Senaste kommentarerna i forumet

Det dyker upp mycket jag vill säga. Tränar på att hålla mina kommentarer lite kortare, mindre tungläst. Får se hur det går.
Min åsikt är att alla som har för avsikt att förändra sitt drickande till det bättre har rätt att skriva här hur mycket det vill och hur de vill. Andra väljer att kommentera eller inte. Ibland är man rak och tuffare i svaren, ibland behöver man ge tröst. Det är också en del att acceptera som trådägare. Vill man inte ha andras åsikter kanske man ska skriva dagbok istället.
Min tråd det senaste året har inte handlat så mycket om alkoholen utan just som det ämnet heter; Det vidare livet. Jag har skrivit det många ggr förr men misstaget många gör är att tro att nykterheten automatiskt är lösningen på alla sin problem. Sen tänker man, "jag mår ju ändå dåligt när jag är nykter så jag kan lika gärna dricka igen.

Man behöver intala sig en sak. Även om vissa problem började innan alkoholen kom in i bilden så kan du aldrig bli fri från ångest, nedstämdhet, stress, utmattning med ett alkoholmissbruk. Det är en del av missbruket MEN det betyder inte att de försvinner för att du slutar/minskar dricka.
"I det vidare livet" börjar det jobbet och där finns det hjälp att ta emot! Tro vad du än gör inte att du måste acceptera ångest, nedstämdhet och utmattning när du inte dricker. Men man behöver stöd, vård och kanske ibland mediciner. Du kan också ta massor av steg själv. Det finns böcker och övningar för allting idag. Alla kommer inte fungera för dig, men tillslut kommer något som passar dig bara du vill och är nyfiken.
Jag vet precis din känsla, jag har också känt precis som du. Jag var jätte skeptiskt och ville inte byta ut alkoholen mot piller och mediciner. Så här i efterhand så känner jag mig så dum. Jag äter idag två tabletter dagligen. En lätt sömngivande icke beroendeframkallande, och en "stämningsstabiliserande". Vägen till att få dessa mediciner är inte alltid lätt. För mig tog det ett år av samtal, vidareremittering och utredning innan jag fick den andra medicinen. Jag mår idag bättre än nånsin. Pigg, ångestfri och relativt glad (men också så viktigt att acceptera att alla dagar inte kan vara kanon). Kämpar fortfarande med problem, som alla gör i livet. Den stora skillnaden nu upplever jag är att problemen går att ta på, ringa in och attackera en och en, allt är inte en gröt.
Men tänk efter. Finns det hjälp att få, som kan ta dig till en ny plats i livet. Utan alkohol. Utan ångest och annat. Vad har du att förlora?

För din info har min väg inte heller varit till 100% nykterhet. Vissa kanske frågar sig, var mitt missbruk då verkligen ett fysiskt beroende? (finns det ens som särskild diagnos??) Vet inte. Bara att jag försökte minska drickandet under flera år utan att lyckas. Mitt standardsvar, inget är svart eller vitt utan en gråskala.
Jag hittade en sätt som fungerat för mig hittills och jag vet idag hela vägen in i hjärtat att följer jag inte det så förstör jag mitt liv igen. Ingenting är värt det. Märkligt nog går det väldigt lätt idag. Jag kan längta efter alkohol ibland men eftersom jag tillåter mig det en särskild stund i veckan så vet jag att det kommer en dag som jag kan längta till istället. En stund som är ångest- och skuldfri. Längtan är en fantastisk känsla och det finns en otrolig styrka i att nöta rutiner.
Vissa känner att de måsta ta den helvita vägen, nykter en vecka, som blir en månad, 1 år o.s.v. All kredd och heder till dem.
Denna vägen har fungerat för mig och kan fungera för någon annan som känner att tanken av ett helvitt liv är övermäktig. För mig hänger mycket också ihop med mitt nya intresse. Jag började med styrketräning och har fått nya mål i livet, som har högre värde än alkohol. För varje vecka blir jag starkare, jag har med mina mått idag min snyggaste kropp i sin bästa form någonsin. Den är en obeskrivlig känsla att börja en resa med några svaga steg åt ett håll som känns obefintligt små för att sedan ett år senare titta tillbaka på vad man åstadkommit.

