Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att det är möjligt. Som att äta fisk en gång i veckan är nyttigt. Men man får inte hela paketet och det blir svårt att varje dag följa regler och räkna glas.

Frågan är så känslig för mig som försök många gånger att dricka lagom, att jag undvikit läsa din tråd. Då jag vill inte igen börja leka med elden. Men jag tror absolut du kan lyckas och jag hoppas du lyckas. Men jag kunde inte det. Och idag tycker jag att det var bra, för då var jag tvungen att hålla mig nykter tills jag började må bra ??❤

Det enda som spökar hos mig är
A) smaken och
B) sällskapet

Jag tycker det finns få smaker som är so goda som Ripasso. Vill inte beskriva mer för att inte trigga någon.

Sällskapet och mina fantasier om att dejta en het man kommer alltid blandad med tankar om oss drickandes vin. Jag vågar nästan inget om jag inte har druckit.

Men idag är svaret på frågan:
Finns ingen anledning ??

Smaken är inte värt ångesten och det är väl dags att lära sig dejta och bli kär nykter. ???

Att skriva verkar verkligen vara något som hjälper dig Varafrisk, härligt! Du undrade över mitt fiske förr. Det var en av orsakerna till att jag beslöt mig för att sluta dricka. Mitt stora fiskeintresse sedan barnsben höll på att tyna bort helt den sista tiden. Jag kom endast i väg på fiske om jag kunde dricka under tiden jag fiskade. Alltså ingen bilkörning i samband med fisketurerna. Till slut åkte jag inte ens i väg på fisketurer, stannade hellre hemma och drack hela dagen i stället. Ja, du hör ju, alkoholen var viktigare än allt. Motivationen och orken försvann totalt. Detta + alla kroppsliga krämpor som berodde på alkoholen+ vetskapen om en stundande för tidig död gjorde att jag fick nog av alkoholen. Jag hade ju mina barn, min fru och mitt jobb kvar, men hur kul var mitt liv egentligen? Totalt värdelöst vill jag påstå. Jag var tvungen att dricka för att känna någon lust till någonting. ?

Jag är otroligt tacksam för att jag lyckades sluta, jag mår så himla bra nu.?
Tack för grattis i min tråd!

Kram

Mars är en fin månad. Gör lite röj i trädgården och funderar över mitt framtida mål när det gäller alkohol. Känns som det är en ganska oviktig del i livet och har ingen längtan efter ruset längre. Vad händer om jag släpper in alkoholen igen? Har provat några gånger men tycker inte det smakar gott längre och har hällt ur glaset . Funderar nu inför en liten semesterresa nästa vecka. I gamla tider hade vindunkar och whisky tagit stor plats. Nu vill jag vara i min nya position där det inte tar någon plats. Hur tänker ni? Hur o varför ska man släppa in alkoholen igen. Vill egentligen ha det fortsatt avslappnade förhållningssättet men inte alltid avstå. Gräver vidare i rabatterna o funderar. Kram

Känner väldigt mycket igen mig i det du skriver TappadIgen. Drickandet eskalerar på ett sätt som känns oroväckande. Som framgår av mitt första inlägg, är min önskan att kunna dricka ”lagom”. För mig innebär det att det inte ska vara givet att det ska serveras vin både fredag och lördag och framför allt att jag, när jag dricker, dricker med måtta. Igår delade min man och jag på en flaska vin. Hade tagit fram en flaska till, men valde att inte öppna den. Hade inget behov av att bli onykter. Kändes så bra! Att kunna dricka ett par glas vin, men inte känna suget efter ”fyllan” är mitt mål. Måste säga att stödet av att ha tagit klivet in i detta forum känns väldigt viktigt. Jag har erkänt för mig själv att jag har ett problem. Tror ni att det är en möjlig väg att tillåta sig att dricka ”lagom”, dvs att inte avstå helt, men inte söka ”fylla”? Tack alla för värdefullt stöd!

Gjorde degen igår kväll till kalljästa frallor. Använde ett annat recept än förra gången. Så det blev nygräddade frallor till frukost idag. De blev lyckade och väldigt goda! Godare än förra gången. Nu löser jag Melodikrysset och lyckas lösa ganska mycket utan googla. Min mamma löste alltid Melodikrysset. Minns när jag bodde hemma hos mina föräldrar hur man absolut inte fick störa henne samtidigt bakade hon sockerkaka. Det var alltid nybakad sockerkaka eller rulltårta till eftermiddagskaffet på lördagar. Då blev det på något vis helg i mitt hem, pappa var färdig med sitt arbete ute med djuren och på gården. Tror att jag tyckte att det var bästa stunden på hela veckan! Nu tycker jag nog att fredag är bästa dagen, bästa eftermiddagen och bästa kvällen därför blir jag så ledsen på mig själv när jag dricker alkohol för då tar jag inte vara på kvällen och kvällen försvinner bort i en rasande fart (oj, det blev en lång mening!!

