skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

@vår2022 så sant så sant ♥️ ska verkligen tänka mer så 🥰


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@vår2022 Tack för allt du skriver. Det är relevant för mig alltihop, det underliggande skavet, såret som måste läka inifrån (mkt träffande bild), hur det ena påverkar det andra osv. När jag läser ditt svar kommer jag att tänka på ett tillfälle för väldigt länge sedan när jag kraschade pga påfrestande arbete och mkt dålig relation, jobbet skickade mig till en kurator i andra änden av stan, och minns hur jag kollade upp Systemet på vägen dit genom en galleria, och hur jag efter samtalet (där jag var många år ifrån att tala om alkohol på det här sättet) gick till systemet och köpte tre flaskor vin och åkte hem och drack upp dom. Då hade jag inga barn, han jag hade en relation med var någon annanstans, och en kompis kom på natten och körde mig till psykakuten. Så dåligt som jag mådde då gör jag inte längre. Nu är det ett annat lågintensivt ångesttillstånd som aldrig tycks försvinna hur mycket jag än anstränger mig och jobbar med det.
Så jag vill fråga både dig och er andra: Vad är det som motiverar er att inte dricka när en del av er vill det? Jag menar inte det givna svaret att minnen av olika katastrofer och vetskapen om hur bra det är att inte dricka hjälper, utan mer exakt: hur lyckas ni motivera er till att låta bli? Vet inte om jag kan förklara vad jag menar, men när jag ramlar ner är det som om jag inte vill må bra, som jag gjorde förra veckan när jag inte drack något alls utan bara kände mig övertygad. Trots att jag minns den känslan väldigt starkt så tar andra mörker över.


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

@Carisie härligt ! Jag har också jobbat många år med människor (inte sjukhus dock) men valt annat nu då det är så dåligt betalt :(

Hoppas och tror det också! Bara jag får min egen tid så tror jag saker kommer bli bra 🥰


skrev vår2022 i Fy fan vilken ångest idag!

@Tezzan Snyggt jobbat!💪. Bra att du tog dig tid för att tänka på hur det slutade och spårade ur sist. Att dricka vi en konflikt är som att kasta på bensin på en brasa och man har ingen kontroll på hur elden kan sprida sig och sätta igång fler bränder. Och framförallt så kommer man inte att lösa ett skit. Det för bara med sig negativa konsekvenser och massor av mer ångest.

Hoppas du mår bättre idag och att ni kan sätta er ned och ha en konstruktiv dialog om hur ni känner, tänker och önskar ha det framåt. Kram❤️


skrev Carisie i Fy fan vilken ångest idag!

@Tezzan Starkt! För varje konflikt som utspelar sig och då du inte tar till flaskan är en vinst. Skön tanke att inte slösa 🙏🏼 vi har ju faktiskt slösat bort tillräckligt på alkohol - pengar, tid, lust.

Heja dig! 👏🏼
🩵


skrev Tezzan i Fy fan vilken ångest idag!

Lördag idag igen och tuffaste dagen sedan jag slutade. Det är så nära att jag bara går och tar ett glas eller en flaska för den delen. Det hat gått så bra ända tills idag.

Jag är mitt uppe i en konflikt med min partner, upprördhet, irritation och besvikelse, så lätt de känslorna hade dämpats med ett glas eller fler. Vetskapen om att mitt barn sover hos en kompis och att det finns en flaska som jag fick i gåva av en vän (som inte visste att jag har slutat), den vetskapen är svår att slå bort idag. Samtidigt är jag så galet stolt över mina veckor utan alkohol, jag vill inte börja om på noll igen. Jag påminner mig om hur min sista gång var, när allt spårade ur....Så därför ska jag stå emot....Jag får ta min frustration och gå och lägga mig eller nåt.