Jag vill säga till dig Varafrisk, gå din egen väg. Ditt mål är att må bra. Hitta det som fungerar för dig. Brukar säga att så länge man inte skadar någon annan finns det inga regler i livet.

Hm, gick sådär med ett kort inlägg va...

Kram!

Torn, förmodligen kom ditt inlägg när jag skrev mitt.

I mitt senaste inlägg kanske det blir lite tydligare.

Jag tänker att det som gör att jag verkar velig är att jag vill bli nykter men fortfarande dricker. Eller som någon skrev för en tid sedan...du har en önskan om att vilja bli nykter...och så kanske det är?

Vad jag vet dock är att jag behöver en lång nykterhet för att reparera min kropp men vad jag även tänker att jag behöver är förmodligen en evig nykterhet till livets slut. Jag hoppas att det slutet inte ska komma på evigheter men då behöver jag vara nykter.

Jag vill också ha 14 dagars nykterhet för att uppleva känslan!

När jag säger till mig själv du måste bestämma dig då landar inte orden inom mig. Förändring landar bättre.

Det är tufft...det är så oerhört tufft...och jag vill inte att varje dag ska vara en kamp .....jag har dock inte gett upp!

Att boka upp sig på sådant som kräver bilkörning är perfekt! Och det är så viktigt att man gör det för att man vill, så man inte sitter hela helgen och tjurar för att man inte får dricka. Känslan blir verkligen helt annorlunda då.

Kram ?

Som jag skrivit tidigare så läser jag era inlägg noggrant och jag tar till mig vad som skrivs.

I min kommun där jag bor är det Socialtjänsten som på sitt Rådgivningscentrum ger stöd till den som har någon form av beroende som tex alkohol, droger och spel. Behöver man ta antabus/möjlighet till att ta antabus gör man också det på detta centrum som tillhör Socialtjänsten. Man kan få fem stödsamtal behöver man fler krävs en utredning av socialsekreterare. Det är alltså inte sjukvårdspersonal som delar ut medicinen. För ett antal år sedan gick jag där då fanns ingen begränsning och det behövdes inte heller någon utredning. Så jag gick där under ett års tid. Har även varit på AA vid ett tillfälle i en stad ca fem mil bort. När jag var ute och gick i höstas mötte jag den kurator som jag hade gått hos. Hon hade gått i pension så vi pratades vid lite grann. Jag berättade då att jag inte hade kommit ut ur mitt alkoholberoende. Eftersom jag känner personer som jobbar där har jag haft svårt för att ta kontakt men den fd kuratorn kunde berätta för mig vilka som jobbar där. Ringde en utav dem som jag inte känner sedan tidigare. Träffade henne tre gånger men eftersom jag inte hade slutat dricka ansåg hon att det var ingen idé att vi fortsatte utan jag kunde ta kontakt igen när jag hade nått en längre nykterhet. Jag tänker kanske några veckor.

Jag bor i en mindre kommun och grannkommunerna är ännu mindre. Stödet till personer med alkoholberoende går via Socialtjänsten. På en ort längre bort kan man ev få stöd via psykiatrin. Jag är lite osäker på hur det var nu igen . Tack för länken du skickade Mrx. Kan alltid ringa dit för att höra vad som gäller. Det stod att man skulle komma nio gånger till centret vilket jag inte har möjlighet till då jag bor alldeles för långt bort. Men nu sker ju mycket digitalt så det skulle kanske funka.

När jag hade kontakt med rådgivningscentrum arbetade jag i en annan kommun. Efter det har jag arbetat i flera andra kommuner inom Socialtjänsten men jag arbetar inom landstinget nu jag har dock en del kontakt med socialtjänsten i flera kommuner. Detta har gjort att jag har haft svårt för att söka hjälp den vägen för i varje i ett antal kommuner runt omkring där jag bor känner jag personer. Givetvis kan man tycka att när man har så stora problem som jag har att det viktigaste är hälsan, att bli fri alkoholen och då är kanske priset att man får blotta sig. Jag är inte där ännu det är därför som jag tragglar på egen hand att bli frisk. Hade jag bott i en storstad och kunnat söka mig till ett beroendecentrum hade det kanske varit annorlunda. Jag vet inte. Kanske upplever någon att detta är en bortförklaring ...kanske är det så....men i nuläget vill inte jag att det kommer till kännedom till de personer som jag möter i min tjänst.

