Senaste kommentarerna i forumet

På olika behandlingar, behandlingshem.mm. Letade efter lösningar på mitt eget alkoholberoende..Läste länge på Forumet, och fann många intressanta berättelser..Gjorde inget program, visste inte att det fanns då..Efter ett tag så fick min chef mail av min dotter, om mitt alkoholmissbruk..och då började mitt nyktra liv..Genom att börja skriva på Forumet och få feedback av vänner här, både till att fortsätta nykter, men även att lämna en alkoholmissbrukande partner, fick jag stopp på eländet..Jag har ”bara” haft forumets hjälp..Är oerhört tacksam att jag hittade hit..Skammen och skulden att vara alkoholberoende är stor..Inte bara för den enskilde, utan även för närstående..Arbetsplatserna borde ta tag i problemet mycket tidigare..Då hade mycket fler personer mått bättre, både liv, lidande, och pengar hade sparats..Mvh ?

Så glad för din skull! Att du tagit steget att få hjälp och jag hoppas du får det, och att du får rätt hjälp, så du klarar av att nå ditt mål.
Bra gjort!!
För mig så börjar kvällen komma nu och marorna. Kommer försöka besegra dom med mod och beslutsamhet, men det är tufft, än är jag inte stark. Vilken vård får du via VC? Inte nyfiken men vill veta vad som erbjuds. Du får svara om du vill. ?? Styrka till dig ?

Glömde skriva att jag själv nyligen hade kval över att behöva söka vård på VC, kval för att det redan står i min journal att jag har alkoholproblem, skämdes för att jag inte varit nykter sedan senaste besöket. Men jag tog mig över tröskeln och det gick bra! Jag blev väl bemött ??.

Finns det behandlingshem som inte tillämpar tolvstegsmodellen? Vilka?

Jag har erfarenhet av att må så dåligt att det mest vardagliga och självklara som att ta en dusch kan kännas som att bestiga ett berg. Så jag tänker inte "haha" - jag tänker "inte illa" att du klarar att duscha och städa och att kunna känna att det är skönt ?! Jättebra!
Jag förstår också att du inte vill att någon ska få veta hur det är ställt med dig och alkoholen. Men denna oro du känner - så svår! Jag tänker att den ska du ju inte behöva leva med....?, de som jobbar i beroendevården gör ju det för att de VILL hjälpa, de blir glada när de får hjälpa, när någon väljer att komma till dem för att få må bra istället för att gömma sig och lida av ångest och kval...
Du är här iaf, och det gör mig glad ?. Jag har inte kommit så långt på min resa mot ett nyktrare liv - inte än - men känslan av att ha tagit tag i problemet, att känna att jag mår bättre både fysiskt och psykiskt (även om det är ups and downs så är trenden klart uppåt)! Det är så skönt!! Önskar att alla som dricker ska få komma dit, till känslan av att må bra igen!

Häng på!

Hej Olivia! Jag hittade forumet när jag desperat googlade efter hjälp med att sluta dricka. Jag ville verkligen sluta men vågade absolut inte söka hjälp via tex vc. Jag hade inga förväntningar alls och har liksom Andrahalvlek inte heller gjort programmet. Jag lusläste olika trådar i ett par månader vilket gjorde att jag bestämde mig för att sluta. Att se andra som har klarat av att bli nyktra och försöka göra som dem, var det som gjorde att jag lyckades bli nykter. Något som är bra är att det är väldigt lite troll och spam här. Admin är duktiga på att reagera snabbt. ? Jag kommer inte på något negativt. Alkoholhjälpens forum har varit avgörande för att jag är där jag är i dag. Fri från alkoholen, till slut lyckades jag.? Tack!

1. och 2. Hade ett behov av att läsa om andras erfarenheter. Att jag inte behövde känna mig ensam var på samma gång omskakande och så himla viktigt för att orka ta stegen in i nykterheten. Att känna vänskap och kunna skriva med likasinnade utan att behöva skämmas har varit A och O för mig. Jag gjorde programmet ganska omgående. Rev av det så snabbt jag kunde och har sedan inte velat gå tillbaka. Tyckte jag så snabbt kom ifrån den akuta fasen som gjorde att jag sökte mig hit så det kändes lite jobbigt att bli påmind om den på något sätt. Mitt intryck och mina erfarenheter från Alkoholhjälpen får 10 poäng på alla områden. Hade inte klarat detta så bra som jag gjort utan forumet och träffarna.