Skönt att skriva av sig lite....Imorgon är en ny dag, då kanske jag kan träna bort lite frustration.


skrev vår2022 i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Lofvas Hej! Jag har gjort ett inlägg i din tråd. Ett tillägg är också att även den nära kan känna en sådan lycka och ha hopp om att det ska gå bra i nykterhetsprocessen. Tänker att de då också lite klumpigt vill berätta om tokigheter som skett, utan att mena något illa. De kan inte riktigt sätta sig in i situationen och de våndor man själv har inför saker som inte gått så bra. Då är det bra att vara tydlig med vad man känner om det och att berätta vad man behöver istället. Stöd och uppmuntran. Att var sak har sin tid. Att vara lite förlåtande och fokusera framåt.

Ha det gott!❤️


skrev Lofvas i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@vår2022
Det var fint skrivet. Jag har precis tagit steget för en vecka sedan och tar nu hjälp. Jag har berättat för mina närmaste. Det är svårt att mötas av kommentarer som inte alltid landar så bra när allt jag vill just nu är att få kärlek och pepp. Vissas räd stjälper snarare än hjälper. Jag kan väl ursäkta att vissa säger fel saker men det är tufft. Försöker förklara att jag är motiverad och att jag nu tagit hjälp men då dras det upp saker som hänt och det känns som man dras ner en gnutta eftersom jag ju redan bär på samvetskval. Hur förklarar man för sina nära vad man behöver när man är i början av processen?


skrev Carisie i Mina barn har sett mig full

@roppåhjälp Tack 🙏🏼 Jag älskar ju faktiskt mitt jobb och vill aldrig göra nåt annat. Jo kanske vårdlärare 😀

Så skönt med reflektion - allt kommer att lösa sig fint för dig ❤️
🩵


skrev vår2022 i Mina barn har sett mig full

@roppåhjälp Bra tankar och att ge dig själv egentid också. Kan känna igen mig från när barnen var små om att alltid finnas tillgänglig. Tänker att man också lär barnen lite självständighet genom att låta den klara sig själva en stund. Det växer de av. Också att man visar dem att egentid är viktigt, något de sedan själva kan behöva och ta sig tid till när de blir större. Så vi föräldrar får visa dem vägen till att bli självständiga och att ta hand om sig själva, vilket egentid innebär. Så försök att inte ha dåligt samvete. Om du mår bra så mår även dina barn bra, och de vill de ju❤️


skrev vår2022 i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@frihetenfinns Hej! Har nu läst mer i din trådstart och tänker på det du säger om att det kanske bara inte handlar om alkoholen utan om vem du är och var du är. Du skriver också om att den största utmaningen nog är ensamheten när ångesten kommer samt att en sak med den här resan är ju att man inte kan veta någonting om sig själv längre och hur man fungerar. Förstår att du känner dig förvirrad och liknar det som jag ofta kände när jag drack, jag visste liksom inte var jag började och var jag slutade. Vad som var vad. Jag gick hos en psykolog innan jag slutade dricka, så var där bakis i början. Jag tänkte att det var annat i mitt liv, inte alkoholen som gjorde mitt liv tungt med ångest, oro och skam. Att psykologen skulle hjälpa mig att ”fixa” det. Men jag satt med min hemlighet, att jag drack, och gick liksom runt det i samtalen och det blev inte ett sant och ärligt samtal. Jag kom inte framåt och mådde på något sätt sämre i samtalen. Drack när jag kom hem. Jag började inse att alkoholen stod i vägen och att jag måste vara sann mot mig själv och mot psykologen om jag skulle få ut något av våra samtal. När jag gick min tredje gång, hade jag slutat dricka och var på min andra dag nykter. Jag berättade om mitt drickande. Psykologen sade att hon hade svårt att nå mig tidigare men visste inte riktigt varför och det var för att jag ”gick runt” ett stort problem, att jag drack. Efter den gången kunde vi på riktigt starta terapin och få kontakt. Som nykter fick jag bättre tillgång till mig själv och jag vågade öppna mig helt om mig själv, om skuld och skam.

