Senaste kommentarerna i forumet

Du har kärleksbombat under morgonen ser jag ? Du ropar efter dina polare och tar deras hand. Så fint! ???

Du är så värt att lyckas vännen ❤ det kommer att bli så mycket bättre med sömnen också ska du se ???

Ge dig själv en kram, drick kaffe och njut av starten av en lång resa mot frihet. Jag har koll på dig, så fortsätt skriva ??❤

Och grattis till ännu en nykter helg! ?????

Det känns mäktigt stort och ändå helt naturligt. Jag fortsätter på den inslagna vägen, jag mår ju så mycket bättre ❤️

Till alla nya: Det här är min första tråd om tiden upp till 6 månader nykter. Under ”Det andra livet” finns min andra tråd ”Andra halvlek har inletts” om tiden från månad 7.

Kram ?

Ja, vet exakt. Sommaren är svår. Men jag tränar på att vara nykter i olika situationer och hoppas att jag lärt mig grilla utan A tills dess ??

Grattis till dina 3-4 månader. Är långt bakom men ser framemot att komma över 100 dagar sträcket. Ha en fin dag!
????? /Mary

Ska egentligen inte skriva här på morgonen för helt plötsligt har det gått en kvart?

Men tänker lite på vad Sisyfos skrev häromdagen. Jag fokuserar så på min misslyckanden gällande alkoholen att jag glömmer allt jag lyckas med. Å då krymper jag och tröstar mina känslor med alkohol....

Ska försöka fokusera på vad jag klarar. Idag är en ganska inbokad dag på jobbet. Mycket att göra. När möten och besök är över behöver jag sortera i min hjärna. Har tagit med mig bra med mat och mellanmål. Hunger triggar både till att äta och dricka onyttigt.

Ses säkert senare ikväll❣️?

Hej ny här
Å nykter sen 3-4mån
Det funkar, funkade
Nu lite antabus 2 ggr vecka
Det funkar bra att veta att jag har nått i kroppen som gör att jag mår dåligt om jag tar en jävel,

Men snart är våren sommaren här
Älskar grilla
Då vet jag
Ny prövning

Rullar på men är rejält förkyld.
Klarade helgen med smågodis och alkoholfri cider.
Tack för att du hör efter Soffi.
?

Tack alla för era fina inlägg!
Så mycket viktigt att begrunda. Ska läsa flera gånger o ta in.
Ja herregud vilken resa detta visade sig bli. Det svåra var verkligen inte bara att sluta med alkoholen (vilket iof fortf inte är utan dagliga förhandlingar till och från, där medicinen och tiden jag faktiskt klarat är en krycka). Det svåra, eller kanske inte svårt men ett utvecklingsarbete, är att upptäcka sig själv. Som inte kan skylla på alkoholen för saker som skaver. Måste/ behöver/ vill fånga upp de verkliga orsakerna. Men kanske inte ha så bråttom. Förstå att detta är det som är livet.

Grattis på 1-årsdagen!!
Tack för all erfarenhet du ger!!!????

Nu blir jag lite orolig.
Du hade tankar på att dricka i helgen och "försvann"...??

Kom tillbaka!

Kram!

Vill bara kolla så att du är med fortfarande?

Kanske har du fortfarande bara fullt upp på jobbet. Jag hoppas det...

Kram!

Jag har nog nästan hela livet tänkt att lycka och glädje är nästan samma. Försökt att hitta saker som gör mig glad föra finna lyckan. Nu ser jag det som olika tillstånd. Lycka är så mycket större och kan finnas även om jag inte är jätteglad. Den finns i lugnet för mig. Och jag kan ibland känna lugnet oavsett humör, typ: Okej, nu är jag nedstämd, men jag är nykter och det gör mig lugn. Det är skönt att vara nykter och lugn. ...och då kan jag nästan bli lite gladare också! Nej, det funkar absolut inte varje gång - än..
Hur är det för dig?

Sedan tänker jag, är du inte lite hård mot dig själv? "Tex tiden fram till skilsmässan, själva skilsmässan o tiden efter, ett jobb som var mig övermäktigt. De senaste åren alkoholen, som jag ju vetat inte varit bra för mig. Nu har jag inga sådana yttre faktorer av vikt."
Att säga tack och adjö till alkoholen är ju också en skilsmässa.
Var snäll mot dig själv. tiden efter kan vara svår, men den är inte övermäktig. Lycka och glädje kommer bara vi ger det tiden. Det är iaf jag övertygad om.

Du gör det här så bra. Du ÄR bra!
Kram!