Jag förstår att jag kan upplevas otydlig när jag säger att jag vill bli nykter men ändå dricker. Som jag har skrivit några gånger så måste jag bli nykter för min hälsas skull. Jag har kanske inte bestämt mig till 100% likväl måste jag bli nykter. Så jag samlar dagar ...och min tanke mitt mål är att den erfarenheten som jag då kommer få bidrar till fler nyktra dagar.

Vill även förtydliga att jag tror att det är bra med att ta antabus för att få möjlighet att låta hjärnan vila...få flera dagar/månader i rad utan alkohol. Jag tänker att det är en bra start annars hade jag inte själv bett om att få antabus. Men för att få en hållbar nykterhet tänker jag att det behöver landa inom en själv bli förankrat då tror jag att det kan hålla.

Idag pratade jag med min sjuksköterska på Sömnmedicin. Hon hade nu läst av det datachip som jag skickade in för några veckor sedan. Alltså det är inte klokt hur mycket information hon fick om min sömn genom det där lilla lilla chippet. Och, jag blev så glad av samtalet för jag med hjälp av cpapen har jag nästan inget andningsuppehåll alls. Jag blev så glad så att tårarna nästan kom! Jag är precis lika trött men den tröttheten kan och hoppas jag är relaterad till mitt alkoholberoende och min övervikt för då kan jag påverka det. Sjuksköterskan sa att för att personer som använder cpap innebär det inte alltid att man känner sig mindre trött men att det på lång sikt är bra för hjärtat och kärlen. Har även ringt vårdcentralen för att få göra min årliga blodtryckskontroll samt ta nya leverprover. Önskar att få träffa läkare för att även prata om min mage.

Ha det gott!

Onsdag, nästan lika förrädisk som Torsdagar och Fredagar för min del. Mitten av veckan, lille-Lördag. Klart man kunde unna sig ett par öl. 2-3st. Max! Inte mer. Så blir det ändå 5-6 st och några shots. Begränsning har aldrig funnits i mitt alkoholintag. Börjar jag , så blir jag full. Aldrig salongsberusad. Men inte idag . Den här Pappan har lovat bort sig som chaffis till döttrarna. Både Fredag och Lördag. Så känns bra att ha det inplanerat. Alkoholjävulen har iaf aldrig lyckats få mig att köra bil. Så vad han än har planerat för mig i helgen så kommer han att misslyckas och första veckan i Mars kommer att bli vit ??

Kan helt relatera till ditt inlägg Chivas.
För mitt välmående är det så viktigt att man (läs hon) ibland visar lite uppskattning, att man har utrymme att ha en dålig dag och att vi har en hjärtlig attityd inom familjen. Jag upplever nu ( i nykterheten) att hon hela tiden sätter sig själv först - sitt mående, sina önskningar, sitt sätt etc. och det känns inte riktigt bra.
Min fru kämpar även med efterdyningar ifrån en sjukdom för många år sedan (frisk nu men ff "hjärntrött") så hon har såklart mindre marginaler än vi andra men ändå. Kanske är jag självisk men det skulle betyda mycket om hon någon gång satte någon annan först och tonade ner sina egna behov lite...
Svårt också att prata om saker med henne då hon då blir trött och har svårt att hålla tråden - leder till att det blir svårt att lösa små/stora problem i vardagen. Nåväl, jag har ju också bidragit med skit pga mitt drickande så jag bär med mig mitt dåliga samvete och ser mig verkligen inte som en perfekt man :(

Idag har jag bättre känsla än igår. Tror att jag snart får klarhet i hur jag ska göra med min relation. Vi ska prata igenom det, dock oklart när det blir. Jag vet att jag för min egen skull måste våga stå på mig och inte vara så jäkla förstående hela tiden utan fokusera på hur det får mig att må. Och vill han inte skärpa sig så kommer det sluta med att jag lämnar. Kanske inte på en gång, jag är en sån som gärna tänker över saker både en och två gånger.
Jag älskar honom men om relationen kostar mer än vad det smakar och det bidrar till att jag vill dricka för att sluta grubbla så måste jag göra det som är bäst för mig på sikt.