Tack för svar! ? Ja , det tar verkligen emot väldigt mycket att ta hjälp! Är mycket orolig för min hälsa men vill inte att någon ska se vad det beror på, dvs alkoholen. Därför undviker jag kontakt med vården.
Om det inte var för den, alkoholen alltså, är jag helt frisk, tror jag iallafall. Men det jag upplevt några nätter nu så är det inte bra, ärligt orolig, men om jag inte vill söka hjälp, så ja vad gör man. Har mitt arbete jag vill gå till, och där funkar allt bra. Men har perioder av ledighet och då....ja, då blir det dåligt. Övervägde inatt att ringa på hjälp, musklerna levde sitt eget liv, men nu under dan så känns allt ok igen. Kan det vara nattlig ångest som ställer till det? Jag har för övrigt lyckats duscha idag, haha ?? tänker nån, ja fast för mig har det varit svårt, fått stark panikångest just i duschen, varför, vet inte. Men jag klarade det, ser det som en väg i rätt riktning, att duscha o städa hemma är skönt.
Hälsningar från Selma!

Stort tack Andrahalvlek för dina svar!

Givande och intressant att höra från ditt perspektiv. Jag håller tummarna för att några till svar ramlar in under helgen och att andra perspektiv kan få komplettera dina.

Trevlig helg!

/Olivia

Välkommen hit Selma!
Hur man gör, ja, det finns många olika sätt, minst lika många som användare här.
Men gemensamt är att alla börjar reflektera över och kommit fram till att förändring behövs.
Det har du redan gjort - Så bra!!
Du har även hittat hit, börjat göra något aktivt för at kunna förändra - ännu bättre!
Gällande att ta sig igenom den första tidens abstinens så kan man behöva hjälp. Svettningar och ångest kan man ofta rida ut själv. Men de muskelryckningar du får låter inte bra.
Mitt råd är att du tar kontakt med vården eller någon beroendemottagning så att du kan diskutera med någon professionell hur du bör göra.
Skäms inte! Det är starkt och bra gjort av dig att söka hjälp! Du kommer att bemötas fint och utan fördömande.
Tar det emot så går det att vara anonym när man ringer tex alkohollinjen, 020844448.

Kom sedan gärna tillbaka hit. Här är du bland vänner som ger stöd och pepp.
Kram!
Du är redan på rätt väg!

PS. Jag väljer att "anmäla" mitt eget inlägg så att det syns för dem som jobbar här, så att de kan kontakta dig. Jag gör så för att jag bryr mig om, för att jag vill dig väl! DS

Hej alla! Första inlägget här från mig, fast jag läst väldigt många från er andra! ? Tack för era inlägg, de hjälper och är peppande!
Jag vill verkligen förändra mitt liv och det nu! För jag tror inte det går så mycket länge till annars. Alkoholen har blivit en alltför stor spelare i mitt liv och det är svårt att förstå varför. Har två fina vuxna barn som det går så bra för, jag har ett arbete jag älskar och ändå....
Motionerat på hög nivå tidigare och ändå, nu består mitt liv av isolering och vinet. Ingen motion, inget socialt liv. Vill verkligen förändra denna situation, men hur? Nu har jag senaste nätterna vaknat helt svettig med dödsångest, ryckningar i musklerna och förstås helt livrädd för att somna, fast det ända jag vill är just att sova. Åh, så sjukt! Sen läser jag på olika sidor hur farlig abstinens kan vara, tar ett och två glas vin ( fast jag inte vill) och då mår jag bra igen. Sjukt på riktigt! Jag vet att jag mår så mycket bättre utan alkohol, det är så mitt liv varit.
Vad vill jag med inlägget, ja inte är det att gnälla o tycka synd om mig själv utan att få bra, konkreta tips på hur jag rider ut maran utan att fylla på med alkohol och hur får man ett innehållsrikt liv utan alkohol, när livsglädjen lämnat, hur börjar man om egentligen? Tror ni andra har många bra tips o idéer som jag tacksamt tar emot.
Kram från mig! ?

