Senaste kommentarerna i forumet

Idag 7 veckors nykterhet. Varit en odramatisk vecka, mått bra. Ja, tankar på alkohol kommer, men jag vet att det inte är lösningen på trötthet etc. Ibland tänker jag faktiskt " herregud, vad har jag gjort???" när jag inser att ju längre nykterhet, desto mer omöjligt att återgå till hur det var. Och jag har förstått fullt ut att jag inte kan dricka "normalt". Jag vågar inte ens testa, inte ens om flera månader. Jag litar inte ett skvatt på min hjärna i det avseendet. Men livet som nykter är ju skönt! Och jag har så mycket annat gott jag kan stoppa i munnen. En god kopp te och en riktigt smarrig rawfoodboll ger faktiskt en väldigt skön avslappning. Smågodis till helgen är guldkanten, men som jag vet det sjutton om det är så bra i längden. Blir bubblig i magen och mår ej helt 100 av det...

Jag minns jätteväl att du berättade om dina föräldrars gård. Så fint.
Vi köper fröer. I helgen. Och såna där små så-krukor i plast. Eller pluggbrätten. Med en dyna under som man kan vattna på.
Jag tänker börja med:
Tomater (lite sent men det gör inget)
Luktärter
Zinnia
Solrosor
Kål- näe det var helt misslyckat förra året.
Kanske sockerärter?
Såjord behövs.
Sen tycker jag du ska följa Sara Bäckmos konto på fb + blogg.
Och gå med i Farbror Gröns trädgårdsland. Så roligt att följa.
Obs- om Bosse Rappne eller liknande personer finns här så får ni gärna stötta! Massa synpunker klarar vi oss utan eller hur @varafrisk?
Jag tycker vi har som mål att fröna ska vara i jorden del 1, på söndag?
?

Dataspel, mat, godis, spel om pengar, shopping, dejting, sex. Allt man kan göra/nyttja kan man också överdriva. I slutändan handlar det ju om att man flyr från något. Något som man inte orkar ta tag i.

Kram ?

Värme och glädje till dig! ❤️

Att dina föräldrar var alkoholister är ännu en varningsklocka. Sjukdomen är ofta ärftlig. Och det är en progressiv sjukdom, som bara blir värre och värre och i värsta fall slutar med döden. Om din arbetsgivare kräver att du går i behandling så får arbetsgivaren fixa fram en behandling. Företagshälsan brukar vara en bra början.

Att du kunnat dricka ”hyfsat” efter incidenten innebär inte att det inte kommer att hända igen. Efter en sådan rejäl snedfylla är man ofta lite på sin vakt, lite försiktig. Sen när man är invaggad i att allt är lugnt riskerar det att spåra ur igen. Samtidigt blir det normaliserat vad det innebär att ”spåra ur”. Många tycker att typ allt är okej så länge ingen annan drabbas, eller att ingen annan vet om det. Men det är din kropp du fördärvar!

Fortsätt läs och skriv mycket här på forumet!

Kram ?

Det var ett tag sedan du skrev här. Förstår att det tar tid att komma in i det nya och så vidare, men det vore kul med en liten uppdatering om hur det går.

Jag förstår absolut att det kan kännas som en lättnad, men att det är nervöst samtidigt. Det bästa är väl att slappna av och bara göra det du behöver för att bli frisk. Det tar ju tid, men du har en lyckligare framtid att se fram emot! Skriv gärna av dig lite mer här om hur du hamnade i den situation du är i nu och hur du ser på framtiden. Det kan hjälpa både dig och andra att skriva ner dina tankar.

Varafrisk, Haka på mig och min gamla forum polare, tomen. Vi håller oss nykter alla dagar i veckan men tillåter oss att falla ibland. Vi kör typ månad för månad. Tomen leder över mig i februari med 18-1. Jag har 16-3. Alltså vi räknar vita dagar per månad.

Imorgon skall jag till doktorn för första gången och få medicin mot mitt alkoholmissbruk. Känner mig nervös men samtidigt glad och lättad. Önska mig gärna lycka till..

Efter att jag läst Se klarts och Mrx senaste inlägg så rinner mina tårar och jag blir alldeles varm i hjärtat!!

Mrx...jag har läst dina senaste inlägg om att du har arbetat hemifrån..jag tror kanske att det är ett år nu? Och jag har tänkt...det är beundransvärt att du befinner dig där du är...med den kontroll som du ändå har på alkoholen. Så tack för ditt inlägg och stor stor kram till dig:) Så förbannat onödigt att en rattfyllerist körde på din bror!! Ja...vi bär på våra trauman!

Å du Se klart...jag måste nog läsa din tråd ifrån början en dag....för att läsa om din historia. Ja...jag är gärna med i ett fröprojekt...för jag behöver en ledare där...min mamma var toppen på att odla så även min syster...men de lever inte längre...min bror är också helt otrolig...han vill inte träffa mig ensam på en fika utan sin fru och utan min man...som om jag vore en elak djävul?? Så jag behöver nog någon som jag leda mig...