Hej Varafrisk! Jag trodde verkligen att du hade fått nog på riktigt och därmed mitt inlägg om hur jag enligt mina erfarenheter anser att man måste agera. Men nu ser jag ju att du vill försöka att dra ner i stället för att få ur alkoholen helt ur kroppen. Du velar rätt mycket fram och tillbaka. ?

Alla är ju olika, och en del som inte har blivit fysiskt beroende klarar att dra ner eller dricka kontrollerat. De vet helt enkelt inte hur det är att må riktigt dåligt av alkoholen. Har man varit starkt fysiskt beroende (som jag) då är det inte ett alternativ. Då vill man till varje pris inte riskera att hamna där igen. Tex Kennie och även Sisyfos tillhör personer som inte är” rädda” för alkoholen på det sättet som jag är. De vet inte hur det känns när det är riktigt illa. Och det är bara att gratulera!?

Det som jag tycker är så synd är att du får ju aldrig veta hur det känns att vara helt fri från alkoholen om du inte får till minst 14 dagar på raken utan den. Jag har fått den uppfattningen att du är fysiskt beroende, men kan självklart ha fel.
Så fortsätt att skriv och gör som du vill. Allt jag skriver är bara av omtanke och jag vill dig bara gott.

Kram ?

... ut ordförrådet när det handlar om att bli nykter. Hoppas på sol imorgon går bra. Men nykterhet är beslut och stark vilja!

Jag är en av dem som ”banne mig inte druckit ett glas vin på ett år” Eller 14 månader snart.
Jag är ingen särskild lämpad människa att bli nykter utan har precis som alla andra med längre tid nykterhet i bagaget kämpat med detta på många olika plan. Men- det har varit värt det varenda dag!
Forumet är min ’metods” stöd och hjälp här är ovärdeligt. Att inte dricka är dock ett ensamt jobb som ingen kan göra åt dig.
Men tänk inte så långt fram i tiden, för mig var det vettigt att ta en enda dag i taget ”idag dricker jag inte” varje morgon. Läs och skriv, som andrahalvlek skriver.
Kram och välkommen! ?

parkbänkarnas egen lilla goding : En kvarting Mavrodaphne. StarDry Gin....men fy f-n vilken vidrig smak.... Det fanns nåt mer billigt rödvin som var poppis men som har fallit bort i gudomlig glömska...

Vilka sjuka tankar som kommer när jag ser att en av ungdomens idoler har gått bort :-O
R.I.P Bunny Wailer !
Ja, det var en fin tid och jag längtar ibland tillbaka till den och tröstar mig med ett reggaemedley för att få känna gunget och sorglösheten åter en gång. Spritsorterna ovan tillhörde det billigaste som gick att köpa eller få langade men det var ju vidriga sorter :-(( Iofs en fördel får då drack jag inte mycket...

Jag gillar även techno fast jag är gubbe och hade den varit populär när jag var ung så hade jag säkert dragit i mig droger och dansat mig medvetslös i nån skogsglänta. Kanske hade jag överlevt det mha NA's nyckel eller så hade det blivit döden direkt.

Nu blev mitt liv lite mer stillsamt där alkoholen sakta men säkert tog över mer och mer. Och jag upphör aldrig att förvånas över att min kropp verkar ha förlåtit mig mina synder och jobbar på i bästa förmåga. Självklart har jag mina defekter men det kan jag nog tillskriva ett liv utan tanke på nyttigheter (smågodis är ju sååååå gott !!) och min ålder......ingen maskin går ju i evighet.

Jag kan fascineras över att olika situationer, musik eller händelser för länge sen slutat att reta min sjukdom och det är nog utan tvekan för att jag gjorde min hemläxa ordentligt de första åren främst genom att göra en genomgripande förändring av mitt liv och genom att lyssna på Di Gamle. Jag blir aldrig fri från min sjukdom. den finns ju för alltid i mig, men jag kan leva med den eftersom jag undviker att ta det första glaset.

Gunga loss lite idag till The Wailers !

