Senaste kommentarerna i forumet

Hoppsan

Ja, det är ju lite som att hitta sig själv och vem jag är utan alkohol. Det tar väl sin tid att orientera sig i det nya livet. Jag känner ändå att jag mår bättre nu. Kan fokusera bättre och är lite gladare. Kan vara antidepressiva som kickar in, hur som helst känns det bra.
Tack alla ni som kämpar härinne och delar med er ❤️

Ja, det är ju lite som att hitta sig själv och vem jag är utan alkohol. Det tar väl sin tid att orientera sig i det nya livet. Jag känner ändå att jag mår bättre nu. Kan fokusera bättre och är lite gladare. Kan vara antidepressiva som kickar in, hur som helst känns det bra.
Tack alla ni som kämpar härinne och delar med er ❤️

Jag tror att det går att hitta till ett drickande som fungerar för en om man inte blivit för beroende. Har hört mycket gott om Beroendecentrum på Riddargatan i Sthlm, som jobbar med att lära en del patienter att kontrollera drickandet. Det är liksom den där impulsen att fylla på glaset igen, att dricka sig berusad, som man måste lära sig att inte agera på. Och det kan man nog behöva hjälp att hitta verktyg för. Sen efter vad jag läst härinne så verkar många klara en kväll med ett par glas, men när de dricker igen efter kort tid så blir det för mycket. Min egen erfarenhet är att efter fyra månader nykter fick jag sug efter ett glas igen när jag druckit ett glas dagen innan. Tog inget då, och drack inte på ytterligare fyra månader. Sen tog jag två glas på nyår och det gav inget mersug. Så med mig själv som referens så behövde jag vara nykter ett halvår för att komma till punkten där jag kunde ta ett glas utan att vilja fortsätta dricka nästa dag. Tiden var för mig en avgörande faktor, jag behövde lära mig att livet funkar lika bra (mycket bättre upptäckte jag) utan alkohol, hitta en nykter identitet. Och nu vill jag inte längre dricka, det blir kanske något glas vid något tillfälle, men det känns inte viktigt längre. Lycka till med att hitta balans, jag tror du är på väg mot det redan genom att börja ifrågasätta och fundera över hur du vill kunna dricka.

Härligt att läsa! Jag dansar på ditt kalas och hänger dig i hasorna ?????

Hej på er! Maken och jag påbörjade "ett nytt liv" på nyåret. Han är mycket måttlig med alkohol men som en del av vårt nya, sundare liv bestämde han sig för att avstå från alkohol. Vi åt bra, tränade mycket och ingen alkohol. Jag saknade inte vinet alls utan tyckte tvärtom att det kändes vilsamt på något vis att inte behöva dricka. Inte vara tvungen att passera ett av systembolagen på väg hem från jobbet. Jag har fyra systembolag att välja på och ser noga till att inte gå på samma två dagar i rad. Vem tror jag att jag lurar? Som sagt så mådda jag bra och tog hand om mig själv. Jag bokade t o m tid hos frissan vilket inte har hänt på flera år! Tog hand om min personliga hygien och duschade varje kväll. När jag dricker tycker jag att jag är fräsch och inte behöver duscha varje dag eller fixa håret. I fredags lagade vi god mat och delade en flaska vin. Det gick bra och vi hade en fin kväll. Jag ville inte dricka mer. Men igår...då drack jag mig full igen. Blev barnslig och kände mig oälskad trots att maken var kärleksfull. Gjorde skämmiga inlägg på sociala medier och beklagade mig. Somnade tidigt men vaknade ändå bakis idag. Fan! Jag vill aldrig vakna bakis igen! Eller behöva skämmas över hur jag betedde mig kvällen före på sociala medier eller mot min man. Hur ska jag göra? Jag vill inte vara nykter resten livet - jag vill bara att det ska funka med två glas vin.

