skrev Edda4 i Min framtid
Strongt att kunna dra ner så mycket som du gjort.
Jag har nyligen slutat dricka helt. Var nog som du innan du drog ner. Många bib, drack fort och hade svårt att sluta när jag drack ensam.
Jag har också försökt dra ner men till skillnad från dig har jag inte lyckats hålla i det mer än någon vecka i sträck. Så jag bestämde för att sluta helt.
Men, en viktig grej för mig för att det skulle kännas ok att sluta var att INTE bestämma att jag aldrig mer ska dricka en droppe. Det var ett för stort beslut. Jag tar det vecka efter vecka. Idag är dag 14. Men jag lutar åt att ge det minst tre månader och sedan känns efter.
Det jag kan säga redan nu efter 2 veckor är att det är så skönt att inte ha ångest över vad man kanske gjort kvällen innan.
Jag har också barn fast vv. Och det var delvis att jag började dricka mer och mer även på barnveckorna som gjorde att jag ville sluta. Inte lika mkt som när jag inte hade barnen men ändå inte på en ok nivå.
Jag tycker verkligen du ska testa en nykter helg. Som någon skrev till mig i början: man ångrar aldrig en nykter dag i efterhand.
Kram
skrev Futurista i Min framtid
...jag har funderat lite på det här med när är det nog? När är enough is enough? Jag har SÅ många pinsamma, jobbiga händelser som många många gånger gjort att jag tänkt att ”Nu får det fan vara nog!”. Men det har aldrig varit nog! Jag verkar aldrig hitta känslan och drivet till att göra en total förändring. Jag har dragit ner intaget men det är fortfarande samma varje gång jag dricker. Om än gångerna är långt färre nu än förut. Jag dricker för fort, för mycket osv.
skrev Futurista i Min framtid
Jag har under ganska lång tid läst på detta forum och sedan ca ett år tillbaka börjat förändra mitt drickande. Tack för allt ni delat och delar! ❤️ Ni har hjälpt mig.
Jag dricker inte längre BiBs och drickandet sker inte vardagsvis längre. Jag dricker ca 1 gång i veckan nu. Förut var det box efter box... så jag har kommit en bit. Men ändå skaver det enormt fortfarande.
Trots att jag lyckats dra ner på drickandet rejält så faller jag nu och då. Sömnen blir skit direkt jag dricker och jag känner att det tar för mycket tid och förstör min psykiska hälsa.
Jag drack igår, sömnen skit inatt och ännu en dag som kommer gå åt till att reparera mig.
Jag har ett bra jobb, boende, fina barn och allt. Jag gör detta för min egen skull, jag vill komma till min fulla potential vilket jag aldrig kan så länge jag förgiftar mig med A.
Trots att jag minskat intaget rejält så känner jag att A förstör så mycket för mig. Jag får ångest, blir trött och får sömnproblem. Jag blir någon jag inte vill vara.
Kanske nästa helg kan få bli min första nyktra helg på länge? Om vi gör det här tillsammans. Fredagar är värst för mig. Suget brukar börja på torsdag.
Jag vill inte må såhär.
skrev Mr_Chivas i Jag är medveten om mitt problem, men
Söndag morgon, strax till att sova. Men ville slänga in några rader innan.
Mars snart, och två månader har gått.
Måste säga att det känns otroligt skönt att komma så här långt. Jag känner inte längre suget på samma sätt, tänker inte heller på alkoholen på samma sätt som innan. Alkoholen upptog tid i tankar och verklig tid i mitt liv, tid jag känner att jag inte har råd eller lust att bara slänga bort på det. Att inte längre längta tills det blir helg för att kunna dricka "öppet" och inte behöva smyga med det är som bortblåst. Vardagar utan dricka är ännu mer fantastiskt! Jag kan i tankarna känna att det skulle vara skönt att sitta solen och dricka en kall öl värmen. Samtidigt så frågar mitt huvud, varför då, till vilken nytta? Jag älskar att känna att min energi i kroppen är tillbaka, min lust att ordna saker och att min positiva inställning till livet är stark igen.
Jag kan se mig själv dricka igen, men justnu känns det avlägset och inte intressant. Jag kan inte komma på något positivt med att dricka, alltså måste valet att avstå vara det som är rätt. Det var ju därför jag slutade röka.
Ja, snuset förstås. Men det gör jag ju för att det hjälper mig att se så "himla läcker" ut ?
En liten flashback..
Cirka 20 år sedan, lång historia kort.
Träffade min nuvarande fru i Prag på en företagsresa, hon Tjeckiska så klart.
Bilade ner till Prag för att träffa henne igen och träffade hennes kompisar.
Min fru började skratta vilt under middagen och berättade att dom frågade henne om jag blivit stungen av ett bi på läppen!