Angående din punkt nummer 1 om hur man ska tänka. Du nämner att det finns lite delade meningar om det och det kan man väl säga. Jag läser ofta här att man säger att man inte ska säga aldrig mer dricka för att det inte fungerar då. För mig är det tvärtom. Det var först när jag beslöt mig för att jag aldrig skulle dricka igen som jag lyckades bli nykter. Jag vet inte om det är på grund av hur jag fungerar, men jag tycker att det är så mycket lättare att förhålla mig till absoluta mål.

Jag tror väl snarare att om tanken känns skrämmande med att tänka att man aldrig ska dricka igen, ja då ska man kanske inte köra på det för då är det förmodligen stor chans att misslyckas. Men fungerar det så fungerar det ju. Dock verkar det ju vara vanligare på forumet med att man kör en tidsperiod i taget. Men jag kan väl inte vara ensam?

Skam är ett problem som jag tror bidrar till att man inte förändrar sina alkoholvanor till det bättre. Det finns många av dessa små mekanismer med känslor av skam, ångest och uppgivenhet som blir som trumkort när alkoholdjävulen sätter sig vid förhandlingsbordet. Jag tror man måste jobba bort dem.

Att förändra sina alkoholvanor är ju dock inte ett erkännande att man har gjort fel tidigare. Det är ju bara ett konstaterande att man vill förbättra det idag, kanske beroende på nya förutsättningar.

För min egen del så har jag ju slutat efter en över tid eskalerande alkoholkonsumtion. Det gick ju inte spikrakt utför utan det blev för mycket och jag höll igen och hade en vit månad och fram och tillbaka, men trendkurvan pekade helt klart utför vilket gjorde att jag till slut slutade helt och jag vet att detta också är förknippat med skam. Det har kanske inte alltid varit självklart, men jag har valt att äga problemet. Jag klarar inte av att dricka normalt och jag drack många gånger på ett sådant sätt som inte var bra för mig eller de i min närhet. Skäms jag för det? Nä, det kan jag inte säga att jag gör faktiskt. Jag är ju inte stolt för det, men däremot är jag stolt för att jag har tagit tag i det. Jag har ett problem som jag har åtgärdat så gott jag kan.

Hur går det för dig?

Man blir ju nyfiken på det ibland.
När man inte druckit på länge så känner man (jag) ett skönt lugn.
Inga gömda flaskor nånstans man är stressad att någon ska hitta, man mår bra dagen efter, man blir piggare, hjärnan är piggare, magen är bättre...
Lugnt och skönt.
ÄNDÅ kan man (jag) börja tänka då: Näe, imorgon tror jag att jag köper vin. Jajjemänsan. Sen: näääe, jag mår ju bra nu!
Och så håller hjärnan på. Jag gör ju ett lätt val -egentligen- jag åker helt enkelt inte till systemet (för finns det så dricker jag ju det säkert) men ÄNDÅ håller man på fram och tillbaka i tanken...

Hjärnan är verkligen konstig.

Hej och välkommen hit!
Jag var jättehungrig i början när jag slutade dricka, men det har rättat till sig. Tror hjärnan behöver lång tid att komma i balans. Äter godis på helgerna mer ön förut dock...

Funderar om det här kan vara något för dig, se länk
https://www.beroendecentrum.se/om-oss/forskning-och-utbildning1/aktuell…

Ursäkta om jag lät dryg och mästrande. Hoppas du inte tog illa upp!
Jag läste slarvigt på datumen och trodde du var ny på forumet idag.
Lycka till med besöket idag!

Så får man liksom inte säga som chef! Att nån är ”medel”? Morr säger jag- inte proffsigt.
Man ska vara jättetydlig som chef med vad som behövs för att medarbetaren ska få vara - och känna sig- som en maxad person, dvs kraftfull och ha roligt på jobbet.
Heja dig idag!

Inte sovit mer, men känner mig piggare idag, så skönt. Hur fasiken orkade jag må segtjockt var o varannan dag förut? Det är så himmelens skönt att vara fri från det!
Lönesamtal idag. Tycker inte om det. Känns som att min uppgift är att framhäva allt bra jag gjort, och att chefens uppgift är att motbevisa. Förra året blev jag riktigt ledsen när jag i slutet sa "så jag ligger på medel på alla områden då?", och ghegen sa "ja". Då var jag mitt uppe i att skriva en examinationsuppgift på en poängkurs på universitetet, som jag pluggade för jobbets räkning och lade all min fritid på....Blir fortfarande påverkad när jag tänker på det... Ska gå till mötet idag utan förväntningar, ta det som det kommer...