Ja, Sisyfos..jag är så lik dig..tänker på andra först och jag är ganska långt ner på listan. Igår när jag arbetade hade jag fått ett sms av min sons sambo vid 9.10, jag läste det vid 9.30. Hon frågade mig om jag hade möjlighet att köra in henne till akuten för hon hade sådan smärta annars skulle hon ringa ambulans. Jag ringde henne och sa att jag kommer. Skyndade mig att hämta henne och körde henne till akuten men det var lite bökigare att komma in pga Covid-19. Men det kom en sköterska med rullstol och tog emot henne. Det är tur att jag har min arbetsplats på sjukhuset så jag var snabbt uppe på mitt jobb igen. Hann inte med att dricka kaffe för jag skulle ha besök kl 10. Kan vända in och ut på mig själv för att det ska funka för det närmaste, för de föräldrar som jag möter i mitt arbete. Som tur var fick min svärdotter snabb hjälp och man röntgade njurar och lever. Visade sig att hon har en stor cysta igen och inflammerad äggledare ,operation på måndag. Pratade med min son igår. Han frågade hur jag hade det på måndag och jag sa att jag har inte möjlighet att köra henne. Han sa några tråkiga saker och jag la på luren. Blev så ledsen. Annars brukar han vara väldigt tacksam. Vet inte om han hade druckit någon öl. Hur som helst så var det inte ok att säga så som han sa till mig! Jag tycker att det är trist att det blev så men jag tänker att det ligger hos honom nu att ta kontakt med mig. Han är en vuxen man. Men ofta är det jag som försöker rätta till situationer för att alla ska må bra för att jag själv ska slippa ha en känsla inom mig att allt är inte ok.

Och igår var nog första dagen på evigheter som jag inte hade kontakt med min dotter. Sedan hon flyttade hemifrån har vi väldigt mycket kontakt både att hon kommer till oss, via telefon och via sms. Mår hon bra och jag vet att hon har det bra då är det lättare för mig att inte ta kontakt men eftersom hon behöver mycket stöd i sin vardag och har sin bipolaritet så är det svårt att släppa kontrollen även om jag behöver göra det. Nu är hon mer stabil i sitt mående är inte så orolig för att hon är suicidbenägen. Fast hon beskriver själv att hon känner sig ganska tom inuti, svårt att känna känslor...och människor som tar sitt liv gör det ofta när det verkar lugnt omkring dem när andra slappnar av. Hon kommer alltid behöva mycket stöd av oss. Så jag har svårt att släppa kontrollen. Fast som sagt var igår skrev jag inget till henne och igår arbetade hon hela dagen. Idag börjar hon vid 15.30 och jag tänker att jag ska inte ta någon kontakt. Men, jag/vi finns alltid där så fort de ber om hjälp...

Just nu skriver jag knappt i någon annan tråd..dels för jag orkar inte riktigt dels för att det känns som om när man inte har lyckats själv..att man inte kan råda andra...och kanske jag inte så ofta ger råd..mer att jag bekräftar känslor och peppar oavsett mot- eller medgång. För även om de flesta har haft liknande beteende som jag har just nu så är det lättare att beskriva det man hade och det man gjorde än det man har och gör...för skriver man att man hade det beteende eller gjorde så...ja då har man ju troligtvis gjort någon form av förändring. Det är ju som när min dotter är i det maniska tillståndet då vill man gärna inte berätta hur hon beter sig men när det har gått över och alla förstår att hon gjorde massvis av dumheter pga sjukdom ja då är det något annat. Jag skriver i alla fall för att kanske inspirera andra att våga skriva inte behöva vänta i flera år med att skriva eller att ha varit nykter en vecka för att kunna skriva. Jag förstår att jag inte är så lätt alltid eftersom jag inte tar till mig av alla råd som jag får...jag är inte heller den typen som går all-in..även om det troligtvis är det allra bästa...fokus på nykterhet! Har en kollega som gick med i Viktväktarna i oktober för då var hon förberedd och redo...har gått ner 20 kg sedan dess. Helt otroligt, men hon beskriver att hon var förberedd och hon har tagit en sak i taget.
Kanske är jag mer typen som Miss MP beskriver...behöver dricka färdigt...vissa dagar när jag har köpt alkohol..gråter jag också...och det där med att dricka girigt..jag känner så väl igen det. Det är girigt, det är snärjigt och snårigt!