Wow! Jag vaknade först strax före 3! Jag kan inte minnas när jag sov så länge senast, det tar sig!! :-) :-).

Ups and downs. Nu är det "up".
Bara fyra dagar kvar på arbetsveckan, de kommer att gå fort.

Utvilad? Nej, men bara vetskapen att jag sovit någon timma mer i natt ger energi.

Det går bra nu.
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan och det räcker bra!

En strålande god morgon till er alla!

... ett annat typ av stöd?
Även om man måste vilja själv (vilket du vill) så är ju support urviktigt. Kan han hjälpa till, och vara tydlig med vad det är för ”annat” så ni får en chans att ta itu med verkligheten som den är? kram

Vet inte ....men det är nog i det området jag rör mig...jag behöver skrämmas...veta vad som skulle kunna hända men där inga förklaringar blir giltiga?

En tanke som bidrog till att jag beslöt mig för att sluta dricka var följande: Tänk om ett barn rusar ut framför min bil, jag hinner inte bromsa, barnet dör. Jag hade visst 0,3 promille alkohol i kroppen från gårdagskvällen. Mitt fel att barnet dog, fängelse, alla får veta att jag är en alkoholist, omöjligt att få ett jobb, frugan skulle lämnat mig. Inga bortförklaringar i världen till varför jag hade druckit hade hjälpt.

En skrämmande tanke, men ack så lätt hänt.

Kram

Jag läser i en annan tråd om att vara "motor" i familjen och blir mycket berörd. Själv kallar jag mig projektledare, men jag tror det är samma.
Jag har uppskattat att vara projektledare ända tills det inte var mitt eget val längre. Min man blev allvarligt sjuk. Allt, jag menar verkligen allt, blev mitt ansvar. Det praktiska, som snöskottning, städning och sånt som vi delat ansvar för tidigare. Men också mediciner, vakna nätter och sjuktransport till både planerade och akuta besök på sjukhuset. Men det som knäckte mig var att mannens släkt hela tiden var "på" mig. "Blir han inte bättre? Har du lagat den-o-den maten åt honom? Det är minsann synd om oss också, vi är också XX (samma symtom som mannen hade). Varför kommer ni inte och hälsar på oss?"
Det var nog då vinboxarna kom fram på allvar för mig. När jag inte var projektledare för att jag ville, utan för att jag var tvungen. Jag tyckte att vinet var min enda vän och stöttning.
Nu är gubben min frisk, men har fortfarande sviter. Hans familj skuldbelägger mig fortfarande. Jag har varit/är i en depression.
Men jag har börjat ta tag i mitt liv. Börjat leva mitt eget liv, inte nån annans eller ett som nån annan förväntar sig att jag ska leva.
Helt vinfri i februari (och mycket begränsad i januari), runstreak:at i en vecka, fortsätter öva på meditation. Tycker att det är ok med min deltid på jobbet, kan tänka mig öka upp till 50% inom kort. I det här livet kan jag kanske bli projektledare igen. För att jag vill.

Vad bra du kämpar, 16 dagar- viktiga dagar, de allra viktigaste dagarna checkar du av nu. Så starkt.
Och dystert, så kan det verkligen kännas. Tid som gått åt, utveckling som avstannat, kakor som bränts ? Men allt går i faser, så småningom överväger glädjen över förändring, möjligheter att göra andra val, dörrar som öppnas.
Det går inte över en natt för det är stora och viktiga saker. Hejar på dig!

Intressant är också att när jag ser att jag fått en kommentar vet jag nästan vem som skrivit utifrån det inlägg jag har skrivit....såvida det inte är ngn helt ny som skriver??

Jag tar inte illa upp AndraHalvlek för de frågor som du ställer har jag funderar mycket över?

Minns när kuratorn på Rådgivningscentrum sa att många vaknar upp först när de fastnat i rattfylleri!!

Jag vill inte att det ska behöva gå så långt som till de olika saker du räknar upp...för då känner jag mig liksom förlorad men hur ska det landa inom mig?

Ibland snackar man om att det krävs tillräckligt allvarliga konsekvenser för att man ska vara motiverad att sluta dricka. Först då vaknar man upp och inser allvaret liksom.

Har du funderat på vad som krävs för att du ska vakna upp? Att din man tröttnar och lämnar dig? Att du råkar fastna i en fyllekontroll och bli av med körkortet? Att din arbetsgivare upptäcker ditt missbruk och ställer dig mot väggen? Att du får ett allvarligt sjukdomsbesked, tex att din lever är bortom räddning?

Alkoholism är en progressiv sjukdom, som slutar med döden till slut.

