skrev Lilja.forever i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@danisa Jag kommer ihåg känslan från i januari när jag hade en månad alkoholfri- vad klar man känner sig och frisk. Längtar till den känslan- fortsätt på samma spår! När man väl klarat av en månad så borde det väl vara lättare att fortsätta på spåret tänker jag. Vad skönt att din man stödjer dig på sånt bra sätt!


skrev Lilja.forever i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@danisa Tack för ditt meddelande. Är precis hemkommen från fotbollsmatch i gott sällskap. Och vill ni veta vad? Alla andra drack och jag drack inte en droppe..... Skyllde på huvudvärk (vilket jag inte hade- men den vita lögnen kändes ok). Jag är nu hemma och väldigt glad att jag gick dit och att jag klarade av att inte dricka alkohol. Fick dock frågan ett par gånger varför jag drack så långsamt och varför jag inte drack som jag brukar. Väldigt stolt:-)


skrev Carisie i Mina barn har sett mig full

@roppåhjälp God kväll- hoppas du får sova gott och att det inte är nåt farligt. Vet inte hur stor vän du är med din magkänsla
🩵


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

Hann visst in här ändå. Tog en alkoholfri öl idag (visade sig va 2,2 sen) lämnade den då jag inte gillar att dricka något när jag ska köra samma dag. Försök av anhörig att få mig att ta ett glas bubbel (du ska ju inte köra förrän om flera timmar) inget som jag börjat med nu men avstår alltid oavsett om de är flera timmar emellan. Men reflekterade över ”tjatet”

Idag har jag en klump känsla i magen. Inte på grund av något gällande A utan mer förhållande mässigt. Magkänslan säger att något som kommer göra mig sårad kommer komma upp till ytan då sambon varit ovanligt ångerfull, ledsen osv. Han säger att de inget är och jag har sagt att då får jag tro på de med magkänslan säger något annat. DOCK tror jag inte det är något allvarligt i sig utan snarare något han övertänkt och mår dåligt över men att de garanterat kommer göra mig ledsen. Hoppas såklart jag har fel 🙏🏻
Vi har ju även haft de väldigt tufft denna våren med mycket runt om kring och relationsmässigt så de kan ju ha kommit ikapp även hobom. Jag har ju gråtit flertalet gånger under våren medan han kört på och jag har dövat på fel sätt med A.
Men usch när man har den känslan och undrar om något kommer komma och de verkligen känns så i hela kroppen.

Hoppas jag vaknar till mindre ångest imorgon och inte känner mig så ledsen och har denna klump i magen.

Hoppas alla haft en fin fredag


skrev danisa i Hjälp mig stanna kvar på vägen

Känner så igen känslan, när orden : "jag har problem med alkoholen", är alltid sagda. Lika det du skriver börjar jag dricka då vill jag ha mer. Det som är svårt är att det finns inget rätt svar. Tror vi var och en måste komma fram till vad som är bäst för oss. Min man är mitt stora stöd men jag vet att han aldrig skulle kontrollera mig eller hålla koll på om jag dricker eller inte. I och med att han är sån är det lättare för mig. Jag känner att jag gjort ett val. Jag vet inte om jag kommer klara av att aldrig dricka alkohol igen. Just nu tänker jag i etapper. Ska klara midsommar. Sen ska jag ut och vandra. Då finns inga frestelser. Så då blir juli nästa etapp osv.
Nu efter lite drygt 1 månad utan A mår jag så otroligt bra. Känner igen min kropp, har gått ner i vikt. Känner stressfrihet och harmoni. Det vill jag inte mista. Men som sagt få se hur långt det räcker.
Karin Boje skrev ju: Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är resan som är mödan värd.
Hoppas du får en riktigt skön helg. Kram
PS: Det där med nervgift har jag knyckt från någon annan här på forumet🤣


skrev Lilja.forever i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@danisa tack för dina ord, känner mig mindre misslyckad genom dem! Nervgift är precis vad det är. Hemskt att man trots det blir så beroende av något som bara skadar kroppen.

