Senaste kommentarerna i forumet

Oerhört imponerad, tänk om man skulle få säga " Jag har bannemej varit nykter i ett år, inte ett jäkla glas" det har varit Guld värt som jag varit van med i mitt tidigare liv, blir otroligt peppad av er, men samtidigt orolig för att jag vet att det kommer en kväll imorgon också efter jobbet och ev träning om man är duktig. men hoppas, Det måste gå till slut - eller ja snart annars blir det inte bra som en annan skulle ha sagt.

Inifrån och ut. Nu får det vara nog. Sen sysselsätter man sig. Promenader och löprundor är bra för då frisätter man må-bra-hormoner. Sen vilar man mycket, för man är väldigt trött i början. En hobby kan vara bra att skrämma liv i igen. Och sen pluggar man all alkisfakta man kan komma över, bokstavligen hjärntvättar sig med nyktra argument. Och sen firar man varje nykter dag genom att känna sig som en mallgroda ?

Plättlätt, och skitsvårt. Men allt man tränar på blir man bättre på. Fatta inga avgörande beslut just nu, sikta på tre nyktra månader. Under den tiden händer det grejer! Själv blev jag nykter ettåring den 9/2. Mäktigt ??

Kram ?

Hur gör ni? Hur tar ni er upp er första dag i erat nya liv? ett liv utan alkoholen, för att inte redan samma kväll öppna på nytt, för att träffa nya människor. ett förhållande känns ju avlägset när man bara vill hem och avlägsna sig från allt varje dag. är däremot väldigt imponerad av er och vill lära av er som lyckats och som kämpar för bättre dagar!

Här är du bland vänner, som vet precis hur uppgiven och less du känner dig just nu. Håller med Mary ovan, töm hemmet och kroppen på alkohol - och ta sen en nykter dag i taget. Det är jobbigt som sjutton i början, det är många vanor som ska förändras och många tankar som ska förändras också. Men det är så värt det ?

Craig Beck på youtube är mitt tips! Han tillhör mina husgudar ihop med Annie Grace.

Kram ?

Tack för svar, det värmer. man känner sig väldigt ensam i denna värld ibland..
Jag kommer ifrån en elitkarriär inom idrott, bra förhållande men sen 1-2 år är det bara kras, ensam och full är ofta en vardag numera, slutat ringa de nära vännerna, när man träffar på dem på gymmet (när man väl är där) så undrar de vad jag varit och vad jag gör om dagarna, man ljuger och säger att det varit mycket på jobbet eller dylikt, sanningen är att jag sitter hemma i min lyxiga lägenhet och dunkar i mig vin, det måste väl ändå finnas något mer än det va?

Börja med att tömma hemmet (och kroppen) från alkohol. Ta en dag åt gången och fundera på vad du önskar dig av denna resa.
Jag peppar dig gärna och vill bli imponerad av dig!!

Berätta mer om dina vanor och vad du önskar. Kanske känner du igen dig i någon tråd. Läs och skriv.

????? Mary

Det är tisdag, ja jag vet, det är ingen dryckesdag? ändå sitter man med rödvinet och mår väldigt bra för stunden. Hur ofta kan man känna så innan det går åt skogen? jag känner att jag dricker alldeles för mycket och alldeles för ofta, samtidigt som jag har ett bra jobb och ekonomi, allt det där som alla pratar om. går det mesta i övrigt åt skogen. hur gör jag, för att förändra mitt liv, bli en människa som jag själv tror på igen? han som har livsglädje och faktiskt tar vara dagar på sina dagar istället för att se framemot att dricka fina röda i sin ensamhet.

Läst väldigt mycket här och är på många sätt väldigt imponerad av er andra, vilken kämparglöd och vilket stöd ni ger varandra! jag vill inte fastna i skiten i 30-års åldern. behöver erat stöd för att få leva ett värdigt och lyckligt liv.

/ Mattematikern

Så tänker jag också ofta. Vill inte vara samhället till last. Det finns nog någon annan som behöver hjälpen mer. En gång när min dotter var fyra år och fick krampanfall ringde jag ambulans. När jag satt bredvid henne i ambulansen var jag tvungen att fråga sjuksköterskan ”gjorde jag rätt, är hon tillräckligt sjuk för att åka ambulans?” Jag blev lugnad på den punkten, och dottern kryade på sig så det blev ett lyckligt slut.