Så bra jobbat av dig!
Jag VAR på systemet igår men jag tycker mest synd om alla som måste handla. Köpte vin till en middag. Och a-fritt till mig.
Efter en lång dag tog jag ett glas rött a-fritt till middagen som jag tyckte var så gott och lyxigt! Och så skönt att slippa skadeverkningarna i form av berusning. Mår illa av tanken. Ha en fin helg!

Att ha tråkigt verkar vara din absolut största rädsla och orsak att dricka. Stämmer det?

Lite "onödigt vetande": Kreativa människor har en större benägenhet att känna sig uttråkade. Det är när de inte längre står ut med att ha tråkigt som de "hittar på allt"..
Einstein påstås ha varit enormt uttråkad många gånger...

Visst är det väl synd att döva den där tristessen?
Vad kan du göra med ditt garn?
Vad vill du laga för gott när du har dina grönsaker? Dags att redan nu hitta på recept.
En egenkomponerad bukett är ju också att skapa något vackert till dig själv.
Nu hoppas jag du missförstår mig rätt när jag säger: -Välj inte bort alkoholen! Välj in skapande, kreativitet och att skämma bort dig själv istället!!

Här kommer en bukett till, för att du är värd det!?

Åtta veckor och "ny identitet". Härligt!

Jag var vid Systemet igår. Parkerade på vanliga platsen. Det var en så skön känsla!!
Klev ur bilen och gick in på apoteket som ligger mittemot, ingen dragning alls till att smita in och köpa alkohol trots att det var bara tio steg bort ?.

Önskar dig en härligt solig nykter dag!?

Välkommen hit. Du beskriver att du hamnat i ett mönster med alkoholen du inte är nöjd med. Genom att undvika vissa typer av drycker har du lyckats få det att fungera för det mesta, men då och då tappar du kontrollen. Nu funderar du på hur du ska gå till väga för att bryta det mönstret och hitta sätt att förbereda dig inför de här tillfällena då det tidigare blivit för mycket, för att undvika att det fortsätter hända. Klokt, det finns konkreta sätt som fungerat för andra att arbeta med en sådan här förändring.

Du har fått en del kloka tips redan i tråden, och eftersom du har funderingar kring vad du kan få för stöd här på Alkoholhjälpen tänkte jag berätta lite om det. Vi har ett internetbaserat program för att förändra sina alkoholvanor, som kommer att öppna upp igen under våren. Där kan du, med eller utan rådgivning beroende på vad du vill, jobba med att bygga upp en mental verktygslåda att använda dig av för att få till den förändring du önskar. Vi kommer att meddela på sidan när anmälan öppnar igen. Du kan också kontakta oss rådgivare direkt under fliken "Fråga", där vi kan agera bollplank kring vad ditt nästa steg kan vara. Och, som du redan märkt här, om du fortsätter att skriva och berätta om din situation och hur det går finns det mycket stöd och erfarenheter att ta del av på forumet.

Hoppas att det blev lite tydligare!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag minns att ilskan var den första känslan som sköljde över mig. Jösses vilka ilskna utbrott jag fick månad 2-3. Kände inte igen mig själv. Sen kom de andra känslorna på löpande band. Och jag har lärt mig att hantera dem också, en känsla i taget. Håll i, håll ut.

Kram ?

I början sneglade jag alltid åt Systembolaget ”dit brukar jag åka”. Det gör jag inte alls sen väldigt lång tid tillbaka. Enda gången jag ens tänker på systemet är inför storhelger då jag råkar höra om de långa köerna, och då tänker jag ”stackars satar, skönt att slippa det”. Jag köper inte ens alkoholfritt på Systembolaget längre, jag vill inte stötta deras verksamhet alls faktiskt. Jag tror på konsumentmakt.

Kram ?

Ifall jag gör bort mig idag så är det dag 57 imorgon, bara så du vet ?❤

Jag känner mig obekväm idag. Har suttit ett par timmar och försökt att reda ut vad som ligger bakom det obekväma. Får ingen ordning på någonting. Ibland hjälper det ju att skriva. Ja, idag har jag ingen aning om vart jag kommer att hamna med mitt inlägg..?