@frihetenfinns Vad skönt att du har någon att prata så öppet med. Jag vet att jag har flera personer i min närhet som jag skulle kunna prata med om detta, men jag gör det inte och har aldrig gjort det. Inte ens min man vet. Inte ännu- jag tror att jag fortfarande inte kommit till den punkten då jag är redo att prata med vänner och familj om detta. Det skulle kännas så definitivt.
Jag vet att min man och mina vänner skulle stötta mig till hundra procent. Det som håller mig tillbaka är att de orden "jag har problem med alkohol" inte går att ta tillbaka. Det skulle betyda att jag skulle ha ögon på mig vid varje tillfälle med alkohol; middagar, födelsedagsfester etc etc
Jag är inte där (ännu). Hur har du tänkt innan du öppnade dig för din vän?

Jag vet inte var jag är ännu i min alkoholresa. Tror inte att jag riktigt släppt taget om hoppet att jag ska kunna dricka normalt. Har pratat så mycket med min man att han vet att jag vet att jag själv tycker att jag har problem med att dricka normalt. Dricker jag ett glas så är jag inte nöjd med det. Han förstår inte problematiken. Han kan dricka 1-2 öl eller 1-2 glas med vin och vara helt ok med att stanna vid det. Jag vill ha mer. Helst tills jag blir så trött att jag kan somna utan att tankarna far runt i huvud och tankecirkusen sätter igång. Jag har nu börjat med en insomningspodcast som fungerar ganska bra. Då slipper jag tänka :-)

Vad har ni för planer för i helgen? Jag själv är i valet och kvalet. Ska jag försöka mig på en nykter helg - eller ska jag gå med mina vänner och titta på fotbollsmatchen som är ikväll där jag vet att alla kommer dricka. Fotbollen intresserar mig noll, men sällskapet är alltid trevligt. Men jag vet samtidigt att det är en grupp av mina vänner där ingen spottar i glaset. Vill jag börja om på dag 0 imorgon igen? Vad jag vet är att jag med mina 3 dagar utan alkohol inte är stark nog att gå dit och dricka alkoholfritt. Det skulle dessutom skapa alldeles för många frågor.


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@danisa Jag läste i flera trådar samtidigt och ser nu att det ju var du som använde ordet nervgift som jag citerade ovan, bra ord, ska ta det med mig in i den här dagen! Tror också att man lär sig av återfall, att de kan föra en närmare en läkning/tillfrisknande om man orkar se på dem så. Ha en fin dag!


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Lilja.forever Blev glad att du kom tillbaka, det är märkligt här att det uppstår en omsorg så snabbt mellan oss som skriver, det är en fin känsla, att inte vara ensam. Jag hoppades att du var okej och det verkar du vara, trots att nollan sprack vilket den även gjort för mig.
Jag har sedan jag började skriva här börjat längta efter att kunna vara såhär ärlig ute i världen, förut har det gått av sig själv att inte visa sig, men det har blivit så tydligt att det är så mycket jag håller ifrån andra, och det är både skönt och inte, det skapar ett avstånd till andra. Jag har börjat tänka på AA men vet att jag inte är redo att avstå helt vilket jag tror man måste där, väl?
Men jag har en vän som jag kan säga precis allt till som jag skriver här, egentligen har jag nog flera men vill inte riktigt göra mig så sårbar. Men jag tror det räddar mig mkt att ha henne. Har du någon du kan prata så här öppet med?
Det är ju inte helt enkelt att bara säga som det är här i forumet heller. Som att jag började dricka folköl igen. Jag känner igen din känsla att känna sig bättre när även andra faller dit. Kanske handlar det om att man kan ha en bild av att andra klarar det bättre än en själv, men så förstår man att det är svårt för alla. Läste ordet "nervgift" som ord för alkohol i en tråd. Det gick in i mig. Ska försöka minnas det ordet.
Efter min långa nyktra svit (på mindre än två veckor) har jag druckit folköl alltför ofta, jag klarar inte av att bli övertygad igen om att låta bli när trycket över bröstet kommer (antar att alkohol och tryck hänger ihop dessutom), men jag klarar än så länge att inte dricka vin och sprit och där känner jag en övertygelse, jag tänker varje kväll att jag vill, men vet också att jag inte under några som helst omständigheter vill bli full hemma ensam och må dåligt och få minnesluckor i värsta fall. Om jag hade en hel flaska finns risk att jag hade druckit upp den i rent raseri. Ska ta nya tag med ölen också, vill få bort dem ur livet med.
Tänker på det du skrev att vara rädd för att misslyckas, jag är ju det också som om tanken var en föraning om något som jag redan nu vet kommer att hända, och det gör det svårt att känna övertygelse. Jag har nu beställt boken "Tänka klart" som @vår2022 tipsade om, där författaren skriver om att hjälpa hjärnan in i nya tankebanor.
Hur har det gått sedan igår? En vinflaska i kylen låter som att du utsätter dig för alltför svår utmaning, jag tror inte att jag hade klarat det.
Kanske är vi på samma plats i en process som kommer leda till total nykterhet när vi är redo?


