Senaste kommentarerna i forumet

Jag menar bara att man inte behöver tänka så stort. ”Aldrig mer” och ”för alltid” känns som ett evighetsåtagande. Det är mycket enklare i början att lova sig själv att just IDAG ska jag vara nykter.

Och sen ska man fokusera på ALLA fördelar med nykterheten, ev nackdelar ska man vifta bort. Fira varje nykter vecka! ??? Och eftersom man inte har något bortre stopp så landar man till slut i övertygelsen att man visst får dricka, om man vill, men det vill man inte. För det är inte värt det. Det nyktra livet är tusen gånger bättre ❤️

Kram ?

Tack Torn, ja trötthet är ju inte farligt! Faktiskt igår kände jag lite det du säger, en annan typ av trötthet. Hade varit ute på en längre oromenad i skogen, skulle handla påvägen hem. Klockan var kanske 17.30. Började bli kyligare o kväll. Kände en djup trötthet, men som inte var dränerande. Mer som efter en lång dag på havet på sommaren, att alla sinnen är så sprängfyllda men på ett bra sätt! Tröttheten från alkoholen är dränerande på ett annat sätt. Med en botten av hopplöshet istället för tillfredsställelse...

Jag tror jag förstår hur du tänker. Det var så för mig också. Jag hade kommit fram till att jag ville inte må sådär dåligt någon mer gång. Det höll på att gå käpprätt åt helvete. Det var aldrig mer alkohol som gällde.
Därför satte jag aldrig någon tidsgräns, tex 3 månader som många gör. Den här gången hade jag bestämt mig på riktigt. Jag skulle bli fri från skiten! Så jag körde på ” tillsvidare absolut ingen alkohol under inga som helst omständigheter” Däremot så satte jag hela tiden delmål. I början var det timme för timme, sedan halvdagar och dagar. För varje dag som jag klarade lyfte jag varje liten fördel som jag märkte till skyarna. Tex: Yes, i natt svettades jag nästan inget!? När sedan det värsta var över efter en vecka så gjorde jag inte som de otaliga gångerna innan dess. Utan körde vidare stenhårt, jag skulle klara det denna gången, så var det bara. Det visade sig fungera, det var värt allt kämpande och är det bästa som har hänt mig.

Det kommer inte gå lättare eller bli mindre jobbigt om du slutar senare, snarare tvärtom. Bra årstid att sluta nu också skulle jag påstå. En ljus framtid har du framför dig, om du har tålamodet och kämpaglöden.
Och det tror jag du har! ?

Hej på er!
Har haft en längre tids paus nu från att skriva något här inne. Men läser ändå vad ni skriver här nu som då..

Mitt drickande har eskalerat enormt och helt gått över gränsen för vad som är okej, mycket pga pandemin men också pga dåligt mående... Har därmed också otaliga saker jag sagt på fyllan, uppdateringar på nätet som jag ångrar och en hel del ångest över alla nätter jag suttit uppe och rent ut sagt hällt i mig vin...

Detta har då fått min sambo att reagera och i helgen förstörde jag en resa till fjällen pga mitt vindrickande. Jag har också en son med NPF-diagnos som nu är 18 år och ska ta körkort men jag är orolig att detta inte kommer gå så smidigt. Hela hans liv har varit en kamp för honom och för mig... det är en sån stor sorg så jag är helt klart säker att det är detta som gjort mig till en alkoholist. Vinet har tagit bort sorgen ur kroppen för stunden och i min nykterhet är jag väldigt ledsen och slut och trött på allt med diagnoser... och hur detta har förstört min sons liv på många plan. Vänner, mobbning, skola, och nu körkort.

Jag vill att detta ska få ett slut nu. Inte dricka bort sorgen utan kanske ta tag i professionell hjälp och få prata om det här för nån kunnig terapeut.

Min sambo är också alkoholist men han vet gränser och dricker en flaska för att sedan ta sömnmedicin. Så då dricker jag hans del när han somnat.

Vet inte vad jag ville med detta egentligen, men jag behövde nog få skriva av mig.

Är ni fler som dricker pga sorg för era barn eller för något annat?

Jag har flera gånger på senaste skrivit att det ofta sägs att man inte får tänka aldrig, men för mig är det just det som har fungerat. Förvisso fick jag växa in i det lite, men jag vågar påstå att det är just det som har fungerat för mig. Kanske är vi lika i det avseendet, eller kanske inte men jag känner mycket igen mig i din beskrivning om att en dag i taget blir fram till nästa fredag.