Jag har ingen egen erfarenhet av alkoholklinik, men det är inte lätt att få komma dit så den tiden ska du verkligen nyttja. Tycker jag. De lär inte hinna få in någon annan ändå ifall du lämnar återbud i sista minuten, så det är bara onödigt.

Du ska gå dit och berätta sanningen om ditt alkoholberoende. Inte mörka eller förminska det minsta, utan bara säga sanningen. Sen får du sannolikt veta vad de kan erbjuda. Terapi i någon form ska du kräva, och medicin som minskar suget (naltrexon) eller som gör att du inte kan dricka för då blir du våldsamt sjuk (antabus) blir du kanske erbjuden också. Sannolikt får du återkomma med jämna mellanrum och lämna prov eller nåt.

Tänk inte så mycket på det nu. Ha inga förväntningar alls, varken positiva eller negativa, utan gå dit som ett vitt oskrivet blad. Och berätta imorgon hur det gick!

Kram ?

Hej igen!
Jo du äger din tråd och skriver såklart precis det du vill, oavsett hur du mår.
Kanske du behöver vara tydlig med vilket typ av stöd du behöver av oss. Jag är säker på att alla svarar ur hjärtat och vill väl. Lägger tid o energi på att hjälpa. Hoppas ju varje gång att du ska lyckas. Men om din intention inte är att stoppa dricka alkohol här o nu, utan på sikt, skulle det kanske vara hjälpsamt för dem som läser att du uttrycker det. Så vet vi att du behöver hejjarop och bli klappad medhårs, men kanske inte mer än så just nu. Så blir både inlägg och svar på en rättvis nivå som motsvarar där du befinner dig?
Funderat på en annan sak, du skrev tidigare att det inte är fruktbart att vara nykter av tvång och utan reflektion. Den första tiden tror jag att det kan vara det. Fokus på att låta hjärnan bli o-kidnappad. Reflektionerna kan kanske komma senare, när hjärnan är fri igen?

Du skall berätta din historia om dina försök att förändra ditt drickande. På ditt sätt!
Jag skulle önska att du hade större framgång i dina försök, men vem är jag att döma? Jag har själv pendlat mellan nykterhet och återfall de senaste åren. Nu har min självbevarelsedrift fått mig att inse att jag behöver stöd av Antabus och beroendemottagningen. Det är min väg. Den kanske inte är framkomlig för dig.

Hur din väg skall se ut kan jag inte ha en aning om, det måste du själv bestämma. Den kanske är lite krokig och snårig, men så länge den för dig dit du vill så är det OK, det är din väg. Gå den på ditt sätt. Huvudsaken är att du inte ger upp.

Jag kan ge tips och råd, men det blir med nödvändighet från mitt perspektiv. Jag har ingen rätt att bli besviken eller frustrerad om du inte följer dem. Vi har alla olika förutsättningar, och måste hitta våra egna lösningar. Jag hoppas du hittar dina!

Nu sitter jag vid en laptop utan emojjisar, men ändå:

Kram och ett hjärta eller två!

Ska jag till nån alkoholklinik, vad ska man förvänta sig? Fick svara på frågor om jag kan gå och klä på mig så det känns inte som rätt nivå. Jag jobbar och tränar.

Är det fel att tänka att jag träffat en del människor som jag hellre vill ska få hjälp?

Jag kan inte låta bli att skriva...

I början när jag började överkonsumera alkohol..så var det som om jag valde alkohol istället för medicin.

Under året som jag läst/skrivit här på forumet har jag förstått att många som har slutat dricka alkohol snusar, tar sömnmedicin, ångestdämpande medicin och annan medicin för måendet.

2007 blev jag sjukskriven för ...inte utmattningssyndrom...men ångest...jag skulle kalla mig för väldigt vidbränd.

Minns inte helt och hållet...men om jag tänker efter så blev jag nog erbjuden medicin för ångesten..för nedstämdheten...men jag var väldigt anti mot medicin...inte då men några år efter började jag istället självmedicinera med alkohol.

Vet inte om det hade hjälpt mig medicin..kanske ..kanske inte..men just nu vill jag inte bli beroende av ngt annat mer än....det som fyller på livet!