Fint att du har hittat hit!
Jag har också kört på vin i kaffemuggar så det inte ska synas när man sitter och FaceTime:ar. Nu jobbar inte jag, är sjukpensionär, vilket är jättedumt eftersom det ger mig mer tid att dricka.
Två saker har hjälpt mig, är nu inne på min tredje nyktra vecka efter att ha druckit varje dag och mycket i flera månader.
1) inte tänka att nu får jag aldrig mer dricka, det är ett beslut som känns för stort. Så jag tänker vecka efter vecka att den här veckan ska jag inte dricka. Då känns det överkomligt. Det råder lite delade meningar här, för vissa funkar det bättre att ta tex tre månader i taget. 2) Att skriva mycket i min tråd här på forumet. Folk är hjälpsamma, peppande och inte dömande. Också att läsa i andras trådar och kommentera hjälper. Man ser att många av de tankar man har är man inte ensam om och man får tips. Vissa funkar för en, andra inte. Kram

Hm, nej jag har inte en underliggande tanke att du brister i karaktären Vara frisk, men jag tror att det är precis som du säger sjäkv, du vill förändra drickandet, inte sluta, iaf inte just nu. För jag tror att den dag du verkligen vill sluta så kommer viljestyrkan hjökpa dig. Sesan är det säkert som sisyfos säger, att det kan gå helt fel ändå, trots viljan. Vill bara förtydliga att jag inte har lagt någon värdering av dig i lina inlägg. Men ja, inläggen utgår från mina erfarenheter. De är "min sanning".

Ja, idag är en sådan dag igen då jag har så mycket takar högt och lågt om flera olika saker samtidigt. Börjar skriva fast jag inte har en aning om vart det här inlägget kommer sluta.

Igår tänkte jag mycket på vänskap. I grunden beror det nog på att jag är väldigt mycket ensam nu. Dels beror det naturligtvis på Corona, jag tillåter mig inte att umgås med människor "utanför bubblan". Dels beror det mycket på den process som pågår inom mig, som jag inte känner att jag kan/vill dela med någon. Och naturligtvis det faktum att jag knappt har några vänner. Jag har alltid varit sån, jag har få vänner men många bekanta. Ibland tänker jag att jag är dålig på vänskap, dålig på att hålla kontakten, dålig på att prioritera det sociala. Samtidigt, de vänner jag har "tål" att vi inte ses så ofta, ganska intensiva perioder med umgänge varvas med långa perioder när vi knappt hörs, när vi sedan hörs igen är det "som vi sågs igår.." Och, hör någon vän av sig och behöver prata, få hjälp eller dela något roligt då har jag alltid tid, prioriterar det högre än allt annat. Och med tanke på "många bekanta" så är jag nog inte helt socialt inkompetent. Jag tänker på vad gubben sa för ett tag sedan apropå att jag tyckte att ett nytt sammanhang var jobbigt, att jag inte "kom in". Han sa att "Men du ÄR ingen lätt person!". Han har rätt, och han "får" säga så, det triggar inte som om någon annan skulle ha sagt det. Jag har hög integritet. Jag kan prata med vem som helst, jag är inte blyg, om vad som helst - bara det inte kommer närmare mig än väder, typ...
Jag tänker på den speciella vänskap som finns här på forumet. Ni är mina vänner, ni vill mig väl, ni "förstår" mig, jag umgås mycket med er just nu ... ändå, jag har ingen aning om vilka ni är...
Det är klart att ni känns nära! Ni är ju de enda som känner till min mörka hemlighet! Den hemlighet som ofta de senaste åren fått mig att avskärma mig från mina vanliga vänner, jag har ju valt att vara ensam mycket för att kunna dricka som jag vill. Och nu, när jag inte dricker, så" jobbar" jag så mycket med den process som startat, jobbar med att lära mig må bra utan alkohol, jag behöver vara ensam eller tillsammans med någon som kan förstå utifrån sig själv. Jag håller mina vanliga vänner utanför.
Att bli vän med mig själv. Det slog mig också igår. Jag behöver bli vän med mig själv! Ny tanke. Jag har ju länge varit medveten om att processen att bli nykter innebär att jag måste lära känna mig själv för att kunna hantera livet utan alkohol, vilket jag ju vill. Men jag har inte riktigt insett fullt ut innan att jag behöver bli vän med mig själv för att kunna ta hand om mig...
Jag har aldrig haft problem med att vara mycket ensam. Jag plågas inte av ensamhetskänslor. Jag kan umgås med bara mig själv. Men har jag varit snäll och bra vän till mig själv? Nej... Jag tycker inte om mig själv. Inte på riktigt, alltid något som är fel och måste ändras...
Det måste ändras på! Ööhh .. suck! Där igen, jag måste ändras på.
Eller..?