skrev Carisie i Mina barn har sett mig full

@roppåhjälp Haha.. det kommer fler helger 😅🩵


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

Menade alltså nästa helg inte till helgen. Blev lite konstigt. Hade ett barn på andra sidan som pratade samtidigt 😆


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

@Carisie åh tack! 😍😍 ska leta upp lite trådar så fort tillfälle ges.

Ja de va bra 🥰
Imorgon kikar jag nog inte in alls kommer vara fullt upp men inget intag av A.
Har en planerad tillställning nästa helg igen, barnfritt och då är målet att välja lägre halter av A för att det inte ska susa till.
Hoppas alla ha en bra torsdag och får en fin fredag. På lördag hoppas jag kunna kika in men även få möjlighet till en promenad eller lite träning ifall regnet inte öser ner förstås


skrev danisa i Hjälp mig stanna kvar på vägen

Hej
Hög igenkänningsfaktor av det du skriver. Visst är det konstigt att vi är så rädda för att misslyckas, att få ett återfall, att vi fortsätter dricka ett nervgift i gör stor mängd. Men ett återfall har jag lärt mig är inget misslyckande. Man lär sig något av det. Tror att det är nödvändigt med återfall för att man ska inse vad man kan och vill.
Tack för det du skrivit. Tillsammans blir vi starka. 🥰


skrev Lilja.forever i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@frihetenfinns Hej igen, jag försvann bort ett par dagar igen. Efter att jag tagit mod till mig att skriva här för första gången och känt mig så stark och bestämd över att jag skulle ta en paus från alkoholen så hände något väldigt oförutsett och jobbigt. Vad gjorde jag? Öppnade en flaska vin och drack 1/2 flaska. Visserligen bara 2 glas. Men ändå. Efter det kändes det som att jag ändå kommit av mig så att jag lika gärna kunde fortsätta dricka under helgen. Inte mycket. Men igen, ett par glas vin varje kväll och jag kände mig så misslyckad. I tisdags bestämde jag mig för att sluta IGEN. Nu ett par riktigt produktiva dagar utan ångest och jag har satt igång med promenader och simning igen och känner mig igen ganska målmedveten och bestämd över att nu får det bli en paus med alkoholen. Vågar inte skriva att det blir så, är rädd att jag igen kommer "misslyckas". Precis som du undrar jag om jag har missat tåget för att någonsin kunna dricka normalt igen. Var inne här på forumet för första gången igen och läste i din tråd och hur hemskt det än låter så kände jag mig bättre att du också druckit ett par folköl. Det gav mig mod att skriva här igen.
Låter som att vi har ganska lika problem- den lågintensiva ångesten som förmodligen även kommer av alkoholen. Jag har inte druckit mycket, som mest 2 glas vin (per dag). Men det räckte för att jag skulle känna att jag misslyckats. Jag har en flaska vitt vin i kylen som jag köpte "för säkerhets skull". Men idag ska jag inte dricka den.


skrev Jenny i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@My2000 tyvärr var jag tvungen att ta bort länken i ditt meddelande då den innehöll försäljning.
Hoppas att det känns okej!

