pga att det är nästa 20% ränta har min man och jag tagit ett lån för att hjälpa henne med dessa skulder.. så att hon kan betala av t oss istället.

Ibland är det inte möjligt att ta lån för sin egen hälsa pga att man vill hjälpa sitt barn pga sjukdom...rätt eller fel....ja..det kan vi ha åsikter om...men om sjukvården hade talat om att de hade satt diagnos för tre år sedan och vår dotter hade fått behandling...ja...kanske hon inte haft skulder nu...

Så ...jag vill bli nykter men kan inte ta lån för att bekosta behandling el ngt annat för egen del just nu.

???

Det ska bli spännande att följa din nyktra resa! Det där med vikten blir en trevlig bonus.

Ökad tolerans är en varningsflagga. Även om du inte upplever dig full eller bakis så skadar du din kropp och hjärna. Jag tror att du kommer märka enorm skillnad.

Kram ?

Jag vet att jag dricker för mycket och att jag måste ändra det. Jag kan tyvärr dricka väldigt mycket utan att det ens märks och det utnyttjar jag. Jag är 48 år gammal och hade ett 15-årigt uppehåll från alkohol. För 2 år sedan tog mitt äktenskap slut (inte kopplat till alkoholen, eftersom jag inte drack, utan andra orsaker) .

Jag har använder alkohol som en flykt och den fungerar allt för bra för det. Jag kan dricka 3 liter vin en kväll och inte ens känns mig salongsberusad, jag känner mig inte heller bakis dagen efter. Min snittförbrukning är kanske 1 liter vin om dagen. Kan lätt klara av 5 dagar utan alkohol.

Problemet för mig är just detta, alkoholen har inte gett mig en massa negativt (än) men jag vet att förr eller senare slår det tillbaka,

Jag gör ett försök - i dag är dag 1. Min yngsta son tar studenten till sommaren. Vinets enda märkbara effekt är att jag gått upp i vikt så pass att jag inte får på mig min kostym. Mitt stora mål är att komma i kläderna till studenten, men det kräver att jag håller mig ifrån alkoholen.

Om den här tråden kan leva vidare så blir det en kombination av vikt och alkoholintag. Är 185+ cm och väger 112 kilo (i grunden rätt vältränad men det döljs väl bakom alkoholens extrakilon). Målet är att sluta med alkohol och hamna under 100 kg till sommaren :)

Välkommen!

Du är långt ifrån ensam med snedsteg när alkohol finns i kroppen. Jag hade noll konsekvenstänk och gjort saker som jag är långt ifrån stolt över. Ångest som är helt fruktansvärd. Men, efter en tid försvinner den och kroppen laddar för intag av alkohol och nya mindre bra misstag görs. Jag kan inte heller sluta dricka om jag väl börjar likt många här på forumet så det enklaste är att aldrig ta det första glaset. Men det är enklare sagt än gjort.

Det positiva här är att du satt ord på det hela och börjat på allvar fundera över alkoholens inverkan på ditt liv. Jag har flera gånger använd ångest för att ta mig upp igen då jag får en stor motivation att inte göra om misstag men med nya intag av alkohol så kan du gissa vad som händer.

Just nu är livet är lungt och nyktert. Kanske inte något som min alltid-på-hjärna gillar men det struntar jag i :)

Se till att när ångesten försvinner du har plan för hur du inte dricker på den nivån att du gör nya misstag. Kanske till och med hålla upp några veckor. Du kommer märka att du mår mycket bättre ?

Du är inte ensam, tokigheter på alla nivåer sker hela tiden. Been there done that.

Det tillkommer ju nytt folk hela tiden - varmt välkomna allihop!

Tänkte ju sluta räkna månader när jag uppnådde ett år. Tänkte övergå till att fira jämnt hundratal dagar istället. Om jag räknar rätt utifrån min app nomo firar jag 400 nyktra dagar på måndag, tjoho!