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Tiden tryter, dagen måste få dra igång.

Tror jag hade tänkt komma till något om att ta ansvar för sina egna känslor också. Att ingen/inget annat än jag själv kan få mig att känna på ett speciellt sätt - såvida jag inte tillåter det.
Samt att låta sig smittas av "rätt" känslor.

Men jösses! Det skulle ju bli en hel bok...

Ursäkta VaraFrisk kidnappar din tråd. Såg att du svarat på inläggen jag reagerar på. Bra tycker jag!

Jag tycker att man gör det lite skuldbelagt när man förenklar på så sätt att man landar i att ”det enda som saknas är viljan”. ”Man måste ha bestämt sig till 100 %.
Det man faktiskt uttrycker då är att det är brister i karaktären som gör att man inte lyckas. Att det brister i viljan. Det finns de härinne som lyckas flera veckor i streck men sen trillar tillbaka igen... har de då misslyckats med att bestämma sig till 100 procent?
Man pratar om att alkoholism är en sjukdom, att alkoholmissbruk bygger om hjärnan. Kan man bota det här med vilja?
Jag vill bara problematisera lite kring de här teorierna. Många här baserar sina slutsatser på att den lösning som har fungerat för en själv automatisk ska funka på andra också bara de har rätt inställning.
Jag är rätt övertygad om att det inte är så enkelt. Det finns många varianter av alkoholmissbruk härinne.
Jag är övertygad om att du kommer att lyckas VaraFrisk och jag tror att det är bra om du fortsätter att skriva härinne. Vi som går en annan väg än att bestämma oss, sluta och lyckas till 100 procent på första försöker behöver kanske vända och vrida lite på problemet först. Lyckas man på en gång, vilket jag också har gjort en gång, behöver man också kanske vända och vrida lite på sitt beroende och beteendemönster så att man inte som jag brakar ner i diket igen.
Du skrev en sak i ett inlägg häromdagen VaraFrisk att du kände dig uttråkad och rastlös på samma gång och att du ofta dricker på den känslan. Uttråkad, rastlös och samtidigt för trött för att sätta igång med något. Du skrev om din hjärna en gång som att det stack ut tentakler. Jag känner så väl igen mig i det där och jag tror att det gör det extra svårt att sluta. Det är en brist på fokus, det är för mycket tankar och intryck som är svårt att sortera. Det är ett moment 22 eftersom alkohol säkert förvärrar det här. Men jag tänker att du kommer framåt med de steg du redan har tagit. Reflektionerna, alkoholfria dagar, fokus. Jag får jobba mycket med fokus periodvis, eller stress, eller vad man nu kallar det. Det går sakta framåt, bättre ibland, sämre ibland. Nu när jag inte dricker längre så är det ju lättare att se de andra mönstren. Så fortsätt på din väg, fortsätt på ditt sätt. Din tid kommer.

Liv utan A är sååå skönt. Sova sött och utan ångest. Slippa planera drickandet... oh så mycket jag vill säga, men mina ögon stänger sig nu.
Men läs på min tråd "nytt år, samma problem " så ser du hur jobbigt det kan vara i början och hur härligt det kan bli sedan!

Lycka till ?????

Och läs, läs, läs här på forumet. Funkar som självterapi. När man måste formulera sig får man liksom syn på orden och vad de betyder egentligen. Man tar sig tiden att reflektera och analysera. Göra misstag, lära sig av dem, prova igen på ett annat sätt. Stadigt mot målet, om än vingligt i början.

Kram ?