Tomen, vi faller ibland men reser oss snabbt. Skönt att du slapp ångest och sug idag. Jag kommer troligtvis att ha mitt nästa dryckestillfälle nu på fredag. Tänkte mysa till det här hemma nästa fredag med bastubad (OBS! jag vill inte romantisera över alkoholens betydelse. Jag kan lika gärna bada bastu med bubbelvatten). Tomen, du och jag har ju kommit ungefär lika långt i kampen mot vår alkohol konsumtion. Vi har ju som mål att ha så många alkholfira dagar som möjligt per månad. Detta koncept har visat sig funkat väldigt bra för oss. Jag fick synpunkter från Li-Lo i min tråd om hur jag tänker runt alkholen. Därför blev det lite edit i detta gamla inlägg.

Sedan kommer vi att umgås med barn och barnbarn resten av helgen. Det innebär noll alkohol när vi träffar dem. Styrka och kampen går vidare ??

Hej Santo, hoppas att allt är väl och att du kämpar på?!
Här är inget nytt, fortfarande inte en enda droppa men kan säga att suget har kommit upp oftare än tidigare.
Nu kan jag till ibland fundera på att gå och handla eller stanna till på Puben och ta en öl.
Känner en klar oro över om jag skulle göra det att jag skulle trilla dit igen.
Vet inte om suget försvinner helt eller ej bara man är stark nog att orka hålla upp längre.
Jag kommer inte ge mig, jag ska inte dricka. Jag mår bra av att inte dricka det känner jag.
Men jag skulle vilja ha en "tillflyktsort", alkoholen var bra där. Få släppa allt för ett tag.

Ny vecka nya tag!

Det var en sak som jag tänkte på tidigare men aldrig skrev....just det som Sisyfos skrev ”att rapportera succé”. Hur många gånger har jag inte velat göra det?? Att kunna säga t min läkare, kurator på rådgivningscentrum, min hälsocouch, här på forumet....att jag har fixat fem dagar, en vecka, en månad osv och det har aldrig hänt?men en gång så ska jag väl lyckas.....??

Måste skriva om ngt som påverkar mig starkt men som är kanske på låg nivå....det är det här med arbetskläder. Men jag vill först även skriva att det är inget som jag sätter mig emot utan respekterar till fullo!! När vi efter jul dessutom är tvungna att bära munskydd hela tiden samt även visir fick man verkligen perspektiv till hur personalen som arbetar inom vård, intensivvård mm har det fastän det har det SÅ OÄNDLIGT mycket tuffare än vad jag har det. Vår identitet kan kopplas till många olika saker och för min del betyder kläder, smink och smycken väldigt mycket. För att jag tycker att det är kul, för att jag älskar färg och för att det gör mig glad. Nu har jag väl landat i det här med arbetskläder...men jag tycker att de är fula och oerhört tråkiga....men åter igen så villl jag påpeka att jag har full respekt för det??

Så..hemkommen efter en promenad..denna gången framme i stan. Det var härligt med frisk luft även om det ibland kändes lite avgaser?

Men när jag gick där så kände jag mig andfådd, uppsvullen, stel, inte så graciös och jag tänkte ”men ska du ändå inte hänga på FinaLisa”. Jag känner inte YES?? men jag vill ju inte må så här längre. Fast varje gång någon frågar mig och jag måste bestämma mig och blir stressad och får nästan lite panik?
Så det går liksom inte att vänta på den rätta dagen för den tror jag inte kommer komma men jag tror starkt på att med nyktra dagar och med förändring så kommer det rätta?

Om än tveksam men jag dansar och går tillsammans med dig, FinaLisa, ett steg i taget???

Kram???

Fan. Jag föll igår. Blev några öl och ett par Gammeldansk med några polare. Gick inte stå emot . Självklart drack jag mer än lagom. Vinglade ut från krogen och tog mig hem i vettig tid iaf. Men viktigaste är att jag varit fri från ångest idag. Varit ute på lång promenad och inget sug efter alkohol idag . 6-1 . Har en inplanerad Stockholmsresa till helgen. Är lite orolig för om jag kommer klara tågresan utan alkohol. Men mitt mål är fortsatt vita dagar . Kämpa !!

En riktig milstolpe när man känner/tänker att det luktar förjävligt och att alkohol är en icke-fråga.