Alla dessa inlägg som jag får...som jag är otroligt tacksam över att få....men jag är inte så lätt att leda. Det är inte ofta som jag säger att jag vet och jag kan...men jag har lärt mig så mycket om mig själv..och har gått så mycket om terapi och terapeutiska samtal...likväl förbannat har jag inte fått bukt på mitt alkoholmissbruk/beroende. Och, det skrämmer mig...för jag förstår vilken otrolig kraft alkoholberoendet har...hur alkoholen kidnappar hjärnan...och det är så läskigt!!

Jag måste nog säga att jag har är en hyfsad bra kurator, kollega, vän, maka, mamma.... som kan vägleda andra...inte lika bra på att leda mig själv...fast jag är så nära...jag vet det!

Så...var börjar vi Se klart när det gäller fröerna??

Stor varm kram till er alla:)

Några här har nystat lite i det man kallar negationer. Det man INTE får, bör, ska. Det är ofta också en dålig strategi. Vad forskningen säger har ju tydligen hjärnan väldigt svårt att följa negationer. Den ser inte ordet "inte" utan tanken sitter kvar på det man helst inte vill tänka på. Prova säg till dig själv, tänk INTE på en apelsin notera vilken bild du ser i huvudet ?
Så man ska istället hitta saker man vill, bör, ska för det fattar hjärnan och tankarna kan fokusera på det istället. Så smarta små saker/nya vanor som man VILL göra och som kan kväva det andra dåliga behoven är en bra och långsiktig idé! ?

Jag läser att det finns en del varningsklockor när det gäller din relation till alkohol. Din arbetsgivare kräver att du tar hjälp. Går det kravet att ignorera utan konsekvenser från arbetsgivaren? Jag tror inte det. Förstår att du någonstans känner dig botad efter den upplevelsen du hade. Jag tänker dock att det tyvärr är många som känner så efter en tids nykterhet och som oerhört snabbt faller tillbaka i tidigare spår och värre. Du har på ett sätt ett momentum nu. Ta hjälp. Om inte annat så gör det för att arbetsgivaren kräver det. Fortsätt gärna skriva här. Andra beslut kan du ta på vägen tänker jag.

Välkommen!

Kort historia om lite taskig psykiskt mående pga av stress. Lyckades byta jobb ändå och det är grymt. Började med Ssri och har kunnat dricka på en lagom nivå med det, inte lagom för nån annan, men för mig. Har ett stort vinintresse som funkar när jag är med andra. Sen kom pandemin. Sitter hemma ensam och jobbar hela dagarna och ett tag blev det typ vin i kaffekopp vid tre på teams. Tyvärr slutade detta i att jag söp ner mig så jävligt en dag på arbetstid och ringde chefen och sa att jag skulle ta livet av mig. Blev en natt på beroendeakuten, annorlunda upplevelse.

Nu till mitt problem. Arbetsgivaren kräver att jag tar hjälp, är näst intill omöjligt att få en tid nånstans. Sen var den upplevelsen så stark att jag känner mig botad redan, är de så konstigt? Hjärtat slår så mycket trevligare och ångesten finns inte när jag inte dricker. Är jag naiv att tro att jag var på botten och fixar det här nu? Har självklart testat att dricka för att se vad som händer och det är lugnt att ta några glas och inte fundera på att hoppa i sjön. Mitt största problem förutom att jag dricker är att jag inte vill berätta det för min familj (bror, svägerska och barn). De skulle bara tycka att jag är en looser, våra föräldrar hade alkoholproblem. Jag har bra stöd av andra dock. Trevlig kväll

Ser ut som om du fattat helt rätt hur man gör ett inlägg. Välkommen hit!

Första inlägget och fattar inte hur det fungerar så testar bara och ser om det blir rätt.

Varafrisk, Du skriver ofta om att du känner dig ensam av olika anledningar. Jag känner igen mig i det du skriver om ensamhet. Jag känner mig ofta ensam även fast jag är gift, har tre vuxna barn och barnbarn. Har ett "kompisgäng" som vaknar om jag hittar på grejer. Mina föräldrar och en bror är döda. Jag tänker ofta på dem som dött. Frågar mig ibland varför jag blev kvar istället för dem. Börjar jag analysera och tänka klart känns det bättre. Min far dog av plötslig hjärtdöd, min mor dog av samma sak. De var före detta rökare med sundare livsstil på slutet. Båda hade fyllt 80 år. De har haft ganska bra liv skulle jag vilja säga. Bra ekonomi, varsin bil, resor, etc. Farsan var dock lite törstig och gömde sprit i garaget. Det var ganska oskyldigt. Han var på väg till jobbet när han dog. Han jobbade in i det sista. Pension var bara för de trötta sa han. Jag tycker dock det var väldigt onödigt att en rattfyllerist körde på min bror så han dog i unga år. Vi bär på våra trauman genom våra liv

Hej kära varafrisk!
Jag jobbar ju med urtråkiga strategidokument. På jobbet alltså. Men jag har nytta av dem på alla möjliga sätt.
Att skriva ner. Steg för steg. Då kommer man liksom nära- istället för helikopterperspektiv över hela livet. Eller hela företagets framtid. Jag tror verkligen på små myrsteg och har aldrig varit visionär. En dag i taget är det enda som funkat för mig. Ibland får dagarna brytas i små kvartar. Här och nu. Denna lilla kvart, dag eller timme. Kram från hjärtat till dig. ❣️
Ps. Ska vi dra igång ett frö-projekt?