Längderna vi går för att se bra ut och alkohol vi konsumerar för att få andra att också göra det. ?
God natt mina vänner!
Fortsätt kämpa och hoppas ska håller sig friska och krya!
skrev rötjut i Mörker
Nu är jag på örat igen! Jag förstår inte riktigt hur man ska komma tillrätta med sina problem när man är helt solo
kvist m dem! Har varit arbetslös länge nu, dålig självkänsla mm. sköldkörtelprov och medicin gav mig tillfällig lindring. men nu är jag tillblaka igen.
skrev Solfrost i Bakfull igen
Heja alla som kämpar, ni gör det så bra! Och tack för att ni finns! ? och kul att ni läser och svarar. Har lite dåligt samvete över hur dålig jag är på att svara och skriva här...
Ni vet när man kommer in i ett flow och allt bara går bra. Där har jag varit fram tills idag... tristessen håller på att äta upp mig. Och då brukar jag dricka. För att göra tillvaron lite roligare och ha nåt att göra.. lyckligtvis stod jag emot den viljan fram till kl 15 så systemet hann stänga.
Det är så ovant för mig att ha all denna tid nu när man inte dricker eller är bakfull, verkligen ett lyxproblem ?
Men jag lyckas inte riktigt landa i hur jag ska hantera det. Så fort jag har lite tråkigt säger min hjärna att jag skulle få kul bara jag tog ett glas ? Det är som att jag inte är helt tillfreds med att bara vara med mig själv utan det måste alltid hända något...
Är så glad att systemet hann stänga, annars hade jag legat däckad redan.
skrev Mrx i När kommer dag nr två??
Mrx har haft ett av sina barnbarn på besök i två dygn. En två åring har mycket mer energi än en gubbe på 58 år. Fru mrx och mrx var helt slut på energi. Fru mrx viska i mitt öra att hon skulle dricka vin i kväll. Jag gör det också alltså dricker vin? Livets efterrätt gillar jag verkligen. Jag har varit morfar i två dygn. Jag älskar barn och se hur de utvecklas. Känner lite dåligt samvete mot andra barnbarn som inte kunde vara med pga avstånd
skrev Andrahalvlek i Mina tankar och min historia.
Minns känslan när jag nästa morgon fick riktigt ont i magen innan jag förvissat mig om att jag fått med mig handväska och mobiltelefon/bankkort med hem, samtidigt som jag knappt mindes hur jag kom hem eller hur jag kom i säng. Fy fan vad jag aldrig vill uppleva den känslan igen. Aldrig.
Kram ?
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
Hängde på Mrx utmaning förra fredagen. Så från i fredags tom idag är sex dagar alkoholfria av nio dagar. Det var evigheter sen som jag hade det resultatet??
Snart middag därefter Mello för att sen somna nykter??
skrev Se klart i Hur gör man?
Du beskriver en massa väldigt jobbiga känslor, ångest, skam, oro. Jag känner med dig!
Vet inte hur du har tänkt gällande din framtid men en nykter period verkar du vara klar över. Vill instämma med Torn, det är att begära väldigt mycket av sig själv, att ha alkohol hemma, gå ut där det dricks. Var lite vänlig mot dig själv (jag vet, många av oss har glömt vad det är) och gör det inte ännu svårare än vad det faktiskt är.
Läs här, massor av råd, tips, igenkänning. Skriv. Ta en dag i taget! Välkommen!
skrev Tvången i Mina tankar och min historia.
Ja, helt sjukt vad man tar för risker på fyllan... Är glad att jag kom hem. Mitt ansikte är inte snyggt och skammen känns ordentligt. Har insett också att jag söp bort min mössa inatt.
Jag får ta det här som en påminnelse - Alkohol funkar inte för mig. Det blir antabus igen nu, så fort kroppen har blivit frisk.
skrev Torn i Hur gör man?
Din tråd heter ju ” hur gör man” och jag tänkte bara skriva att enligt mig så gör du helt fel just nu. Att ha alkohol hemma är livsfarligt i början. Den borde du hälla ut. Att delta i sociala aktiviteter där andra dricker är också extremt riskfyllt. Särskilt om man är rädd för att andra ska veta att man har problem med alkoholen. Men om du verkligen har bestämt dig för att absolut inte dricka så kan du klara det.