Kram ?

Du har verkligen varit igenom många tunga perioder de senaste åren. Inte konstigt att du dränerats på energi och livsglädje.
Fast egentligen är du ju en väldigt levnadsglad person!
Det märks i dina texter att du ser lyckan i de små viktiga sakerna som egentligen är de finaste vi har, naturen, blommor, promenader och fika tillsammans.
Du gör ju dessa saker ofta och gärna och mår bra av detta.
Så sluta titta på andras aktiviteter och njut av dig själv och de som är nära istället.
Skriv upp en bra sak du gör minst en gång per dag. Det ska jag börja med idag i min tråd...bestämde jag just nu!?
Vilken bra idé, vi behöver ju inte ha någon prestationsångest inför varandra.
Huvudsaken är att vi sätter något som vi är nöjda med på pränt.???

Kram
???

Tack ? Skönt också att veta att nån har ögonen på mig ?
Jag ska bli stark/are i mig. Sån längtan till antabusintag framöver.

Idag kom jag att tänka på att jag inte längre tänker på alkohol.
Detta efter passerat en pub - alkohol och cigaretter luktar för jävligt!

”När vi känner för det som minst, behöver vi det som bäst.” Det säget har fått iväg mig många gånger. Just nu gäller det promenader, minst 12.000 steg/dag, men jag har tränat annat mer aktivt under årens lopp.

Kram ?

Bara genom att leva sitt liv nykter så blir man grundstolt över sig själv, och sen är det bara att bygga på uppåt. The sky is the limit ? Jag ser fram emot att följa dig på din nyktra resa och se aha-upplevelserna rada upp sig som pärlor på ett pärlhalsband.

Kram ?

Och, ni vet ju sedan tidigare...jag blir så glad och varm i hjärtat när ni skriver. Och, jag har läst inläggen om och om igen...så himla gott!!

Igår åkte min man och jag en liten utflykt med vår son och hans sambo. Tog en promenad i vinterlandskapet. När vi satt själva i bilen igen sa jag till min man...tänk jag/vi har varit på så många möten tja sedan vår son började årskurs sju. Anledningen till att jag nämnde det var att när man är på en arbetsplats så bär vi alla på olika ryggsäckar. Ibland känns det som om mina kollegor har varit väldigt skyddade från yttre svårigheter...sedan är klart...de delar ju inte allt med mig. Min son hoppade av skolan när han hade gått några månader på IV-programmet ...och det var tur...hade han inte gjort det så hade han troligtvis hamnat någon helt annanstans än där han är i dag...han fick lämna skolan, blev snickarlärling och idag är han en duktig ambitiös snickare. Men innan dess...ja..jag vet inte hur många skolmöten jag har varit på...så arg och så ledsen...anmälde hans högstadieskola till Skolinspektionen och fick rätt på tre punkter. Så mycket skolan hade missat....
När det gäller min dotter så började väl mötena mer i årskurs nio ..man hade liksom tappat bort henne...hon har läs-och skrivsvårigheter..och i årskurs två på gymnasiet blev det ännu fler möten...pga konflikter mellan henne och klasskamrater...att hon blev utfryst och var ensam under ett helt år...tills hon hoppade av...och då var hon så manisk...var försvunnen i tio dagar över jul och nyår. En mängd möten i skolan och på socialtjänsten och nu senast inom psykiatrin. Jag anmälde även hennes gymnasieskola med samtycke från min dotter eftersom hon var myndig..för jag tyckte inte att skolan hade gjort tillräckligt vilket vi även fick rätt i! Jag hade ju jobbat som skolkurator i tio år! Under denna tid blev även min föräldrar sämre så det var vårdplaneringar, vara med på läkarbesök och de sista fyra veckorna som mamma levde stred jag för att det inte skulle vara så mycket olika personal. 17 olika personer vårdade min mamman i hennes hem under hennes sista levnadsdagar. Hon var klar i knoppen men orkade inte prata!.Så jag köpte en skrivbok och la i köket där personal kunde skriva vad de hade gjort och där vi barn kunde skriva vad mamma tyckte om. Och under ett år var min man sjuk i matstrupscancer. All behandling och sjukvård var på Sahlgrenska dit vi har 13 mil. Han låg även där under 14 dagar när han hade opererats. Så många läkarbesök. Jag körde till honom efter jobbet med min dotter för att hälsa på honom. Och jag arbetade. Jag skriver inte det här för att låta märkvärdig eller att någon ska tycka synd om mig utan för mig är det liksom en insikt att allt det här har jag varit med om. Utan stöd från någon annan...jo min man...men det är ändå jag som styrt i det här...delvis beroende på ett kontrollbehov. Så varför skulle jag inte klara att bli nykter när jag har överlevt allt detta?