Förlåt om du upplever mina ord hårda, men du fastnar i bortförklaringar och tar dig inte ur det. Jag vill bara skaka om dig lite, och jag gör det med omtanke ❤️

Kram ?

Det är inte du som vill dricka egentligen, det är alkoholdjävulen som bor i din skalle som börjat viska i ditt öra ”en öl eller två är inte farligt”. Hen vill ha sin drog.

Blir viskandet högljutt kan man ryta tillbaka ”NEJ, jag ska INTE dricka!” Det bör man göra innan förhandlandet påbörjas ens. Börjar man leka med tanken är återfallet nära.

Annars kan man bemöta alkoholdjävulen som en jobbig kollega: ”Jaha, du tänker så men nu gör vi ändå som jag har bestämt”.

Till slut tystnar hen, isolerad och instängd utan vatten och bröd ens tynar hen bort. Men endast lite alkohol gör att hen piggar på sig rejält och börjar tjata ännu mer.

Stunden på puben kan ju vara mysig ändå, med alkoholfritt i glaset/muggen. Stunden och sällskapet kan man behålla.

Kram ?

Det blev ingen dag nummer två idag för mig och jag undrar varför? Jag vet någon gång för länge sedan som någon skrev att hen tänkte att jag önskade att jag ville vara nykter och det kan vara en bidragande orsak till att jag inte blir nykter. När det är tex fredag och lördag samt helgdag...eller dagar då jag inte hade ett beroende och drack vin och öl för att det var gott och festligt...då är min känsla mer förknippad till mys (och fortfarande kontrollerat) men inte när jag dricker på en vardag...då är det något annat som spökar. För då vill jag vara nykter...men varför blir det inte så??

Min man sa till mig..."om det bara vore alkoholen...men det är så mycket annat" . Alkoholen är den största boven men de andra sakerna som han nämnde...tar mycket energi från mig...och det är som om jag inte orkar ta tag i det. Fast jag vet att jag MÅSTE...det handlar inte om borde eller kanske utan faktiskt MÅSTE för att behålla min hälsa!! Och när jag försöker vara nykter en dag...så kommer det andra på posten...det där jag borde göra....och då fixar jag inte det...och då blir det alkohol igen!

En annan sak som jag har tänkt på...lite pinsamt...men...ingen på min arbetsplats vet att jag har ett allvarligt alkoholberoende...några få vänner...men alla professionella kontakter...samt en del personal på Systembolaget...och här på forumet är jag ju "duktig" med att skriva fastän jag inte klarar av att vara nykter. Det är som om jag gör det legitimt i vissa miljöer att berätta om mitt beroende...för då får jag förståelse...och jag låter ju så himla klok...och jag får förståelse...och det är ju skönt...men...vad är det jag gör??? Lurar mig själv???

Kram till er alla oavsett var ni befinner er:)

Så sant! Så många år av onykterhet om man skulle räkna ihop allt!! ? Hjälp!

Men nu ändrar vi på detta, eller hur! Börja leva istället ❤?❤?❤

Tack för tankeställare ?????

Känns det, som om att mitt undermedvetna intalar mig att jag har läget under kontroll. Att bara ta en öl eller två är inget att oroa sig för.
Försöker hitta alternativa sätt att varva ned på, samtidigt som jag älskar att jobba. Stannade till på puben idag på väg till posten, tog en kopp kaffe och kände faktiskt inget sug att ta en öl heller. Jag tänker inte ta några risker nu.
Snart dags för kvällens sagostund och mysa. Ska kolla det där med Alcohol experiment, tack för tipset!
Hur är allt själv? Och hur mår alla andra kämpar här inne?

?

Idag och igår när jag lyssnade på boken var det verkligen träffande ämnen. Svåra insikter att göra om sig själv.

Dels det här med att man dricker från ganska låg ålder och aldrig lär sig hantera sociala situationer nykter. Min alkoholdebut var inte ovanligt tidig (ca 18 år) men upptäckte direkt att det blev så lätt att prata med människor. Sen blev det alkohol vid varje socialt tillfälle. Jag kunde bli sur och irriterad om vänner inte drack när vi skulle hitta på nåt. Och jag har än idag problem med att kallprata utan alkohol.

Sen det här med att dricka ensam. Boken ställer en sån enkel fråga som träffade mig så hårt: "Sen du började dricka ensam, har ditt liv blivit mer eller mindre isolerat?" Blir väldigt ledsen när jag inser hur mycket tid jag lagt på alkoholen, undvikit sociala sammanhang för att dricka ifred på grund av att jag känt mig ensam. Vilket bara gjort saken värre. All denna tid som är borta nu. Känns dystert.