❣️

För mig är det tvärtom när jag dricker. Jag blir oftast mycket mer hungrig både på kvällen innan jag lägger mig plus sugen på sämre matval både under tiden jag dricker och dagen efter. Till det ska ju läggas kalorierna från 1-2 flaskor vin.
Har gått ner nästan 2 kg de här första två veckorna.

Man tar en risk men även en chans när man startar en tråd för man vet aldrig hur ens inlägg kommer tolkas, vilka svar man får. Man tar även en risk när man berättar om det man själv tycker är ett misslyckande för återigen man vet aldrig vilken respons man får. Jag undrar om det är därför så många läser här i forumet under flera år innan man själv börjar skriva? Då man har bestämt sig och dessutom har kanske varit nykter några dagar, några veckor eller ev mer. Jag vet inte men kanske det är så.

Jag har skrivit tidigare att jag skriver under den här rubriken "Förändra ditt drickande" för att det är precis det jag vill göra. Den rubriken betyder för mig att man vill förändra sitt drickande det ger mig även en intention om att man befinner sig i ett pågående drickande. Dessutom att man inte har ett sunt drickande.

Jag är fullt medveten om att om man har bestämt sig har man så mycket större möjlighet att lyckas. Så det handlar inte om att jag inte förstår. Jag har även skrivit tidigare att jag önskar att jag skulle kunna ha en sund relation till alkohol med ett mycket måttligt intag. Fast jag vet att det fungerar inte och kommer troligtvis aldrig fungera. Jag behöver därför göra en förändring med mitt drickande fastän jag inte har bestämt mig. Jag borde gjort den förändringen för många år sedan men så har inte skett. Och bara för att jag inte har lyckats sluta betyder inte det att jag inte tar till mig vad som skrivs min tråd för det gör jag. Vissa inlägg är jag mer behjälpt av än vissa. Jag visste även att när jag skrev att jag har fått nog så skulle det tolkas som om jag inte skulle ta en droppe till. Sanningen är att jag har fått nog, Och sanningen är att jag behöver komma till handling.

Jag själv är nog min störste kritiker så när jag får inlägg som nästan är i stil med att jag är ett hopplöst fall så är jag definitivt inte behjälpt av det. Och, även om jag har sagt att jag är tacksam för inlägg så är det ändå frivilligt att skriva i min tråd. Jag tänker även när det gäller ekonomi...vi här på forumet har ju absolut ingen aning om hur andras ekonomi ser ut eller möjlighet till att ta lån. Jag tänker Torn eftersom du skrev ett hjärta att du menar väl och vill väl men det här hamnade fel hos mig.

Just nu tappade jag verkligen lusten på att skriva här i forumet men som så många andra gånger kommer jag troligtvis fortsätta men just nu känner jag mig ledsen.

Kram??

Jag har funderat omkring det där med kidnappad hjärna idag. Jag förstår precis vad du menar när du skriver "Så min hjärna var helt och hållet kidnappad...det fanns inte ens en lösensumma för att få hjärnan på rätt bana igen!". Jag har ju själv varit där, när det känns som att jag inte bestämmer själv, när autopiloten går in och styr. När jag "måste" dricka.

Jag känner att det hjälpte mig mycket att genom "Alcohol experiment" och Annie Grace får en bra och lättbegriplig förklaring på vad som faktiskt sker rent kemiskt i hjärnan, varför den känns kidnappad, varför det är så svårt att ta ett logiskt beslut och hålla fast vid vad jag vill. Lättare att då se att det visst finns en "lösensumma" - alltid.
Lösensumman betalas med abstinens, svår ångest och att stå emot fruktansvärt sug. Summan kan vara individuell, men rent kemiskt krävs inte betalning mer än max tio dagar, oftast betydligt färre dagar. Hjärnan är fantastisk när det gäller att återställa balansen, bara den får en chans.

Om det var ens barn som var kidnappat, vad skulle man vara beredd att stå ut med för att frita det?

När det är ens egen hjärna som är kidnappad, vad är man beredd att stå ut med då?

Hoppas det var okej att jag funderade lite i din tråd.

Kram!