Men först, tack Mary, Sattva och Sisyfos!
Aktiviteter helt utan alkohol, att dricka trots att det egentligen inte alls funkar. Ingen sport funkar ju med alkohol! Ändå har jag druckit. Låtsats att jag mår helt ok, hoppats att ingen märker något, varit "glad" bara över att det inte går helt åt skogen så att jag skadar mig själv eller någon annan, tagit det som inteckning för att det funkar att hålla på trots avtrubbning dagen efter, förlorat glädjen i att hålla på, kämpat vidare ändå för att det är en del av min identitet. Ifrågasatt varför, kommit fram till att drickandet skulle bli ännu värre om jag la av. Fastnat i limbo.
Jag har en bit kvar för att känna den där riktigt djupa glädjen, tillfredställelsen, jag märker ju vad jag tappat... Men ljusningen finns där, lättnaden i att kunna vara där utan att vara rädd för att avslöjas, glädjen av att kunna träna och känna att nu finns äntligen möjligheten att bygga upp igen. Nykterhet ÄR en förutsättning.

Medicin, vissa läkare gillar att skriva ut det. *Skratt* Ja, jag minns när "min" läkare ville skriva ut antidepressiva för några år sedan. Jag ville inte ha. Då undrade hen "Men vad gör du här? Det är ju det jag gör, skriver ut medicin!". Minns att jag mådde så dåligt, fick uppbringa verkligen all kraft jag hade för att be om en remiss till psykolog istället...
Och nu fick jag sömnpiller... Får se om/när jag kan prova dem. Hittar ingen dag framöver som är lämplig, när det inte gör något att jag kan bli trött och dåsig dagen efter. Ologiskt? Tidigare funderade jag ju inte många sekunder över om det var läge att vara avtrubbad/bakfull dagen efter, jag hällde bara i mig alkoholen för att jag "behövde den" bla för att sova.... Nej, det är fullt logiskt(?), nu när jag börjat jobba med mig själv och blivit nykter så vill jag inte bli avtrubbad av någon kemisk substans överhuvudtaget, jag vill vara klar i skallen. Även om jag ju inte direkt känner mig så klipsk och klartänkt när jag är så här trött....

Tillbaka till det obekväma. Vad är det för känslor?? Jag reflekterade igår över hur svårt jag har med känslor. Jag satt och försökte följa den guidade meditationen igen. Först andas, känna igenom kroppen efter fysiska förnimmelser. Det gick bra! Förut har det ju slagit stopp redan där, att jag inte vill känna hur kroppen känns, orkar inte ta in allt som "bråkar" och gör ont. Men nu kan jag!!! Svårigheten kom sedan - "vänd uppmärksamheten mot dina känslor" ... ööhh? ... känslor? ... jag känner .... ingenting ... letar .... tomt. Jaha, okej, jag har INGEN kontakt med mina känslor. De "borde" ju finnas där.
Jag vet ju sedan tidigare att jag ofta måste "gå bakvägen", nu har jag den här fysiska förnimmelsen, vad innebär det? Ibland är det solklart, ibland får jag leta i "listan" för att försöka tolka.
Tänker på häromdagen, eller var det kanske rent av i fredags ...? När jag satt övertrött efter arbetsveckan och funderade. Jag kände mig helt neutral, lät tankarna vandra, tänkte inte på något speciellt tyckte jag. Så plötsligt brände det bakom ögonlocken och jag blev tårögd. Vad? Är jag leden? Över vad? Fattar inte. Kände mig fortfarande "neutral". Kan bara konstatera att jag nog är rätt avstängd. För jo, visst finns det något som jag är riktigt förtvivlat ledsen över och som jag omöjligt kan göra något åt... Det blev som det blev. Och nej, jag har inte gråtit ut det än...
Samtidigt. Igår morse. Jag blev så arg över en grej. Det stod inte alls i proportion till vad som hände, jag såg det direkt, men det tog ändå en stund att lugna ner mig. Redan då kunde jag också minnas att jag även förra torsdagen blev "asförbannad". Och fredagen, ledsen, obekväm, orolig. Mitt nya "trötthetsmönster"?
Avstängd och -arg!? Den är rätt märklig. Ilska är för mig en förbjuden känsla. Har varit så hela livet. Jag får inte bli arg. Och då menar jag inte "får inte" som medvetet. Jag har fått lära mig att syna mina känslor av rädsla. När jag blir riktigt rädd för en person eller situation som inte är uppenbart livshotande så brukar jag, om jag är vaken nog att analysera, kunna konstatera att jag nog är arg. Jag har tom fått höra flera gånger att "du kan inte bli arg va'?"
Men nu kan jag tydligen det... Fast då maskerar det trötthet och uppgivenhet istället...
Uppgivenhet. Är det det jag känner? Som är obekvämt? Nej, villrådig snarare.
Jag måste förändra. Det funkar inte hur mina veckor ser ut. Jobbet kör slut på mig. Nej, jag kör slut på mig på jobbet. Kan jag byta jobb? Eller kanske hellre just nu - kan jag byta inställning till jobbet?
Ja, där har jag ju något att bita i.
Och, det är bättre! Bättre än den fundering som kom först i morse när jag började känna mig obekväm.
Då började jag fundera över om jag ändå inte kunde få dricka "lite" vin i kväll. Jag lämnade ju blodprovet igår så "nu kan jag ju få dricka" ?.
Jomenvisst får jag det. Men jag vill inte!
Jag har ju fortfarande min härliga helg framför mig, med sol, värme och lagom aktivitet. Den tänker jag inte missa! Jag vill vara klar i huvudet, känna att jag är på väg "mot ljusare tider".
Jag behövde bara reda ut lite vad som får mig att bli obekväm - så slipper jag dricka ??.