För mig är aldrig mer mycket enklare att förhålla mig till, då det inte finns utrymme för förhandling. När jag tidigare haft uppehåll och dragit ner så har det inte fungerat mer än ett tag. Med aldrig mer känner jag mig fri.

Jag tror att när man får råd här så är de alltid välmenade och har fungerat för människor tidigare, men är kanske inte alltid så allmängiltiga som skulle vilja tro eftersom vi alla fungerar så olika. Därav får du ju själv känna efter till viss del också och se vad som kan fungera för dig.

Om det känns bra att tidsbegränsa men en dag i taget inte fungerar, kanske testa att tänka en vecka i taget, men ta ett nytt beslut måndag morgon, istället för fredag kväll? Det var en idé jag kom på just nu. Hur långt tidsperspektiv som fungerar bäst för dig får du väl prova dig fram till, men det är nog viktigt att du är närvarande här och nu och fokuserar på att må bra i stunden.

Grattis till 50 dagar! Håller med övriga, du tillför mycket kloka och och bra saker här.?

Är inne lite på samma sak som Sattva, kanske jobba mindre och vara ledig mer? Pengar är inte allt här i världen. Det tycker jag i alla fall.

Kram

Jag har konstaterat att det är fullt normalt att bli trött lite då och då, och även av roliga saker. Det är helt ofarligt och numera tycker jag det är riktigt skönt när jag kan vara så där ” härligt” trött så man somnar som en stock.? Såklart inget kul om man är konstant trött, men man kan inte vara jättepigg hela tiden. Det är bara att acceptera. Därför gör det mig inget om jag blir trött av olika orsaker, jag mår ju bra ändå. Det är bara att lyssna på kroppen och ta en tupplur eller gå och lägga mig tidigt. Då är jag pigg efteråt. Helt ofarligt som sagt.

Men med detta sagt, du kommer säkert få mer energi, bli mindre trött och inte se det som ett problem att bli trött på samma sätt ju längre tid du är nykter.

Kram

Grattis till 50 dagar!!
Håller med de andra, det du skriver är verkligen fint. Hopoas qtt det vänder för dig. Det kanske är någon form av kris du går igenom, där alkostoppet bara är en katalysator? Att du bearbetar enormt mycket annat?
Tänker att du kanske skulle behöva deltidssjukskrivning för att hämta hem lite kraft? Eller ta en veckas semester om du har möjlighet?

Att tro att andra skäms... kanske har du rätt, men det finns kanske egentligen andra känslor hos sonen som är viktigare. Hade ett samtal med min dotter när jag slutat dricka hon berättade om sin oro. Det är ju det sista man vill att de ska oroa sig för sina föräldrar, men det var ju så. Jag mådde inte bra, tog inte hand om mig och drack ibland. Det räckte heller inte att sluta dricka. Det var nödvändigt att se över en massa saker.
Du kan absolut vända det här. Det som har varit, har varit. Men nu har du tagit ett första steg genom att börja skriva här. Se det som ett första steg i en förändring. Fortsätt skriv, gå upp ur sängen, klä på dig nåt fint. ”Gå till jobbet”... det gör jag. Sen kommer jag hem och sätter på datorn. Det blir en vana. Då slipper man tänka efter om man orkar eller inte.
Så välkommen hit och till din början!
tror att dottern slutat oroa sig över mig, nu är det de saker som hon borde oroa sig över som bekymrar istället. Skönt!
Det är kanske inte viktigt heller om sonen skäms, det hör ju på nåt sätt till uppväxten att skämmas för sina föräldrar. Det som är viktigt är hur du tänker om dig själv. Jag skämdes så det räckte och blev över över min pappa. Så här i efterhand kan jag ju tycka att en del av det jag skämdes för var ganska ”roliga” saker. NÄR du börjar trivas med dig själv så är det inte så viktigt vad andra tycker.

Hej och tack för stödet. Exakt sådär är jag med. I alla fall i de nya sammanhang jag hamnat i de senaste åren så har de inte en susning. Däremot de som följt mig genom livet, de vet nog mer än jag själv inser.

Jag förstår vad du menar och det är ju rådet man alltid får - en dag i taget. Och det kan jag följa men tror jag iaf måste ha ett längre tidsperspektiv. En dag i taget blir alltid för mig "fram till nästa fredag". Jag måste göra en större uppoffring. Men ok, aldrig mer är kanske lite stort att börja med.