Skickar med några andra länkar med information om KBT:

https://web.internetpsykiatri.se/behandling/kognitiv-beteendeterapi-kbt/

https://www.1177.se/undersokning-behandling/behandlingar-vid-psykiska-s…


skrev Carisie i Mina barn har sett mig full

@roppåhjälp Hej... det finns en "följ tråden" under kommentarsfältet.

Fint ändå att du inte drack 👊🏼
🩵


skrev Carisie i Fy fan vilken ångest idag!

@Tezzan God morgon! Jag är som du - inget problem att gå på fest. MEN - det är alltid rimligt att åka hem när folk börjar fyllna til. Då har man stannat länge nog för att göra sorti 🏃🏼‍♀️💨

Glöm inte att skriva - vi finns ju här för varann
🩵


skrev My2000 i Hjälp mig stanna kvar på vägen

Jag tyckte att KBT var väldigt hjälpsamt.. Den här sidan har mycket information om det. [länk borttagen av admin]


skrev My2000 i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Bonfire Jag pratade med en terapeut på en privat missbrukspraktik i Stockholm, men det var online vilket fungerade för mig. Jag rekommenderar det verkligen.


skrev Tezzan i Fy fan vilken ångest idag!

Hej! @vår2022 @carisie

Tack för era kloka ord och pepp. Det betyder mycket. Det gick bra till slut i helgen som var, både med relationen och med ingen alkohol. Nu väntar dock ytterligare 2 stora prövningar/helger. Först en jättestor födelsedagsfest till helgen. Och nästa helg traditionsenligt midsommarfirande, som brukar innebära fest i 3 dagar. Min inställning är att det ska gå bra, men det är ändå lite tungt att gå på dessa tillställningar och vara nykter. Jag är inte rädd för att vars nykter på fest, har inga problem med prata med folk nykter och sådär. Men jag är rädd för att jag kommer bli uttråkad samt känna mig tråkig.... Men hursomhelst jag får helt enkelt se det som en prövning och utvärdera därefter. Tack igen! 🤗


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

Undra om man kan följa trådar här inne? Känner att jag inte riktigt hänger med i andra trådar och hade velat på något sätt att de syntes och om man kunde följa, är de någon som vet?

Idag satt jag i bilen först på morgonen och talade illa till mig hjälp och ifrågasatte mig, slutade med ett litet skratt. Hjärnan är allt bra märklig.

Sedan i bilen igen kände jag åh så gott de hade varit med ett glas vin, nä en flaska vin gärna. Varför? För att sova dåligt? För att känna dig lite dålig dagen därpå, är de så gott? Nej tack hoppar det!
Intressant när man börjar prata med sig och ifrågasätta sina egna tankar 🥰


skrev Anonym45644 i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@frihetenfinns Jag har ingen särskild strategi (än). Är ny i min nykterhet och vet egentligen inte hur jag ska lösa det på sikt. Jag har inte försökt bli nykter tidigare och egentligen inte haft skäl att se över dryckesvanorna heller. Mitt drickande har varit normalt, med en långsam upptrappning de senaste 2 åren pga. vissa händelser.

Jag tar dag för dag. Vill inte vara den alkoholen gjorde mig till. Vill vara hälsosam och ärlig. Tänker på det när känslan kommer. Är dock rädd för att motivationen ska minska med tiden.

Att inte ha möjlighet att dricka rent praktiskt är det bästa. Erbjuda sig som chaufför, boka tidiga träningspass, inte vara ensam hemma när jag är nedstämd osv.