Detta är ord i all välmening och jag önskar dig lycka till. ?
skrev Självbedrägeri i 12 dagar och framåt
Tänk att jag höll upp 1 månad och 17 dagar förra gången... sedan kom livet och julen i vägen för målet. Nu gör jag ett nytt försök att hålla mig borta från vinet. Dag 12 idag och det har inte varit särskilt svårt. Innan dess slirade jag iväg och drack på vardagarna, inte jättemycket kanske två glas men det blev för ofta och jag får sådan ångest av att jag inte kan låta bli vinet som snuttefilt när det är stressigt eller när jag vill slappna av. Någon härinne skrev; att dricka alkohol är att låna energi till väldigt med hög ränta och den meningen vet sig fast för precis så är det. Det kostar på att vara bakis, trögtänkt och besviken på sig själv. Dessutom gillar jag inte lån.
skrev Pilla i Det är aldrig försent
Jag blir så varm inombords när jag läser dina inlägg.
Du gjorde som du sa..
Vilken belöning vi får när vi avstår
Så många fina och stöttande forumvänner vi fått sen vi började skriva här.
?♀️??
Kram Pilla
skrev Selma-12 i Hur gör man?
Ja, på G till min träff med vänner jag inte sett på länge pga pandemi, men nu äntligen! Dom har laddat med diverse öl och vin och förväntar sig massor av
" bubbel" när vi ses. Jag försöker fortfarande försöka mig in i duschen! Sen ska det sminkas och förmiddagens kval ska också försvinna. Ingen vet hur jag mår eller vad jag brottas med. Nu ska smink och pokerface på, meeen jag är inte ensam! Jag lever idag också! Det är värt att fira för mig så tar ett glas äkta vatten på det. Men sveket mot min dotter kommer kännas imorgon! Fy, faan vilken människa jag blivit! ?
skrev snusen i Orkar inte mer
Ja de hoppas jag med. Nä inte jag heller men min terapeut och jag ska försöka arbeta ut nån bra plan med stöttning så jag inte återfaller i missbruk. Är så glad jag har henne utan henne hade jag inte fixat detta.
skrev Kennie i Det är aldrig försent
Att medicinen är på väg och att mannen också tycker att det är bättre utan alkohol. Jag har märkt att flera i min omgivning dricker mindre nu när jag inte tar initiativ till att det ska korkas upp.. Ja, tänk så många gånger man varit sitt sämre jag pga bakfylla.. Men bättre vakna sent än aldrig, man får tänka på alla situationer man kommer att hantera bra från och med nu istället...
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
Det blir ingen alkohol idag och det var faktiskt inte så svårt att avstå idag. Varför?? Jo för imorgon är det söndag och jag vill inte vara trött eller ha ont i magen. Jag vill ta tillvara på dagen!
Jag tar tillvara även på dagen idag även om jag känner mig trött. Så nu har jag läst lite i en bok som heter ” Mammor med intellektuell funktionsnedsättning och deras barn” men nu blir det att åka iväg och handla mat.
???
skrev Sattva i Det är aldrig försent
Såg inte ditt svar förrän nu. Tänk att de inte meddelade dig från posten! Man vill ju kunna lita på de tjänster man använder sig av....?
skrev Selma-12 i Hur gör man?
God förmiddag/ eftermiddag! ? Tack för svar och denna natt var bra, fick sova! Äntligen! Förmiddagen däremot har bjudit på enorm ångest, fick avboka besök hos dottern, vilket jag mår dåligt för, men nu får jag andas och sluta må så dåligt för allt. Har sneglat på alkoholen jag har här hemma, vet att det tillfälligt blir bättre, men nu är jag bestämd! Jag försöker ändå göra nåt bra just nu. Ska träffa en vän i eftermiddag och peppar mig att jag ska beställa in en Loka.
Just nu är det inte så roligt att vara nykter! Jag sticker ut hakan nu, men så känns det. Men tänker ATT det blir just bättre än nu! För jag ska avstå!
Styrkekramar! ?
skrev Sattva i Det är aldrig försent
Skrev i Soffis tråd att jag chansat o kört bil i jobbet men inte känt mig säker på att alkolåset på jobb- bilen skulle starta bilen.
Inser jag varit bakfull på jobbet många gånger, seg i huvudet, trött, osammanhängande. Hur sjutton kunde jag med?? De som kommer och söker hjälp förväntar sig att träffa en professionell person. Inte någon som kämpar att ens tänka klart...Tjänstefel?? Så tacksam att den tiden är förbi. Herregud, vem har jag varit egentligen, så många jag direkt eller indirekt har påverkat negativt med mitt drickande...Aldrig mer, det säger jag bara.
skrev Sattva i Mot ljusare tider
Det där med bilkörning och oro över rattonykterhet känner jag igen. Vi har dessutom alkolås på våra jobb-bilar...Herregud vilket stresspåslag ibland. Hände som tur var aldrig att den inte startade. Nu som nykter fattar jag inte hur jag ens kunde chansa...