Men det är kanske som när barnen var bebisar. I början räknade man veckor, sen hela och halva månader, sen ett år och sen fortsatte i alla fall jag att räkna månader upp till 18 månader kanske. Min äldsta dotter gick när hon var 10 månader, och den yngsta vid 14 månader till exempel. När de närmade sig 2 år började man tänka i hela och halva år. ”Hon är 2,5 år” kunde man säga då.

Nåväl, min nykterhet är min nutida bebis som jag omhuldar lika innerligt som jag omhuldade mina barn när de var bebisar. Jag är sprickfärdigt stolt, glad, förväntansfull.

Kram ?

PS. Det här är min första tråd, upp till 6 månader. Sen har jag en annan tråd under ”Det vidare livet” där jag skriver dagligdags sen månad 7.

Det känns så bekant. Jag hittar alltid något skäl att bryta löftet mot mig själv och slinka in på bolaget. Allt från en jobbig dag, uttråkad, jag "förtjänar" det, avslappning osv osv det tar aldrig slut. Men hejja dig som kommit så långt. Dit vill jag också komma! Så skönt att läsa att du klarat det, då måste ju jag också göra det liksom.
Däremot har jag väldigt svårt att öppet prata om detta för andra. Det tar emot så eftersom denna onda cirkel och alla brutna löften till mig själv (jag som alltid håller de jag lovar andra och mig själv). Skapar ju ett hat/irritation mot mig själv. Att jag nu i stunden har svårt att identifiera alla tillhörande delar. Om jag känner så här, hur ska ex min man känna om jag berättar. Däremot har jag sagt att jag vill ta en paus för mitt eget mående. Men jag är inte där än att jag klarar att dela med mig av detta än, många rädslor och självförakt som ligger bakom tyvärr.

SOM jag funderar på varför jag har det beteende som jag har...vet mycket ...kan mycket ...men det landar inte fullt ut...och varför funkar det inte för mig??? Jag vet inte ...men jag tänker...att bli nykter... i synnerhet från där jag befinner mig krävs ett totalfokus på mig själv. Det handlar inte endast om att avstå från alkohol utan faktiskt att fokusera aktivt på att bli nykter! Det handlar till syvende och sist om att prioritera mig själv!!

Jag har för SÅ länge sedan berättat för läkare på vårdcentralen om mina alkoholproblem, berättat för olika professionella samt sökt hjälp lite här och där. Med tanke på att jag inte har kommit så långt...kan man undra hur det verkligen står till med mig?? Hur är det egentligen med Varafrisk vet hon sitt bästa? Och ja...jag vet mycket och kan mycket...men att göra verklighet av det är något helt annat! Jag tänker att många professionella som jag möter i olika sammanhang fast utifrån min privata roll tänker att "det där verkar vara en klok kvinna". De personer som arbetar på Systembolaget i min stad tänker nog också "vilken klok kvinna som inser att hon har problem"!

Problemet är dock att jag inte gör så mycket aktivt i mina val...och inte prioriterar mig själv. Jag har skrivit flera gånger att jag behöver göra det...men jag vet inte hur?!?!? Jag faller hela tiden på det...och jag blir så ledsen och blir så otroligt trött på mig själv. Känns som om jag låter som ett litet litet barn...men det är SÅ himla svårt! Jag har SÅ invanda mönster inom mig själv....och ...kanske är det så att den stora rädslan att prioritera sig själv vilket innebär att man ibland måste säga nej till någon annan ..är rädslan av att förlora någon...någon betydelsefull person..och vad jag har jobbat med i många år är att jag sällan eller aldrig har trott att jag kan vara så betydelsefull för någon...inte ens för mina barn..jag kan förstå det i teorin men inte i praktiken/känslan.

Sattva...jag vill inte låta som en person som försvarar sitt beroende för det gör jag verkligen inte..men det är klart att jag är orolig för min hälsa..otroligt orolig...den oron släpper ju liksom inte...kanske den oron är en del av att jag dricker. Och jag tänker att vi alla som dricker/har druckit vet väl att det inte är bra för vår hälsa likväl gör vi det...precis som de som röker...eller snusar...eller äter för mycket. Visst borde det vara en motivator men likväl har vi detta beroende och det beror inte på att vi inte förstår utan jag tänker att det beror på att vi är beroende...har fel livsstil.