Fast...jo...några råd har jag väl tagit till mig...köpt Annie Grace bok eller boken Skål...fast jag har inte blivit så fascinerad av dem...kanske beror det på att jag bestämt mig eller?? Fast jag har en annan bok som jag tycker är bra men minns inte namnet utantill...kanske ska börja läsa den igen.

Vet inte om jag behöver kunna lite mer om fröer innan jag sätter dem...för tomatfröerna som jag satte ser väldigt ledsna ut...behöver nog läsa på lite grann.

Blir ingen vaccination på onsdag pga att 65-åringa kan få Astra Zenecas vaccin. Kanske blir det veckan därpå.

Har fortfarande eksemaktigt utslag på hals och bröst. Kliar. Troligtvis beroende på stress.

Ok...det här inlägget håller kanske inte en röd tråd...inte den bästa svenskan men nu har jag skrivit det i alla fall.

Grattis till Alla som som kämpar, som firar massa nyktra dagar och ha en fin lördag:)

Kram:)

Kan du dras till minnes hur du mådde innan. Hade du mer energi? För när jag drack så var jag också trött. Men då visste jag varför. Bakis tvingar en att vila.

Hur som haver.. tror inte A skulle ge oss mer energi så lika bra att fortsätta på den nyktra vägen ??

Nykterheten öppnar ögonen och det är inte alltid vackra saker som kommer fram... ❤

Idag har jag jättesvårt att komma igång och göra något överhuvud taget. Trött så in i norden, sovit uselt. Inser att jag har suttit i flera timmar med "alkistankar", nej inte tankar om alkohol, men såna där tankar som bara går i negativa cirklar och allt är jobbigt.
Behöver verkligen göra något istället för att bryta "apatin". Börjar med att skriva här.

Tack Sattva och Sisyfos!
Jo, jag har bestämt mig, eller snarare, jag har verkligen ingen lust att dricka idag. Hade inte i torsdags eller igår heller även om tankarna fanns där, ingen lust alls att agera på tankarna.
Jag är nog helt enkelt för trött, jag vill bara ta det lugnt och vila, bara sova. Häromkvällen när jag skulle lägga mig dök det upp en överraskande tanke från ingenstans "Jag är inte längre rädd för att lägga mig och sova nykter!". Så många år som jag varit det... Vad har jag varit rädd för???
Väl medveten ändå om att tröttheten är min absolut största risk...
Fortsätter jobba med mig själv för att minska risken, fortsätter skriva här.
Det kändes verkligen konstigt igår när jag inte kunde "träffa" er! Kanske är jag lite väl "överengagerad" i min förändring... Men det får vara så ett tag till. Som världen ser ut nu så är det ju svårt att skaffa nya sammanhang utan alkohol, vilket jag annars kanske "borde".

Nu ska jag nog ge mig ut i blåsten en stund, se om det går att blåsa rent skallen från allt ludd.

Kram!

Är det första dagen eller 6e? Hade du det bra igår? Ha en fin lördag ??

Välkommen! Berätta mer ??

En vän köpte mig Odd BIRD A-fri bubbel från Italien. Tänker öppna den idag och njuta. Har också lite choklad ??❤

Vad härligt med en heldag "passion" och vänner!
Jag livet är fullt tillräckligt som det är, utan alkohol.

Ha en skön dag!
Kram!

Det blir Mello här också! Barnen brukar få bestämma vad vi ska äta för gott. Oftast blir det popcorn, ibland blir det godis.
Vad blir det för TV-godis hemma hos er andra?

Vi är olika härinne, har olika bakgrund, erfarenheter, liv. Vissa kan ta tag i nykterheten och ha det nästan som ett heltidsprojekt. Gå All-in. Egentligen kanske alla kan göra det. Egentligen kanske det är det enda rätta att släppa allt annat och bara fokusera på sig själv i nykterhet. Det är kanske det som krävs.
Mitt mönster ser ut som så: jag gör ofta saker för andra, ibland utan att de frågar eller begär det, ganska ofta. Jag kommer långt ner i prioriteringslistan. Samtidigt funderar jag över mina vinster med att ”vara snäll och omtänksam”. För de finns ju också där. Jag tror att alla i min familj mår bättre nu när jag inte längre försöker förutse och uppfylla deras behov innan de ens är uttalade. När jag har mer fokus på mina behov. Jag får för mig att du befinner dig lite i det livsmönstret VaraFrisk och att du är för trött. Det är inte så enkelt att ta sig ur och förenat med identitet, egenskaper som man gillar hos sig själv, och i ditt fall också ditt yrke. Du skriver att du är dålig på att ta hand om dig själv men det är kanske där just du behöver börja. Alkohol får väldigt många negativa bieffekter, så helt klart skulle du må mycket bättre utan.
Jag tror att det går bättre och bättre ju fler nyktra dagar du samlar. Jag tror att du får mer och mer styrka. Sömnen var ju också bättre och där har du kanske också en stor del i varför det inte går att kontrollera impulserna. Det går framåt! Tänk inget annat. Sakta framåt, ett steg i taget. Eller släpp allt annat och gå all-in i nykterhetsjobbet. Just det kan jag inte identifiera mig med, men kanske är det möjligt för dig.