Idag är jag nykter ?.

Sätter på mig hängslen idag också: Tänk på att det kan behövas fler blodprover, om något ser knepigt ut när jag får svaren på testerna av läkaren den 8:e. Över en veckas "fri lejd" ?.

Det blev mycket "svammel" idag.
Men:
Om ni har läst ända hit - så skyll er själva! ???
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!?

Idag 8 veckor nykter!
Det går bra. Sug ibland, som jag lärt mig handlar om trötthet o stress för det mesta. Det är ju vila och att vara snäll mot sig själv som gäller då, alkoholen gör det ev bättre för stunden men inte i längden. Börjar ta plats i min identitet som nykter. Gick förbi systemet igår o kände faktiskt inget speciellt, skönt!

Är det någon som har tips på bloggar eller instagramkonton som tar upp ämnet att sluta dricka? Jag är i en period där jag peppas av och vill lära mig av andras erfarenheter.
Forumet här är toppen men jag behöver mer att läsa.

Har ju just startat en egen, anonym blogg där jag dels lägger in saker jag skrivit i min tråd men också en hel del nya inlägg.

Tycker om skrivprocessen också, även om det verkligen inte är några mästerverk jag skapar.

Så-har ni tips, ös på!

Någon dag när jag känner mig modig nästa vecka ska jag räkna på vad alkoholen kostat mig i pengar de senaste 6 månaderna.

Är det förresten fler som väldigt noga övervägt hur man bär sig åt på systemet? Att det är pinsamt att hela personalen känner igen en? Att man försöker välja olika personer ur personalen att handla av varje gång i fåfängt hopp att de inte ska märka att man dricker för mycket? Att man funderar ut ursäkter ifall någon på systemet skulle ifrågasätta?

Jag funderade på fullaste allvar att ljuga om det hände och säga något i stil med att jag har släktingar från annan stad som bor hos mig för tillfället pga närhet till anhörig på sjukhus (stort sjukhus där jag bor).

Helt sjukt faktiskt.

Det är ändå lite spännande med känslorna. Jag gråter mer nu, och skrattar också mera. Kanske jag har någon slags 3 månaderspuckel som jag ska ta mig över.
Och som Sisyfos skriver ”ta ut glädje i förskott” Det gillar jag. Har vågat börja fantisera och drömma lite om livet. Så skönt med er klokskap här, det får mig alltid att tänka till och bli lugnare. Imorgon ska jag minsann tvinga mig ut på en promenad, så får jag redovisa här så att jag inte smiter ?

Blir oxå glad för din skull Gamlahäst, du är en riktig kämpe. Kram

Jag tyckte det var också jobbigt att vara i en relation där jag inte riktigt visste vart vi var... saknaden och viljan att gå framåt, kontra försöka vara uthållig.

Nu när det har gått över en månad sedan vi bestämde att separera ser jag det klart och tydligt att han hade inget jag behövde. Men när jag var i relationen så gick jag all in. Och lite vin på det och problemen kom fram.

Sorry att jag babblar om mig på din tråd. Du bara påminde mig om hur det var för mig 4 veckor sedan ?

Hoppas du snart hittar en harmoni i relationen ?????