Det är märkligt hur man har två röster som bråkar inom sig.


skrev vår2022 i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@frihetenfinns Att jogga är verkligen något som hjälpt mig till att må bra och få styrka för både kropp och knopp. Under en joggingrunda är det så mycket som faller på plats. I början av rundan kan huvudet vara fullt av tankar som man inte få ordning på men när jag kommer hem har jag antingen hittat det jag sökt efter eller så har jag bara blåst ut tankarna från huvudet. Men det finns ett lugn och en skön känsla efteråt. Springer regelbundet, det är min måbra och stressmedicin och har även varit med i några lopp i år som blodomloppet med kollegor.

Det är intressant det du skriver om att drickandet bara straffar dig. Det är precis så, minns hur jag ofta kunde dricka i trots eller för att jag skulle ”straffa” något som någon gjort, men det drabbade ju bara mig! Det är likadant med tankar om ”hämndbegär” eller om man tänker riktigt dåliga tankar om någon, hur den är och hur den gör så att man beter sig på ett visst sätt. Dessa tankar drabbar också bara en själv. Motparten bryr sig inte eller vet ens inte om att tankarna finns. Sedan är det ju också så att det inte är någon annan som får en att bete sig på ett visst sätt, det handlar om att man tillåter sig själv att bli behandlad på ett visst sätt. Det blir också enklaste vägen ut, lägga skuld på andra och man skyller på andra och avsäger sig på så sätt ett eget ansvar i sitt handlande. Det är något jag blivit varse och medveten om och genom att jag tar eget ansvar om hur jag vill handla och sätta gränser, så växer min självkänsla och tilltro till min egna förmåga. Då blir jag inget offer, då tar jag ansvar för mina handlingar och beteende. Jag styr mitt liv och skyller inte på någon annan. Jag har ett val i de flesta situationerna. Jag kan välja sämre handlingar eller att dricka men det drabbar mest endast mig själv.

En bok som är bra och som handlar om hur hjärnan påverkas av alkohol är Annie Grace ”Tänka klart”. Den har många läst och är omtyckt och är bra att börja med. Den finns inte som ljudbok på svenska men på engelska och heter ”this naked mind” tror jag. På nätet kan du googla på Craig Beck som gjort mycket filmer på youtube, skrivit böcker mm. Sen finns Rebecca Åhlund, jag som var så rolig att dricka vin med. Ljudboken, Skål tamejfan. En podd som är omtyckt är beroendepodden. Anders Hansens böcker om hjärnan. Boken ”Beroende på ren svenska”.

Ha en fin onsdag!🌞


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Monica01 Och ps, det där med att glömma plånboken kanske var ditt inre jag som vill komma ut ur den onda spiralen. Fint att det hände! Håller du ut ikväll? Hur gärna man än vill så är det ju något annat att orka ta sig igenom det, det vet vi nog alla här. Skickar kraft!


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Monica01 När du skriver ordet "skov" träffar det mig direkt, det är precis så, ett skov som håller sitt grepp tills det släpper. Det går ok för mig, drack upp folkölen som fanns kvar och kände det inte som ett misslyckande ikväll, visste att det inte skulle bli mer och det är jag glad för, hade jag haft hemma hade jag garanterat druckit upp det. Vill inte ha mer men vill kanalisera ilska och sorg och all skit, och där brukar alkoholen gladeligen ställa upp och hjälpa till. Jag känner mig rätt låg och less. Den här nystartade resan, att hitta hit, tala så öppet och börja rannsaka har gjort att jag börjar se att allt arbete som jag trodde att jag gjort med mig själv och mina demoner faktiskt inte hjälpt, eller det har nog hjälpt men jag trodde att jag kommit längre, vidare, och lagt mycket bakom mig. Men den senaste tiden är det som om jag kastats tillbaka flera steg, med den skillnaden att jag inte faller lika fritt som jag gjort i perioder tidigare. Hur har din dag varit och hur känns det inför imorgon? Fint att följas åt och stötta varandra.


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Anonym45644 Ja, det är nog mycket en vana, om jag är någon annanstans och gör något annat får jag inte alltid samma impuls. Hur gör du för att stå emot?