Vad jag menar är att alkoholen stod i min väg för att få kontakt med mig själv. Den tog mig inte vidare i mina tankar och känslor. Det stoppades upp med alkoholen som jag sökte lindring i men som dövade mig och som fick mina tankar och känslor i rundgång och jag kunde inte komma ur rundgången. Det bara malde på i en negativ cirkel. Tankarna och känslorna var inte riktigt förankrade i verkligheten, de var fast i en alkoholdimma/alkoholhjärna som förvred verkligheten och mina känslor som skapade ångest. Alkoholångest.

Det fanns underliggande skav, problem i min ryggsäck men som förvärrades av alkohol. Det blev självdestruktivt. När jag blev nykter försvann den ångest som alkoholen medförde. Så alkohol och underliggande problem är ingen bra kombo, det ena förvärrar det andra. Det krävs mod och det kan vara läskigt att våga möta sig själv ”naken” utan alkohol och det som skaver, men det är bara sig själv man möter egentligen. Man kan inte lösa något med alkohol i kroppen, det lägger bara locket på och lager på lager. Enda vägen ut är genom vägen in i sig själv. Som ett öppet sår som inte vill läka för att det är smutsigt och inte rengörs, men om man behandlar det på djupet, inifrån och håller det rent så kommer det att läka fint.

Processen omfattar flera livsområden och de hör ihop. Det ena påverkar det andra och tar man bort en ingrediens, tex jäst i bullarna, så kommer de inte att jäsa. Kanske en dålig liknelse😂.

Sköt om dig! Du kommer att finna det du söker om du nyfiket närmar dig och undersöker det❤️


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

Idag är de full rulle med kalas och körningar, önskar er en fin lördag ( för det är de va?) känner mig helt vilsen av långledigheten och inte alls koll på vilken dag det är riktig. Ledigheterna går alldeles för fort i alla fall 🌸


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

Tagit mig tid till reflektion på morgonen: de gör jag ju aldrig. Inser att jag alltid är med något barn, aldrig ensam. Aldrig en promenad, aldrig en vän, aldrig träning . Hela tiden kör de på för att jag vill vara alla till lags. Ångesten blir brutal om jag väljer att lämna ungarna några timmar för träning eller en timma för en promenad för att jag vet att de vill vara med mig och vad har de resulterat i? Att jag när botten och istället blir full hemma för att få fly bort, komma ifrån. Helt fel sätt men så skönt att reflektera över detta: måste ta mig tiden att göra saker på egen hand även om de bidrar till dåligt samvete: hellre så än att de ska se mamma för full SÅKLART!
Prioriterade inte att skriva i boken igår kväll utan får göra de nu på morgonen istället över gårdagen, behvöer hitta en bra stund för den varje dag 🌸


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

Tagit mig tid till reflektion på morgonen: de gör jag ju aldrig. Inser att jag alltid är med något barn, aldrig ensam. Aldrig en promenad, aldrig en vän, aldrig träning . Hela tiden kör de på för att jag vill vara alla till lags. Ångesten blir brutal om jag väljer att lämna ungarna några timmar för träning eller en timma för en promenad för att jag vet att de vill vara med mig och vad har de resulterat i? Att jag när botten och istället blir full hemma för att få fly bort, komma ifrån. Helt fel sätt men så skönt att reflektera över detta: måste ta mig tiden att göra saker på egen hand även om de bidrar till dåligt samvete: hellre så än att de ska se mamma för full SÅKLART!
Prioriterade inte att skriva i boken igår kväll utan får göra de nu på morgonen istället över gårdagen, behvöer hitta en bra stund för den varje dag 🌸


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

@Carisie heja dig som jobbar med människor ♥️

Önskar även dig en fin helg!
Kändes verkligen som en urladdning i samtalet med sambon va så skönt! Nu ska vi bara följa detta också 🌸🌸🥰


skrev Carisie i Mina barn har sett mig full

@roppåhjälp Ja jag har det bra 😂 Mina patienter sover & flåsar på i sina respiratorer 😮‍💨 och mår så bra jag kan ge dem 🙄

Pyssel & fix helt enkelt... önskar dig en bättre fredag 🌸 och helg


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

@frihetenfinns kändes så bra ♥️ önskar dig detsamma! Blir matlagning, dusch och soffhäng ikväll 🥰🥰