Att hon ringer betyder att hon ser något hos dig som är värt att investera på ❤

Tänk hur du om några år tittar tillbaka dessa månader och är så jäkla stolt över dig själv ?❤ vilken kämpe du är!!! Men ingen är stark ensam. Ta emot all hjälp du kan få ?????

Ja, så tänker jag också.. vi har 35 dagar framför oss innan vi ens vet hur bra det kan bli.
Jag vet inte hur det är för dig, men jag börjar glömma hur det var i december. Varför jag ens drack. Och när jag tänker på det så VET jag att redan i sängen på lördagsmorgonen bestämde jag ungefär när jag fick börja dricka. Men hur det kändes och varför jag gjorde det, det minns jag inte.

9 veckor är sååå grymt 👊💚❤

Haft värsta suget i flera dagar nu. Mycket oro om ev förlängning, oro för besöka läkaren på beroendemottagningen. Jag är verkligen orolig för flytta hem är livrädd för börja missbruka igen. Ska ansöka om boendestöd är inte så pigg på det men gör det som krävs för hålla mig nykter och som min terapeut föreslår. När jag inte kan fatta bra beslut själv el lita på mig själv så får jag lita på min terapeut. Känner verkligen att hon står på min sida, de är skönt. Hon har ringt mig varje vardag i över 2 månads tid få terapeuter gör sånt.

Lördagen är här! Dag 6 på mars. Bra jobbat ??

Så trist att vi inte kunde peppa varandra igår! ?? men vi klarade det ?❤?

Nu då? Vad ska ni köpa för gött för idag? Blir Mello ???

Hej Futurista! Så snällt att du tittar in i min tråd. Det går bra med nykterheten. Nu gäller det att klara lördagskvällen också. Fredag och lördag kväll är helt klart svårast för mig att stå emot suget.
Hade dessutom en väldigt tung jobbvecka.
Kram!

Nu är helgen här och vi krokar ihop våra armar och tar oss igenom den tillsammans.
Hoppas att du har det bra.
Kram!

Det kommer toppar och dalar hela tiden tänker jag. Livet som det är, men att göra som du och jämföra, se skillnader är a och o. Just de där små tankarna som att jag är jättetrött, men ändå piggare nu, eller när barnen vill prata om nåt viktigt sent på kvällen, eller när man kan köra och hämta dem utan problem. Att reflektera över sånt tror jag är viktigt!
Ha en fin helg med mycket energipåfyllnad!

Hoppas att det funkat bra för dig Soffi!
Tänker på det där du skrev om trött hjärna och där finns nog en stor orsak till återfallen. Automatiska tankar i kombination med trött hjärna är förödande. Det är extremt svårt att säga HALT i de lägena för hjärnan är inställd på alkohol och plötsligt finns ett fokus som är svårt att rubba. Konsekvenstänk saknas! Nu hoppas jag att du har lyckats stoppa de där tankarna och inte agerat på dem. Jag tänker att det är ungefär så som ”periodarna” fungerar och att det har mycket med trött hjärna att göra, att det nästan inte går att stoppa när det passerar en viss gräns. Tippingpoint
och jag tänker att man precis som du gör måste arbeta förebyggande. Få ner stressnivån, få vila och ro. Det är inte så enkelt och det finns säkert utomstående saker som påverkar också, årstidsväxlingar, ljus och ljud. Och hormoner, kost etc.
Så jag tänker att man ska ta återfallen också för vad de är ett gupp, ett litet snedsteg, en engångsföreteelse, inte ett stort misslyckande.
Och ha ett antal strategier för de där automatiska tankarna. På det sättet är det nog väldigt väldigt bra att stänga dörren helt till a. Det blir ett större steg om man inte dricker alls.
Hoppas att du får en fin lördag och att du skrivit här samtidigt som jag idag.

Min bakgrund liknar din. Först ren anorexi i åldern 30-30, därefter varvades anorektiska episoder med hetsätning. Men efter gbp:n och äs-behandling har min ätstörning inte så mycket utrymme.
Men det ligger mycket i det du säger om att man istället dövar sig med annat.
Jag har haft perioder tidigare i livet då jag druckit så gott som varje kväll om än inte lika mycket som det sista halvåret.
Har en kronisk depression, sömnsvårigheter och har periodvis mycket ångest så jag drack som självmedicinering.