Du möter mig där jag är❤️

Kan inte du skicka länk/berätta om studien igen?

Jag fattar och förstår vad som skrivs och sägs men oavsett strategier så är det jag endast jag som kan ändra mitt liv.

Jag förstår även att många här inne kämpar. Nu har jag endast läst en bråkdel men det är inte den bilden jag får. För den bild jag får är att om man inte klarar av att vara nykter så är det så lätt att tystna...kanske dyker man upp efter ett tag och är så självkritisk...eller så lyckas man och då är det ganska fantastiskt...och inte mycket sug.

Kram?

Ett av de bästa inläggen i världsklass. Sylvasst, skarpt och ärligt som berör.
?
/Mrx

Först och främst: Grattis till ett år, wow! ??

Jag förstår hur du menar, samtidigt tyckte jag att det kändes bra med 30 dagar när jag började. Det kändes inte helt överväldigande att ta sig an och just då behövde jag sätta en tidsgräns för att kunna hantera det.

Att ta en månad i taget låter bra men blir det inte lite samma? Men istället för att tänka att om x dagar är jag klar så tänker man att då ska jag utvärdera? Det tar iofs bort lite att det är förbjudet ?

Jag är lite emot att totalförbjuda saker i mitt liv, det brukar sällan bli bra, oavsett vad det gäller. Jag vill kunna vara nykter utan förbud, känna att jag kan dricka om jag vill men inte känna tvånget. Och för det är nog 30 dagar för kort tid. Om jag någonsin når dit.

Tomen, Torsdagar är luriga. Mitt jobb går i cykler vad det gäller arbetsbelastning. Jag har precis gjort klart leveransen i alla system. De senaste två veckorna har jag jobbat väldigt mycket och även övertid. Tidigare tog jag till alkohol för att orka igenom dessa perioder. Det är slut med sådana dumheter. Jag har hittat en bättre form av belöning. När jag jobbar hemifrån kan jag ta pauser och vandra omkring i naturen här hemma. Andas lugnt och känna in. Tänka igenom allt jag ska göra och kunna planera mitt arbete. Det är livskvalitet på hög nivå. Målet med min dag är att arbeta inte att åka till mitt arbete. Resa kommunalt 1 timme för att utföra mitt arbete känns som en dålig investering i min livskvalitet med tanke på att resan hem också tar 1 timme. Det blev många tankar som kom på pränt. Jag vill egentligen bara säga grattis till ditt super fina resultat 18-1. Jag ligger sämre till med mina 16-3. Kämpa ???

Torsdagar är min förrädiska dag. Vet inte varför det blivit så. Kanske för att helgen är nära och man tyckt man är värd ngn form av belöning. Tror iaf så har varit fallet för mig. Velat utöka helgen. Bättre att kröka 3 dagar i stället för två. Men inte idag. 17-1 och kommer vakna till 18-1 i morgon.. Kämpa !!!

Tack alla! Jag blir verkligen jätteglad av era gratulationer och kommentarer ??!

I övrigt har i princip allt gått galet och fel både igår och idag och det får mig att må skit, både psykiskt och fysiskt.
Orkar inte skriva allt nu, men...
Jag började planera redan före elva på fm idag att jag skulle dricka nu ikväll, var så trött, arg, frustrerad, uppgiven, ont i huvudet och magen. Jag behöver en timeout! Det var ett beslut tom, som snurrat i huvudet hela dagen sedan dess.
På vägen hem från jobbet har jag tre möjligheter att göra endast små avstickare för att komma till olika Systembolag. Jag vet egentligen inte hur det gick till men på något vis lyckades jag skjuta upp handlandet "jag kan svänga av vid nästa"...

Hemma nu. Utan något alkoholhaltigt inhandlat.

Tekannan väntar vid soffan.
Måtte jag få sova i natt.

Jag tror att tre månader är ett bra första kbrervall, men vi är olika. Men då hinner man upptäcka lite mer av vad nykterheten innebär.
Jag ska ju vara nykter hela livet, men det tog tid att komma fram till. 3 månader + 3 månader till att börja med. Men alltid en dag i taget!

jag har sagt flera gånger att det känns tufft att göra denna resan själv när jag behöver familjen som mest. <3