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

@vår2022 ja de va verkligen skönt oftast finns inte tiden eftersom äldsta är vaken lika länge som oss 😴 smart ! De ska jag ta upp och säga att vi behöver göra får kolla när äldsta är iväg på något. De har nog ofta blivit så att de rinner ut i sanden och vi är tillbaka i gamla spår och jag knäcks itu psykiskt och han är arg


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

@Carisie det va de verkligen!
Ja detta livet är onekligen en berg och dalbana på många plan. 😆men de som inte dödar de härdar 💪🏼🌸 hoppas din fredag varit bra hittills 🥰


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@vår2022 Hej igen och tack för allt du skrev, det hjälper mycket att få ta del av andras processer och förstå vad som händer, som jag skrev i svaret ovan är jag förvirrad och lite vilsen och det känns som om jag gått igenom en dörr och hamnat här och om jag vänder om och går tillbaka till det som var innan så kommer jag alltid veta att jag varit här, på den här platsen, och att jag då förnekar något hos mig själv om jag flyr bort härifrån. Det är så fruktansvärt sorgligt, vet inte om det bara handlar om alkoholen utan om vem jag var och vem jag är nu, tänker att du formulerar det så bra. Tack, hoppas helgen blir fin!


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Lilja.forever Hej kära du, hur har du det? Det går sådär för mig, ännu ingen katastrof men ändå inte så som jag vill ha det. Det är så svårt! Bara förvirring och vilsenhet inför allt detta. Tänker på det du skrev här ovan och kanske kan vi hjälpa varandra? Hoppas du har sol där du är. Kram!


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Monica01 Hej igen, hur mår du och hur går det för dig? Allt väl inför helgen?


skrev frihetenfinns i Mina barn har sett mig full

@roppåhjälp Så bra det låter, att ni kunde prata i lugn och ro och det låter på det du skriver som att du ser så klart, och kunde säga vad du behöver, så väldigt bra! Heja dig och hoppas helgen blir lugn och kärleksfull, önskar jag dig och er alla!


skrev frihetenfinns i Hjälp mig stanna kvar på vägen

@Monica01 Hej, nej jag har inga tillfällen inbokade nu där jag skulle behöva ta ställning till alkoholen, det är mer livet och ångesten i stort som är min största utmaning, att inte göra som jag gjorde igår, då jag bestämde mig för att dricka folköl istället för att ta ansvar och hantera tankarna på bättre sätt. Men imorse när jag klev upp hällde jag ut den sista ölen som ett statement. Och just nu känns det som om den våg som sköljde över mig igår är över, den som lät mig dricka, och att jag vill fortsätta på den väg som är anledningen till att jag började skriva här, en väg där jag vill bli hel utan alkohol. Så jag tror att om jag hamnar i en bar igen så kanske det inte är min största utmaning, utan ensamheten när ångesten kommer. Eller så ljuger jag bara för mig själv, en sak med den här resan är ju att man inte kan veta någonting om sig själv längre och hur man fungerar, vilket också är spännande, att få lära känna sig själv. Så kan jag tänka när jag mår bättre, igår var jag bara arg och förtvivlad. Tack för att du frågar!


skrev vår2022 i Mina barn har sett mig full

@roppåhjälp Vad fint att ni tog er en stund för att prata igenom hur ni vill ha det. Det är så lätt hänt att man klagar på varandra istället för att sätta sig ned och prata utifrån sig själv och sina behov och vad man själv kan bidra med för att det ska fungera. Då blir det ett öppet och ärligt samtal där man inte behöver gå i försvarsposition utan man vill istället bidra till att det ska fungera. Tänker att det är viktigt att ni sätter en plan på när ni ska följa upp samtalet ni hade, att ni prioriterar detta. Hur det gått, om något behöver skruvas på och hur det känns. Det blir annars lätt att det rinner ut i sanden och att man återgår i gamla spår där man bara klagar på varandra och sitter fast.

Att skriva i en tacksamhetsbok är en jättebra idé, det ger goda känslor. Ha en fin dag tillsammans!❤️