Jag hade förmodligen känt mig ensam även om pandemin inte hade pågått fast inte på samma vis tror jag. Hade troligtvis fått mer påfyllning på jobbet samt att jag hade kunnat gå på konserter, bio mm som jag tycker mycket om. Men när jag känner mig ensam...att jag inte lyckas med vad jag vill så är det så lätt att hamna i jämförelsediket...och ibland kan jag ju göra det med mina kollegor...för jag upplever att det lever ett enkelt liv...och efter helgen presenterar vi det vackra och fina...precis som alla de bilder som läggs ut på facebook och instagram med skidåkning och skridskoåkning. Min man sa så klokt till mig igår...men nu jämför du dig med de andra...och så trycker du ner dig längst ner. Och då kom jag att tänka på...att det är som att min arbetsplats har blivit mer en plats för att hämta social energi än att arbeta och då blir ju fokuset helt fel. Givetvis är jobbet en viktig social faktor men man är ju faktiskt där för att arbeta. Så när jag började tänka så kanske känslan av ensamhet blir mindre....samt om jag inte behöver tänka på alkohol...så kommer även jag kunna fokusera ..på jobbet...och hitta känslan igen att jag är bra på det jag gör på jobbet!

Så åter igen...så handlar det om ...vad behöver jag för att jag ska må bra?? Rikta fokuset på mitt inre...inte dämpa alla känslor med alkohol eller förstärka med alkohol....det är som om jag hela tiden tänker att jag ska avsluta det onyktra livet på ett snyggt vis med god mat och ett gott vin...för att sedan gå vidare in i det nyktra livet...men det händer ju aldrig...det är ju snärjigt och snårigt...och uppsvullet....och lite rödaktigt i ansiktet...och dålig kondition...och ont i magen...det är ju det där med att stå ut....att surfa på suget....

Fina Lisa...jag vill gå med dig...måste landa lite till idag....för nu har jag skrivit så mycket....men jag skriver senare idag.

Kram:)

Hade en skitvecka förra veckan. TRÖTT, nedstämd etc. Gräl m maken måndag som gav efterdyningar mentalt flera dagar. Dödstrött som sagt var, och valde bort min träning och annat jag gör för hälsan. Idag tillbaka bland mina träningsvänner. Mår så mycket bättre. Inser att detta är verklig medicin för mig. Höjer energinivån. Nu vet jag det i nästa dipp.

Tack för alla kommentarer från er kloka människor. Så härligt att läsa hur alla kämpar på och stöttar varandra.

@Missmarypoppins Jag lyssnar på den ljudboken och det kapitlet hade mycket igenkänningsfaktor, hur alkohol romantiseras i olika sammanhang. Jag tänker på alla filmer och serier där man sitter med ett glas vin/en öl efter jobbet, som att det är något alla gör. Och jag har använt det som ett rättfärdigande av mitt eget alkoholbruk, det är ju något alla gör. Om det är så varför har jag då känt att jag behöver dölja det? Det går helt enkelt inte ihop när jag försöker bryta ner de här tankegångarna hos mig själv.

Det där känner jag igen @Tröttiz! När jag väl kommer hem efter att ha laddat hela dagen (ibland veckan) för att få dricka vin så kan jag hälla i mig ett glas på väldigt kort tid, det är sällan jag sitter och njuter av det. Saktar ner intaget först på 3-4 glaset...