I början är det bara en dag i taget. Känner igen det där med skammen på jobbet. Även om man vet att ingen kan veta. Tänk vad skönt att slippa det!
Utåt sett har jag (tror jag) framstått som utan problem i livet. I samtal med andra om livet har jag aldrig yppat ett ord om mina alkoholproblem. Men hela tiden haft en parallell dialog där jag liksom sagt "de ska bara veta etc etc". Fann mig själv i ett sådant samtal härom dagen, och upptäckte att det fanns ingen inre dialog! Jag fick liksom leta efter den där känslan men den fanns inte. Mitt liv är verkligen inte perfekt, men ändå så är det det. Jag har inget att dölja! DEN känslan är härlig!
Kämpa på, jag följer dig!

Har ledig dag varannan måndag sedan årsskiftet. Det är så himla skönt. Känns i plånboken, men dricker ju inte längre så inga utgifter på alkohol.
Jag njuter mer och mer av att vara nykter. Kände vemod i helgen, kände mig lite ensam o övergiven (maken iväg över helgen), flyktiga tankar på vin kom. Men det stannar verkligen där nu. Känns tryggt. Kom på att den verkliga orsaken var just ensamhet o ffa trötthet. Även om lördagen var helt fantastisk med påfyllnad så tog det på orken. Jag vet inte om det är hormoner eller psyke generellt, men tror jag går med en mer eller mindre kronisk lättare hjärntrötthet som gör att jag kan bli supertrött även av roliga saker. När jag drack skyllde jag på alkoholen. 9 veckor är ju inte så lång tid för en alkoholmarinerad hjärna att läka på, så jag hoppas att bli mer alert och uthållig med tiden! Om inte, så är det som det är. Jag fungerar o är nykter!
Tack alla för grattis!! Grattis till er också, alla!!
Säger det om o om igen till dem som kämpar, kunde jag så kan ni. Jag var verkligen djupt nere. Insåg att jag kommer förlora så mycket om jag fortsätter dricka.
Vara frisk, tror inte jag har så strongt psyke. Men för mig fanns ingen annan väg att gå. Jag hade gått under om jag hade fortsatt.
Mamsen, ta rygg på oss 2021- gänget!

Det är förnedrande att dricka på det här sättet, jag gömmer flaskor på de mest kreativa ställena, ställen som jag sedan inte minns ock måste leta efter. Ibland hittar jag dem inte utan de dyker plötsligt upp när man städar och man tackar gud för att jag och inte maken hittat dem. För att inte tala om smygsmuttandet i spritförådet, man tar lite av allt och det märks ju inte. Men sen ”plötsligt” har man tagit lite för mycket av allt och måste plötsligt åka och köpa massor av olika sorters sprit och fylla på i flaskorna. Hemskt om det skulle visa sig att det är någon sort som inte finns i ordinarie sortiment på bolaget, vad gör jag då? För att inte tala om mängderna sprit man plötsligt besitter- allt behöver ju inte fyllas på i flaskorna....så då dricker jag en del eller häller ut eller gömmer på lämpliga ställen i huset. Men sen har jag druckit lite för mycket i någon flaska igen, så då måste det handlas igen.... tror jag har allvarliga problem. Det enda jag inte gjort är att köra bil onykter, det är kan jag ju vara stolt över ??

Att varje morgon ta beslutet ”Idag ska jag inte dricka” kan ta dig väldigt långt. Börja INTE leka med tanken!

Kram ?

Att sonen skäms måste kännas jättejobbigt, för du skäms ju massor själv redan. Fy vad tufft det är att svika sig själv. Men det som hänt kan du inte göra något åt. Gjort går inte att göra ogjort. Du kan bara göra något åt framtiden. Visa dig själv och din son att du är värd ett bättre liv. Du är värd ett bättre liv!

Kram ?

Hej.
Känner att det är klart.
Känner oxå fördelar redan nu efter 2 dagar. Klarare tankar, fysiskt bättre mm.

Men det dumma är att planer finns i det man gjort. In om bolaget och handla efter jobbet och smyga hemmavid.
Gäller att jobba mentalt

Har inte riktigt kommit så långt med att vara nyckter mer än 5-6 dagar men vet exakt vilket skede min kropp är i dag för dag. Slår aldrig fel.