Och att hänga på 2021-gänget vore ju fantastiskt för jag missade 2020-gänget och jag hoppas innerligt att jag inte ska vara med 2022-gänget!

Så...kram..till er Alla:)

Bra att du har hittat hit!
Jag är i en liknande situation som du även om mina barn är lite äldre än dina. Men jag drack ca 3 bib/vecka, mindre på barnveckorna.
Jag är inne på dag 22 utan vin. Det går. Forumet här är ett jättestöd.
Det som funkar för mig är att inte tänka ”jag får aldrig mer dricka” utan att varje vecka bestämma mig för att jag ska vara nykter den här veckan också. Ibland har jag fått ta det dag för dag.
En annan grej är att aldrig ha alkohol hemma och inte utsätta sig för risken att slinka in på systemet som ligger bredvid mataffären. De två första veckorna satte jag inte min fot i centrum medan systemet var öppet. Att inte ge sig själv möjlighet att skaffa alkohol.
Skönast nu är sömnen, rofylld och tillräcklig, att vakna utvilad och inte vara bakis, att slippa fyllehunger, gå ner i vikt och att plufsigheten i ansiktet börjar försvinna.
Jag har inte bestämt om nykterheten ska vara för alltid men har något diffust mål om tre månader. Men som sagt, jag tar en vecka och ibland en dag, i taget.
Kram!

Har du klarat sluta med nikotin klarar du att sluta med alkohol. Gör det nu, det blir bara svårare ju längre beroendet fortsätter, och motivation har du ju. Jag tror att beroendet har som taktik att göra en rädd att försöka sluta, men se igenom det och våga. Du har så mycket att vinna på att sluta. Ring Alkoholhjälpen och prata för att komma igång, kan vara bra att få tips att ta till. Kör nu, livet kan vara så mycket bättre!

Suget går över. Tankar och ångest är jobbigt, men jobbigt är inte farligt. Det blir bättre snart! Beroendet tar till alla knep för att övertyga dig om att du borde dricka, men det låter som att du ser igenom det, bra! Kan det hjälpa att ha en målbild? Något som verkligen inte är värt att offra för alkoholens skull? Kämpa vidare, det här klarar du!

Idag blev tydligen en prova på dag.
Så många känslor som kommit och gått, studsat tillbaka, snärjt ihop sig med varandra, ökat och ebbat ut.
Förvirring, rädsla, ilska, sorg, misstro, ångest, vanmakt, frustration.
Inte behagligt alls. Men vet ni vad? Jag lever och lugnet börjar infinna sig. Utan bedövning.
Snart får jag koppla av med en kopp te och bara vara.
Ett litet steg närmare att kunna hantera livet nykter.

Känns bra!

Så har första slaget mot min "luriga" finde börjat Aka alkohåldjävulen. Försöker stå i mot ena tanken efter den andra att "se nu hur du mår! Vore det inte lite bättre att springa iväg en snabbis till systemet? Du var ju så duktig idag på jobbet! Du är värd det! Om du inte gör det så vet du att ångest tankar och minnen från förr kommer fram"

Ligger i sängen och intalar mig att vågen av suget inte varar hur länge som helst utan stå emot!

Fönsterna är nerdragna och lungna favoriter i mina hörlurar. Godis och Netflix (Gilmore Girls) väntar efter middag och tvätt.

Ja, det är en låååång resa att bli nykter, att ge sig själv lov att vara människa med allt vad det innebär.
Tillåta sig själv att vara trött och att vila, det är ju så ovant när man är van att hälla på tändvätska så fort lågan falnar något.
Gå till sovkupén och sova istället för till restaurangvagnen och beställa vin.
Resan blir så mycket behagligare då - och mer upplevelserik.

Kram!