Till sex månader, och tack för många kloka inlägg och pepp i egen och andras trådar. Känner igen mig i din relation till alkohol, tror att jag har ett liknande förhållningssätt. Alkoholen drar inte längre, liksom, den känns varken farlig eller åtråvärd. Men som flera av er skriver är vi alla olika, man får hitta sin egen sanning. Bra att vi resonerar här, att man får prova sina tankar.

Ni är så kloka. Tack för input Mary, Se Klart och Edda.

Jag har bestämt mig för att inte utsätta mig för något där det serveras alkohol just nu. Jag kommer slingra mig ur såna tillfällen som dyker upp. Det är ju inte så många såna just nu iom Corona. Det känns bara onödigt att pröva sig första veckan.

Var jättehungrig efter jobbet. Åt fort och för mycket. När jag dricker vin tar vinet lite döden på hungern och jag har lättare att hålla vikten...

Ska försöka ta mig ut på en promenad.

Ha en fin kväll alla ?

Vi får öppna nya sparkonton för dessa summor. Jag snittar ca 800-1000 kr per månad. Köper billigt vin ?. En riktig ögonöppnare ?. Tänk att jag betalat 12000 per år för dålig sömn och ångest!

Det ger mig inte så stor ångest. Jag är mest glad över att ekonomin kommer bli så mycket bättre i framtiden. ?

Det är en semester!! Gick och räknade själv. Har sparat 3200 kr på 60 dagar. Det är över 19 000 kr på ett år ?? jag har betalat nästan 20 000 kr för ÅNGEST!!

TACK ❤

Tack!

Att ha insikt om hur skör man är i sin nykterhet i början är verkligen värdefullt. Jag hade en lite knäpp föreställning om att jag skulle leva ”precis som vanligt” under mina tre nyktra månader. I efterhand tycker jag det var onödigt utmanande. Det var ju inte som vanligt utan ett jätteprojekt som jag behövde tid och energi för att klara! Jag tror det är jätteviktigt att se den första tiden kanske som en träningsperiod innan man ska göra ett svårt lopp eller nåt. Förberedelser och tid krävs. Heja er!

Ok. För att fördriva tid och ytterligare peppa mig själv en sån här dag har jag räknat. Det är ju bara det jag köpt med kort som syns men jag betalar nästan bara med kort.
Från 18/06/20-31/12/20: 12000 kr.
Från 01/01/21-28/02/21: 3300kr.
Det som syns när man tittar månad från månad är att kostnaderna ökat. Intressant med januari och februari är att det blev så mycket trots att jag hade 11 nyktra dagar i sträck och 14 i februari och ändå blev det så mycket.
Sedan tillkommer ju saker man blivit bjuden på och pojkvännen har haft med sig ganska ofta även om vi inte träffas så ofta.
Restaurangbesök har jag räknat med, det är så sällan jag går ut så jag har kommit ihåg hyfsat väl vad på summan som varit mat respektive dryck.

Andrahalvlek: Ja, valet borde vara lätt. Det enda rätta är antabus.

Pianisten: Du ser min sanning. Skuld-och skamkänslor är min oändliga story. Du har helt rätt i att den förändring jag behöver måste grunda sig i min känsla för mig själv och vem jag vill vara. Men jag tycker nog inte om mig själv tillräckligt mycket. Min tolkning av mitt egna beteende alltså..

Futurista för hejarop! ☺️

Om jag jag ska vara helt ärlig (vilket ju enligt mig är hela poängen med att skriva här inne) så är jag ingen öldrickerska. Kanske bidrar det också. Rödvin däremot det vågar jag absolut inte ha hemma!

Jag räknar just nu antal alkoholfria dagar på en månad, vilket hittills fungerar för mig. Februari blev ställningen 26-2. Det från att ha druckit i någon form i stort sett varje dag så ja jag är väldigt nöjd och glad just nu. Men skulle jag märka att det skulle börja ta över för mycket, det vill säga att om massa energi skulle gå åt till att förhandla med mig själv, räkna, räkna ner, planera etc då kommer det inte längre vara värt det. Mitt mål är att känna mig fri och inte slav under alkoholen, eller något annat för den delen heller ? Att det är jag som bestämmer och inte ett beroende.

Heja dig med, då är det väl dag tre idag för dig om jag räknar rätt? Jag tycker dag 3-7 var värst.