Häromdagen när jag skulle baka så saknade jag verkligen ett glas vin och när jag tänker efter så dricker jag i stort sett alltid när jag bakar eller gör storkok. Kändes som att det var såååå tråkigt att stå i köket utan att dricka. Och det var verkligen tråkigt. Lite läskigt hur väl mitt undermedvetna kopplar ihop baka/matlagning med alkohol.
MEN så blev det ju fel i recepten då och då; nån ingrediens missades, nån dubblerades och ibland brändes maten/kakorna i ugnen, kan inte låta bli att skratta åt det nu.

Ha en fin söndag allihopa :)

Exakt så jag tänker också. "Förhållandebara" var ett nytt ord som satt mitt i prick ? Det är ju precis det jag inte är i dagens läge men jag ska bli. Längtar efter att vara lite stolt över mig själv.

Hämtade ut mina nya Antabus igår. Kostade en slant men välinvesterade pengar. Räknade för skoj skull ut vad jag skulle lägga på alkohol 2 veckor framåt. I runda slängar en tusenlapp. På 2 veckor. Absurt. Så Antabuskostnaden älskar jag, av flera anledningar.

Nu ska jag ut i solen. Ha en fin söndag.

Det är mycket lättare att få till förändring genom att tillföra positiva vanor/tankar/beteenden än att försöka göra sig av med dåliga dito.

Som nykter tror jag att man med tiden väljer bort typiska ”fylleslag”. Det ger en inget längre. Man får föreslå sina vänner att umgås på andra sätt istället. Gärna med ett aktivt inslag - promenad, padel, bowling, lasergame, gocart, utflykt med picknick. Vidga sina vyer, även för sina vänner.

Kram ?

Jag tänker ibland att väldigt många ungdomar borde lägga mycket energi på att göra sig anställningsbara. Se till att de har rätt utbildning, jobba på sitt kontaktnät, hålla igång och förkovra sig, ta alla jobb och chanser som dyker upp och så vidare. Göra sig attraktiva för en arbetsgivare att anställa.

Och lite likadant är det ju för oss som är singlar på lite äldre dar. Vi behöver ju jobba för att bli ”förhållandebara”. Se till att vi är så attraktiva som möjligt för en presumtiv framtida partner. Och det handlar ju förstås om att göra det bästa av det man har - och där ingår inte bakfylleångest, stor ölmage, instabilt humör och lögner på grund av missbruk.

Häll ut den alkohol du har kvar - och bestäm dig inifrån och ut för att du vill ha en förändring,

Kram ?

Jag tror på en kombo. 1) Du fick nog. 2) Vanans makt funkar även på bra vanor. 3) Det är en gamechanger att tillföra positiva tankar och beteenden, istället för att försöka bli av med de negativa.

Höneblundar är viktiga grejer, de går före det mesta i min värld. Jag kan stressa för att få en stund för att vila. 30 min kan räcka, jag har blivit svinduktig på att powernappa. Det blir som att jag resetar hjärnan. Har man dålig nattsömn är det räddningen ibland. Plus att 30 min powernap inte påverkar nattsömnen negativt.

Och jag tar mina höneblundar helt utan dåligt samvete, jag njuter till max. Snudd på lika skönt som sex ?

Kram ?

Bra gjort!
Tror att det magiska började hända även för mig runt 3-4 veckor.
Tankar på alkohol kom alltmer sällan.
Tröttheten är nog mer psykiska än fysiska tror jag.
Det blir en sån förändring i kroppen och jag TROR ( min teori ) att kroppen måste liksom återhämta sig lite efter missbruket.
Kan trösta med att tröttheten går över.
Nu efter 3 månader har jag full energi.
Iallafall i kroppen, men inte i knoppen.
Hjärnan spökar ju lite fortfarande.
Ha en riktigt skön söndag!
Njuuuut!

Gör det Varafrisk, ta FinaLisa i handen. Det kan vara det som ger dig den där extra motivationen och styrkan som jag tror du behöver.

Kram ?