Ja jag tror jag ska söka upp någon terapeut att prata med. Det går liksom bara på repeat mitt liv, kan inte ja det så. Veckan efter en karatefylla orkar jag ingenting, kan inte äta, knappt duscha eller hålla ordning hemma. Ligger i soffan eller stirrar in i väggen o timmar med total ångest. Kan inte jobba eller ta mig för någonting. Det som är nytt som gör mig orolig är att jag dessutom känner mig lite slö i huvudet som om min hjärna har tagit skada av alkoholen, kan det vara så?? När någon vecka har gått kommer nästa fas, då ska det ätas extremt nyttigt, stoppar o mig massor av vitaminer och tillskott och försöker träna och vara duktig. Blir produktiv och städar maniskt, allt ska vara perfekt. Sedan efter ytterligare en tid blir jag mer neutral och normal. Sedan börjar jag sakta sakta få för mig att jag ska kunna dricka igen och så trappas allt långsamt upp igen tills jag hamnar där jag är nu

Idag känner jag mig sugen på vin. Tur att jag inte behöver handla idag så jag inte kommer i närheten av systemet. Det här är nog första dagen jag faktiskt känner ett sug. Ovant. Men jag känner också att jag inte vill bryta raden med nyktra dagar. Håller i och håller ut.

Förstår att det är viktigt att hitta en grupp man kan identifiera sig med. Kanske någon terapeut kunde hjälpa? Eller kolla om det finns on line stöd, tex hos Beroendecentrum på Riddargatan 1, har hört mycket bra om dem. Kanske behöver du hjälp för att inte falla tillbaks i gamla mönster som du beskriver..

Idag blir dag 3 utan A om jag klarar dagen! Vet inte vad som hänt! Jag fick för mig att dricka sprit några gånger, brukar vanligen bara dricka vin och vin gör mig mest trött och dåsig om/när det blir för mycket men sprit verkar helt förstöra mitt huvud. Helt okontrollerad blir jag, somnar inte när man blir för full utan gör helt galna saker som jag inte minns. Med fullständig fasa har jag fått kolla mobilen etc. Inga större katastrofer tack och lov men jag har varit sjukt nära att göra extremt dumma saker. Vad jag vet har inget extremt dumt hänt men jag vet att jag börjat radera saker jag skickat (sms, etc) innan jag nyktrat till så då kan jag inte veta med säkerhet vad som hänt. Sitter bara och väntar på att folk ska göra av sig och ställa frågor, det har inte hänt än men jag bävar för det. Jag blir fullständigt personlighetsförändrad och galen av sprit, det är vansinnigt dumt och farligt att utsätta sin kropp och hjärna för det. Jag är ärligt talat rädd på riktigt. Problemet är också att jag dricker snabbt, inte kanske så väldigt mycket även om det såklart är en del. Jag kan dricka några snabba shottar efter varandra på väldigt kor är tid ock sedan är jag helt väck. Ter mig hyfsat normal, pratat normalt, kan stava och gå rakt men är det borta i huvudet. Saker som är helt vansinniga kan kännas logiska och bra. Jag känner mig smart ock bäst och snyggast i världen och vill bara ha mer och mer av det där äckliga giftet. Jag kan dessutom ljuga om konstiga saker, berätta historier som inte stämmer utan någon som helst rimlig förklaring.

Jag har sådant kontrollbehov när jag är nykter och när jag dricker blir totalt hämningslös, jag vill liksom släppa alla spärrar och ha ”roligt” men det blir ju inte så kul i slutänden...

För att svara på din fråga, nej jag har ingen riktgt att få stöd av tyvärr. Lyssnar på poddar, läser här och läser böcker men ingen anhörig som jag känner att jag kan vända mig till tyvärr. Funderar på AA men i staden jag bor passade den gruppen tyvärr inte mig. Det var nästan bara män och alla var mycket äldre än mig. Några yngre kvinnor men de såg ut som riktiga pundare (ursäkta att jag är så dömande) och ock inga som jag riktigt Linda identifiera mig med alls... tror väl att jag av ren rädsla kommer kunna hålla mig nykter nu några månader men jag faller ALLTID in på andra tankar efter en tids nykterhet, då börjar sakta dricka i sociala sammanhang och sedan Eskalerar det

Att tänka ”aldrig mer” är ett för stort beslut att ta just nu. Den tanken kan också väcka trots i dig, eller i alkoholdjävulen snarare, och risken är då stor att du känner och tänker att du ”minsann bestämmer själv om jag ska dricka eller inte”.

Ta din antabus varje morgon och tänk ”idag är jag nykter”. De två besluten är fullt tillräckliga: 1) ta antabusen, 2) idag är jag nykter.

Kram ?

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en som inte dricker alkohol.

Själv jobbar jag på steg tre stenhårt, och det går rätt bra.

Kram ?

Du jobbar på så himla bra, och dina tankar och formuleringar hjälper både dig själv och andra. Dina inlägg berikar mig verkligen ❤️

Kram ?