Hopoas du haft en fin dag och att du hittar hem i dina känslor. Så bra att kunna reflektera över dem. Jag vet det sjutton om jag kan det så klart och tydligt.
skrev Sattva i Det är aldrig försent
Ja jag behöver lära mig det i vardagen. Yogar en hel del o är jättebra på att andas...men inte när det väl gäller!
Blev iaf uppringd av farmaceut tillslut. Nu är det sagt att medicinen kommer tisdag. Skulle ha kommit i onsdags...Men men, det är som det är o ska inte låta post nord få ta min energi!!
MEN, nåt bra som kom av detta är att jag o maken pratade om alkostoppet. Han tycker det är skönt att inte dricka. Han har druckit en gång sedan nyår, på tåget för 3 veckor sedan (sån där liten flaska antar jag). Jag känner ingenting för det, helt ok. Sagt jag inte litar på min hjärna, vill inte prova o önskar ej bli frestad. Allt lugnt kring detta. Känns jätteskönt!! Tänk att vi två, som sänkte en box var + en bubbel eller två per helg, nu inte dricker o ej saknar det!
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
På måndag är det första mars. Känns hoppfullt. Första vårmånaden. Min syster var född i mars närmare bestämt den 14:e. Hon firade alltid sina födelsedagar. Jag kan minnas hur snön hade smält till vattnet och knopparna i rabatten började komma. Minns så väl när jag hade varit i Göteborg och hälsat på ett av våra sommarbarn och hennes familj. Jag var kanske i 20-årsåldern. Hade köpt mig en kjol och en "koftjacka" i en vårgrön färg. Hade nog aldrig köpt det idag men då kändes det så rätt och det var så "vårigt" på något vis.
Även om jag är väldigt trött idag så kan jag nog känna mig hoppfull ändå. Hoppfull för att våren ger sig till känna men även hoppfull att precis som du skrev Sattva..samla fler och fler dagar för att få till en nykterhet. Just nu funkar inte medicin för mig pga förhöjda levervärden. Det gäller både Naltrexon och Antabus. Campral har jag testat men det går ju att dricka alkohol även om man tar den medicinen så det var ingen hjälp för mig.
Tänker att alkohol är precis som Sisyfos skrev en gång...eller jag menar...om man dricker alkohol för att bli lite uppåt..för en kort stund....så blir man desto mer nedåt när alkoholen går ur kroppen...och den där nedåtstämningen kan ju faktiskt sitta i ett tag...och på den stämningen är det väldigt lätt att dricka alkohol igen....och man hamnar i en ond spiral. Dessutom tröttheten som bidrar till att man blir låg och inte får energi att göra något.
Det är skönt att ha förra helgen i bakhuvudet....att jag kan .....och att det var det där lilla som gav mig så mycket energi precis som Se klart beskriver. Så nu är det drygt två timmar kvar tills systemet stänger och jag tänker inte åka dit. Tanken har slagit mig men idag ska inte min hjärna bli kidnappad. Idag är det jag som styr och bestämmer. Kom att tänka på när vi var och hämtade vår dotter i sitt hemland,där kidnappningsrisken är stor, hur hårt jag höll vår son i hans hand och hade ständigt uppsikt över honom. Dottern hade vi ju i en bärsele på magen så henne hade vi fullständig kontroll över. Tänker att samma kontroll behöver jag ha över min hjärna, mina tankar.
Så längtan till ett nyktert liv är lite som längtan till livet när pandemin är över. Livet som jag längtar till när pandemin är över är att leva som vanligt...inga storslagna saker ..utan att få sitta tätt ihop med mina kollegor i våra soffor på jobbet...sitta tillsammans och äta på jobbet....träffa vänner...kunna träna...simma. Och med nykterheten vill jag kunna köra bil när som helst...vakna pigg på morgonen (iaf piggare än vad jag är efter en kväll med alkohol), inte ha ont i magen, se nyanser, komma ihåg saker...få ett långt liv.
Så ....snart blir det lite lunch. Åka och handla mat. Titta till mina fröer. Åka till min son med en handkräm som jag köpt till honom för att han har SÅ torra händer och hans sambo ska få en bukett med blommor som lite uppmuntran för att hon har det så tufft med smärta. Hittade ett recept på "Mustig grönpeppargryta med champinjoner" som jag tänkte laga till middag. Sen blir det nog lite stickning och att läsa en och annan krönika i min bok som jag fick.
Åter igen...tack vänner för stöd!!!
Till er alla önskar jag att ni får en fin lördag :)
Den känslan hade jag igår. Och fortfarande är hemfärden svart. Inbillningar och noja snurrar runt.
Det enda jag kan göra är att acceptera att jag gjorde mitt val, förlåta mig själv och gå vidare i livet. Och göra vad jag kan för att det inte ska hända igen.